10 apr

Sol på hus, sol i själ!

Det var länge sedan jag skrev något om huset. Brorsan har varit fullt upptagen med jobb och utbyggnad hemma, men härom dagen kom han och började återuppbyggnaden av glasverandan! Jag har sett de färdigrenoverade fönstren. De är så vackra att jag får spunk! Jag trivdes redan innan i verandan, men nog blir det härligt att få uppleva fornstora dagars glans. När själva huset är färdigt är det dags att ordna med trädgården! Allt i sin tid.

Lillasyster hade fixat överraskningsbiljetter till ”Den lycklige pessimisten” ikväll, så nu har jag fyllt på nöjesbehovskvoten för lång tid framåt. Oj, vad jag skrattade! Tänk så absurda vissa ”normaliteter” visar sig vara om man vågar granska dem under lupp. Jag kommer aldrig mer att kunna se Lotta Engberg (eller vad hon numera heter) utan att fnissa ordentligt.

08 apr

Att tanka livslust.

Vårens magi hade svept in över Lund. Naturen läker, ger energi, inspirerar!

Nu brukar jag vara rätt glad i livet, men efter den här helgen känns det som att ”my cup runneth over”! Jag är så glad! Maken överraskade med en ”hemlig resa” i fredags. Det var ungefär lika spännande som då vi gick på Strömsbergs skola och fick åka på exotiska utflykter utan att känna till resans slutmål. (Det kunde bli allt från High Chaparral till diverse äventyrsbad.) Det slutade med att vi efter en ”stopp på sevärda platser mellan Uttorp och Sjömarken” hamnade hos våra goda vänner i Borås, ett par som är så trevliga och lätta att ha att göra med att det känns lite småtrist att de bor så långt borta.

Åsnens nationalpark, en riktig John Bauer-skog.

Det var fint om att påminnas om att själva resan många gånger är lika viktig som själva målet. Jag fick visa Grimslöv för maken, en plats som var så viktig för min familj under min uppväxt. Jag lärde mig till och med att krypa där på Torbjörnsgård! (Egentligen åkte vi dit för att promenera längs Huseby Bruks ägor.) Vi hann även med ett stopp i alldeles nya Åsnens nationalpark och så Linnés Råshult. Det är lite för tidigt på säsongen för att något skulle vara ”öppet”, men det gick bra att strosa omkring, läsa på och lära sig mer och uppskatta något av allt fint som finns här i Sverige.

Linnés Råshult, gård som hålls i 1700-talsskick.

Efter jacuzzi tills hela kroppen var skrynklig, sovmorgon, långpromenad och läcker sous vide-flank var det dags att åka vidare till Göteborg och en överraskning som innehöll flera moment. Maken och svågern hade kuckilurat tillsammans sedan november förra året. Min syster har bott i Thailand under årets första kvartal och den här helgen var hon och familjen i Göteborg för att träffa släkt och gå på sin svåger Stefan Anderssons föreställning Släpp flygblad över Berlin. Jag hade försökt få biljetter till mig och maken, men det var slutsålt. Då. Kanske för att maken redan hade köpt precis då de släpptes, haha. Hur som helst strålade vi nu samman för en helkväll på Kajplats 8 och fick njuta av historiens vingslag, fantastiskt god mat och tårar och skratt ackompanjerade av denna underbara musik. Svårslaget.

Själva Göteborg är inte den vackraste stad jag vet, men jag har haft så fina upplevelser här de senaste åren!

