20 aug

Slut, eller kanske punkt slut.

Formex är över. Bygga, plocka, träffa, skratta, visa, sälja, vänta, stå, gå, räkna, flytta, riva – efter en sådan här vecka är man både trött till kropp och själ. Min favoritutställare blev Tove Frank. Kolla in hennes hemsida. Inte bara är hon en duktig fotograf och formgivare – hennes Charlie Chaplinskor var hur roliga som helst…

Min plan var att hoppa i säng då jag kom hem kl 22. Svågern bjöd på en kall Pepsi Max och så satt vi och pratade till halv ett i stället. Livet är lite för intressant för att sova bort, eller vad säger du? I morgon är det dags för ny resa söderut. Flytten närmar sig med stormsteg. Jag har åkt förbi mitt gamla hem ett par gånger den senaste veckan och kan ärligen säga att nu är banden dit klippta. Jag verkar ha svårt att göra avslut, men Drejarvägen är i alla fall ett överspelat kapitel. Nu är jag på väg någon annanstans och jag tror att jag och min familj kommer att bli lyckliga var vi nu än hamnar.

Just nu verkar det som att vi flyttar hit. Jag har hört att budgivning är på gång. Kan man bli lycklig i ett aprikosfärgat hus med gröna detaljer om det dessutom har svarta köksluckor och mörka trägolv? Tja. Den som lever får se. Vad tycker du om huset? Jag gillar att det har rätt många trägolv (hey, det är ett amerikanskt hus) även om de är mörka. Väggar och heltäckningsmattor är i alla fall ljusa. Det finns tillräckligt många rum och det är fem minuter till Costco. Familjen C får kanske inte plats med sin husbil här, men vi ordnar det på annat vis. 😉 Känner jag dig bara tillräckligt väl är du välkommen att hälsa på. Ses vi där?

18 aug

Vardagsfunderingar på en lördag.

Tusen tack för tyckande om vad jag ska skriva om! Det ska bli spännande att se om jag kan utveckla mitt skrivande och använda språket på ett annat sätt än jag gör nu. Kanske är det här min röst? Är det så kommer jag säkert att bli överens med mig själv.

Formex dag tre är nu till ända. Dagen gick i ett huj. Fler kunder än i går och dessutom fick jag ett roligt och helt oväntat besök då en scrapvän/scrapbekant sedan många år tillbaka kom förbi med sin lille son. Vi kom överens om att man visst kan tycka att man ”känner” någon trots att man lär känna varandra i den låtsasvärld som cybervärlden är. Vår gemensamma vän hittade till och med sin make via internet, så så är det med det!

Väl ”hemma” hos Syster Yster var det barnvaktning som stod på schemat. Äldsta dottern hade tagit hand om ruljansen på egen hand i ett par timmar och det gick alldeles utmärkt. Jag är lite småkär i mina syskonbarn och tycker att de är ypperligt intelligenta. Är det inte rätt klurigt att pussla ett riktigt pussel och kunna ”a som i apa” o s v med hela alfabetet då man precis har fyllt två år? Jag har inte riktigt koll på läget längre då det gäller så små barn, men vet bestämt att jag har haft elever i tvåan som knappt kunnat alla bokstäverna än. Det är kanske ingenting att jämföra med? Hur som helst ser du både den intelligenta systerdottern och det kluriga pusslet på denna bild.

För övrigt har jag ingenting av värde att komplettera nyhetsflödet med. Jag tar varje dag som den kommer. Just nu gör jag mitt bästa på jobbet men räcker kanske inte hela vägen som mamma. Fru-uppgifterna har jag lagt åt sidan eftersom maken ändå är bortrest. Jag har inte lagat ett riktigt mål mat på rätt länge, men å andra sidan lär sig barnen att sköta sig själva, ta ansvar och växa, så jag är rätt nöjd ändå.

Eftersom jag inte kan få Stiftelsens ”Vart jag än går” ur mitt huvud så delar jag med mig av den till dig. Takidas sångare, minsann. Who would have guessed? Vet du hur det kommer sig att han hamnat i detta umpaumpasammanhang? (Alltså, jag gillar det. Tror jag. Eller, ja, det måste jag väl, för jag somnar och vaknar med sången i huvudet, på tungan och i öronen.)

16 aug

Finns det någon gyllene medelväg?

