Nu är det fyra dagar kvar på årets fasta. Jag har verkligen försökt offra klagomålen, har påmint mig om att inte bara klaga bara för sakens skull och har även månat om hur jag pratat om andra. Makens reaktion när jag talade om vad min fasta skulle handla om var ”men du har ju inga problem med det här”. Man måste inte ha problem med något för att vilja kunna hantera det bättre och jag vet själv att det var ett perfekt fokus för mig! Efter bara en vecka gav jag upp det där med att ha ett armband som fick byta arm varje gång jag kom på mig själv. Vid det laget insåg jag nämligen att det sannolikt skulle ta längre tid att nå 21 klagomålsfria dagar på raken än vad jag hade tänkt mig.
Så vad har jag lärt mig under den här korta tiden?
jag klagar ofta på vädret
det är givande att lyfta andra personer också när de inte är närvarande
att skifta sin basinställning kan bidra till en märkbar skillnad på välmåendet
brist på något i en ända kan ge ett överflöd av något bättre i den andra
trots en enorm skillnad på hur jag hanterar mina tankar nuförtiden än då jag var yngre påmindes jag om vilket fantastiskt fenomen vår plastiska hjärna är
jag är tacksam över den väg jag slagit in på och önskar vara kvar på den också när fastan och projektet officiellt är över
I andan av mitt klagomålsfria liv vill jag dela med mig av Lalehs senaste singel. Den gör mig lycklig, särskilt då den spelas på repeat och på hög volym.
Det sista jag vill dela med mig av är det senaste avsnittet från min nya favoritpodd med dr Andrew Huberman. Stress är något som verkligen kan bidra till frustration och klagomål. Detta program om olika slags stresskontroll tror jag skulle kunna hjälpa många. Lev väl!
Igår tittade jag på klockan exakt 6.23. ”Är det mollon nu, Monna?” Jo, det var det ju. Morgon, alltså. Det gick inte att förneka. Det var lite kyligt i sovrummet och varmt under duntäcket, men jag och han-som-älskar-frukost skuttade upp och vips, så var den dagen igång. Vi hjälptes åt att fixa eld i vedspisen. Han var mest moraliskt stöd, men sådant ska icke förminskas. Jag undrade om han kunde tänka sig att vänta lite med frukosten tills storasyster hade kommit upp, men han höll förståeligt nog på att svälta ihjäl och fick därmed en banan att stilla systemet med. Vi gjorde det ena och det andra, som att stoppa tvätt i tvättmaskinen, bygga om vardagsrummets hoppborg/hinderbana och ifrågasätta varför vårt hus är så litet när man faktiskt skulle behöva bygga några rum till.
Med ljus som detta och två barn med skutt i rumpan fanns det bara ett alternativ till aktivitet. Ut! ”Måste vi ut?”, frågade storasyster. Nej, visst finns det många måsten i världen, men att gå ut är väl inte direkt något sådant. Jag sa att jag vet att hon helst håller sig inomhus, men lovade att vi inte skulle vara ute så länge om det var helt outhärdligt. Lager på lager till denna för oss för denna vinter ovanliga dag med minusgrader och en kall fläkt om öronen.
Alltså, hur vackert var inte ljuset? Jag njöt verkligen, men passade också på att fånga det på kameran. Tycker det ser ungefär ut som jag minns det, men ändå gör det sig inte riktigt. Det här gick direkt in i hjärtat! Vi laddade upp fågelmataren riktigt ordentligt! Det är fågelräknarhelg (Häng på du också!!!), så det kändes extra viktigt att våra matgäster hade ett ordentligt smörgåsbord att välja ifrån. Själva fortsatte vi mot…
… Andréns bageri. Aktiviteten var kanske inte lika myrstacksliknande som alla morgnar om sommaren, men roligt ändå att de har många kunder om lördagarna då de har öppet resten av året. Doften där inne i den lilla butiken är obeskrivlig. Är det någon gång jag saknar bröd och mjöliga bakverk är det väl just då jag befinner mig där. Mestadels står jag för bakandet själv, men det här är en upplevelse som tillhör barndomen. Jag vet att varken vaniljbullarna vi köpte till fikat eller de kanelbullar som barnen fick bara för att de följde med (Hur kunde jag glömma?! Eller trodde jag kanske att de hade slutat med detta?) tillhör någon önskvärd matpyramid, men livet består icke av måsten allena.
Utflykter till Uttorps naturreservat tillhör dock de måsten som tillhör en lycklig Sturkö-barndom. Om man kan krossa is precis överallt är det extra härligt. Inte bara jag har en inneboende iskrossar-gen. Det är något i ljudet som är extremt tillfredsställande, förutom om man befinner sig på öppet vatten där man räknar med att isen ska bära en.