Efter en riktigt bra hotellfrukost och trevlig promenad i Slottsträdgården var det dags för mig att ta tåget hem och maken att åka vidare för jobbvecka längs västkusten. Jag älskar att åka tåg när allt funkar. Jag åkte mycket tåg under mina sena tonår och då jag var 20+. Jag har inga minnen alls av att något strulade, utan mer eller mindre gick tågen då de skulle och jag var framme på utsatt tid. Det är synd att det inte riktigt är så längre. Hur som helst. Snabbtåget till Lund – så smidigt! Jag hann nästan sticka klar sjalen jag jobbar på nu. I Lund tog jag en kort bensträckare eftersom bytet varade i 30 minuter. I söder hade våren nått längre än här hemma. Ljuvligt! Här hemma möttes jag upp av ungdomarna, hus i god ordning och inte någon enda död krukväxt, övervattnat pelargonskott eller hopskrumpen tomatplanta. Energinivån är påfylld och nu hoppas jag kunna arbeta hårt hela veckan. Hoppas att denna vecka bjuder på något extra bra för dig. Peace!

Alltid på väg…
03 apr

Ja, må du leva många lyckliga år.

”’Till och med du Lina är ett riktigt underverk’, försäkrade prosten, och han frågade Lina om hon hade besinnat det och om hon inte tyckte det var märkvärdigt att Gud hade skapat henne. Det tyckte Lina sa hon, men sedan tänkte hon efter. ’Ja, det förstås, själva mej var väl inte så märkvärdigt å göra. Men alla di där krumelurerna som jag har i örona, di tycker jag det skulle vara marigt å få ihop!’” Astrid Lindgren

Människokroppen är galet komplicerad. Jag har läst så mycket om olika teorier gällande dieter, vetenskapliga upptäckter och kroppens egenheter att jag inte längre vet vad som är upp eller ner. Vi går här på jorden och gör det vi gör beroende på vem vi är och var vi lever. För vissa finns det varken tid eller utrymme att fundera så mycket mer på något annat än hur man ska överleva dagen, medan andra inte kan sluta grunna på alla tankar som susar fram där i hjärnan. Själv tänker jag mycket på hur jag kan ta hand om mig så att inte mina dagar slutar tidigare än nödvändigt. Jag hade svår skrämselhicka förra året och jag önskar inte hamna i samma situation igen.

Häromdagen såg jag dokumentären Heal på Netflix. Det var många olika slags människor som fick komma till tals, men jag fastnade mest för forskaren som har studerat dödssjuka människor som har kommit tillbaka till livet, som har överlevt mot alla odds. Följande nio punkter hade de gemensamt, så hon rekommenderade detta för att åtminstone ha en chans om man skulle hamna i samma situation:

  • ändra din diet radikalt
  • ta kontroll över din hälsa
  • följ din intuition
  • använd örter och tillskott
  • släpp loss undertryckta känslor
  • öka positiva känslor
  • omfamna socialt stöd
  • fördjupa din andlighet
  • ha en stark orsak till att leva
02 apr

Planttantens dröm.

Vintertid på hösten? En extra timmes sömn som alltid är välkommen. Sommartid på våren? Trötta, trötta morgnar, förlorad sömn och ett alldeles, alldeles underbart morgonljus!

Arbetsrummet har sett ut som ett växthus den senaste veckan och jag var lite orolig hur det skulle bli nu när vi inte har verandan att ställa ut de så småningom omplanterade småplantorna. Jag och maken har pratat om växthus och olika slags lösningar, bl a Bondjäntans odlingshylla. Igår kom så K hem med en lagerhylla från Bauhaus och fyra lysrörsarmaturer. Efter lite pysslande hade han fixat en perfekt lösning!

På fönsterhyllan står de flesta pelargonerna. Jag hoppas att de klarar sig från rotblöta nu när de kan torka till ordentligt under dagarna och får så mycket ljus. Något som är mycket bra med att ha hyllan i det här rummet är att det är husets svalaste. Jag har dragit ner elementet så att det kan bli riktigt svalt om nätterna, något som är fördelaktigt om man vill ha plantor som inte är så spretiga. Jag känner mig naturligtvis otroligt frestad att fylla hela hyllorna med försådda plantor, men vi kommer att behöva allt utrymme efter omskolningen då allt har vuxit till sig lite. Så härligt det känns att odlingssäsongen 2019 verkligen är igång!

