skönhet

05 mar

”Äh, kan du inte skriva ett blogginlägg med dina bästa tips?”

Min syster ville veta om jag hade tips på sådant jag använder just nu och bad mig lägga upp dem här i bloggen för att samla allt på samma ställe.

Här blir det högt och lågt! Jag gillar trygghet, sammalika som alltid, vardag och favoriter som alltid levererar. Jag är å andra sidan sämst på att vara äventyrlig och testa en massa nya grejer för att det kanske finns något bättre där bortom vardagligheten. Om du är som jag kanske du i alla fall kan våga testa något som många andra gillar och rekommenderar. Dessa är några sådana guldkorn som jag plockat på mig genom åren och som jag verkligen gillar. Det som är bra med favoriter är att man kan hålla spaning efter när det kommer ett specialerbjudande så man inte behöver köpa dyrt när produkten tar slut.

Inte för att Isabella Löwengrip är någon favorit, men hennes märke har en riktigt bra deodorant. Jag gillar bäst Count on me, men gillar de andra också. Tyvärr innehåller denna deo aluminum chlorohydrate , så mest använder jag…
… denna favorit som inte gör det, nämligen c/o Gerds deodorant unisex. Den har varit en favorit i många år, men ibland är det som att min kropp slutar reagera på den. När jag varvar på det här sättet funkar det alltid för mig.
Mitt bästa läppbalsam/armbågscreme/torra knogar-borttrollare är detta allroundbalsam från Laponie. Ibland får jag bivaxläppvalla som min syster gjort själv som också är fantastisk, men jag har alltid denna burk hemma.
Clean It Zero Cleansing Balm är en lite nyare favorit som jag fick tips om för några månader sedan. Det är en slags oljig creme som masseras in på fuktad hy och som trollar bort varenda rest makeup, som är lätt att skölja bort och som lämnar huden mjuk och återfuktad.
Efter kvällsrengöring brukar jag smörja in mig med den klassiska Niveacremen (ej på bilden). Den funkar fantastiskt nu när jag är lite äldre och har torrare hy och prismässigt slår den alla andra liknande produkter. (Kanske borde jag dock använda något mer liknande Laponie- eller c/o Gerd-motsvarigheterna som innehåller mer naturliga ingredienser.) Jag använder den aldrig på morgonen då den är så fet, men då räcker det åtminstone för mig att smörja in mig med något solskydd eller en lite färgad cc-creme.
En av mina ”guilty pleasures” är läppvallor av olika slag. Läppstift äter jag bara upp. Jag försöker med jämna mellanrum, men läppstift verkar inte vara gjorda för mina läppar som bara blir torra eller släpper ut färgen utanför själva läpparna. Läppglans däremot, det är min grej! Jag vill att de ska hålla länge och vara mjukgörande. Clarins har några bra sorter, men mesta favoriten framåt våren är Buxom Full-On Plumping Lip Cream White Russian. Vårig färg och så sticker den lite i läpparna och det gillar jag.
Från ”skönhet” till något helt annat. Toapapper och hushållspapper finns det hur många dåliga som helst. Det finns dock två sorter som vi gillar riktigt mycket här hemma. Det gäller att hålla ögonen öppna efter när Willys (hushållspapper) och ICA (toapapper) har sina specialerbjudanden så förrådet kan fyllas på. Riktigt bra hushållspapper i perforerade halvark och toapapper som inte smular sönder då man torkar sig känns självklart, men det är det tydligen inte. Det finns även de där superdryga hushållspappren som är tunna och som man bara drar av så stor bit man behöver, men de har långt sämre uppsugningsförmåga än min favorit.

Det här var kanske en lite märklig mix av grejer, men så fick det bli. Bara bra grejer!

19 apr

Funderingar runt naturliga förutsättningar.

