26 aug

Perspektiv.

Igår satt jag utanför syrrans villavagn i Bredavik och njöt av utsikten. Enligt SMHI skulle det vara sista soliga och sköna dagen på ett bra tag, så jag försökte verkligen ta in känslan. Mindfulnesskursen jag gick under sommaren har bjudit på tillfällen att öva på olika typer av ”mindfulness” och den sista övningen jag gav mig på var en sittande, tyst halvtimme med bara klockor som inledde och avslutade sessionen, men som också ringde några gånger till ”avstämning”. Först tänkte jag dra igång den eftersom jag både satt och hade med mig mina hörlurar. Jag bestämde mig istället för att bara vara. Det blev en fin stund, men snarare nostalgisk än ”mindful”.

Mindfulness, att vara här och nu, slippa oro och måsten, släppa tankar som kommer och i vissa fall känna sin kropp och allt som har att göra med den, acceptera hur den är i denna, denna och denna stunden… Vissa praktiserar mindfulness som en del i sin religion, andra använder det som ett stressreducerande verktyg.

Det är lite poppis att utöva mindfulness och meditera, särskilt hos De Goda Människorna i väst. Det är intressant att så många av de människor som fördömer islam och kristendom som en helhet har så lätt för att plocka ut delar av buddhismen och lovsjunga dem utan att ha koll på buddhismens helhet. Det följer för mig ungefär samma logik som att svära på ett annat språk. En svensk slänger sig gärna med ”Shit!” i alla möjliga situationer trots att de inte skulle utropa ”Helvete!”, vilket ju faktiskt är rätt översättning. Ordet har ingen tyngd, betyder helt enkelt inte samma sak för svensken som amerikanen. Shit betyder alltså inte skit i kraftuttryckssammanhang, så nu vet du det.

Kursen jag gick hade som mål att ta bort mystiken runt mindfulness, att klargöra de vetenskapliga resultaten från studier som berör vilken effekt mindfulnessövningar har på psyket och att undervisa om syftet med mindfulness för en praktiserande buddhist. Den har varit väldigt upplysande och faktatung (på ett bra sätt) och jag har uppskattat att få ta del av tankar från andra studenter från hela världen. Kommer jag att fortsätta med dessa mindfulnessövningar, eller rekommendera andra att testa själva? Absolut. Det protestantiska, arbetssamma arvet tillsammans med förmågan att ibland sakta ner och släppa alla måsten tror jag är en vinnande kombination. Vad tror du?

03 maj

Om att ha huvudet under armen.

Jag vet att jag lätt glömmer saker då jag är stressad. Idag for jag till närmaste centrum för att hämta ut nya B-vitaminer på apoteket och tänkte sedan plocka upp strykjärnet som hade lånats av min syster. Jag kom till apoteket, betalade varor för 650 kronor, åkte till syrran och beklagade mig över att jag hade glömt B-vitaminerna (orsaken till att jag hade åkt till apoteket), åkte därifrån igen, körde till affären, åkte tillbaka till min syster eftersom jag hade glömt att ta med mig strykjärnet därifrån (Duh!), tog mig hem igen och insåg att jag hade glömt stanna vid apoteket på vägen. Igen. Suck. Jag vet varför jag är stressad och inser att det inte finns något annat att göra åt det än att bli bättre på att fokusera på nuet och njuta av det som är fint och bra. Hur gör du för att hitta tillbaka till dig själv?

Ormöga i vår trädgård. Alldeles fantastiskt njutbart. När jag ligger i mossan och kikar på de här ljuvliga små godbitarna samtidigt som jag kan titta upp i himlen känns det faktiskt helt okej.