28 mar

Vårvinter med många avsked.

Igår var det dags för ännu en minnesstund, denna gången för min väninnas mamma. Det blev en fin eftermiddag i hennes ära! Barnen, livslånga vänner, f d pojkvännen och exmaken, församlingsmedlemmar, barnens vänner… En inkännande livsteckning, vacker musik, god mat, skratt och gråt. Begravningar är så märkliga. Jag vet inga andra tillfällen där livets hela komplexitet blir så påtaglig.

I fick en stroke för elva år sedan och var sedan sängliggande fram till sin bortgång. Innan stroken var hon alltid så tjusig. När jag hälsade på henne första gången efter att ha flyttat hem från USA funderade jag på hur jag skulle kunna bidra med något slags guldkant för henne och tänkte då att lite nagellack kanske skulle vara något. Det visade sig att det var precis rätt! Hon älskade nog handmassagen som ingick mer än själva nagellacket. Efter det brukade jag försöka hinna med en stunds ”handvård” när jag hälsade på.

Människan behöver närhet. Om all interaktion sker i samband med överlevnadens nödvändigheter, som att få hjälp att sköta hygienen och undvika liggsår, kan annan mänsklig beröring hjälpa till att bekämpa hopplöshetskänslor och få en att kanske kunna drömma sig bort en stund. Det får bli dagens tips till dig som undrar hur du ska kunna hjälpa någon i en liknande situation.

Nu hoppas jag att det inte blir några fler begravningar på mycket lång tid. Årets vårvinter har varit galen. Sist ut är min vinst-SAAB (jag vet, det är nästan osmakligt att jämföra en bil med människor) som fick sin dödsdom av Mekkas duktiga mekaniker häromdagen. Den är en dödsfälla! Motorn läcker olja ner på katalysatorn som blir 600° och det kan börja brinna när som helst. Det går att fixa, men kostar mycket. Eftersom vi länge har funderat på en mer bränslesnål bil har vi bestämt oss för att nu göra slag i saken. Vi förbereder oss därmed för skrotning och ett varmt farväl. Livet går vidare, vare sig vi vill eller inte.

27 mar

Grönt och skönt.

Mammas påskkaktus blommar för fullt igen, lika fin som vanligt! Jag är så glad över att den verkar trivas i arbetsrummet. Till sommaren får den flytta ut på trappan igen för att ladda upp inför nästa blomning.

Sent omsider fick jag igång försådden, så nu ser jag fram emot en härlig skörd av tomater, paprika, chili och allt det andra som kommer att sås på friland. Det är konstigt att ”planttanten” automatiskt tar semester hela vintern, men så fort solen dyker upp kommer hon fram igen, full av hopp. Det verkar som tur är som att hon har lagt förra årets upprepade misslyckanden åt sidan.

Makens födelsedagsblommor lyser upp hela nedervåningen och gör mig glad. Gult, rött och grönt, påskliljor på väg att slå ut, sprött grönt blåbärsris och Dr Westerlund som börjat ta fart igen!

Här står bröllopsvasen från min tyska syster och uttrycker i praktiken det som skylten bakom uppmanar till: ”gör mer av det som gör dig glad”. Jag är inte särskilt fixerad vid prylar, men jag älskar att ha det fint hemma. Ägget från Paradisverkstan brukar stå i vårt sovrum, men framåt påsk får det komma ut i vardagsrummet. Till helgen är det dags att plocka in påsklådan för att se vad som får göra oss glada i år. Jag saknar våra vackra ankägg! De låg i verandan efter första påsken här i huset och stals och krossades dessvärre av några fåglar som var mer än lovligt tjuvaktiga.

24 mar

Fira livet.