Storasyster letade konstmaterial och hackade fram diverse isskulpturer. Det visade sig vara svårare än vad man kanske tror, men icke desto mindre roligt.
Andra roade sig med att ”skridska” på alla isfläckar som var tillräckligt stora och genomfrusna. Vi lekte också skeppsbrott och skurkar som inte hittade till öde öar, galopperande dillesaurier jagade oss över den snåriga marken. Just igår var de dock förkylda, så de kunde inte riktigt känna doften av oss skrämda och flyende människor. Vilken TUR!
Det var naturligtvis inget av barnen som gav upp när vi väl var ute. Nej, till slut var det jag som hade frusit fingertopparna av mig trots dubbla vantar och jag lockade med brasa, inomhusfika och roliga spel. Phu, tur att de hakade på! Vi skulle även förbereda lunch till pappan som var på ingång. Pannkakor, plättar och ugnspannkaka var önskat, jag lyckades omförhandla till enbart pannkakor och plättar. Vi övar på att laga mat och baka varje gång de är här. Är det något jag och maken kan erbjuda nu när vi inte själva är småbarnsföräldrar är det tiiiiid, att saker och ting får ta den tid det tar. Nog skämmer jag bort, men mitt stränga storasysterjag har icke försvunnit. Jag gillar ordning och reda i hur man behandlar andra människor och för sig i sitt sammanhang, mat- och sovklockan ringer på bestämda tider, men jag bryr mig inte längre om ifall det blir hur stökigt som helst i leken. Däremot kommer ingen undan att städa när det är klart!
När pappan kom blev han invigd i det nya favoritspelet SET. Vilken hjärngympa! Se, det här måste vara mer demensförebyggande än vilket korsord som helst. Kul att se storasyster briljera. Lillbrorsan aka pappan blev lika imponerad som hjärnutmanad. Undrar just om inte detta spel dyker upp i ett annat hushåll den närmaste tiden.
Det blev så tyst och tomt när gästerna dragit sig hemåt. Jag tog tag i den spännande högen jag fått av svärmor och bläddrade i tyska magasin och googlade på mönster passande chenillegarnet som hon fått så mycket över av. Jag blev jätteglad över stoppsvampen som hon hade hittat och ser fram emot att få använda den alldeles snart!
De senaste dagarna har jag då och då lyssnat på ett gäng Tony Robbins-föreläsningar, en serie han brukar hålla i början av varje år. Jag orkar inte riktigt med hans stil, men samtidigt är det väl något i den supermegaamerikanska nidbilden som jag känner mig hemma i. Dessutom kände jag verkligen att jag behövde en push framåt. Förnöjsamhet i all ära, men jag känner att jag inte bara är nöjd, utan också saknar lite driv. Kanske har jag fått tag i vad som behövs för att börja nysta i vad det är som är roten till det. Jag har bra koll på varför jag mår så bra som jag gör jämfört med, säg, 10-15 år sedan. Det går inte att förklara på något enkelt sätt, men delvis skriver jag idag min livsberättelse annorlunda. Jag lyssnar på hur människor pratar om sina liv på ett helt annat sätt än jag gjorde förut. Det har naturligtvis att göra med min nuvarande yrkesroll, men beror inte bara på det. För att leka Tony Robbins vill jag dela med mig av de frågor som verkligen förändrade mitt sätt att se på livet:
Är du på väg från något i ditt liv som inte känns bra, eller är du på väg mot något som är bättre än det du har idag? Och vad är du tacksam för just nu, i denna stund?
Den som alltid är på väg bort kommer aldrig att bli nöjd. Det finns hur mycket som helst som är dåligt i de flestas liv. Har en motgång överkommits så finns det med säkerhet en ny som kan ta dess plats. Så hur skriver du din livsberättelse? Handlar den om allt dåligt som hänt, eller handlar den om det du lärt dig/de människor som betytt mycket för dig/stunder av lycka etc.? Det tåler att tänkas på.
Jag gillar ju listor. Igår lade en vän i Australien upp en tankeväckande sådan som handlade om relationer. Den är kanske mest relevant för en ung person. Vi som har varit med ett tag har förhoppningsvis lärt oss ett och annat på vägen, men jag delar ändå listan här.
Tio saker som du kan lämna bakom dig inför det nya året
Känslomässigt dränerande vänskaper och relationer.
Att engagera dig för mycket i sådant som du verkligen inte vill göra.
Att ignorera och inte förmedla dina behov.
