26 okt

Hej lördag!

Jag befinner mig just nu i kanske mitt livs sista höstlov. (Det är möjligt att jag återgår till skolvärlden och då gäller naturligtvis inte påståendet.) Som lärare är det skönt att ha undervisningspaus med jämna mellanrum, hur mycket man än älskar sitt yrke. Detsamma gäller eleverna. Vår yngsta går sista året på gymnasiet och hon är inte den enda trea som känner sig otroligt stressad både över studierna och vad som egentligen kommer efter studenten. Jag förordar en veckas sovmorgnar och hårt kroppsarbete utomhus i en fin balans. Dessutom tvingade jag henne att laga middag ikväll, så nu står snart en betydligt mer avancerad meny på bordet än vad jag hade tänkt mig. Hehehe.

Den här veden är fars verk. Jag kan knappt med att stoppa den i vedspisen, men samtidigt är det fantastiskt att han får vara med här i det hus som han verkligen älskade. När mamma fått sin palliativa diagnos, men han själv ännu inte visste att det var han som skulle gå först, drömde han om att min familj skulle flytta till Bredavik och hyra mina föräldrars hus (hyrt av brorsan och svägerskan) medan han skulle få leva ungkarlsliv här i Uttorp. Så blev det nu inte.
Vad var det nu jag förordade? Sovmorgnar och skottkärreskjutsar? Skämt åsido… Dottern jobbade på bra som vedchaufför i vårt tremannalag.
Jag skjutsade pelargoner, dahliaknölar och olivträd till köket i sommarhuset och passade på att spana in resten av delarna till verandan. Nu närmar det sig! Jag älskar verkligen de gröna dörrarna och är så glad över att vi valde denna färg.
Synd att jag inte kan bifoga doften av linoljefärg. Fantastisk!
Dessa fönster! Jag kan aldrig se mig mätt på dem.
20 sep

Framsteg.

Brorsan jobbar hårt. Mina punktinsatser varar i några timmar åt gången medan P är ute vid Huset hela dagar. Han försöker variera sig lite för att inte bli uttråkad, så jag vet aldrig vad som ska möta mig då jag inte varit där på några dagar.

Dagens ”nyheter”: helt färdigmålad gavel, gipsskivor uppsatta både här och där, bl a i badrum och sovrum, kökskakel på gång och lite annat smått och gott (sådant som mestadels handlar om att få fasaden helt klar innan höstkylan blir påträngande).

20_2

20_3

20_9

Mitt uppdrag för dagen handlade om att försöka få den uräckliga dörren ren för ommålning. Jag tvivlade lite på att det skulle gå att genomföra det då den såg ut såhär:

20_6

Hålet berodde på en ruggig kattlucka och som du ser hade väder och vind inte precis gått obemärkt förbi.

20_5

De släta ytorna funkade bra att rengöra med hjälp av en slipmaskin, men hur skulle jag göra med det urfrästa mönstret? P kom på råd och tillverkade en slippappershållare så att jag kunde komma åt i varenda lilla skrymsle. Efter några timmar såg dörren ut såhär:

20_4

20_7

Trägen vinner! Dessutom löste P problemet med det fula hålet efter kattluckan med en annan finurlig lösning. Med lite spackel, slipning och färg kommer man inte se att luckan satt där från början! Jag är imponerad av min bror som löser både det ena och det andra innan jag hinner blinka.

20_1

Det är inte så roligt med mobilfotografier. Jag lyckas alltid vinkla mobilen lite, lite så perspektivet blir fel.

03 sep

Framme vid målet!

Det är spännande att ha deadlines att jobba mot. Det sätter (lite) press på den kreativa processen och vem vill inte prestera något att vara stolt över? Att ha ett kreativt jobb har både för- och nackdelar. Fördelarna överväger alla gånger. För mig finns det bara en nackdel, nämligen prestationsångesten som flåsar mig i ryggen…

Som lärare känner jag mig säker och flexibilitet är mitt ledord. Man måste kunna improvisera då man jobbar som pedagog, annars är det kört. Jag har sådant jag inte är stolt över i ryggsäcken, tillfällen då jag i stundens hetta tog beslut som jag inte är stolt över, men det är bara att släppa och gå vidare. Samma teflonmentalitet önskar jag att jag kunde applicera på mitt kreativa jobb. Problemet är att slutprodukterna är så påtagliga. De är inte hjärnspöken som flyger omkring, utan de finns där i affärer, i folks pysselrum och på skrivbord.

