14 okt

Välkommen hem!

Jag gillar ju verkligen att hitta på grejer, att träffa människor och uppleva saker. Sedan jag var mycket ung har jag trots detta älskat att komma HEM. Maken tyckte det var så märkligt att jag blev så glad över att få ”åka hem” till Mamma och Far. Vad var vårt gemensamma hem då värt? Alltså, jag tyckte ju det var precis lika skönt att ”åka hem” till oss när vi väl hade besökt Blekinge! Jag har förstått att jag inte är den enda som har upplevt detta fenomen och jag är tacksam över att ha många HEM nära mitt hjärta. När jag ser den här synen, oavsett årstid men särskilt nu, blir jag alldeles varm i hjärtat och axlarna sjunker. Välkommen hem!

Att komma hem till doften av hösteld gör ju inte saken sämre! Jag minns fortfarande hur Far luktade, en blandning av skog, hårt arbete (utan att någonsin lukta illa, hur är det möjligt) och eld. Den doften är också HEM. Och mamma som heller aldrig luktade illa, bara gott! Inte parfym, även om hon gillade att smörja in sig med goda dofter, utan den mjuka mammadoften… HEM!

Det här är vårt HEM nu. Maken har jobbat så hårt för att uppfylla min dröm! Brorsan har hjälpt till att transportera grus i hjullastaren då lastbilen fick lasta av uppe vid soptunnan. Nu ser man hur formen av gruset ser ut! Masonitskivorna får sitta i över vintern så att gränsen mellan gräsmattan och grusgången sätter sig ordentligt. Våra trägolv har dessvärre inte mått bra av det senaste årets grus och jord. Det finns nu flera repor som inte är världens finaste, men det får vara så. Slutresultatet blir värt det. Som du ser ligger vårt hus i en sluttning. Det är ingenjörskonst inblandad för att vattnet inte ska orsaka skada på norrsidan, något med avrinning och sådär. Jag är rätt glad över att inte behöva fundera på sådana detaljer…

Här vid huvudentrén har jag satt en cyklamen. Jag har alltid älskat dessa skönheter! Vattnar man bara underifrån håller de sig oftast fina länge. De gillar inte heller att ha det alltför varmt. Så fort det blir lite svalare eldar vi varje dag i köket, så ska vi ha en inne får den stå i vardagsrummet. Jag vet inte om det är för lyxigt att ha matpumpor som dekoration, men jag tycker de är så fina här. Efter alla mina vita trädgårdsår är jag lite trött på denna färg, men just på den norra och mörka sidan gör sig det vita väldigt bra.

Sedan måste jag ju konstatera att trots att jag älskar, älskar julen så är det inte okej att denna högtid redan tar plats i snart sagt varje butik. Nä, det är för tidigt! Jag har förvisso skapat ”Ny julmusik 2021” på Spotify, men det är den enda julpåminnelse jag vill ha nu. Bara de inte börjar spela julmusik i officiella rum förrän, tja, senare.

13 okt

Kastanjebarn och andra glädjor.

Varje år sedan yngsta dottern började förstå storheten av naturens gåvor har jag fått kastanjer av henne. Nu bor hon i en lägenhet sex timmar iväg och därmed har kastanjerna uteblivit. Förra årets kastanjekrans hade lyckligtvis klarat förvaringen under trappan, så vi har hängt upp den i hallen i år igen. Årets nyfallna kastanjer har dock lockat mig mycket under den senaste veckans promenader. När brorsbarnen kom på fasterssemester passade det därmed perfekt att samla dessa skatter och hjälpa brorsdottern göra en egen kastanjekrans.

Varmlimspistolen hanterade jag medan brorsdottern placerade kastanjerna. Jag förundras ständigt över denna superpysslare till åttaåring! Jag tipsar om ett och annat, men hon har så mycket i sig. Här sorterade hon snabbt storlek och form för att få ett så heltäckande resultat som möjligt. (Mitt bästa halmkranstips är Blomsterlandet. Bra priser och många storlekar.)

Kolla bara på den färdiga kransen! Sådär snyggt resultat hade de flesta vuxna inte ens fixat.

