16 maj

Om att tävla och sådär.

Jag är med i rätt många tävlingar. Inte lika många nu som för några år sedan, men ändå. Jag gillar utmaningen att grilla di små grå för att försöka få till någon klatschig motivering eller ett klämkäckt rim. Med det sagt vill jag meddela att jag inte är med i den här tävlingen. Jag suger på att se tjusig ut och jag skulle aldrig kunna gå omkring med ett fult åbäke på armen bara för att detta åbäke anses vara tjusigt av någon annan. Det finns förresten faktiskt en väska bland alla vinstväskorna som jag gillar. Gissa vilken?

Är du en väskmänniska?

16 maj

Vardagligheter.

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av  små stunder av lycka.

16 maj

Kortskissen no. 175.

Jag glömde lägga upp veckans kortskiss i måndags. Här kommer den. (Alla kort som gjordes till skissen finns här.)

Ps: Jag ville skicka detta kort till någon som verkligen behöver en kram, men eftersom jag låg back i planeringen i måndags fick jag ”offra” det på yngsta dotterns pianolärare. Jag hade nämligen åtta födelsedagskort i lådan och bara ett som skulle kunna användas tlll ”tack för det här läsåret”. Vet inte om Grattis! Nu slipper du att träffa S i flera månader. Vi ses i höst! låter speciellt trevligt… 🙂

15 maj

Om att inte kunna bestämma fack.

I går var jag med om en märklig upplevelse. Jag satt i bilen och lyssnade på ett radioprogram. Efter en stund började jag bli väldigt störd, för jag kände att det var något jag inte fick ihop… En man och en kvinna satt och pratade i studion. Det som störde mig var att jag inte kunde bestämma vilken dialekt mannen hade. Han talade helt grammatiskt korrekt. Det fanns ingenting i hans ordföljd som inte var rätt. Men – varifrån kom han? Inte norra, västra eller södra Sverige, det var jag säker på. Vid ett tillfälle berättade han om när han hade fyllt 18 och fick gå på krogen, men tyvärr inte kom in någonstans ”för de ville väl inte släppa in någon lirare från Sollentuna”. Aha! Sollentuna. Stockholm. Men nej, nej, det kunde väl ändå inte stämma? Det här störde mig så mycket att jag var tvungen att googla honom då jag kom hem. Mannen visade sig heta Dejan Cokorilo och föddes i Sarajevo 1979. En utlandsfödd svensk, alltså. Så det var en svag touch av osvenska jag hörde, inte någon annan svensk dialekt.

Hur kunde denna osäkerhet rubba mig så? Jag funderade en stund och kom på hur jag känt inför en ny person som började jobba i ”vårt” Hemköp för ett tag sedan. Jag har fortfarande inte kunnat bestämma om personen är man eller kvinna. Varje gång jag handlar där försöker jag se om det finns något som avslöjar hen. Frisyren är kortklippt med slingor. Två örhängen. Kraftig kroppsbyggnad med en svag antydan till bröst som gott och väl skulle kunna vara ”man boobs”. En röst som är gäll, men ändå inte speciellt kvinnlig. Inget smink. Och varför stör detta mig så? Hen är så trevlig och käck och duktig, och det spelar verkligen ingen roll om hen är man eller kvinna, men det stör mig att inte kunna könsbestämma. Kan någon hjälpa mig förstå varför det är så viktigt för mig att placera människor i fack? Det spelar ju absolut ingen roll om Dejan är född någon annanstans än i Sverige och det spelar ingen roll om personen på Hemköp är man eller kvinna… Hur känner du för det här? Har jag ”Compulsive Categorization Disorder”?!

För ett tag sedan hjälpte jag min mamma som ville vinna en Kronancykel i en tävling. ”Vad kul!”, sa jag. ”Jag vann just en sådan cykel i höstas!” När jag kom ut såg jag att det inte alls var en Kronan, utan en Monark. (Vilken koll jag har, eller hur?) Gör det cykeln bättre eller sämre? Eller är det helt enkelt samma cykel? 😀 Är vi för snabba att bilda oss en uppfattning om någon utifrån saker vi fått reda om personen i fråga på förhand, även om vi inte känner honom eller henne? Är det något som ligger i människans natur, det här att känna att man (eller jag) vill veta?

14 maj

Där, eller här, björkarna susar.

Under den här tiden på året är jag väldigt tacksam över att jag slipper allergier. Jag älskar björkar och den speciella känsla de ger. Nu bor min lillasyster i björkarnas stad, Umeå. Då hon har köpt lägenhet och har fem år kvar på sin utbildning hoppas jag kunna få möjlighet att åka dit för att lära känna den stad där min morfar föddes och växte upp. Vi har björkar här hemomkring också. Jag lyfter blicken och kommer ihåg att mitt livsrum tar mycket större plats än vad ögonen ser då jag står upp och tittar rakt fram. Det är nästan förföriskt att stå nära en björkdunge och höra vinden rassla runt bland löven…

I morse slog jag följe med dottern till bussen. Ja, hon gick till bussen och jag fortsatte på en lite längre promenad. Hon är så smart och rolig och söt, speciellt då hon är på gott humör! Idag såg hon dessutom ut som en glad karamell. Jag älskar vackra färger! Varför har jag då nästan bara svart på mig?!