Solen skiner och svenskar vänder ansiktet mot solen. Jag har efter att ha drabbats av basaliom runt ögonen för några år sedan insett att jag för evigt får smörja in mig i solskyddsfaktor 50 och rent allmänt vara mer observant på hudförändringar. Mycket av skadan är väl redan gjord, men jag behöver ju inte förvärra något. Jag har valt att vara tacksam över att det finns solskydd, även om det finns vissa som hävdar att naturligt är det enda rätta.

Igår skrev Clara Lidberg ett intressant inlägg om naturlighet och det verkade slå an mångas strängar. Så många kommentarer! Eftersom vi pratade om just detta då barnen var hemma över påsk var jag uppdaterad på hur jag faktiskt har insett att ämnet inte är helt okomplicerat.

Här hittar du Claras inlägg.

Jag bidrog med denna kommentar:

År efter år av studier visar att människan i grunden agerar i flock. Forskning på vad som händer om en enskild person ställer sig och stirrar upp i himlen ger precis samma resultat som man kan tro – folk ställer sig och stirrar tillsammans, för vem vill missa det viktiga? Vi delar in oss i hierarkier av olika slag, vare sig vi vill det eller ej. Att ställa sig utanför “flocken” och agera egensinnigt kan ge stor framgång, men lika väl leda till uteslutning. Det är lätt att ha regelbundna drag och inte lida av några hudåkommor och hävda att naturligt är fantastiskt. I Storbritannien finns studier som till exempel visar på att människor med svår acne har nästan 50% större arbetslöshet än normalt. Jag har ett inneboende motstånd mot alla dessa skönhetsingrepp som håller på att äta upp både plånböcker och tid, men jag jobbar hårt på att inte tänka nedlåtande rent generellt om personer som börjar förlora all likhet med “sitt naturliga tillstånd”. Alla får göra sina val tänker jag.

Min psykologsvåger sa någon gång att fuldiskriminering är vanligast av allt, för att inte tala om längd och vikt. När man inte lever i en teoretisk uppsats som så vanligt är idag är det kanske lättare att acceptera varför man väljer att fortsätta raka armhålorna efter ett sådant här inlägg (som jag ändå charmas av), eller fortsätter vara hemligt avundsjuk på personer som fötts med förutsättningar som gör det lätt att vara naturligt vacker. Jag behöver inte raka benen då jag har typ tio hårstrån på varje, men jag visar inte gärna upp mina naturliga spiror ändå eftersom de ser ut som två stockar. Jag är nöjd med att jag numera unnar mig sommarbad bland andra människor istället för att gömma min kropp. Då har jag jobbat på det i många år. Allt jag har att säga är att människor dömer och inrättar sig i hierarkier, vare sig de erkänner det eller ej. Ju fortare man accepterar detta faktum, desto lättare blir det att anpassa sig efter sina förutsättningar vare sig det kräver jobb med självförtroendet (vilket jag rekommenderar) eller anpassningar till gällande utseendeideal (där man ändå sällan når en tillfredsställande slutpunkt).

Hur tänker du om saken?

18 sep

Ut och njut nu i september!

01 jul

Välkommen juli!

Dagarna går i ett och däremellan sover vi med öppet fönster. Livet. Häromkvällen kunde vi betrakta en fantastisk fullmåne. Jag gick in och hämtade kameran fast jag vet att jag varken har utrustning eller kunskap att fånga månen sådär som den faktiskt ser ut för det mänskliga ögat. Med lite slutartidsfix kunde jag dock fånga det vackra månlandskapets skuggor och högdagrar. Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker att den här himlakroppen inte strålar ut något ljus alls på egen hand och ändå lyckas lysa upp våra kvällar och nätter på det sätt den gör. ”Det lilla ljuset”.

Ja, det var såhär ljust, men månen såg mer ut som på bilden här ovan. Det är lika trixigt att fånga en solnedgång med rätt färger och ändå envisas vi människor med att påminna oss själva och andra om hur vacker världen ibland ter sig. Jag är så tacksam över livet och hoppas att även du hittar något som låter dig känna livet i dig.

08 okt

Kalejdoskop.