Roligast under våra dagar tillsammans var besöket vid guldfiskdammen. Fiskarna bjöd på underhållande show och ungarna ville aldrig gå hem! När sedan den snälle jägaren gick förbi med sin västklädde tax var lyckan fullkomlig. Jag fascineras av hur lätt barn har för att hitta guldkorn i små ting. Ljuvligt uppiggande!

Något som däremot inte piggar upp rent fysiskt är treåringar som vaknar klockan två på natten och är JÄTTEHUNGRIGA för att sedan vara fullkomligt utvilade klockan halvsex. Igår kväll somnade jag därmed som en klubbad säl strax efter nio och påmindes om hur det kom sig att jag brukade nicka till varje kväll då jag läste godnattsagor. Den mentala energin plussades däremot på rejält! Idag har jag satt ett par amaryllislökar i kruka och fixat en hel del med krukväxterna. Sådant ger mig också mental energi. Och även om min hudläkare inte kunde utesluta att jag håller på att få ett nytt basaliom på ögonlocket under min ettårskontroll känner jag mig full av hopp och tacksamhet.

11 okt

Sånt som ger mig kraft.

Ubi caritas et amor, Deus ibi est
Congregavit nos in unum Christi amor
Exultemus, et in ipso iucundemur
Timeamus, et amemus Deum vivum
Et ex corde diligamus nos sincero

Och från ett uppriktigt hjärta, låt oss älska varandra. Där barmhärtighet och kärkek är – där är Gud.

Fyra dagar med mycket sång, så jag känner mig lite småhes idag. Det här är den enda inspelning jag har från gårdagens mässa. Tenor 1 sjunger jag inte särskilt ofta, men det gick ju bra det också! Körsång är bra terapi och lägger sig mjukt kring hjärtat, fast på ett fint sätt.

10 okt

Drömmar om färgsprakande tulpanfält.

I fredags var det dags igen… Jag hade försökt att mentalt förbereda mig i några veckor, för att sätta tulpanlökar är gräsligt trist. I år hade jag införskaffat över 200 lökar visade det sig! Då jag satte dem på samma ställe som förra året stympade jag då och då en lök som redan låg i jorden, men det hände bara ett fåtal gånger. Jag hade hittat tips om att även de moderna lökar som bara blommar ett år kan komma igen om man går igenom en procedur med dem. Jag var när det gällde inte sugen på några procedurer och lät dem helt enkelt bara ligga kvar i marken. Jag ser två olika scenarier framför mig inför nästa år. Antingen får jag ett lite grönare tulpanfält, där de nya lökarna blommar medan förra årets mest levererar gröna bladverk. Alternativet är ett prunkande fält med över tvåhundra storblommande skönheter och ett gäng klena stackare som sticker upp här och där. Det blir spännande att se!

I torsdags eftermiddag hann jag bara placera ut lökarna innan jag skulle åka iväg till kören, så jag slängde över några tidningar för att skydda dem från fåglarna. Det funkade bra. Nästa dag hade jag inte den riktiga planteringsspaden i närheten och använde därför den utan spets (jag bröt av den för flera år sedan och har trots dess störiga ineffektivitet behållt den ”eftersom det är bra med en extra” – stort misstag). Ungefär då jag tog den här bilden höll jag på att bli galen av den trubbiga spetsen och gick och hämtade den riktiga i stenkällaren, precis där den skulle ligga. Blir så trött på mig själv då jag är dum-lat. Jag hade inte köpt nytt benmjöl då jag trodde att den gamla påsen skulle räcka, men det var visst bara en tredjedel som fick den här extraskjutsen med sig. Jaja, men nu blev det så.