Slutligen vill jag bara visa den saintpaulia-planta jag drivit upp själv genom att sätta några blad i jord. Nu blommar den för fullt för första gången. Jag pratar med plantan, ser till att allt känns bra och att den får vatten och näring som den sägs må bra av. 🙂 Jag får mycket kärlek tillbaka. (Tror du mig inte? Försök själv så får du se att det funkar…)

Nu ska jag fortsätta tänka höst och jul, färger och former. Mitt jobb är inte dumt alls.

13 maj

FreedomFest, solig söndag och ont i huvudet.

Vilken helg det här har varit! Jag är alldeles full av intryck efter gårdagens halvdag med hjärngympa och trött i skallen efter grannarna på bergets omåttligt högljudda och störande fest som de hade natten till idag.

I går följde jag, min mor och äldsta dottern (hon var ansvarig för att ta emot alla anmälda deltagare) med in till Myntkabinettet där årets FreedomFest gick av stapeln. Jag är gift med en ytterst fritänkande person som de senaste åren har vänt upp och ner på min världsbild. Han tänkte engagera sig politisk och besökte ett av de politiska partierna i vår kommun och efter det fick hans frihetstankar fri fart. Han blev aldrig politiker. Däremot är han synnerligen engagerad i att upplysa människor om att det är deras ansvar att tänka till och inte bara svälja allt som våra politiker och media serverar oss med. Är du intresserad av att veta mer går det bra att besöka det svenska Misesinstitutets hemsida.

Det var väldigt spännande att lyssna till tankarna från Bo Pettersson från Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid, Jonas Himmelstrand från Rohus, Hans Palmstierna som berättade om vårt kollapsande pensionssystem och ”fettdoktorn” Annika Dahlqvist.

Jonas har tvingats i politisk exil till Åland då han och hans fru hemundervisar sina barn (nej, de är inga religiösa fanatiker, faktiskt inte ens troende mer än på alla de undersökningar som berättar om fördelarna med hemundervisning). Jonas är en fantastiskt bra föreläsare och om du har möjlighet att lyssna på honom tycker jag att du ska göra det. Han har nått ut till många delar av världen och har också talat för FN om sin hjärtesak. Visste ni att Sverige och Tyskland är de enda länder i hela världen som förbjuder hemundervisning? Tysklands skollag är från 1938 om det säger något. (Ni vet säkert att nationalsocialisterna körde hårt med propaganda i skolan.) Sveriges nya skollag började gälla förra året. Då man hör om hur soc jobbar då det är som värst blir man mörkrädd… I Sverige har vi närvaroplikt i skolan, men inte plikt att lära oss något. Säger inte det något? På nära håll har jag mött en flicka som verkligen inte fungerar i skolmiljö. Hon är smart, klipsk och lär sig massor med hjälp av sina föräldrar. De få gånger hon varit i skolan det senaste året har hon skrivit full pott på prov. Hon och hennes föräldrar fick besök av socialen för ett tag sedan. Då socionomerna satt där och sa till henne att hon måste gå i skolan citerade hon skollagen (Läs den ni! Efter det är ni nog inte så förundrade över att skolan inte funkar som den ska. Var ligger fokus egentligen?) där det står att skolan ska tillgodose varje elevs behov. Skolan kan inte tillgodose denna flickas behov, det har bevisats om och om igen. Besökarna gick därifrån, för vad hade de att komma med? Ingenting! Jag tycker att det är sorgligt att situationen är som den är, men samtidigt blir jag arg över det sätt lärare, skolledning och andra har mött det här problemet.

Får jag ge dig ett tips? Inse att det inte kommer att finnas några stora pensionspengar kvar då vi sjuttiotalister blir gamla… Pensioner tar en större och större del av våra skattemedel och vi svenskar blir äldre och äldre. Jag blev så arg på alla som skrev på Facebook att Reinfeldt var dum i huvudet som föreslog en pensionsålder på 75 år. Det visade alla dessa människors okunskap och ”dumhet” – de tror uppenbarligen att staten sitter på en outsinlig skattkista. Skattepengar kommer från… ja, varifrån? Varifrån tror de att skattemedel kommer? Vet du hur vårt svenska välfärdssystem är uppbyggt? Vet du att det är allt färre som betalar för allt fler? Vet du att hälften av alla som föds idag kommer att bli 100 år? Spännande ekvation, det där… Hans Palmstiernas föredrag handlade till stor del om det han skrev här.

Annika Dahlqvists tankar om kost och hälsa lämnar inte många personer oberörda. LCHF – low carb high fat… Kosten bygger precis på det som beskrivs. Få kolhydrater, mycket fett. Inget margarin och för övrigt ”ren” mat så långt det bara är möjligt. Vi äter redan till stor del på det sätt som hon beskrev, men flera som lyssnade i går blev nog lite nyfikna på att testa detta sätt att äta.

