Trettio tacksamma dagar.
Just idag har det inte blivit någon tid över till bloggen. Jag vill påminna om projektet ”Trettio tacksamma dagar” som jag kör under november månad varje år på Facebook. Det gör att bloggen under denna tid blir lite styvmoderligt behandlad. Här hittar du mina små ”tacksamhetsmeditationer” som inte är helt olika vissa av inläggen på denna blogg. Tack för att du har fördragsamhet med att jag lägger en del tid på detta mitt käraste lilla hjärtebarn.
Ska kolla in din sida på Facebook med trettio tacksamma dagar. Tycker det är ett fint projekt.
Tack Hanna! 🙏🏼
Eftersom jag inte har Facebook så vet jag inte riktigt vad den betyder. Men ska kika in på din kategori för ämnet. Ha en fin helg!
Jag skriver en liten ”tacksamhetsmeditation” varje dag under november. Idag skrev jag t.ex. det här:
”9 november. Jag rensar upp i telefonen och tar bort den ena appen efter den andra. Giphy? Nä, varför har jag laddat hem den? Mitt Telenor? Det går lika bra från hemsidan. Hur många webbläsare behöver jag? Det räcker väl med en? Översätt? Nä, den funkade inte någon av gångerna jag testade. Förstoringsglas? Men, en sådan app fanns det ju redan i telefonen. Bokus? Nä, jag har inget abonnemang igång.
Det inre motståndet är så svårt att förstå. Varför behålla sådant som inte funkar, har gjort sitt, inte längre är relevant? Jag förstår att mitt nostalgiska hjärta absolut inte vill släppa broderiet morfars mor sydde, våra barns skelögda jultomtar eller mina första dagböcker, det gör jag verkligen. I dessa appar finns dock ingen känslomässig anknytning och de har inte ens kostat mig något att ladda ner. De tillför ingenting annat än röra, de kostar telefonminne och stör mitt sinne.
Hur mycket i livet har jag inte likt dessa appar? Lådor fulla av grejer om än organiserade, högar, projekt på vänt, dokument i mappar på datorn, foton utan känslomässig anknytning, en massa skärmdumpar på recept som jag aldrig någonsin kommer att laga, kläder som aldrig mer blir lagom… Flera gånger om året får jag ryck och ”städar ut”, men jag inser att jag lurar mig själv att behålla allt för mycket.
Jag i framtiden kommer med all sannolikhet inte att vara särskilt annorlunda jämfört med jag idag. Väljs en duk i duklådan alltid bort även om den är aldrig så fin är det dags att släppa taget om den. Idag är jag tacksam för insikter om mig själv som kan hjälpa mig släppa taget om sådant som tynger istället för att tillföra något. Tack för att jag fortfarande har möjlighet att städa i mig själv, kalibrera mitt sinne och fräscha upp luftrummet jag rör mig i.
Ps: Chat GPT behåller jag, för jag gillar drömhemmet ”den” skapade till mig. Är en låtsaskatt allt jag får är det okej. Hon heter Bella om du undrar.”
Trevlig helg till dig också!
Tack, vad roligt att läsa.