Såhär såg det ut i fredag förmiddags då alla lökar hade hittat ner i jorden! Eller, jag har ett par blandpåsar som ska ner i en av de stora byttorna vid entrén. De får sig en dos TricoGarden i vår så kanske de klarar sig från rådjuren. Jag har förresten inte sett något här på många månader, för första gången sedan vi flyttade hit! Dolly har ju varit grannens tama rådjur och hon har fått tre omgångar kid som hon tagit med sig hit och festat loss på vad vi har haft att bjuda på. I våras hade hon tvillingar. Jag vet att en jägargranne var ute efter henne, så kanske äter hon numera tulpaner på de saligas ängar. Det verkar som att planttanter och plantgubbar sitter och hänger på låset då tulpanerna släpps i online-butikerna. Jag är lite sparsam av mig och vägrar betala fullpris, så jag väntar alltid tills det blir något bra erbjudande. Vid det laget har alltid de mest populära sorterna gått. I år fick jag bästa urvalet och dealen på odla.se. Trots att de fortfarande hade många sorter kvar fanns det bara en enda vit sort kvar. Däremot fanns det många i lila, vinröda och orangegula toner. Själv gillar jag rosa tulpaner och de enda tre sorter som fortfarande fanns kvar ser jättefina ut de också. Jag köpte även ett gäng lökar på ICA Maxi. De väldigt prisvärda multimixerna missade jag i år då de var helt slutsålda, men det här blir kanon det också! Jag gissar dock att karaktären på tulpanfältet kommer att bli väldigt annorlunda än förra året. I år försökte jag följa något slags färgskala, förra året blandade jag bara de olika sorterna hej vilt, dock satte jag varje sort för sig. Trots att jag älskar hösten så är det inte dumt att drömma även om det här:

09 okt

Körsång igen!

Som jag har längtat efter kören och den själsliga ro sången ger mig! Nu har vi varit igång ett par veckor och allt är sig likt, men ändå så annorlunda. Erik och Misse saknas och flera andra körmedlemmar har bestämt sig för att börja i Motettkörens ”församlingstvilling” som inte sjunger så krävande musik. Å andra sidan har vi många nya medlemmar. För att sjunga ihop oss och få en känsla för hur Fredrikskyrkans Motettkör låter nu började vi med en sjungande långintensivhelg i torsdags kväll. Övning hela kvällen igår och hela dagen idag. Imorgon sjunger vi på en Tacksägelsemässa och det blir vårt första officiella framträdande sedan Messias i mars 2020.

Under veckan som gick fylldes mitt Facebookflöde av sorg. Flera vänner från längesedan har förlorat nära och kära. Så märkligt det är med Facebook. Eller märkligt och märkligt. Det blir bara mer påtagligt hur livet faktiskt ser ut. Någon förbereder sig för bröllop, någon annan sörjer sin mor. Allt sker parallellt. Morgonstämningen kändes trösterik, särskilt med den fina texten till We remember them som jag försöker lära mig.

At the rising sun and at its going down; We remember them.
At the blowing of the wind and in the chill of winter; We remember them.
At the opening of the buds and in the rebirth of spring; We remember them.
At the blueness of the skies and in the warmth of summer; We remember them.
At the rustling of the leaves and in the beauty of the autumn; We remember them.
At the beginning of the year and when it ends; We remember them.
As long as we live, they too will live, for they are now a part of us as, We remember them.

When we are weary and in need of strength; We remember them.
When we are lost and sick at heart; We remember them.
When we have decisions that are difficult to make; We remember them.
When we have joy we crave to share; We remember them.
When we have achievements that are based on theirs; We remember them.
For as long as we live, they too will live, for they are now a part of us as, We remember them.

08 okt

Lockande och förrädisk.

Det finns inte många symboler som blinkar igenkänning som en röd flugsvamp. Dessa skönheter sticker åtminstone inte under stol med att de är farliga. Det är vit flugsvamp som folk brukar dö av då de äter den av misstag, ska man dö av den röda versionen är det troligen någon som har velat berusa sig billigt som har misslyckats med doseringen. Jag tänker ibland på vad vi människor utsätter oss själva för. Det finns så mycket som kommer med upplysningspamfletter, varningslampor och triggertexter, men folk fortsätter att utsätta sig själva för kort- eller långsiktig fara.

