Jaha. Vad hjärtat är fullt av… Jag satte mig och tänkte på vad jag fyller mina dagar med och hur mycket tid som går åt till att vattna och sköta trädgården. Nu ska det regna nästan varje dag under den kommande veckan och jag hade tänkt börja min semester, även om jag fortsätter göra klar de kurser jag läser i lite långsammare takt. Igår läste jag en av semesterböckerna min svärmor hade bidragit med och skickade efter lite grejer som jag inte kan få tag på här på Sturkö. Med den här listan behöver jag inte känna mig orolig över vad jag ska hitta på. Vad skulle du vilja komplettera listan med?
läsa skriva laga mat och stoppa i frysen organisera mera städa ur kylskåpet städa lådor plaska i vattenpölar sova stryka göra back-up på alla foton inventera och skriva listor på vad som behöver kompletteras (garderob, skafferi, medicinskåp) ringa någon baka packa ihop och skicka överraskningspaket ta sticklingar rensa telefon och/eller dator ta hand om ”projekthögen” scrappa födelsedagskort
Igår fick jag ett meddelande som tipsade om en musikkväll i Ramdala kyrka. Jag räknade med att kyrkan skulle ta ansvar för att sätta stopp om publiken blev för stor, tog på mig lite vettiga kläder och tog med mig maken i träskor. Vi möttes av en uppklädd och väl förberedd trio som bjöd på allt från Jussi Björlings Sommarnatt, Midsommarnätternas Dämpade Ljus till Andrea Bocelli och Céline Dions The Prayer på svenska (Min bön).
André Knutsson, piano och sång, Pia Karlsson och Christel Gunnarsson, sång. Det kändes lite befriande och samtidigt nästan läskigt att göra något som jag alltid älskat att göra – gå på sommarkonsert i kyrkorna hemikring. Akustiken är ofta oslagbar, miljöerna är vackra och sommarkvällsljus som silar genom fönster är läkande.
Jag älskar målningen från 1600-talet som plockades fram vid en renovering 1946. Ramdala kyrka har anor från 1200-talet och är östra Blekinges enda bevarade medeltidskyrka, men man tror att en kyrka stod på platsen redan på 1000-talet. Tänk ändå vad de här gamla kyrkorna har varit med om! Säga vad man vill om kristendomen, men det är ändå lite häftigt att veta att i princip alla som bott i Ramdalatrakten från medeltiden fram tills för en tid sedan varit på plats i den där kyrkan. Jag tror att Ramdala-borna hade varit mycket nöjda om de hade hört kvällens musikanter oavsett som de bodde där 1253 eller 1784. Det var i alla fall jag.
Här kommer ett litet mindfulness-inlägg. I augusti hoppas jag vara certifierad samtalsterapeut. Innan dess ska jag ha blivit färdig med den svenska certifieringen, men jag ska också hinna slutföra kurserna De-Mystifying Mindfulness och Moralities of Everyday Life. Tänk ändå hur mycket jag har lärt mig det här året! Det känns lite som när vi välkomnade vårt första barn. Jag som hade varit superstorasyster till sex småsyskon och hade bytt blöjor och jonglerat nappflaskor sedan tidig ålder trodde att det skulle kännas ungefär likadant. (Min tio år yngre syster kallade mig faktiskt mamma under rätt lång tid.) Tänk, så fel jag hade! Jag visste ingenting. Eller jo, då det gällde det praktiska hade jag stor nytta av mina tidigare erfarenheter. Förstoppning, kruppnätter och bebis med tänder på ingång skrämde mig inte. När det gällde det känslomässiga var jag dock helt oförberedd. Samma sak har gällt ”terapeutandet”. Jag har en massa erfarenhet och ett stort grundläggande intresse, men att vara en bra terapeut kräver ett helt annat förhållningssätt till sina klienter än jag har haft till människorna omkring mig. Det är en ynnest att få vara med i någons inre, mentala resa, och det gäller att tassa lätt för att hitta rätt angreppsvinkel till vad det nu är som är problemet.
