Minstaste lillasyster…
… är på väg till Malmö, till brorsan och hans fina sambo, till de härliga kusinerna och till Kentkonserten som jag gärna hade följt med till om saker och ting vore lite annorlunda. 😉 Man kan inte få allt, eller hur? Till Kent har jag en viss hatkärlek. Jag önskar att Jocke Berg var lite bättre på att a r t i k u l e r a, men det är något med de där melodierna och de skumma texterna som gör att jag faller då och då. Favorit? Vet inte riktigt. Du får låten med en av de vackraste, svenska texter jag hört. Vilken gillar du bäst?
Mannen i den vita hatten (16 år senare) är min favvolåt av Kent tror jag – det är mycket Eskilstuna i den, tungt och deppigt.
Gillar också Järnspöken, framförallt för att den utspelas på vår gamla gymnasieskola och vid kyrkan där vi gifte oss.
Ska spana efter din lilla syster, tveksamt om jag skulle känna igen henne dock…
Du får kolla in henne på systerbilden några inlägg längre ner! Det är hon längst till vänster. Jag förstår att det måste finnas ännu fler känslor runt det som du känner igen från E-tuna! Lite speciellt att dessa killar är från ”samma generation” också. Tack för dagens musikupplevelse förresten! Kram.
Jag har inte riktigt gillat Kent men sedan jag hörde C W Perez tolkningar så har jag lyssnat lite.
http://www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84&feature=youtube_gdata_player
Ja, visst är hon duktig! Vissa av låtarna gör hon otroligt starkt, andra tycker jag blir lite småseg(are).
Kent är nog ingen favorit alls men jag gillar Utan dina andetag väldigt mycket. Fast jag tycker nog Carolina Wallin Pérez gör den bättre 🙂