Härom månaden skrev min kusin om fettfobi och nu såg jag att min syster hade gjort detsamma. Hur överviktiga människor diskrimineras i samhället, hur diskussionen om vikt och hälsa är ”ohälsosam” och hur det, medvetet eller omedvetet, läggs in tolkningen överviktig=lat eller utan självkontroll. Jag har svårt att förhålla mig till just den här frågan, och jag får gå djupt in i mitt inre för att reda ut alla begrepp. Det handlar om allt från hur vi får människor att upprätthålla ett hälsosamt förhållande till det vi stoppar i våra munnar till hur vi ser på våra medmänniskor och vad vi förmedlar då vi processat informationen vi tagit in. Ska vi strunta i övervikt och låtsas att den inte finns? Jag vill påstå att det är helt fel väg att gå. Dessvärre vet jag bara att återigen rekommendera Livsstilsverktyget som faktiskt verkar vara något på spåret.

Hälsa och vikt – Ja, hur är det nu? Är smala människor alltid friska och runda/tjocka människor alltid sjuka? Det visar sig att en liten rondör i många fall visar sig skydda individer, men att det vi ser som kraftig övervikt, det som kallas fetma, i princip alltid leder till svåra hälsoproblem. Övervikt är alltså inte en sjukdom, men det är fetma. Feta personer drabbas ofta av högt blodtryck, diabetes 2 och ledproblem. Risken att drabbas av astma ökar med 55 procent per ökad enhet av BMI. (Det är troligen inflammation i luftvägarna på grund av övervikten som leder till astma, enligt forskare.) Frågan är då vad vi gör med denna information. Ska vi blunda för stora samhälleliga problem för att personer blir ledsna om problematiken synliggörs eller påpekas? Mina läkare har vid hälsokontroller flera gånger sagt ”du borde gå ner fem kilo/ten pounds”. Jag har konstaterat att den informationen var inte ny och fortsatt mitt liv i kombination med att känna skam och skuld, men utan att göra något livsomvälvande. Jag har påbörjat otaliga dieter och gått ner några kilo och sedan gått upp dem igen. Det var ju inte förrän jag var på rätt ställe rent mentalt som jag kunde göra vad som känns som permanenta förändringar.

Ärftlighet, kulturella ätmönster, socioekonomiska faktorer – Går vi ner på anledningen till att människor så ofta gör dåliga val, medvetet, är att vi drivs av en inbyggd överlevnadsstrategi – energität mat (söt, fet) betydde för tusentals år sedan inte fetma, utan överlevnad. Denna information verkar inte bidra till bättre val, mest ett konstaterande och ”jaha” hos de flesta. Då jag ammade tittade jag ofta på Oprah Winfreys program och hennes parhäst Dr Phil. (Han är numera en riktig sensationsråtta, men då hade han mycket intressanta fallstudier på besök.) En av de gäster som jag minns bäst var en singelmamma med ansträngd ekonomi och två mycket överviktiga söner. Hon hävdade att det var omöjligt att äta nyttigt i deras situation, men med hjälp av en dietist motbevisades detta ganska snabbt. Däremot var pojkarna vid det laget inte lika intresserade av att äta den nyttiga maten. Barn dras ofta till fet, söt och processad mat om valet finns. (Uppenbarligen gäller det även vuxna.) Dessvärre finns det många studier som tyder på samband mellan dålig ekonomi och fetma. Det verkar tydligen vara svårt att fastställa vad som orsakar detta, men en teori är att man då man känner hopplöshet inför sin dåliga ekonomiska situation åtminstone belönar sig med ”något gott”. Det finns definitivt människor som inte kan äta lika mycket utan att gå upp i vikt, men det är mycket ovanligt. Så har vi NPF-diagnoserna. Personer i det autistiska spektrat har ofta olika typer av ätproblematik. Viktuppgång är också en biverkning till många mediciner, något som blir mer vanligt i takt med att fler och fler mediciner introduceras på marknaden.

Tolkning av utseende – Hur reagerar du själv på hur du tar in information om en individ du möter? Det finns studier som visar på att den generella tolkningen är smal=kompetent och tjock=varm och kärleksfull. Varför blir det så? Och vad gör vi då vi vet att det är såhär? En tolkning är att personer som upplever diskriminering pga sin vikt (eller annat man diskrimineras för) överkompenserar med att bli extra trevliga för att klara sig bättre i samhället.