Jag är i alla fall jättenöjd med den nya kollektionen papper som är på gång och hoppas att tryckeriet gör bra ifrån sig. Håll tummarna! Nu har jag lust och ork att börja fota lite igen. Hurra!

2_1

28 aug

Sensommar, julmusik och annat vardagligt.

Jag måste säga att jag har svårt att stå ut med sommarvärmen här i Utah, men bor man i en öken så gör man. Det finns ju fördelar också, bland annat då hösten närmar sig och man fortfarande kan njuta av t-shirtväder och ljumma kvällspromenader. I går regnade det lite till och från, men till min besvikelse uteblev det lovade åskvädret. Som du ser bjuder prognosen på sol så det räcker och blir över. Tyvärr kan jag inte skicka över något till Sverige.

27_1

Du kan ju tänka dig att det behövs inspiration i stora lass för att klara av att jobba med en höst- och julkollektion vilket jag har försökt göra de senaste dagarna… Jag lutade mig mot min jullista på Spotify. Kanske det funkade, för jag fick till lite grejer som åtminstone är på rätt väg. Nu är jag dock redan trött på julmusik, så i morgon får jag testa något annat. Det kanske får bli risgrynsgröt till lunch?

Äntligen är förresten datorn användarduglig igen. Jag tackar maken som laddat över 35000+ bilder på två olika externa hårddiskar (ja, så många foton har det samlats ihop i biblioteket sedan 2008 – tur att datorn inte har kraschat) och på så vis frigjort enorma mängder minne. Jag kan numera använda Illustrator och Photoshop samtidigt och till och med ha flera dokument öppna samtidigt! Det känns riktigt lyxigt. Jag borde rensa bilderna redan på kameran innan de laddas över till datorn, men jag har så svårt att göra det då jag riskerar att missa guldkorn som inte visar sin fulla potential på en liten miniskärm!

När jag laddade över sommarens alla bilder från kameran upptäckte jag det som jag egentligen redan visste, nämligen att jag har fotat väldigt lite de senaste månaderna. Desto mer har duktiga dottern varit i farten, så det har ändå blivit nästan 2500 bilder från det att vi åkte till Sverige fram till nu. Phu! Jag måste bli bättre på att få ut fotona från datorn.

För övrigt blir det Howard Jones i Park City nästa helg. Jag lyssnade aldrig jättemycket på honom, men han har skrivit några riktiga guldkorn. Synthen är numera utbytt mot ett piano och ärligt talat vet jag inte ens om han numera någonsin spelar sina gamla 80-talshits. Vi får väl se! Vilken är din Howard Jones-favorit? Själv gillar jag New Song och Hide and Seek.

11 nov

När man känner sig lite gammal men inte SÅ gammal på samma gång.

Jag blev väldigt sugen på den här... Jag har velat fram och tillbaka i så många år nu. Vill jag verkligen satsa på någon typ av samtalsterapeutisk verksamhet? Är det värt det? Skulle jag klara av det? Hörde av min lilla lillasyster att de har ett mamma/dotter-par på utbildningen till psykolog uppe i Umeå och min lite äldre lillasyster berättade om en kvinna hon hade träffat som läst till KBT-terapeut efter att ha gått i pension. It ain’t over ’til the fat lady sings?

Och så lite höstbilder såhär innan köldknäppen och snön slår till om några dagar. (På översta bilden har det precis börjat snöa i bergen rakt öster om oss, men det lär komma en hel del nu när det ska bli så kallt.) Dags för ett varmt bad.

10_3

10_4

10_5

10_6

18 jun

Tankar som vandrar.

Jag sitter och jobbar. Ja, eller jag borde jobba. Jag har suttit i mer än en timme, men det har bara blivit ett par nya änglavingar av allt jag hade tänkt hinna med. (Oroa dig inte L, jag fakturerar inte för ineffektiv arbetstid…) Tankarna vandrar fram och tillbaka, upp och ner. Jag tänker och tänker och tänker och önskar att tankarna skulle sluta vandra eller åtminstone omvandlas till något konkret.