Det här är något av det vackraste jag vet. Jag har alltid varit fascinerad av kalejdoskop. Det är något med den oändliga föränderligheten av färg och form trots att man bara har tillgång till några pärlor, glasbitar och speglar i ett papprör. Det talas mycket om mindfulness och dagens stress och utmattning, utbrända människor, deprimerade tonåringar, ensamhet hos så många. Inte för att jag tror att en ”leksak” skulle kunna lösa något av dessa gigantiska problem, men en stund i solsken med ett kalejdoskop ger åtminstone mig ny energi.

Den här sidan tror jag att jag har länkat till förut, men jag tycker den är så intressant. Kanske den kan vara något för dig också? Hur mycket ligger det i att färger påverkar oss? Vad säger det då om alla svenskars fäbless för vitt, vitt, vitt och en enorm likriktning i vad som anses vara ett vackert hem? Onödiga renoveringar är vanligt förekommande, för vem kan ha ett kök i fel färg eller ett badrum som inte har rätt form på kakelplattorna? Jag undrar lite vad som händer den dagen folk får betala räntor igen och livet här i Sverige inte längre blir som det varit en gång? Med det ska jag bädda ner mig i sängen och sova. God natt!

07 okt

”Age is but a number.”

Jag läste härom dagen en artikel om Marianne Rundström och hennes nya bok ”Passé: de ofrivilliga pensionärerna” som handlar om den svenska synen på åldrande och den åldersnoja som finns i vår kultur. Det var så intressant, särskilt med tanke på att jag just hade påpekat hur jag upplever att kvinnor i USA som satsar fullt ut på sina barn då de är små mycket väl kan börja göra ordentlig karriär i 40-årsåldern då barnen börjar klara sig själva. Tankarna om mitt eget åldrande kommer alltid upp runt födelsedagen, något som jag tror är ganska naturligt. Är jag verkligen slut nu? Tja, som barnfabrik funkar jag inte direkt längre, men jag tror nog att jag ännu har mycket att tillföra samhället. Dessutom är den påhittade bäst före-åldern 65 år, eller 67, inte längre gångbar med den politik och ekonomi vi har att leva efter här i Sverige.

Snart ska jag till min gamla elev som numera jobbar som frisör. Hon är särskilt duktig på färg och jag har tänkt be henne spara allt mitt naturliga hår vid rötterna och färga in det andra, kanske i någon snygg ombre, så håret kan fortsätta växa ut utan krav på denna ständiga omfärgning. Vi får väl se om jag trivs med att vara ”naturligt grå”… Jag har hållit på att ändra hårfärg sedan de tidiga tonåren med olika toningar, så jag kanske blir för uttråkad av att bara låta håret vara. Vi får se!

I samband med ålder diskuteras det ofta att män blir snyggare med åren och att kvinnor bara blir gamla (med betydelsen ”förlorar sin skönhet”). Är det så?

Blondies Debbie Harry är en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett. Hon har nog gjort både det ena och det andra för att behålla sitt utseende, något som kanske inte varit helt lyckat.

Julianne Moore har alltid varit supermegasnygg, och det är hon fortfarande ”trots” sitt naturliga åldrande och osminkade ansikte.

Sedan är det förstås min favoritskådis någonsin, underbara Emma Thompson, som bara blir snyggare med åren.

30 sep

Vad strävar du mot?

Supermodeller är något som fotografen Peter Lindbergh sägs ha varit med och ”uppfunnit”. Han fångade 90-talets skönheter på ett sätt ingen riktigt hade gjort förut med sina svartvita bilder och var med och gjorde bland annat Naomi Campbell, Helena Christensen och Cindy Crawford till de superkändisar de var, och väl fortfarande är. Lindbergh gillar inte hur fotografier manipuleras nu för tiden och vägrar hänge sig åt dylika dumheter. Just nu visas hans verk i Rotterdam på Kunsthal och jag vill verkligen se dem! När utställningen stänger i februari kommer den att resa runt, så har jag tur hamnar den någonstans där jag kanske håller till lite mer ofta.