Att tvinga andra människor att ändra sina vanor.
Att klandra dig själv för sådant du inte hade kontroll över.
Att ursäkta andras dåliga uppförande genom att säga ”det är så de är”.
Att dansa efter någon annans pipa för att undvika att behöva vara ensam.
Att reagera istället för att agera.
Att upprätthålla relationer som bara vilar på dina axlar.
Att alltid bortprioritera dina behov som en handling av villkorslös kärlek.
Som terapeut möter jag ofta hur problematiskt det blir för enskilda individer då de inte riktigt vet hur de ska kunna väga sina behov mot andras. Att vara ”underbar och älskad av alla” dränerar ofta energikontot. Vi som lärt oss att hjälpa vår nästa och bära varandras bördor, ska vi då sluta med det? Inte alls! Det går att hitta en balans mellan att vara egoistisk (ett inte särskilt trevligt personlighetsdrag) och självutplånande (ohållbart). Jag gillar verkligen tanken på att sätta på sig syrgasmask först för att kunna hjälpa andra utan att förlora sig själv i processen. Hur gör du för att bygga upp dig själv, ge dig själv bättre förutsättningar, bli starkare? Och vad tycker du om listan?
Idag börjar den kristna fastan. 2019 gjorde jag äntligen slag i saken att följa ett litet häfte jag hittade i en söt butik på Söder för flera år sedan. Det har jag bestämt mig för att göra också i år.
I det här upplägget fattas tiden från bebådelsedagen till påskdagen. Där finns det utrymme för kontemplation och meditation, möjlighet att fundera över sin kristna tro och vad det innebär att faktiskt ha en tro i dessa tider då det mest ses som en svaghet (alternativt dumhet) att tro på Gud.
Jag kan varmt rekommendera att genomföra en fasta oavsett hur din tro ser ut. En vattenfasta som pågår i fyrtio dagar med avbrott från de fastefria söndagarna är kanske inte något som känns hållbart. Det kan räcka att du utesluter något som tar mycket onödig tid från ditt liv, något som får dig att förlora ditt fokus. Du kanske vill skippa sociala medier under den här tiden, låta bli att äta kött eller socker, låta bli att shoppa… Fastan ger dig möjlighet till rening, fysiskt, andligt och/eller mentalt. Vad som blir ditt ”offer” är upp till dig. Lycka till!
(Ett steg närmare målet en bättre kontakt med det gudomliga.)
Du har hört dem alla förut. Ordspråken som kommer från Bibeln, gamla filosofer, författare och vanliga människor. Ordspråken som talar om för dig vad livet innebär, vad som är viktigt och hur du bör leva ett bra liv. Det är naturligtvis frivilligt att leva efter dessa uppmaningar, eller att ens lyssna på dem. Vissa verkar se det som en utmaning att gå sin egen väg och lyckas förvisso ibland. Vissa omformulerar dessa visdomar och blir miljonärer, andra tar tag i något och lyfter det till nya höjder. Man kan ge något ett nytt namn och hux flux är det fräscht igen. Och vem vill förresten säga att man låter sitt liv ledas av slumpmässiga uppmaningar? Läs själv. Vad tänker du när du läser dessa uppmaningar? Vad lägger du för betydelse i dem?
”Själv är bäste dräng.” ”Av skadan blir man vis.” ”Bit inte den hand som föder dig.” ”Bra karl reder sig själv.” ”Bättre att stämma i bäcken än i ån.” ”Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge.” ”Den som söker han finner.” ”Det vatten du hämtar ur bäcken lär dig att känna källan.” ”Det är mänskligt att fela.” ”Ensam är stark.” ”Envar sin egen lyckas smed.” ”Friskt vågat, hälften vunnet.” ”Gräv där du står.” ”Klaga inte över för lite vind, lär dig segla.” ”Ta saken i egna händer.” ”Man är alltid sig själv närmast.” ”Som man bäddar får man ligga.” ”Sopa rent framför egen dörr.”
Ju äldre jag blir, desto större driv att slå in på min egen väg känner jag. Det som jag upplever vara ouppbruten mark eller vildmark har dock många tagit sig fram i före mig. Därför har jag insett att det kan löna sig att lyssna till dessa medmänniskor. I bruset finns det så många uppmaningar att man behöver fokusera på ett fåtal av dem för att livet ska vara hanterbart. Den här listan på frågor hittade jag för några år sedan då mina föräldrar hade gått bort och jag kände mig som en spillra av en människa. Idag upplever jag inte samma behov av att hålla koll på mig själv. Mindfulness, att då och då medvetandegöra mig om var jag befinner mig just då både fysiskt och mentalt, har jag tagit med mig. Även tacksamheten. Jag tror att alla mår bra av att peppa sig själv. Till det är denna lista jättebra. Testa!