En hel massa tyckande och tänkande! Jag tror det får räcka här så blir det lite lättare i nästa inlägg. Ha en fin vecka!

Stockholm var blåsigt och kallt i går, men det kan också vara vackert.

Ps: Jag tror inte att hemskolning är rätt väg för alla. Däremot tror jag att det finns många barn som skulle få en mer positiv inlärningsmiljö hemma. För att kunna undervisa sina egna barn är man dessvärre beroende av att vara hemmaförälder eller egenföretagare för att kunna få ihop det. Det finns massor av spännande forskning att läsa i ämnet för den som är intresserad.

11 maj

Sturkö här hemma!

I morse kom mina fyra brorssöner och deras farmor (alltså min mamma) indrullande runt åttasnåret. Pojkarnas föräldrar är på begravning. Liv i luckan! De är så fina. Sjuåringen har skrivit ”mer intellektuell stimulans” på en lapp som han tagit med till skolan, men det verkar inte direkt som någon har tagit sig an hans enorma intellekt än. En vacker dag kanske det finns både tid och lust! 😀 De där fyra pojkarna är jättebra på att leka, så där som många barn inte riktigt kan nu för tiden. De uppfinner och fantasin flödar. Det är bra det! Smarta är de också. Och väldigt söta.

Mamma hade plockat med sig en massa blommor, så nu har jag en bit Sturkö här hemma trots att det är en månad kvar tills det är dags att åka till sommarvisten.

Gullvivor i Ylva Skarp-mugg. Vackert så man ryser lite. Och så luktar det så gott!

Vackra vårlökar.

Det finns ett tulpanfält nere vid havet på Sturkö. Där finns inga (söta men) elaka rådjur som äter upp dem. Förstår du varför tulpaner är mina favoriter?

Underbart är kort, men så länge det varar får man njuta desto mer.

Plommonträdet utanför vårt sovrumsfönster står nu i full blom. Jag njuter, särskilt en morgon som den vi hade då solen också behagade visa sig. Den här blomningen kompenserar nästan det faktum att jag inte har någon magnolia i min trädgård och antagligen aldrig kommer att ha någon. Inte i den här trädgården i alla fall.

11 maj

Shine – soundtrack of my day.

Här sitter jag alldeles mörbultad i huvudet, men på ett bra sätt, och klockan är bara 9.06. Det har redan varit en lång dag! 😀 Jag vaknade till Rachmaninovs trea, en av de vackraste pianokonserter jag vet… Alltså, jag är smått underlig, men jag brukar vakna med ett musikstycke i huvudet och det bestämmer lite hur dagen börjar.

När jag såg filmen Shine 1996 var jag gravid med mitt äldsta barn och säkert lite extra känslosam, men jag kommer ihåg att jag blev så otroligt tagen av det livsöde som filmen skildrade. Shine bygger på den sanna historien om David Helfgott. Har du inte sett filmen rekommenderar jag den verkligen, speciellt om du som jag gillar filmer som inte bara är ett filmmanus. Här är en av mina favoritscener. ”Don’t judge a book by its covers.” På filmens soundtrack (som jag gick och köpte dagen efter filmen) kan man också höra den bästa versionen av Nulla in Mundo Pax Sincera som jag hört. (Det är Jane Edwards som sjunger.) Jag har inte så lätt för att fastna för klassisk sång, men det här stycket går rakt in i hjärtat på mig…

Nulla in mundo pax sincera
sine felle; pura et vera,
dulcis Jesu, est in te.

Inter poenas et tormenta
vivit anima contenta
casti amoris sola spe.

Blando colore oculos mundus decepit
at occulto vulnere corda conficit;
fugiamus ridentem, vitemus sequentem,
nam delicias ostentando arte secura
vellet ludendo superare.

Spirat anguis
inter flores et colores
explicando tegit fel.
Sed occulto factus ore
homo demens in amore
saepe lambit quasi mel.

In this world there is no honest peace
free from bitterness; pure and true (i.e. peace)
sweet Jesus, lies in Thee.

Amidst punishment and torment
lives the contented soul,
chaste love its only hope.

This world deceives the eye by surface charms,
but is corroded within by hidden wounds.
Let us flee him who smiles, shun him who follows us,
for by skilfully displaying its pleasures, this world
overwhelms us by deceit.

The serpent’s hiss conceals its venom,
as it uncoils itself
among blossoms and beauty.
But with a furtive touch of the lips,
a man maddened by love
will often kiss as if licking honey.

10 maj

Tipstorsdag vecka 19.

Idag lämnar jag kommentarsfältet öppet. Skriv ditt bästa tips om vad som helst! Det kan vara saker som är självklara för dig, men som någon annan kanske har missat. Högt och lågt. Litet och stort. Tack på förhand!

09 maj

om jag ropar.

hör du mig?
hör du mina tankar, mina funderingar och mina frågor?
känner du mina rädslor, min ledsamhet och mina tvivel?
undrar du också eller är det du som har svaren?
och om jag inte orkar vara stark, bär du mig då?

oändligt långt bort och nära.
här är all min kärlek.
i evigheters evighet.