När jag såg några av bilderna som är med i utställningen fick jag flashbacks till Veckorevyn på 80- och 90-talen och det går inte att tänka på det utan att bli lite arg, mest på mig själv och på det sätt jag lät mig påverkas av media (läs: magasin riktade till unga kvinnor).

Jag brukar säga att jag inte orkar lägga energi på att göra saker och ting ogjorda då det ju ändå aldrig går att göra något åt val man gjort i efterhand. När man väl har ryggsäcken på sig kan man inte trolla bort den, men man kan välja att fortsätta fylla den med innehåll eller ta av sig den. Jag har ändå en önskan om att våra barn inte ägnar lika mycket tid åt självförakt och att odugligförklara sig själva så som jag har gjort genom åren. Jag har ägnat så mycket tid åt störda tankar om hur tjock, fet och ful jag är att det inte är roligt. Jag kan alla knep på hur man låter bli att äta utan att någon ska upptäcka det. Jag har kunskap om i princip alla ”dieter” och teorier om kost som presenterats sedan åttiotalet och framåt. Jag har också kommit till insikt om att jag, precis som alla andra människor, duger som jag är. Jag har naturligtvis en plikt mot mig själv att ta hand om den kropp som blivit mig given. Alltså, kost och motion är viktiga delar för hälsan, men jag blir inte en bättre medmänniska om jag väger 56 kg än om jag väger 86.

Skönhet av olika slag är viktigt. Vad vi reagerar på skiljer sig dock åt till viss del. (Solnedgångsbilder reagerar dock tydligen folk i olika kulturer i princip alltid positivt på.) I alla tider har människor förskönat sig själva genom olika typer av smink, tatueringar, peruker, kläder och under senare år anabola steroider, fotofilter, bröstimplantat och permanenta lösögonfransar. Fenomenet är knappast nytt och det är viktigt att komma ihåg. Att det läggs ner sådana otroliga mängder tid och pengar för att få till den vackra ytan, vare sig det gäller hem eller utseende, är däremot nytt. Kanske var Peter Lindberghs bilder del i processen som fått oss att hamna där vi är idag, kanske inte. Jag följer utvecklingen med stort intresse och försöker samtidigt balansera vikten jag själv idag lägger vid yta och utseende. Kanske är det närheten till döden som gjort mig ännu mer fokuserad på att ägna livet åt det som verkligen betyder något, kanske är det ren mognad. Jag fyller ändå 46 år om en vecka…

Hur tänker du om det här?

18 feb

Om att må bra.

Jag bor mitt i skönhetsoperationernas, lösögonfransarna, löshårets, de vita tändernas och träningshysterins Mekka. Jag önskar att det inte påverkade mig ett dyft, men det gör det. Jag tänker på mina fina tonåringar och ber till Gud varje dag att de inte ska luras att tro att de inte duger precis som de fantastiska människor de är!

När jag såg mig själv i spegeln i morse efter fyra dagar med huvudvärk och feber blev jag ju inte direkt uppiggad. Bokstavliga påsar under ögonen, påsar över ögonen istället för ögonlock, grådassig hud, grå utväxt i hårbotten… Nä, usch. Jag kände mig gammal och ofräsch på alla sätt och vis. Det kroppsliga förfallet som helt naturligt kommit med tiden blev så påtagligt.

Jag tänkte på min mamma som jag tycker ser fräschare ut nu än då hon var i min ålder och blev genast lite uppmuntrad. Jag tänkte att jag måste sluta färga håret, för vem lurar jag? Ingen. Visst kan man färga grå slingor? Jag har sett många trendnissar med grått hår den senaste tiden, bl a en kvinna i 30-årsåldern som bor några kvarter härifrån. Hon har långt, slätt hår med lugg och har inte blonderat det, utan färgat det silvergrått. Supersnyggt! (Möjligtvis blir effekten ännu coolare då hon är PT med löstuttar och därmed kan uppvisa en i princip perfekt kropp…)

Maken och sonen har tränat på gym sedan tidigt i höstas. Jag hade kunnat träna med dem, men det har jag inte gjort. Istället har jag tränat mindre yoga än någonsin och varit oftare sjuk än på länge. Nu är det dags för operation ”ta hand om det här medelålders skrället”. Det finns dessvärre bara en enda människa som kan hjälpa mig med detta projekt och det är jag själv. Ibland önskar jag att det vore lite mer kommunistiskt att vara ansvarig för en kropp. Suck.

