31 aug

Rapport.

Jodå. Konsertkvällen var magiskt skön och Richard Marx är en man med både självdistans och humor. Hans ”jobb” nu för tiden är att skriva och producera låtar till andra artister. N’Sync, Rascal Flatts, Keith Urban och Luther Vandross står bl a på samarbetslistan. Jag hade glömt att RM faktiskt skrev och sjöng Hazard, en av mina favvolåtar då det begav sig. Tänka sig! Det här var något gratis som smakade väldigt mycket godare än förväntat…

30_1

Just nu försöker jag hitta stunder till att förbereda dotterns femtonårsgåvor. Idag kom hon fram med sin telefon och visade en instagrambild med två gamla klasskompisar på fest, den ena med en öl i näven och den andra med en vinpava. Hon sa att hon är glad över att vi flyttade från det trycket. Inte lätt att vara tonåring. Det var det inte på åttiotalet och det är det inte idag. Ibland önskar jag att jag kunde snabbspola tiden, men jag vill ju faktiskt inte missa något heller! Suck. Halsduken fina E ska få är i alla fall lika mjuk och underbar som hon själv. Hon kommer att bli så fin i den!

Kid-Silk är dagens tips för er stickare. Ett nystan på 50 g räcker lagom till en sjal. Lägg upp sex maskor på stickor no. 7. Alla varv är sedan lika. Två räta maskor, ett omslag, resten av varvet räta maskor. Fortsätt tills det är dags att maska av. Maska av mycket löst. Vill man inte ha den fina spetskanten som blir av omslaget i början på varje varv kan man bara lägga upp en extramaska som vanligt innanför de två första maskorna. Lycka till!

30_2

29 aug

Positivt tänkande och mjusik.

I går åkte jag med gästerna till Deseret Books. Både mamma och min systerdotter älskar böcker och de gillar att gå igenom sortimenten som erbjuds här på andra sidan pölen. Själv lånar jag mest på biblioteket trots att jag skulle kunna gå hem med grejer för tusentals kronor varje gång jag besöker en bokhandel. Detta besök kostade mig dock lite. Jag köpte en räknare, en ”clicker”, för att testa om positivt tänkande kan ändra livet till det bättre. Egentligen tyckte jag mest det var ett kul experiment för någon av min syrras gymnasieelever (hon är psykologilärare), men jag tänker prova själv innan jag skickar vidare räknaren och instruktionsboken.

Tanken med att klicka är väldigt enkel. Man ska bära med sig räknaren hela dagen, men till skillnad från när man sätter på sig en stegräknare måste man här vara mer aktiv. Varje gång man tänker en positiv tanke, vare sig den kommer av sig själv eller man ”skapar” den, ska man klicka. Själv är jag uppe i 17 vilket låter väldigt snålt, för klockan är redan 14.30. Jag får skylla på att jag inte hade med mig den då jag åkte iväg en timme. Hm. Tydligen kan man öva upp den här och känner man för det kan man göra sig själv deppig också. Då klickar man vid varje negativ, nedtryckande och destruktiv tanke. Jag tänker inte testa det…

29_3

Två av våra tre persikoträd levererar för fullt nu! Vi äter dessa gudomligt goda frukter till frukost, mellanmål och efterrätt. Det går snabbt att skala av det retfulla luddet och en solvarm persika, skalad och klyftad, går verkligen inte av för hackor! Mums. Jag önskar du kunde vara här så du fick smaka.

29_1

För övrigt ska maken och jag gå på konsert i kväll. Biljetterna fick vi av en granne som kanske tyckte att vi verkade vara gamla nog att uppskatta denna gamle hjälteKommer du ihåg den här? Sanningen att säga var jag aldrig någon stor RM-älskare, men musik är musik. Konserten börjar klockan 20.00 och är utomhus. Det kommer att vara jätteskönt ute och kanske blir det här årets musikupplevelse? K sa att om det blir för outhärdligt kan vi ju alltid gå därifrån! 🙂

29_2

22 dec

The Piano Guys och jul i vårt hus.

Härom kvällen gav vi barnen årets första julklapp – biljetter till The Piano Guys konsert inne i Salt Lake City. Vi fick flera timmars musikalisk njutning och förutom det hade barnen möjlighet att prata med alla de fem män som är inblandade i detta projekt. Själva pianokillen, Jon Schmidt, pratade vi svenska med. Japp. Killen behärskade norska flytande efter två år i vårt kära grannland. Det här var en upplevelse som hela familjen alltid kommer att komma ihåg! Fantastiska Alex Boye, den gamle pojkbandsstjärnan från London, gästspelade med The Piano Guys-versionen av Coldplays Paradise. Grymt! Pojkbandsmovesen satt där de skulle kan jag säga. Haha! Duktiga musiker är alltid duktiga musiker, oavsett vilket instrument de behärskar eller vilken musikgenre de pysslar med. Otroligt inspirerande var det hur som helst. (Har du erfarenhet av spritpennor i tvättmaskiner? Kan jag tvätta dessa värdefulla t-shirtar utan att autograferna försvinner?)

