Jag blev så förtjust i Sara Lidman då jag läste citaten som Umeå stad strösslat omkring sig lite här och var och bestämde att jag snart ska läsa något av det hon har skrivit. Tills jag vet om hon är sådär bra som jag tänker mig får du ett citat som handlar om hösten och den olustiga känsla som många förknippar med den.
”En enslig lada i regnet, en bjälke som viskade: sommaren lurade dig, gjorde dig till ett litet djur, och nu begärs det att du ska vara människa på ingenting. Du har det outhärdligt, meningslöst, kom till mig, visa att du har en smula stolthet …
… jo, imorgon. Om det inte händer nåt innan i morgon, så kommer jag.”
Hjortronlandet, sid 94 (Pocket, s 68)
Själv älskar jag hösten och allt det vackra som omger en i naturen i september och oktober. I år har vi dessutom, just då hösten håller på att visa färg på riktigt, den stora ynnesten att välkomna en liten brorsdotter som fortfarande håller på att gona sig i mammas mage. Härligt!
Efter några dagar i maginfluensans otäcka garn har jag idag orkat ta mig ut. Jag kan då och då sakna tiden som småbarnsförälder, men dagar då man är helt utslagen känns det otroligt skönt att ingen är fullständigt beroende av en längre. Allt har sin tid och allt det där… Dagens höjdpunkter så här långt?
1. ork att arbeta en stund i trädgården
2. en utflykt med mamma och hennes väninna till Ådalens fantastiska vitsippsbackar
3. podden Modern Love
Ådalen. Det första jag kommer att tänka på då jag hör det namnet är blod, strejk och tårar. Har du glömt din historia kan jag rekommendera att läsa Wikipedias artikel som känns betydligt mer objektiv än exempelvis LO:s artikel om händelsen.
Det Ådalen vi besökte idag hade ingenting med blod att göra. Här såg det ut som att snön låg kvar på vissa platser! Det var så längesedan jag såg vitsippor och jag njöt av varje sekund. Det bjöds till och med på en och annan blåsippa till min och de medföljande damernas förtjusning… Vattenfallet bidrog till att atmosfären blev ännu mer idyllisk och nedanför backen fanns en grillplats som idag var upptagen av andra besökare. Jag vet att jag har varit där förut och kan tänka mig att vi tillbringade någon friluftsdag med skolan där för en halv livstid sedan. Det är inte svårt att förstå de som framhäver vistelse i naturen som ett av de mest effektiva sätten att läka trasiga själar och söndriga kroppar.
I går fixade vi en ny vinterjacka till yngsta dottern på tio minuter. In på Intersport, S provade en Didriksons-parkas som det var specialpris på och blev väldigt förtjust, jag betalade, vi åkte till acroyogan. Varför leta runt om man hittar rätt på en gång?
Idag följde jag med äldsta dottern som smakråd då hon skulle hitta en jacka till sig. Tilläggas ska att hon alltid fryser och behövde hitta en varm och skön jacka som samtidigt funkar då det typiska svenska vintervädret stormar om öronen, men hennes stil är lite mer komplicerad är lillasysters. Efter en runda som gick igenom Cassels, Stadium, MQ, Sisters, Gina Tricot (nej förresten, där gick vi inte in), Eztrad (Där fanns det bara en stl 38 kvar av den enda snygga jackan och kan man verkligen köpa något i en butik som heter Eztrad?), HM, Indiska (snygg jacka, rätt storlek, fel färg), Cubus, Kullerbyttan, Jeansbolaget, och däääär tog rundan slut! Supersnygg jacka! Tillräckligt lång över rumpan, tillräckligt kort i ärmarna, tillräckligt duglig (funktionsmaterial), tillräckligt varm, och, inte att förglömma, tillräckligt snygg! Phu! Jag tror inte riktigt på att köpa vinterplagg online och hade bara Sportkompaniet och Intersport kvar som alternativa affärer. Boutiquerna har lite för stora tusental på sina prislappar och Åhléns är nog snäppet för tantigt för en 18-åring.