Måste man jämt vara så lagom? Vad är tillräckligt? Hur balanserar man mellan förväntningar och önskningar? Vem bestämmer vad som ska gälla och hur ofta bör man omvärdera sin verklighet? Hur hittar man vägen utan GPS och vart leder den? Kan man hoppa dit på ett ben eller går det bra att krypa om man inte orkar gå på tå? Hängde du med där?

Jag har överlevt första Formexdagen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bekanta, precis som vanligt. Nu kör vi vidare i tre dagar till. Kommer du ihåg vårt monternummer? C17:20. Välkommen till You Do.

15 aug

Ambassaden nästa.

Idag hoppas jag att allt går som det ska. Det är dags att fixa klart med alla visum. Du kan ju hålla tummarna för att Formexproverna från två av DT-tjejerna dyker upp i dagens brevskörd också…

Edit: Fortsätt hålla tummarna är du snäll, för det var bara det ena paketet som kom fram…

23 jan

Jaha. Så kom då vintern.

Formex är över. (Jag ska uppdatera You Dos blogg med lite monterbilder så ni ser var jag och L har hållit hus de senaste dagarna.) Maken åkte tidigt i morse, två av barnen kom till skolan lite senare än vanligt på grund av snön, mellandottern är risig och hemma och själv sopar jag omkring i träningskläder och försöker kombinera jobb och vardagsliv. På torsdag morgon åker jag till Tyskland och blir borta i en vecka. Jag vet att min familj klarar sig rätt bra utan mig, men jag tycker själv det är skönt att ha ordning och reda innan jag drar iväg på äventyr. I eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal med yngsta dottern. Dagar som den här känner jag att det hade varit skönt om de gick kvar på sin gamla skola som ligger sju minuters gångväg härifrån, men det är väl det enda jag saknar med den skolan ungefär. Ibland får man offra sig lite.

Jag kom hem efter 22 i går kväll och möttes av drygt en decimeter fluffsnö. Jag började skotta, men orkade inte hela vägen. Efter en kort och rask morgonpromenad tog jag resten. Vi har ingen snöslunga om ni vill veta varför det inte ser så perfekt ut som på en av våra grannars uppfart. Däremot har vi en M med stark vilja. Gratis motion och lätt styrketräning!

”SOC”. Kameran lurades lite av de konstiga ljussignalerna den mötte i mitt morgonmörker. Jag tycker himmelen fick en så läcker färg!

Annan lek med ljus från bilar och lyktstolpar.

13 jan

Mässdags.

Nu  är det den tiden på året då Formex ligger i medvetandet mest hela tiden. Jag och L har förberett en mässa som jag tror blir minst lika trevlig som vanligt. Vårt extremt hängivna och fantastiska DT, Johanna, Lisa och Petra, har vänt sig själva ut och in för att göra prover som kommer att förgylla montern. De är så duktiga! Själv ser jag fram emot att träffa trevliga kunder och få inspirerande influenser! Veckan efter mässan här i Älvsjö är det dags för Frankfurt. Kul, kul!

04 sep

Får man verkligen…

… ha sin blogg kvar om man inte uppdaterar regelbundet och om bilderna uteblir? Jag hoppas det. Det har varit en härlig mässa, men jag kom hem sent och nu prioriterar jag ett bad. I morgon kommer jag att ladda upp nya bilder i You Dos blogg och det kommer att hamna ett och annat här också.

31 aug

Ljust och fräscht.

Nyss hemkommen från en hel dag med förberedelser inför mässan, snabb träff med mamma, far o lillasyster och så en helkväll med herrarna Lindström och Schyffert kan jag inte annat än att tacksamt njuta av mitt Hem, min Borg, stället jag helst av allt vill vara på trots att det inte är särskilt trendigt. Här finns de människor jag älskar mest. Jag tror dock att jag hade varit liiite lyckligare om jag också hade haft en glassmaskin. Vad tror ni? Och har ni inte sett showen Ljust och Fräscht kan jag bara säga att ni har missat något. Hög igenkänningsfaktor! Jättebra i början och ännu bättre i slutet, lite ”så där” i mitten. Jag funderar om vi kanske behöver investera i någon typ av modern fotokonst så människor förstår hur speciellt unika vi är utan att vara allt för unika. (Då är man ju bara konstig, och vem vill vara det?)