Representation av överviktiga människor i offentligheten – Klädföretagen har uppenbarligen sett hudfärg som den viktigaste anledningen till diskriminering de senaste åren och justerat för detta, men även överviktiga modeller har långsamt tagits in i marknadsföringen. Bl a har alla de stora märkena i Sverige särskilda kollektioner för större storlekar. Jag ser även att annan bildreklam börjar skifta fokus mot en mer blandad representation av människor. Något som inte verkar läggas så stort fokus på är att fula människor blir mest diskriminerade av alla, och som du kanske märkt finns det väldigt få fula människor representerade i dessa sammanhang.

Hur vi pratar med våra barn – Hur kommer det sig att bebisar inte diskriminerar, medan treåringar redan visar klart och tydligt att de föredrar smala människor? Hur pratar vi om vår egen vikt inför barnen? Hur pratar vi om barnens vikt med dem själva? En släkting (som själv alltid har varit väldigt smal) ringde och var jätteupprörd då skolsköterskan hade ringt och pratat om hennes barns vikt och diskuterat hur den skulle kunna justeras nedåt då barnet gick på mellanstadiet. Men vad ska samhället göra med all information som samlas in från innan födsel till död? Tanken är väl att röda flaggor ska åtgärdas på olika sätt och då övervikt är en viktig indikator för ohälsa blir det svårt att blunda för just denna flagga tänker jag. En annan smal mamma i bekantskapskretsen i USA packade smalluncher till sin dotter, men dottern fortsatte gå upp och upp och upp. Det visade sig att hon bytte mat med klasskompisar och dessutom åt i hemlighet redan då hon var sju år. Hur hanterar man en sådan situation? Jag tänker att det är värre med en ätstörning än med själva övervikten och den värsta kombinationen är en ätstörning med viktpåverkan upp eller ner (anorexi, hetsätning, bulemi etc.).

Samhälleliga åtgärder – Det finns mängder att skriva om detta ämne. Här kommer först lite fakta från Folkhälsomyndigheten:

Av befolkningen 16–84 år var det enligt 2020 års undersökning 52 procent som uppgav ett längd-viktförhållande som indikerar övervikt eller fetma. Förekomsten av övervikt och fetma varierade mellan olika grupper och var vanligare bland äldre än bland yngre, och bland personer med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Övervikt och fetma var också vanligare bland personer födda i övriga Norden än bland personer födda i Sverige. Andelen personer med övervikt eller fetma, och andelen med fetma, ökade i alla åldersgrupper 2006–2020. Ökningen var särskilt stor bland yngre, men även i åldersgruppen 45–64 år. Skillnaden i andelen med övervikt och fetma mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och gruppen med gymnasial utbildningsnivå ökade 2006–2020. Andelen som angav övervikt eller fetma varierade mellan länen med som lägst 44 procent och som högst 59 procent år 2017/20 (flerårsmedelvärde).

Här kan du läsa om hur denna statistik används. Frågan är varför samhällsvikten fortsätter uppåt trots fler och fler insatser från Pappa Staten? Har du några teorier? Och håller du med/vill protestera om något du läst här? Återkoppla gärna om du orkat läsa så här långt.

07 okt

Halloweenförberedelser i svensk tappning.

Jag brukar säga att jag inte gillar Halloween, men varje år måste jag plocka fram våra få Halloweendekorationer, samma sedan vi bodde i Orem, för att inte bli för rastlös. Sålunda plockade jag in den lilla Halloweenlådan från stenladan igår. Jag gillar våra små söta spöken som hänger i ljusgrenen i köket och Hobby Lobby-ugglan som gör mig glad. Själva känslan i trädgården i morse gav dessutom verkligen känslan av allt övernaturligt på det trevligt spökiga sättet och jag kunde inte låta bli och gå omkring i mina trasiga gummistövlar och njuta lite extra av dimman, ljuset och allt det vackra. Igår plockade jag också fram kameran då jag såg Jupiter och Saturnus hovra över huset. Svågern har förtidsärvt sin pappas stjärnkikare, så jag ska nog plocka ihop den och uppfylla mitt sug efter universumsförundran någon stjärnklar natt.

Spindelskit är hopplöst runt fönstren, men åh, vad vackra dessa nät är! Och magiska!