Mindfulnesskursen erbjuder ett sätt att angripa detta spännande område på flera olika sätt. Vi får en historisk bakgrund, samtidigt som vetenskapliga angreppssätt på effekterna av mindfulness presenteras. Många lider idag av ett andligt vacuum. ”Gud är död”, själv är bäste dräng och man föds och man dör, liksom… Vi människor behöver känna oss små ibland, bli omslutna av något som är tryggt och oföränderligt. Mindfulness har sitt ursprung i buddhismen, men eftersom jag själv är kristen fokuserar jag på den fysiska och mentala effekten istället för att se övningarna som andlighetsträning. Det finns så många positiva effekter av att lära sig landa i nuet en stund, att känna sin kropp och sitt medvetande istället för att hela tiden leva i det förgångna eller i framtiden. Här hittar du bra och gratis övningar om du vill testa själv utan att fördjupa dig i allt runtomkring. Bilden på badpojkarna lägger jag till för att påminna mig själv och dig om glädjen det ger att fokusera på att umgås tillsammans, leka, dela erfarenheter och ha roligt istället för att t.ex. noja över att ens visa sig i badkläder inför andra människor. (Jag talar av egen erfarenhet…)
I mitt ”naturliga tillstånd” bälgar jag i mig ett glas dricka utan att känna efter hur det smakar, vilken temperatur eller textur drickan har eller hur det känns när jag ger kroppen det den behöver. Den här fantastiska drinken som maken återskapade (hans försök till min favoritdricka då vi var i Ungern) kunde jag njuta av lite extra igår med hjälp av en övning i kursen. Påminnelsen om vikten av det jag har här och nu hjälper mig att grunda mig själv och känna mig mer nöjd med livet.
sockerlag som du kokar på 2½ dl vatten och lika mycket socker färskpressad saft av 4-6 citroner 2 krukor mynta – blad och stjälkar isbitar
Gör så här:
Börja med att koka sockerlagen. Rör om då och då med en sked eller visp. Ställ lagen att svalna. När det sedan är dags att göra lemon-minten tar du fram en mixer, lägger i den nedklippta myntan (jag brukar odla mynta i krukor på sommaren för att kunna göra den här drycken), citronsaft – men inte all! Ta nästan allt men spara en del för att kunna smaka av så den inte blir för syrlig eller för söt. Häll även i sockerlagen och två-tre nävar isbitar. Det brukar bli nästan en full mixerkanna. Mixa ordentligt så isbitarna krossas och myntan hackas samtidigt som allt blandas och skummas lätt. På sommaren är det gott att ha i extra mycket is, så det blir som en sorbetliknande slush. Då serverar jag drycken med tjocka sugrör. Häll upp i glas och servera direkt. Om du häller upp resten i en kanna ska du tänka på att röra runt i drycken eller skaka kannan innan du serverar.
Vilket fantastiskt väder vi har! Jag är så glad att vi inte bor i Stockholm just nu. 29 grader låter outhärdligt, men det verkar som att många njuter av Thailandsvärmen. Ikväll åkte vi till Bredis och tog oss ett dopp efter en intensiv bygg/rens/gräv-session. Sämre kan man ha det!
Försommar och rabarber, oxalsyra och fladdrande smaklökar… Mums! Fördelen med att odla är att det känns nyttigt och härligt att vara ”ett med naturen”. När man ska ta hand om skörden är det ibland svårare att känna sig nyttig. Hur tar man till exempel bäst hand om frukt och bär? Att äta dem färska är toppen och det går bra att frysa det mesta utan att tillsätta en massa socker. Med rabarber är det dock annorlunda. Rabarberpaj, rabarbersaft, rabarberkräm, rabarbersylt, rabarbermarmelad… En massa socker överallt. Rabarber innehåller oxalsyra, något som bäst undviks om man har problem med njurarna. Kanske känns det mentalt bättre att veta att rabarbern är en grönsak, ingen frukt?
Jag hittade ett recept på fransk rabarbermarmelad som jag bestämde mig för att prova. Här hittar du receptet jag utgick ifrån och här nedanför skriver jag hur jag gjorde.
