Nu. Nu. Nu.
Hur blir ett liv där man på riktigt lever i det där nuet? Jag jobbar på det lite extra just nu (haha). Det är utmanande för mig som i vanliga fall samlar på stunder genom kameran. Det betyder nämligen att kameran/telefonen inte får vara med lika ofta som vanligt. Inte heller som inspiration, inte som snuttefilt, inte som tidsfördriv. Dock måste jag sköta jobbet, så jag kan inte gå helt ”off grid”. Det rycker i handen och i sinnet. Visst har jag tagit en del foton sedan jag tog detta beslut, men inte utan medvetna val.
Igår jobbade vi på som små gnuer för att hinna allt som skulle hinnas med innan kl. 20 då färden mot en Stockholmshelg skulle påbörjas. Här kommer en del av mina bästa NU från igår:
- fem extra minuter i fortfarande krispiga lakan i sällskap av fläkt in genom öppet fönster och djupandning
- njutet som uppstår då sista punkten på den mentala packlistan bockas av
- knådning av bulldeg
- tjuvsmak av godaste vaniljfyllningen
- doften av nybakade bullar
- sortering av tomater till olika mottagare
- tjuvsmak av några nyplockade Black Cherry
- hej på grannarna
- se ett av våra bin göra sin grej i kärleksörten
- lyssna JÄTTEhögt på Love Somebody med Robbie Williams tre gånger på raken och sjunga basstämman på STÄLLET
- leendet från brorsdottern då hon oroligt letade efter mig på skolgården
- spela spel med brorsbarnen och vara närvarande
- försöka bestämma vilka världens fem godaste smaker är (Kan du läsa sjuåringens vackert skrivna text?)
- betrakta brorsans fyra kaxmuppar till tuppar då de går och spänner sig framför varandra
- njuta av svärmors fina kasse med allt från mönster på landskapsvantar till present till dottern
- körvännernas mottagande
- Alleluia
- tjatter med syrran i bilen
- solnedgången
- doften i bastuhuset i Mörtfors
Underbart att vara i nuet! Att upptäcka allt det är lilla och liksom låta det smälta in så bra att det går att återberätta. Fina saker du fick njuta av. Hoppas din helg i Sthlm blir lika njutningsbar och att du kan kombinera att vara i nuet och samtidigt fota, för faktum är ju att med kameran i handen så blir upplevelserna större, detaljer upptäcks och jag blir i alla fall rikare på njutning (något jag bloggat om, men inte publicerat än). Det ena utesluter inte det andra tycker jag.
Du har rätt i att det går att göra båda om det bara gäller att fota, men telefonen är verkligen ett störningsmoment för mig. Säkert hade det hjälpt att plocka med mig kameran överallt! Den har dock i perioder också varit ett filter över verkligheten. Kanske är det bara att inse att jag är periodare gällande hur och hur ofta jag väljer att fota?
Fina nu
❤️🙏🏼❤️
Jag tycker detta var helt megatrevlig läsning, särskilt som jag också nu:ar för fullt. Jag är inte säker på att jag tror att kameran som sådan hindrar att vara i nuet, för jag fotar när jag känner för och återupplever såklart när jag publicerar, men alla saker jag upplevt och befunnit mig i är ju fortfarande lika sanna. Exempelvis glädjen när en gubbe använde ordet hen, och endast hen, om en person som berättat sitt pronomen. Att nypa bort väderblommor som inte mådde nå vidare. En ny godissort på vårt lilla äckliga ICA som Erik kallar dystopICA. Vår hissinspektion på jobbet, med en jättevacker man som också hette Erik. Säljaren från AllOffice som var en helt jätterolig exttrovert buddhist och som satt kvar i 45 minuter efter att säljandet var färdigt endast för att snacka skit ihop. Alla smågrejer, alla NUGREJER! Jag behöver inte roffa fram kameran, men att den är med tar inte udden av allt jag orkar och övar på att erfara här och nu/där och då :’)
Fin reflektion, fina stunder! Vi har nog alla olika förhållanden till våra NU och till hur vi bäst tillgodogör oss dem. Somliga fångar säkert NU bäst med hjälp av kameran, andra behöver bryta sig loss från minsta distraktion.