Jag har städat hela dagen, försökt få yttervinden klar så folk kan bo och sova där utan att drabbas av damm- och kvalsterallergier. Jag har drömt om att riva ner hela huset och att ”någon” skulle fixa ett nytt, välplanerat och välfungerande fantastiskt boende för mig och min stora familj. Vi älskar detta skrutthus eftersom det har charm och många minnen i väggarna, men här finns definitivt inte tillräckligt med sovplatser, inget badrum, ingen toalett och bara ett väldigt litet kök. I lilla stugan nere vid vattnet står finfin köksinredning som sparades från ett hus som min far och min bror hjälpte till att riva tidigare i år. Det är tänkt att inredningen ska finnas med då boendet här vid Bredaviks Brygga fixas till, men… Synd att min store lillebror inte finns klonad i flera upplagor. Då hade det varit lätt att ta en av de klonerna för att låta bygga det nya, fina.

Solen skiner och sommarvädret är så där underbart som det bara kan vara här i Sverige. Dagarna är långa, nätterna är korta och drömmarna hinns inte med under den lilla nattsömn jag får. Kanske är det därför jag har så svårt att koncentrera mig. Kanske kan jag bli överens med mig själv vad det lider. Det vore ju tacknämligt. Under tiden ska jag försöka fokusera igen. Trägen vinner sägs det ju. Och jag har inte lust att sitta hela natten med det här…

14 feb

Hej på ett tag!

Nu åker jag till England och kommer inte tillbaka på ett tag. När jag kommer tillbaka lovar jag att uppdatera med snapshots från Birminghams strålande sol och mässans oändliga korridorer. Jag hoppas att du inte saknar mig allt för mycket. Min familj tycker det är roligt för mig och tråkigt för dem att jag åker, så det är lika bra att jag passar på att roa mig riktigt ordentligt när jag nu ändå är igång.

Innan jag reser har jag fått iväg alla överraskningar via posten och på annat sätt. Tyvärr kan jag inte uppfylla 40+ Facebookvänners önskningar, men det kan hända att jag lyssnade på en och annan. Jag har ett paket som jag vill skicka, men det går bara inte. Jag har andra gåvor som jag önskar att jag kunde överlämna personligen där avståndet sätter käppar i hjulen. Jag får vänta med de presenterna tills jag kommer ”hem” i juni.

Sonens sydamerikanska indian hälsar till dig.

Mr Snowman gav en liten uppmuntrande och hjärtlig present till vår fine brevis Hector. (Han är nästan lika bra som Stig!) Hoppas att han gillar godis…

Och nu önskar jag dig en riktigt härlig Alla Hjärtans Dag i morgon. May the force be with you. Vi ses om ett tag. Puss och kram.

03 feb

Förändring del 2 – Jobb.

Nu har januari gått över i februari. Jag har kommit igång med årets ord, kanske mer än jag hade tänkt. Då jag bröt benet fick familjen i högsta grad jobba ihop sig på många olika sätt. Vi har svetsats samman och jag känner att det är jättebra, särskilt med tanke på att jag om 1,5 vecka åker till Birmingham för att jobba för You Do på Craft Hobby Stitch International. Det blir lite trixigt här hemma då jag hemskolar och de två äldsta dessutom har lektioner i skolan varannan dag. Ja, och så är det ju de andra aktiviteterna… Jag håller tummarna för att maken och barnen fixar det utan mig!

Den här månaden kommer jag att fundera på vilka förändringar jag vill göra då det gäller mina jobb. Vilka ambitioner har jag, vad vill jag, hur ska jag nå mina mål? Hur länge ska jag hemskola? Behöver jag ändra min planering? Var vill jag vara om ett år? Om fem år? När jag fyller femtio? Nu för tiden kan man inte ta något för givet, men jag kan nog räkna med att jag har minst 25 arbetsår framför mig, kanske ännu fler. Just nu jobbar jag som lärare, men inte i skolvärlden. De kollegor som gick i pension då jag jobbade i skolan läääängtade alla till sin pension. Ja, alla utom en. (Hon är dessutom en av mina pedagogiska förebilder och hon var många elevers favoritlärare.)

Några av de mål jag har då det gäller jobb är följande:

jag ska gilla det jag gör
jag ska utvecklas
jag ska utmanas
jag ska undvika att hamna i negativa tankegångar då det gäller min egen förmåga
jag ska hålla ögonen öppna för förändring

Vi får väl se hur långt jag kommer. Tankarna snurrar redan!

If all else fails får jag väl satsa på en karriär i Japan. Yohio verkar ju ha lyckats rätt bra… Foto: aftonbladet.se