Fransk rabarbermarmelad
1 kg rabarber 750 g socker 30 g smör
Skölj rabarbern noggrant och skär dem i tunna slantar. Blanda med socker och låt stå i kylskåp över natten.
Slå av saften i en kastrull och koka ihop den (reducera) till hälften på medelhög värme. Lägg i smöret och låt koka ihop på låg värme. Tillsätt rabarbern, koka upp på hög värme och sänk sedan till låg värme. Låt puttra ihop till lagom marmeladkonsistens, rör om då och då. Jag lät det koka i en halvtimme, men hade nog kunnat ge marmeladen en kvart till om jag inte hade haft bråttom iväg.
Häll upp på väl rengjorda burkar och förvara i kylskåp. Öppnad burk ska hålla i ca en månad. Jättegott tillsammans med Bregott och lagrad ost på rågknäcke!
Jag önskar så att jag kunde bidra med doft till denna bild. Det doftar ju alldeles ljuvligt ute just nu och jag är oändligt tacksam över att inte vara jätteallergisk som många andra är vid den här tiden. Så här vackert är det i min bror och svägerskas trädgård ett stenkast härifrån. Det ska byggas nytt där nästa år. Än så länge finns bara en stenmur, en stenkällare och fantastiska syrener eftersom det förra huset inte längre står kvar.
Jag älskar Biofilias hemsida och alla spännande recept som finns att experimentera med där. Igår testade jag att göra syrenlemonad. Dessvärre blev min inte alls lika fin i färgen, utan ser likadan ut som den saft jag gjorde förra året efter ett recept utan upphettning.
Dagen avslutades i Bredavik med några av syskonen och deras familjer, utomhus. Det blev en sådan där ”klassisk” grill med lite grönsaker, korv och ett par köttbitar och så geggiga pommes strips. Jo, om man värmer två påsar i samma ugnsform (vi har inte varmluftsugn i sommarhuset) blir pommesen inte särskilt knapriga. Nåja, alla blev mätta, gräset blev klippt, sällskapet var trevligt och utsikten var fantastisk som vanligt.
Idag har jag haft en riktigt bra dag full av krukor, jord, fårstängsel, Bredavik, delar av storfamiljen, sommarförberedelser och terapeutande. Jag är tacksam!
Vilken dag! Runt omkring mig bubblar död och elände i varierande grad. Människor jag älskar och bryr mig om sörjer, plågas och har utmaningar som påverkar vardagslivet på ett sätt som är svårt att hantera. Själv står jag och håller i mig i ledstången med allt som jag har. Det är så lätt att tappa taget!
Hur som helst… Idag kom brorsan hit med det här brevet. Det verkar bli hans sista ansvar som fastighetsägare då vi faktiskt köpt huset nu. Brevet fick mig att både fnissa och bli riktigt arg. Har vi grannar som är så fega att de inte vågar be oss plocka bort resterna av de gamla husvagnarna som stått på tomten i x antal år? Skickade du, kära bloggläsare, in en anmälan efter det att jag lade upp en bild på sophögen här i bloggen? Är det en gammal anmälan som väckts till liv i samband med ägarbytet? Vem vet. Brorsan drog hur som helst igång Operation Källsortering och snart kommer sophögen att vara ett minne blott. Jag hoppas att Miljö- och Samhällsbyggnadsförvaltningens tjänstemän slipper bekymra sig mer om det här ärendet. De kan lägga sin energi på någon annan sophög istället.
Dagen avslutades med ett skönt kvällsdopp i vårt vackra Bredavik. Solnedgången och det ljumma vattnet bidrog till en magisk stund som jag tacksamt tog emot. Jag hoppas att även du fick en fin upplevelse att stoppa in i facket för vackra minnen! Peace.
Mörtfors är ett av mina favoritställen, en Bullerbypärla mellan Västervik och Oskarshamn. Här har jag tillbringat helgen med min syster och svägerska, handarbeten, god mat, sol, insjödopp och fina samtal. Jag känner mig uppfylld av tacksamhet och laddad för hösten som nu ligger framför mig. Hur gör du för att slippa höstblues?