Hur som helst är jag tacksam för den kropp jag har! Den kan röra på sig utan att falla ihop, jag har armar och ben som gör ungefär vad jag kräver, den sover rätt bra på kommando, sinnena är välutvecklade och hjärnan verkar sköta det den ska. Det är inte alla förunnat. Det är bäst att jag tar hand om det jag blivit givet. Peace.

19 maj

Om utseendefixering och värdet av en människa.

Min syrra visade några bilder på någon tjej hon följer på Instagram, Linda Hallberg. Jag gissar att hon är en sådan där sminktjej som blivit känd genom internet, för jag har aldrig hört talas om henne. Å andra sidan finns det väl mängder med människor jag borde ha koll på, men som jag har missat… (Nu har jag googlat. Här är Lindas hemsida. Hon är tydligen världskänd make up-artist. Där ser man.)

Hur som helst. Nu handlade det om ”den översminkade sanningen”, om hur vi ständigt bombarderas med perfekta ytor via internet när verkligheten faktiskt inte ser ut sådär. Frågan är om vi verkligen vill ha verklighet eller mår vi på något skruvat vis bra av att gnugga oss i avundsjukans svarta klet? Nu till bilderna…

Före:

Tjurringar i näsan har aldrig tilltalat mig. Jag hakar upp mig på snor och hur jag liksom vill trä i en hake i den där ringen och leda människan bakom ringen till en hage med fräscht gräs… Kudos till Linda som visar sin sårbarhet genom att visa verkligheten.

Efter:

Perfektion. Är det möjligt att få till det här bara med smink, eller har hon använt Photoshop också? Jag vet inte. Alla fläckar i ansiktet är borttrollade, men en som inte fanns där från början är ditmålad? I just don’t get it… Men står hon så där i pose med handen och särade svullna läppar på gatan så ser hon säkert väldigt snäll och vänlig och hjälpsam ut. Och så får hon allt sitt smink gratis och leder medkvinnor in i avundsjukans cell där de får stå och skaka galler av frustration över att de själva är så fula och deras läppar inte går att få sådär svullna och sensuella ens med baksug i ett glas…

Jag har blivit allergisk mot fusk sedan jag flyttade hit. Runt omkring mig finns det vanliga så klart, men också väldigt mycket lösbröst (nja, snarare bröstimplantat), löshår, lösögonfransar, lösnaglar, opererade ansiktsdelar, åtstramad hud, plagg som trycker in (obefintliga) valkar under de vanliga kläderna, ansiktsmask som tas på varje dag (alltså, full make up med foundation, rouge, ögonsmink, läppsmink) och så fortsätter det sådär. JA, jag bryr mig såklart om hur jag ser ut, konstigt hade det varit annars. Jag både sminkar mig och tar på mig smycken som jag gillar. Något jag har så svårt att acceptera och något jag försöker rädda mina barn ifrån är att det är den här ytan som ska vara det man utgår ifrån. Vänner som kommer osminkade till någon tillställning ber om ursäkt för att de bara är sig själva och inte har tagit på sig masken. Det är ju för sorgligt! Jag har förstått att det har hänt mycket i Sverige också och att svenskar antagligen är lika fixerade vid sina yttre som amerikanerna…

Antalet ”likes” i sociala media verkar idag sätta värdet på en människa, och Linda Hallberg här ovan som får 20 000 likes får väl då anses vara en hyfsat lyckad person. Huruvida hon har tillfört mänskligheten något gott låter jag vara osagt, men läser man på hennes hemsida finns det tjejer som verkar tycka att hon är Gud och att hon ”inspirerar tjejer att leva bättre liv”. Det låter ju toppen. Jag har fortfarande svårt att acceptera att det här ytliga ska få ta så mycket tid och utrymme, men samtidigt kämpar jag hårt för att inte fördöma någon för de val de gör. Vill de lägga all sin tid och sina pengar på att se Barbieliknande, vältränade och lyxiga ut så måste det få vara deras val och något som jag accepterar utan att ifrågasätta. Jag har ju inte själv sålt alla mina ägodelar och jag ger inte bort allt jag har hela tiden.

