12 feb

”… och däremellan kommer fasta.”

För alla som är uppvuxna i ett kristet hem eller med ”Nu är det jul igen” i julgransdanssammanhang har det nog framgått att det finns något som heter fasta och som har något med jul eller påsk att göra. Jag tror dock uppriktigt sagt att fler svenskar har bättre koll på muslimernas fastemånad ramadan än de har på den kristna fastan.

Att fasta innebär att man avstår från något, vanligtvis mat och/eller dryck. Vissa ger de pengar de skulle ha lagt på maten som inte åts till bättre behövande. Vissa fastar för att göra en andlig rensning, men det finns också fysisk och mental fasta. En fysisk fasta får man kanske genomföra inför en operation, medan en mental fasta innebär att man rensar sitt liv på sådant som stör ens psykiska välmående.

Jag fastar redan regelbundet, men aldrig längre än ett dygn. Denna fasta innebär alltid ett avståndstagande från mat och dryck för själslig uppbyggelse. Min mamma fastade regelbundet för att gå ner i vikt och ”rensa” sig själv. En av mina tidigare kollegor fastade alltid en vecka på våren och en vecka på hösten för att hålla sig i form och det gav stor effekt! Han såg ut att vara minst 10, om inte 15 år yngre än han verkligen var. (Numera finns det ju annars mycket fusk att ta till för att verka yngre än man är.) Den fasta jag tänker mig genomföra under fastetiden hoppas jag ger en andlig och mental boost och är något som jag verkligen ser fram emot!

Jag ska följa maningarna från ett litet häfte som jag hittade i en second hand-butik i Stockholm för 2,5 år sedan. Livet, eller döden, kom emellan, men nu är jag redo att ta mig an utmaningarna i ”Liten fastebok för själen”. Jag kommer inte att genomföra någon ”låt bli att äta”-fasta, men jag kommer att avstå från något. Vad det blir delar jag inte här. De fyrtio fastedagarna ligger mellan Askonsdagen den 6 mars och Påskdagen den 21 april. De små utmaningarna kommer att fokusera på mig själv, men blir det som jag tänker mig kommer effekten att ”spilla över” på människor runt omkring mig. Förhoppningsvis kan detta bidra till något positivt för oss alla! Om du är intresserad lägger jag gärna upp utmaningarna här då det är dags.

14 jan

Morrar lite.

11_6

Är det bara jag som känner lusten att gå bärsärkagång ibland? Jag är så himla konflikträdd och vill verkligen inte bråka med någon. Jag surar hellre än att verkligen säga vad jag tycker och tänker och när jag var yngre var jag den allområdande martyren. Idag är det åtminstone slut på det sistnämnda. Jag hatar dock fortfarande konflikter och skyr dem som elden. Kan inte alla bara vara snälla mot varandra så jag slipper ha ont i magen liksom? Trots att jag inte vill ha bråk så känner jag att det hade varit skönt att bara ösa ur mig allt då och då. Jag höll på lite med kickboxning (very light) i Philadelphia och älskade det. Kanske det är dags att testa igen? Först och främst skulle jag vilja följa med min svenska vän på yoga. Håller tummarna för att det går att ordna snart! Jag tror att själen kan få en lika skön rensning av yoga som av kickboxning. Men känslan av att slänga iväg en näve under kontroll är trots allt inte dum… Morrrrrrrr.