Vad är viktigt för dig då det gäller vinterkläder? Min bästa vinterjacka någonsin var den röda duffel jag hade i många år, bl a under lärarhögskolan. Den var varm, i klassisk stil, och hade plats för en varm tröja då temperaturerna kröp ner riktigt lågt. En duffel skulle jag gärna ha igen! Problemet är bara att hitta ett icke moderiktigt plagg i en butik som inte tar hutlöst betalt. Jaja, det reder sig nog. Sonen har redan en vinterjacka och reder dessutom numera sig själv, så han ska nog hålla sig varm i vinter. Själv har jag en röd Didriksons-jacka jag vann innan vi flyttade till USA och den håller fortfarande!
Maken och hans assisterande finger visar Yellowstones Grand Canyon. De har blivit nominerade till nästa års filmfestival i Cannes.
För några veckor sedan spikade vår egen aktivitetsansvarige, maken, vår sista utflykt innan flytten härifrån. Valet stod mellan en sväng till Oregonkusten och ett besök i Yellowstone National Park. Familjens röster övervägde åt det senare alternativet. Jag var där för över 20 år sedan och ville gärna återuppleva de storslagna vyerna.
Äldsta dottern fick en vilodag efter sin examensdag. Efter lördagens sovmorgon, matsäckspackande och iordningställande av allt var det så dags! Vi åkte ”innevägen” till Wyoming. På vägen stannade vi bland annat vid denna damm. Amerikanerna gillar hav, sjöar och vattendrag lika mycket som vi svenskar. När man bor i en öken får man göra vad man kan för att samla vatten till alla västerländska behov och på köpet får man natur med lite mer variation.
För att få en riktig heldag i Yellowstone hade vi bestämt oss för att övernatta en bit från parken. Vi kom fram till Jackson Hole och ”gjorde stan” på, tja, en liten stund. Maten var svindyr och det märktes att all affärsverksamhet är riktad mot turisterna som bor i stan för att uppleva svunna pionjärdagar och bo lite närmare de stora nationalparkerna Grand Teton och Yellowstone. Mjölken kostade mer än dubbelt så mycket av vad den kostar här hemma och för en caprese gjord på ca en stor tomat, en halv mozarellaost och en näve ruccola istället för färsk basilika betalade jag motsvarande närmare 90 sek. Motellrummet vi hyrde för $135, drygt 1 100 sek, var däremot mycket prisvärt. Det var fräscht, luktade gott och bjöd på två relativt obekväma men lagom stora dubbelsängar med sköna lakan. Sonen fick sova på golvet på en medhavd madrass (resan var spontan och vi fick det sista rummet och en uppmaning att fixa den femte sängplatsen bäst vi kunde och ville), men vi fick både tillgång till liten kyl, badkar och ett litet ”tvättrum” inne på rummet.
Söndagen steg vi upp med tuppen. Det var första gången sedan jag blev mamma för 19 år sedan som jag inte fick frukost på sängen på Mors Dag, men jag hade vänligt med bestämt undanbett mig tidig uppvaktning på förekommen anledning… Det blev ändå en toppendag med gänget som jag gärna vill erövra världen tillsammans med.
I Wyoming hade de haft riktigt ruskväder i flera veckor innan vi kom, så vi kan säga att vi hade verkligen tur! Bergen var fortfarande vita av snö och från och till under dagen såg vi snö på skuggsidor och i diken i de två parker vi tog oss igenom, men temperaturen var perfekt för min smak och solen lyste hela dagen.
Bisonoxar… Vilka imponerande och lite skrämmande djur! Besöker man Yellowstone vid den här tiden på året har man alltid turen att få uppleva små bisonkalvar, också de lite läskiga. Vi tog reda på att pionjärerna som tog över Nordamerika misstog bisonoxarna för att vara bufflar, men sådana finns bara i Afrika och Asien. De här oxdjurens namn är bison bison och inget annat.
Yellowstone blev USA:s första nationalpark och detta världskända turistmål besöks av ca fyra miljoner personer varje år! Att som vi ”göra” parken på en dag är lite väl optimistiskt, men då det var Mors Dag hade alla tonåringar lovat ett gott humör (haha), så vi hade det trevligt hela dagen trots att vi kanske höll ett något pressat tempo. Jag har läst att rekommendationerna är tre dagar till en vecka för att verkligen tillgodogöra sig allt naturen har att erbjuda, men alla i familjen var nöjda med upplägget.
Old Faithful är den första gejsern som fick namn under en expedition 1870. Den är som namnet visar på väldigt pålitlig och får utbrott efter 65 minuter om det tidigare utbrottet varat mindre än 2,5 minut och efter 91 minuter om det tidigare utbrottet varat längre än så.