Här ser du Jupiter starkare till vänster om taknocken, Saturnus svagare till höger. Det går också att få känslan av hur grusgången kommer att se ut nästa år. Det som sticker upp är masonitskivor som ska sätta gränsen mellan gräs och grus och låta gruset sätta sig ordentligt till nästa år.

Spöken (härligt pyssel med döttrarna för många år sedan), Marx och Iittalalyktor i lagom spökgrå färg.

Dahliabuketten är kanske lite bedagad, men fortfarande fin tycker jag. Och visst är vår lilla monsteruggla väldigt söt?

För tidigt för julrosor i krukan? Njae, alltså, den såg inte fin ut i mammas gravplantering, så jag bytte ut den. Det blev mycket finare på båda ställen i och med bytet. Jag ska se hur länge jag vågar ha plättarna på snöre kvar utomhus. De klarar faktiskt en del frysgrader, men det känns ju onödigt att helt ta död på dem.

Jag tycker att jag har delat ut pumpor till höger och vänster. Idag ska jag lämna ett par till i stan. Måste göra pumpapuré så jag kan njuta av pumpalatte också!

Bland snöflingorna tyckte jag det passade bättre med Flat White. Årets perenn för några år sedan har varit så fin här på norrsidan trots styvmoderlig behandling!

Heja purjolöken! Så god och så kraftig! Nästa år ska jag prova att kupa dem så jag får lite mindre grönt även om det går utmärkt att laga mat med blasten också. Jag vet inte varför mamma alltid skar bort och slängde den?

Den ljuvliga höstastern. Mmmm!

Slingerkrassen är ju också makalöst vacker här på stenmuren! Den observante ser ett par olydiga växter som skulle utrotas, så dem måste jag ta hand om innan vintern.

Dans på de saligas ängar? Tänker alltid på mina föräldrar och hur nära de känns i sådana här stunder. Det är som att jag skymtar dem borta i dimman.

Rosenskärorna i trädgårdslandet verkar ha fått för mycket näring och därmed levererat en massivt grön buske, men det är okej. Och de blommor som blir njuter jag av även om jag hade tänkt att de skulle blomma för flera månader sedan!

Syrran har ställt sina pelargoner i Bredavik, jag laddar för att rensa bort alla skräpblad och blomstänglar. Har alltid svårt att beröva pellisarna sina blommor, men vet att de klarar vintervilan bättre om de inte behöver ta hand om blommor också. Ja, men det var väl allt. Slut på dagens rapport!

06 okt

Femtioett år på jorden.

Jag gillar att göra bokslut. Inte då det gäller firman, då är det bara jobbigt, men i samband med nyår och födelsedagar! Det känns som att mitt år som femtioåring har sprungit förbi som vore det Usain Bolt himself. För ett år sedan blev jag överöst i gratulationer, blomster och fina gåvor och jag kände verkligen att det var ett viktigt delmål jag hade nått fram till. Femtio förpliktigar! Det var som att jag insåg att det var dags att växla upp om jag skulle kunna njuta av den tredje åldern på bästa sätt.

Några dagar efter firandet var det dags för mig att operera bort mitt basaliom och detta fick markera slutet på ett gäng utmanande år. Fysisk, mental och andlig utmattning av olika grad och i olika perioder låg bakom mig och det fanns bara en väg fram för mig. Det fanns äntligen möjlighet att börja jobba med några riktigt viktiga livsmål. Idag står jag här och kan nöjt säga att jag lyckades. Inte på egen hand, jag har haft god hjälp och pepp från familjen. Jag mår idag bättre än på många år, kanske någonsin. Det är ett pågående arbete att ta hand om sig själv och man blir aldrig ”färdig”. Insikten att det alltid kommer nya utmaningar och svårigheter kan vara jobbig att hantera, men jag är glad över att någorlunda ha landat i acceptans för detta faktum. Samtidigt njuter jag verkligen av att vara där jag är. Jag känner mig välsignad!

