Igår fick jag ett meddelande som tipsade om en musikkväll i Ramdala kyrka. Jag räknade med att kyrkan skulle ta ansvar för att sätta stopp om publiken blev för stor, tog på mig lite vettiga kläder och tog med mig maken i träskor. Vi möttes av en uppklädd och väl förberedd trio som bjöd på allt från Jussi Björlings Sommarnatt, Midsommarnätternas Dämpade Ljus till Andrea Bocelli och Céline Dions The Prayer på svenska (Min bön).

André Knutsson, piano och sång, Pia Karlsson och Christel Gunnarsson, sång. Det kändes lite befriande och samtidigt nästan läskigt att göra något som jag alltid älskat att göra – gå på sommarkonsert i kyrkorna hemikring. Akustiken är ofta oslagbar, miljöerna är vackra och sommarkvällsljus som silar genom fönster är läkande.

Jag älskar målningen från 1600-talet som plockades fram vid en renovering 1946. Ramdala kyrka har anor från 1200-talet och är östra Blekinges enda bevarade medeltidskyrka, men man tror att en kyrka stod på platsen redan på 1000-talet. Tänk ändå vad de här gamla kyrkorna har varit med om! Säga vad man vill om kristendomen, men det är ändå lite häftigt att veta att i princip alla som bott i Ramdalatrakten från medeltiden fram tills för en tid sedan varit på plats i den där kyrkan. Jag tror att Ramdala-borna hade varit mycket nöjda om de hade hört kvällens musikanter oavsett som de bodde där 1253 eller 1784. Det var i alla fall jag.