Morgon
Hur mår jag just nu?
Hur känner jag för dagen som ligger framför mig?
Finns det något av det jag inte kan förändra som jag kan acceptera?
Vad är viktigast (inte mest bråttom) för mig att ta itu med?
Vad har jag gått med på som jag inte vill göra?
Hur behöver jag förhålla mig till den här dagen för att den ska funka?
Vilka små steg kan jag ta för att visa att jag älskar och respekterar mig själv?
Vad kan jag göra idag för att utmana mig själv?
Under dagen
Var ligger mitt fokus just nu?
Är jag generös med min tid, mitt fokus, min närvaro?
Vilka dagar jag har haft här! Inte ens att vädret varit lite grådassigt har spelat någon roll. Jag reser hem i tacksamhet över att Gotland visade upp sig från sin finaste senhöstsida!
För alla som är uppvuxna i ett kristet hem eller med ”Nu är det jul igen” i julgransdanssammanhang har det nog framgått att det finns något som heter fasta och som har något med jul eller påsk att göra. Jag tror dock uppriktigt sagt att fler svenskar har bättre koll på muslimernas fastemånad ramadan än de har på den kristna fastan.
Att fasta innebär att man avstår från något, vanligtvis mat och/eller dryck. Vissa ger de pengar de skulle ha lagt på maten som inte åts till bättre behövande. Vissa fastar för att göra en andlig rensning, men det finns också fysisk och mental fasta. En fysisk fasta får man kanske genomföra inför en operation, medan en mental fasta innebär att man rensar sitt liv på sådant som stör ens psykiska välmående.
Jag fastar redan regelbundet, men aldrig längre än ett dygn. Denna fasta innebär alltid ett avståndstagande från mat och dryck för själslig uppbyggelse. Min mamma fastade regelbundet för att gå ner i vikt och ”rensa” sig själv. En av mina tidigare kollegor fastade alltid en vecka på våren och en vecka på hösten för att hålla sig i form och det gav stor effekt! Han såg ut att vara minst 10, om inte 15 år yngre än han verkligen var. (Numera finns det ju annars mycket fusk att ta till för att verka yngre än man är.) Den fasta jag tänker mig genomföra under fastetiden hoppas jag ger en andlig och mental boost och är något som jag verkligen ser fram emot!
Jag ska följa maningarna från ett litet häfte som jag hittade i en second hand-butik i Stockholm för 2,5 år sedan. Livet, eller döden, kom emellan, men nu är jag redo att ta mig an utmaningarna i ”Liten fastebok för själen”. Jag kommer inte att genomföra någon ”låt bli att äta”-fasta, men jag kommer att avstå från något. Vad det blir delar jag inte här. De fyrtio fastedagarna ligger mellan Askonsdagen den 6 mars och Påskdagen den 21 april. De små utmaningarna kommer att fokusera på mig själv, men blir det som jag tänker mig kommer effekten att ”spilla över” på människor runt omkring mig. Förhoppningsvis kan detta bidra till något positivt för oss alla! Om du är intresserad lägger jag gärna upp utmaningarna här då det är dags.
Är det bara jag som känner lusten att gå bärsärkagång ibland? Jag är så himla konflikträdd och vill verkligen inte bråka med någon. Jag surar hellre än att verkligen säga vad jag tycker och tänker och när jag var yngre var jag den allområdande martyren. Idag är det åtminstone slut på det sistnämnda. Jag hatar dock fortfarande konflikter och skyr dem som elden. Kan inte alla bara vara snälla mot varandra så jag slipper ha ont i magen liksom? Trots att jag inte vill ha bråk så känner jag att det hade varit skönt att bara ösa ur mig allt då och då. Jag höll på lite med kickboxning (very light) i Philadelphia och älskade det. Kanske det är dags att testa igen? Först och främst skulle jag vilja följa med min svenska vän på yoga. Håller tummarna för att det går att ordna snart! Jag tror att själen kan få en lika skön rensning av yoga som av kickboxning. Men känslan av att slänga iväg en näve under kontroll är trots allt inte dum… Morrrrrrrr.
När det är femton minusgrader ute och man låste elkostnaderna i tid kan man kosta på sig ett bad mitt på blanka förmiddagen om man har lust. En halvtimmes livsförlängande aktivitet tillsammans med Mindfulness-appen (hu, gräslig svengelska) måste väl räknas som en investering? Tillbaka till jobbet!