Jag trodde inte att denna dag skulle komma i år, men nu känns det faktiskt att vi har jul i vårt hus också! Jag gjorde denna lilla ”akvarell” förra året. Så mycket har hänt sedan dess! Tänk… Hoppas att N och C tar hand om vårt gamla hus på bästa sätt.

Det var inte värt att betala hundra spänn för en flaska ljus sirap, så vi gjorde amerikanskt julgodis istället för knäck. Mycket smör och socker, lite vatten, salt och vanilj. Ja, och så mjölkchoklad och hackade valnötter så klart. Färdigt! Och gott.

Vi har aldrig fått så få julkort. Jag vet många som inte skickar julkort nu för tiden och så har vi ju flyttat. Flyttar man är det lätt att försvinna under radarn.

Björkbänken har pimpats med fårskinn! Nu är den varm och skön att sitta på och så ser det liksom juligt och charmigt ut tycker jag. Gamlamormors duk ska manglas, inte visas upp i detta fruktansvärt skrynkliga tillstånd! Jag saknar henne, min gamla svärmormor, men hoppas att hon gläder sig över att se sitt hantverk användas, skrynkligt eller ej.

Julklapparna är fixade, skinkan ska ugnsbakas i morgon, köttbullarna är stekta, julgodiset ligger i skåp och kyl och Jesusbarnet ligger i krubban. Nu är det bara du som saknas! Puss och kram.

27 nov

Salt Lake City.

I lördags var vi på julkonsert tillsammans med våra kompisar/familj inne i Salt Lake City. Det var riktigt mysigt. Soligt och fint, så pass att folk gick omkring i t-shirt och shorts mitt på dagen då vi kom dit. Helt otroligt… Det var julpyntat överallt och jättefint om kvällen då det blev becksvart och allt lyste upp. På dagen var det lika varmt som en medelsvensk majdag. Knäppt.

Något de är bra på, de där amerikanerna, är ljussättning. Det finns så många vackra träd med små lampor i alla möjliga färger här. Jag gillar bäst de varmgula, vanliga lamporna, men de röda och blå pockar ständigt på min uppmärksamhet… Allt som inte blinkar är rätt fint faktiskt! Till och med de slingor som har små lampor i mixade färger. Sch. Säg inte att jag har erkänt att jag gillar sådana.

Vi hann springa inom det alldeles nyöppnade och hippa H&M i tjusiga köpcentret City Creek för att köpa strumpor. Jag gillar nämligen inte de tjocka tennissockar som man annars hittar överallt och det verkar inte heller som resten av familjen är speciellt förtjust i dem.

Sist vi var här fanns inte City Creek. Då var hela det här kvarteret nedstängt inför de stora ombyggnationerna. City Creek marknadsförs med Fine Wine and Dining. Tja, lite för tjusigt för mig, men kul för alla med tjocka plånböcker. Ljussättningen föll mig dock helt i smaken, så jag tror att jag och tjejerna åker in en gång till innan jul för en liten shoppingrunda.

Trots det tjusiga skrytbygget tycker jag fortfarande att templet mitt över gatan är mycket finare. En av de vackraste byggnader jag vet faktiskt…

För övrigt är det dags att sätta igång det seriösa julandet nu. Jag har inte lust, men det kommer kanske. En liten julsång får du här trots min olust. Hushållsassistent är på gång från Amazon, så har vi tur blir det lussekatter till första advent. Det blir det ändå, förresten. Jag får sätta någon med en frisk högerarm att slå degen om maskinen inte hinner fram. Det ordnar sig nog.

10 aug

Minstaste lillasyster…

… är på väg till Malmö, till brorsan och hans fina sambo, till de härliga kusinerna och till Kentkonserten som jag gärna hade följt med till om saker och ting vore lite annorlunda. 😉 Man kan inte få allt, eller hur? Till Kent har jag en viss hatkärlek. Jag önskar att Jocke Berg var lite bättre på att a r t i k u l e r a, men det är något med de där melodierna och de skumma texterna som gör att jag faller då och då. Favorit? Vet inte riktigt. Du får låten med en av de vackraste, svenska texter jag hört. Vilken gillar du bäst?

24 maj

Lyssna, kom och lyssna!

