Hoppsan!
Jag hinner inte med bloggen! Det är positivt. Det betyder att jag har så mycket att fylla mitt liv med att jag knappt hinner tänka. 🙂 I kväll hade vi en av våra favoritfamiljer över till vår familjekväll. Potatisgratängen hade stått i ugnen i två timmar och potatisen var fortfarande hård. Jag hade glömt det här fenomenet från Phillytiden. Det är bara att ta till kocktipset att gräddstuva potatisen innan man gör gratäng av den… Jag vet inte vad det är med de amerikanska potatisarna, men de är i alla fall av en fastare sort än någon av de svenska jag har provat! Smaken blev i alla fall helt perfekt. Suck. Dessutom hade vi så trevligt och äppelkakan och glassen kompenserade nästan för den misslyckade middagen, så jag tror att jag ska kunna släppa detta lagom till nästa gång vi ska ha gäster.
Nu är det dags att hoppa i säng. Jag får jobba i morgon istället. Vill du läsa ett mer givande blogginlägg tycker jag att du ska hoppa över till min syster som i kväll fick mig att sakna min symaskin väldigt mycket… Förresten saknar jag vårt kattskrälle rysligt mycket. Hon frodas hemma hos mina föräldrar har jag fått rapport om. Tydligen blir hon riktigt bortskämd. Hur ska det gå när vi kommer tillbaka? Hon kommer att vägra torrfoder, det är ett som är säkert. Hrmfff. Här Milla – den här är till dig! (Mamma, se till att skruva upp volymen. Milla är van vid att höra vår familjeversion. :))