Överallt i Yellowstone känns det som att man är på varje no- och so-lärares drömexpedition. Allt handlar om vulkaner, jordens innandöme, olika mineraler, bakterier, alger, spännande vilddjur som björnar, vargar, bisonoxar och allt möjligt annat otroligt!
Heta källor rinner ut i floderna som vackert ringlar sig genom Yellowstone.
Ser det inte otroligt vackert ut? Tänk att det bara är bakterier och solens strålar som orsakar de häftiga färgerna!
Bisonoxarna strövade omkring i flockar på ängarna längs med vägarna, men en och annan gav sig upp för en mer strapatsrik transport. De promenerade fram i sävlig takt och brydde sig noll och intet om bilisterna. De såg lite magra ut tycker jag och inte tillhör de de vackraste djur jag sett under mina 45 år på jorden.
Något som däremot alltid är lika vackert, åtminstone i mina ögon, är vattenfall. Jag fascineras så av naturens otroliga krafter!
Mamma hade bokat logi och resa till Yellowstone då hon var i USA på 80-talet. Hon fick dock pengarna tillbaka då hela parken visade sig brinna under en av de stormbränder som naturen behöver då och då för att rensa upp och förnya sig. Fortfarande ser man spår efter detta äventyr! Det tycker jag är lite häftigt.
Allra häftigast var nog ändå att vi faktiskt fick se en riktig grizzlybjörn. Den orsakade trafikstockning. Ja, alltså, alla bilar ville väl ta sig en titt på detta fantastiska djur som faktiskt kan vara rent livsfarligt att möta om man inte sitter i just en bil eller befinner sig på ett behörigt avstånd till björnen. Har den ungar med sig måste man vara riktigt på sin vakt, men kanske var det denna filur som Olle träffade på i skogen den där gången då mamma gav till ett skrik?
Innan vi satte oss i bilen och tillbringade sju timmar i den för att få sova gott i våra egna sängar (jag gillade verkligen att åka den vackra ”innevägen” på vägen upp, men nu när jag körde uppskattade jag de breda, säkra vägarna på Idahos och Utahs välskötta motorväg I15) stannade vi vid Yellowstones Grand Canyon. Denna kanjon må vara lite mindre än sin mer kända namne, men den var fortfarande imponerande och häftig! Vi gav oss ner till vattenfallets bas vid norra kanten, dagens enda hajk, och lo and behold träffade där på våra kompisar! Världen är så stor, så stor och så liten på samma gång. Yngsta dottern sa: ”Jag tror inte riktigt på slumpen, utan jag tror att det var meningen att vi skulle springa på varandra!” Vad tror du? 😉
Är det värt att ta sig till detta naturens mäktiga showroom som Yellowstone är? Absolut! Jag skulle rekommendera det om och om igen och hoppas att du också får en chans att åka dit någon dag om du är det minsta intresserad efter detta långa inlägg. Peace.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
Du nalkas ljuva sommar
då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
Sig solens strålar närma
och allt blir återfött
Det finns hopp. Jag är så tacksam över det! Jag hoppas att du får en fin helg. Själv ska jag slåss om störst antal steg med mina Weekend Warriors, men får nog försöka få in så många steg som möjligt i morgon så jag slipper ge mig ut i söndagens oväder.
Äldsta dottern ska gå på Senior Prom i morgon. Hennes klänning är en dröm! Jag hoppas att hela dagen med gruppdate och djurpark och middag och dans blir sådär fantastisk som den bara kan. Kanske får jag ta lite senior-foton på henne någon dag… I kväll ska jag åka ner till Utah Lake med min väninna och hennes son för just en sådan fotosession. Kanske hade han hellre använt sig av dotterns kompis som är proffsfotograf så ung han är. Kolla på hans foton här. Spännande att en del bara ”har det”, eller vad tycker du? Ska jag fråga honom vilken kamera han har, haha? (Härom veckan var det en granne som sa till mig att han tycker att jag tar så vackra foton för att sedan fråga vad för något slags kamera jag använder. Jodå.)
Morgonens soluppgång var spektakulär! Jag hörde en föreläsning om skönhet och om hur vi människor är så förutsägbara att de flesta faktiskt mest uppskattar vacker natur. Den väcker något inom oss. (Naturen, alltså.)