Vad har då hänt i mitt liv sedan den femte okatober 2020? En hel del visade det sig då jag använde födelsedagsaftonens kväll att bläddra igenom bloggen och uppdatera minnet. Allt hamnar såklart inte bloggen, och ska inte heller göra det, men det här är ju en viktig anledning till att jag fortsätter blogga! Det blir min offentliga dagbok på något vis. Märkligt? Kanhända. Jag ser det lite som att jag är ett en person stark redaktion i ett magasin där jag blandar krönikor, nedslag i verkligheten, tips, recept, mönster, reportage och lite annat smått och gott. Jag kastar inte detta magasin i ansiktet på någon, utan vill man läsa är man välkommen att göra så.

Lite livstankar kan du hitta här.
Opererade bort ett basaliom. (Har uppföljning på hudkliniken om några dagar, men det verkar som att resultatet är gott.)
Covid -19 hade tagit paus ett tag, men drog igång ordentligt igen och har fortsatt påverka världen otroligt mycket.
Har inte hakat på vinterbadstrenden, men kan tala om att ett iskallt fotbad innan sänggående är underbart och ger varma, goa fötter!
Jag satte nästan 200 tulpanlökar och fick några månader senare ett eget, underbart tulpanfält som var till stor glädje både för mig och folk runt omkring mig.
Många av elstolparna i vår trädgård (och på hela ön) byttes ut till hackspettsfriska och EU-standardiserade stolpar.
Sturkö Second Hand och Vernissage öppnade.
Jag fick den lyxigaste manikyr som tänkas kan efter en ELLE-vinst. Tack Frida Selkirk!
Jag genomförde ”Trettio Tacksamma Dagar” för nionde gången och fick ännu fler med mig i gruppen på Facebook!
Den döva och underbara terapikatten Isa flyttade in till min systers familj.
Jag raderade alla mina mejl i inboxen från 2017 och framåt av misstag, men det som jag trodde var en katastrof var tydligen inte det.
Bloggen har legat nere massor av gånger trots makens försök att fixa både här och där. Still going strong, dock!
Fick lådorna till trädgårdslandet färdigbyggda och kunde ta upp odlandet en nivå.
Firade yngsta dotterns 20-årsdag.
Blev en dedikerad husfågelmatare och -observatör. (Detta ledde också till att vi fick in råttor i huset, men råttorna har ”tagits hand om” och hålen i grunden är nu tilltäppta.)
Valde Ett Litet Ord för 2021 – KONTAKT.
Hade möjlighet att tillsammans med min syster och resten av familjen jobba med mammas, fars och hela släktens fotografier. Fick ännu större känsla för ”vart jag kommer ifrån”, både det fina och det mer utmanande.
Firade dotterns körkort och makens LAPL-certifikat.
Firade 15 år som bloggare.
Bemästrade mönsterstickade vantar…
Upptäckte vinsterna med både Tradera och Sellpy!
Vi tog flera långa promenader på isen då vi faktiskt fick en riktigt kall vinter.
Följde den fantastiska serien ”Tunna blå linjen” och ser verkligen fram emot säsong 2.
Firade traditionsenligt syrrans födelsedag i Klackamåla.
Flyttade yngsta dottern till Nynäshamn och jag och maken blev officiellt ”empty nesters”.
Häcken till gamla tomten kapades ner till grunden av trädgårdsmästarsvägerskan. Chans till nystart! (Den har tagit sig bra under året, trots torkan i somras.)
Den gigantiska murgrönan har i olika etapper utrotats under året, eller vi har i alla fall försökt. Enorm skillnad, och har gett chansen till en härlig perennrabatt mellan huset och ladan.
Jag har haft möjlighet att besöka Nynäshamn och Stockholm flera gånger. Underbart med miljöbyte, skönt att komma hem.
Svägerskan tog trädgårdsmästarexamen.
Lillaste lillasystern och svågern förlovade sig och vi har nu ett härligt bröllop att se fram emot till våren.
Jag har haft tidernas bästa planttantsår. Skulle kunna skriva om alla härliga framgångar och jobbiga motgångar, men nöjer mig med att säga att jag är så glad över möjligheten jag har att bo här och få bruka marken och njuta av dess frukter.
Vi upptäckte en ny favoritrunda och jag har nog gått fler steg detta år än något år någonsin.
Härliga familjemöten i Bredavik, sköna bad, väldigt god mat och världens bästa solnedgångar.
Fyndade mitt drömmöblemang Herrgården för en billig peng och har lagt tid och pengar på att renovera det. Rätt beslut, visade det sig!
Besökte Skåne flera gånger och i olika konstellationer.
Målade blomstertrappan och har njutit av dess färg, form och funktion hela sommaren, och målade luckan till elskåpet i hallen. Tänk vad lite färg kan lyfta!
Hjälpte flera familjemedlemmar och vänner att flytta.
Firade flera fina studenter och började försiktigt umgås med andra människor igen.
Hade som sagt en härlig sommar på Sturkö, både i Bredavik och i Uttorp, men hann också med en underbar resa till västkusten och Väderöarna med några av systrarna.
Upptäckte lymfmassagens helande kraft, något som har påverkat mig mycket positivt.
Kära faster gick bort och jag fick representera familjen på den Covidanpassade begravningen.
Gick från tanke till handling gällande lite större saker och lät mig inte hindras av att något kändes jobbigt.
Efter noll kronor, men en hel del tungt jobb (mestadels utfört av andra än mig), hamnade ett fantastiskt vackert ”hedniskt klosterörthjul” i trädgårdslandet.
Fick vara med och skörda honung igen, denna gång en betydligt mer positivt laddad händelse.
Efter ett långt års hårt arbete har jag landat i en annan kropp än den jag dragit omkring med i många år. Detta har inneburit att jag uppdaterat min garderob rätt rejält (Sellpy, både köp och sälj).
Sonen och jag målade gemensamt ladan, ett lyft som gjort mig glad varje dag sedan jobbet blev klart.
Fick komma till Gotland med maken vid rodret på planet.
Har tagit väldigt mycket tillvara, både i naturen och i trädgårdslandet, och har även införskaffat en tork till svamp och andra skatter.
Har stått väldigt många timmar i köket, alldeles frivilligt, och njutit av att ta tillvara på naturens skatter.
Gått min första fortbildning som samtalsterapeut och hoppas kunna gå många fler!
Inte för att jag ingår i ABBA, men det känns ändå som att jag vill ta med ABBA:s nysläpp av låtar här.

