Om att känna livet i sig.
Efter några dagar i maginfluensans otäcka garn har jag idag orkat ta mig ut. Jag kan då och då sakna tiden som småbarnsförälder, men dagar då man är helt utslagen känns det otroligt skönt att ingen är fullständigt beroende av en längre. Allt har sin tid och allt det där… Dagens höjdpunkter så här långt?
1. ork att arbeta en stund i trädgården
2. en utflykt med mamma och hennes väninna till Ådalens fantastiska vitsippsbackar
3. podden Modern Love
Ådalen. Det första jag kommer att tänka på då jag hör det namnet är blod, strejk och tårar. Har du glömt din historia kan jag rekommendera att läsa Wikipedias artikel som känns betydligt mer objektiv än exempelvis LO:s artikel om händelsen.
Det Ådalen vi besökte idag hade ingenting med blod att göra. Här såg det ut som att snön låg kvar på vissa platser! Det var så längesedan jag såg vitsippor och jag njöt av varje sekund. Det bjöds till och med på en och annan blåsippa till min och de medföljande damernas förtjusning… Vattenfallet bidrog till att atmosfären blev ännu mer idyllisk och nedanför backen fanns en grillplats som idag var upptagen av andra besökare. Jag vet att jag har varit där förut och kan tänka mig att vi tillbringade någon friluftsdag med skolan där för en halv livstid sedan. Det är inte svårt att förstå de som framhäver vistelse i naturen som ett av de mest effektiva sätten att läka trasiga själar och söndriga kroppar.