Hur tänker du om det här?

Edit: Och titta här vad jag hittade nu! Samma tema, samma tankar… Sevärt litet reportage.

04 mar

Hur ”snäll” ska man vara?

Jag är tillbaka efter en och en halv dag i Park City tillsammans med några toppentjejer/toppenkvinnor/toppenvänner. Vi har pratat, ätit gott, gått på bio, skrattat och gråtit tillsammans. Vi var också på Neon Nails och blev lite ompysslade. Jag fick min första proffsmanikyr. Jag brukar fixa naglarna själv och tror att sist mina naglar var så här fula var jag kanske tolv år gammal. $30 i sjön. Eller, vi hade ju trevligt samtidigt som kvinnorna som skötte salongen gjorde vad de kunde för att ta hand om oss. En av tjejerna brände sig av vaxet som skulle göra hennes fötter mjuka, en annan fick nagelbanden uppskurna, en tredje försökte göra sig förstådd för att säga att det var en stor bubbla i färgen på ena nageln (det slutade med att hon inte fick någon färg på sina tånaglar). Själv kunde jag konstatera att vi antagligen hamnade på Utahs sämsta nagelsalong. Jag är nämligen övertygad om att jag hade kunnat göra det här bättre. Dessutom bad jag om en fin färg som var lite genomskinligt vit med glitter över allt och fick något som liknade Tipp-Ex istället. Nåja. Bättre lycka nästa gång. Jag tänker söka upp en salong i närheten och be dem göra om det här sunkjobbet. Jag fick nämligen gelelack som sitter i tre veckor innan man behöver ta bort färgen hos proffs. Hahaha! Man behöver inte ge dricks om man får urusel service. Låt mig säga att nageltjejen inte fick något extra medan servitrisen på lunchstället fick en hel del. Det lönar sig att vara smidig då man jobbar i servicesektorn.

Har du fått riktigt usel service någon gång? Vad gjorde du då? Hur snäll ska man vara? Ska jag låta bli att bekymra mig mer om detta, eller ska jag lägga upp den här bilden på Yelp?

Jag måste berätta om något vi gjorde som verkligen var roligt! Vi var sex stycken som bytte favoritgrejer med varandra. Alla hade fått i uppgift att fixa gåvor till de andra, men inte vilka gåvor som helst. Det skulle vara något som vi verkligen gillade och som vi ville tipsa om. Jag gav de andra var sitt affirmationskort med Pippi Långstrump på framsidan och en pumptvål från Bath & Body Works (fresh picked apples). Av de andra fick jag ett nagellack från Sally Hansen, två olika läppvallor, proteintillskott, praliner från See’s, rumsdoft i lavendel, en roll on-doft och ett supersmidigt multiinstrument som bl a klarar att öppna sådana där formpressade plastförpackningar som man brukar paja saxen på. Det var riktigt spännande att se alla fint inslagna paket! Det viktiga här var att inte lägga ner en massa pengar på presenterna, utan att försöka hitta något som man verkligen ville tipsa de andra om.

Nu har jag haft så mycket roligt de senaste veckorna! Jag hoppas att min nyvunna energi håller sig kvar länge, länge. Jag älskar att känna mig glad och full av hopp. Kram på dig!

PS: Har du hört Biffy Clyro? Deras texter är smågalna, men jag gillar den underbara skotskan, de vackra tongångarna och tja, att det här är musik som får mig att försvinna från verkligheten en stund. Här har du Opposite.