Sådär har det alltså sett ut på ett ungefär. Jag fortsätter framåt och ser fram emot ett fint år som femtioettåring. Det ska nog bli bra.

05 okt

Food pharmacy – ”raw” kanelbullar.

Sugen på att äta kanelbullar, men kan inte äta vetemjöl? Detta är en fullgod ”kanelbullsfyllningsersättning”, om än lite nyttigare och lite dyrare att göra.

Ingredienser

1 dl havregryn
2 dl cashewnötter
1 dl riven kokos
en nypa salt
75 gram dadlar
3–4 tsk vatten

Fyllningen

1 dl mandlar (gärna blötlagda över natten) eller 65 g mandelmjöl (mycket smidigare)
2 tsk kanel eller mer
75 gram dadlar
1 msk vatten

Kokosflingor till dekoration

Rosta havregryn och cashewnötter på låg temperatur (under 100 grader) i ugnen i ca 10 minuter eller tills du tycker att det ser bra ut. Mixa till mjöl tillsammans med riven kokos och en nypa salt. (Dottern tipsade också om att tillsätta kardemumma i den här degen. Genialiskt! Det ska jag göra nästa gång.) Lägg i dadlar och vatten och mixa tills du får en lätt kladdig deg. Ställ åt sidan.

Kör mandlar (gärna blötlagda över natten) med kanel till ett grovt mjöl i mixern. Tillsätt dadlar och vatten och mixa till en krämig fyllning. (Använder du mandelmjöl är det bara att mixa alla fyllningens ingredienser på en gång.)

Platta ut bulldegen mellan två bakplåtspapper och kavla ut den till en cirka 0,5 cm tjock rektangel. Bred ut fyllningen jämnt över degen. Rulla ihop och ta hjälp av papperet precis som då du gör rulltårta. Lägg in rullen i kylen så den stelnar lite och skär sedan i lagom stora bitar. Toppa med lite kokosflingor! Jag ställde mina i muffinsformar som inköptes 2012, men sällan kommer till användning.