Lördag. Upp tidigt för att baka bröd och fixa frukost på sängen till tonåringen som har det tufft nu. Hon ställer höga krav på sig själv och läser bl a AP English Literature and Composition, en klass som är collegeförberedande och som bara riktiga pluggisar läser. I onsdags hade vi utvecklingssamtal och det var lite spännande att se lärarens reaktion då han fattade att E bara bott i USA i tre år och att engelska är hennes andraspråk på riktigt. Trots att hon inte fick sommarläxan med sig som de andra (de fick två böcker att läsa och skulle också skriva en uppsats om varje bok) utan fick fixa det parallellt med vanliga skolan har hon nu jobbat sig upp till ett A- i betyg. Hon stiger upp mellan fem och sex varje morgon då hennes skoldag börjar klockan 7.15 varannan dag, så jag tycker det är viktigt att hon får sova ut lite på helgerna.
Idag steg jag och maken upp tidigt, K för att spela in en Misespodcast och jag för att baka frallor till den hårt arbetande tonåringen (och resten av familjen så klart).
Yngsta dottern och jag fixade några liter druvjuice av ett gäng av våra egna, smarriga Concorddruvor (superenkelt recept som behöver stå i några månader för att smaka riktigt gott) och så passade jag på att göra en omgång av min favoritäppelkräm. I morgon ska jag baka någon mandeläppelkaka, men jag har inte bestämt vilket recept det blir.
På eftermiddagen fixade maken så att han och jag kunde låna jobbets liftkort och så gav vi oss upp till Sundance för en tur i liften. Jag älskar verkligen naturen här i Utah!
Höstfärger. Så vackert!
Maken sitter och funderar över livet.
Jag och mina nya brillor. Jag måste ha dem på mig från morgon till kväll i två veckor för att jobba in ögonen och vänja dem vid progressiva glas. Japp. Nu är jag gammal på riktigt. Det är ingen lek att vänja sig! Man blir lite yr, får ont i huvudet, upplever att man ser suddigt i sidled och måste lära ögonen att titta genom rätt del beroende på om man sitter vid terminal, läser och handarbetar eller kör bil/tittar på teve. Nu har jag klarat två dagar och redan börjar jag märka att det kan bli riktigt bra det här.
Två zipliners och månen. Jag kan faktiskt tänka mig att göra det här. Man får på sig en sele och häktas fast vid en klurig upphängning på en vajer och får sväva ner i full fart nerför berget, fast ändå en bit upp. Jag må tycka att både det ena och det andra är läskigt, men höjdrädd är jag inte.
Det är många som tar med sig cykeln upp till toppen och cyklar ner. Så här transporterar man cyklarna. (Cyklisterna åker i liftstolen framför.)
Den här unge mannen hade en så läcker hjälm. Han cyklade i full sprutt alldeles nedanför vår liftstol tillsammans med någon som jag antar var hans pappa.
Ah! Dessa makalöst vackra färgkombinationer som hösten bjuder på.
Jag förstår att Robert Redford gillar det här stället.
Jag skrattar alltid då jag ser amerikaner bygga hus. Masonitskivor liksom? Fast att ha ett sådant här bygge mitt i skidbacken är nog inte dumt om man gillar att åka utför.
Naturens under… Kolla in sidan med granarna!
Ps, dagens citat av yngsta dottern: ”Nu ska jag göra EN riktigt pushup.” Raka armar, rätt position, ladda, platt ner på magen. ”Ja!!! Jag kom ner i alla fall.” En påminnelse till oss alla att det bästa man kan ha är en bra attityd. 😀
Sonen hade jätteont i halsen och ville bara ligga hemma och läsa i sängen och yngsta dottern tyckte det skulle vara att ta i om hon skulle gå en kvällspromenad dagen innan hon skulle ut och springa. Då var vi bara tre kvar! Underbar kväll med brinnande berg, fina lamm och uppfriskande luft. Själv behövde jag rensa huvudet då mamma hade åkt in på akuten med hemsk huvudvärk. Nu på morgonen fick vi reda på att det var bihåleinflammation som ställt till det. Tack och lov! Aldrig har väl en bihåleinflammation tagits emot med sådan entusiasm. (Cellgiftsbehandlingen bryter ner hela immunförsvaret samtidigt som den tar kål på själva cancern, så det är sannerligen ingen dans på rosor…)