En jobbig dag rent känslomässigt. Jag har alldeles ont i huvudet av allt som har hänt idag. Bra och sorgligt om vartannat.

Dagen slutade i alla fall i något slags dur med mollanslag. Sonen och alla de andra 179 AF-niorna hade avskedskonsert i Konserthuset, Stockholms vackraste byggnad. Vi blev bjudna på allt mellan himmel och jord – Purcell och Grieg, Britten och Eric Whitacre, klassiskt och modernt. Min personliga favorit var pianosolot av Gs kompis Daniel Chun. Kom ihåg hans namn… Den killen kommer att gå långt! Daniel spelade ett av mina favoritstycken för piano. Lyssna på den otroligt vackra melodislingan i Stenhammars 3 Fantasies, Op. 11: 1. Molto Appasionato (0.41 in in klippet hör du melodin första gången). Funderar du på att komponera ett stycke till mig så får det gärna ge mig samma känsla. 😉

Inte ett öga var torrt då konserten slutade med Sommarpsalm. Inte konstigt att det sedan bröt ut gråt- och kramkalas på scenen. Musiklärarna som inte har några nior i år satt precis framför oss. Jag tycker att en av dem var lagom sur då hon sa ”Jag tycker det har gått inflation i det där gråtandet”… Alltså, ungarna hade gett en helt fantastisk konsert! Jag förstår inte vad hon jiddrade om. Å andra sidan var hon kanske bara lite avis för att hennes avslutningskonsert inte var lika bra. Och nu ska jag lägga mig och bota min känslostormshuvudvärk och hoppas att jag vaknar till en alldeles ljuvlig dag i morgon.

24 maj

Tja.

Här kunde man också ha varit. Eller inte. Men det hade varit rätt fint att få vara en fluga på väggen. Åtminstone då de spelade Enter Sandman och Nothing Else Matters. Eller The Unforgiven, för den delen.

19 mar

Värsta Laleh-helgen.

Sedan i fredags har jag konstant lyssnat på, och trallat med i, Lalehs ”Some Die Young”. I går berättade mamma att lillasyrran skulle på Lalehkonsert i Umeå. I morse såg jag fantastiska bilder därifrån som sagda syster lagt upp på Fejan. Inte bara fick hon gå på konserten – hennes kompis hade också fixat så det blev mat med Laleh och bandet efteråt. Hur var hon då? Citat: rolig och fin och söt och trevlig. Mer framgång för sådana människor!

© Kajsa Håkansson

© Kajsa Håkansson

14 mar

Träna för kroppen, sjung för själen!

Jag mår som bäst då jag tränar regelbundet och jag får sjunga sådär bara för mig själv. Nu är det dags igen! Ny konsert 1/4. Vi tränade i går tillsammans med duktiga Ninni Bautista, numera The Voice-semifinalist. Alla borde få uppleva glädjen i att musicera tillsammans med andra. Ja, att spela fiol i en nybörjarorkester är faktiskt inte speciellt roligt då är det lite för många som spelar falskt. Ju fler som har någorlunda koll på sitt instrument, desto bättre låter det.

Margareta Bengtson är en av Sveriges bästa sopraner. Hennes röst drillar som ett vattenfall, som fjärilsvingar eller kanske som pärlor. Ni kommer säkert ihåg henne från The Real Group. Andreas Landegren spelar piano så man gråter en skvätt. Av glädje, naturligtvis. (Lyssna på Butterflies som ligger lite längre ner på hans hemsida, förstasidan.) Ninni har en fantastisk personlighet, är söt som socker och har en röst som får alla att stanna då hon börjar sjunga. Körmedlemmarna – ja, vi sjunger så gott vi kan. Tillsammans är man stark! Missa inte konserten om du har chans att komma och har ett par extra hundringar i månadens budget.

25 jan

Om inte om hade varit…

… hade jag gått på konsert i kväll. Men om finns, så jag gör det jag ska och lyssnar i mina höronlurar (S underbaraste ord) i stället. Ni kan få lyssna och kika på denna gitarrist som sonen guidade mig till. Grym! Så där vill jag också kunna spela, men jag kan bara spela ompaompakomp på gitarr. Om jag över huvud taget övade skulle jag kanske bli bättre i alla fall.

För övrigt kan jag berätta att dagen inte kan börja annat än på rätt sida då man som gammal NO-lärare råkar ut för följande:

”Mamma! Ahhhhhh, gaaaaahhh, morr… Jag blir gaaaaaleeeeeen! Jag HAR ju satt i kontakten, så varför FUNKAR det inte?!!”

Eh. Just det. (Och kära alla ni, jag bet mig i tungan och läppen och kinden och skrattade inte högt, i alla fall inte förrän efteråt.)