Igår fyllde maken år. Inte jämt, men nuförtiden firar vi livet när vi kan. Visst är det värt att uppmärksamma att vi fortfarande finns här och nu? Efter att ha sett Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är känns det ännu mera så! När jag läser blogginlägget från då jag fick reda på att Josefin hade gått bort blir jag ledsen över att jag inte visste vad hon hade gått igenom. Stackars människa! När vi vänder upp och ner på saker och ting hittar vi sådant som förut varit gömt och ser saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag är tacksam för att jag fick se porträttet av Josefin även om hennes historia är så tragisk.

Nu när vi inte har småbarn längre är städning något som handlar om att damma, dammsuga, rengöra toaletter och torka golv då och då. Det eviga plockandet är ett minne blott. Jag bekymrar mig inte så mycket när folk ska komma över och hälsa på, de får helt enkelt ta det som det är. Jag gillar dock att göra det lite extra fint och festligt. Hur fint och festligt det blev efter gårdagens röjande har jag inga bilder på, så du får hålla till godo med hur det såg ut när jag hade öppnat tvärdrag för den härliga vårluften och köksstolarna hade fått komma upp i ”skolsalsposition”.

Jag gillar verkligen att fotografera, men jag har blivit dålig på att plocka fram kameran eller telefonen. Kanske är det extra bra att vara i nuet istället för att alltid se på livet genom ett kameraobjektiv, men jag saknar fotandet och jag saknar framför allt de där fotografierna som hjälper mig att återuppleva livets höjdpunkter. Här fick jag i alla fall till ett foto på mitt nya favoritbröd som jag, efter att det bakats och skivats upp, serverade vid sidan av mandeltårta med smörkräm, vaniljbullar och lite annat smått och gott vid dagens kalas.

En ljuvlig soluppgång inledde dagen på bästa sätt. Tänk hur dessa färger kan fylla hela medvetandet med tacksamhet och förundran! Vad är det egentligen som gör en så uppspelt när utsikten ser ut såhär?

Lilla brorsdottern är inte längre så fasligt liten. Hon har hunnit bli ett och ett halvt år gammal och är en rätt bestämd dam med mycket humor och ett härligt skratt! Jag kommer ihåg hur liten hon var då hon alldeles liten och ny låg på sin mycket sjuka farmors bröst. Mamma hade längtat så efter att få träffa henne och njöt i fulla drag. Det var så fint att se!

Tillbaka till firandet. Makens lillasyster och hennes familj hade med sig en enhörningspinata som maken fick slå på tills den avyttrade en mängd godis till de riktiga barnens (och ungdomarnas) stora förtjusning. Vilken urladdning!

När diskmaskinen var laddad och gästerna hade gått hem hamnade enhörningen i återvinningen. Firandet är avklarat, det nya levnadsåret har påbörjats och vardagen står för dörren. Jag känner tacksamhet för det jag har och vill gärna dela hela den ursprungliga sinnesrobönen med dig, dessa ord som ofta ger mig frid trots att jag tack och lov aldrig behövt använda den i kliniska sammanhang. Fira livet! Och vila i frid, Josefin och alla ni andra som gått i förtid.

”Gud, ge mig sinnesro att 
acceptera det jag inte kan 
förändra, mod att förändra det 
jag kan, och förstånd att inse 
skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro 
bli så total att den släcker 
min indignation över det 
som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför 
mina kinder och vreden
slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om 
möjligheten att nå en 
förändring bara för att det som 
är fel är lag och normalt, att 
det som är vrångt och orätt har 
historia. Och låt mig aldrig tvivla på 
förståndet bara för att jag är 
i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.”

24 mar

Fasta, vecka 4.

VECKA 4
Hur svårt kan det vara? En del klarar det ju uppenbarligen. Uppfostran, kultur, inneboende?

Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema.

Måndag. Pröva att le mot människor du möter.

Tisdag. Den som kan glädjas åt lite, har mycket att vara glad över.

Onsdag. Blir man glad av att hjälpa andra?

Torsdag. Våga säga något uppmuntrande till någon.

Fredag. Kan man uppmuntra sig själv?

Lördag. Glöm inte familjen!