Min superduktiga fotografsvägerska var vänlig nog att föreviga min familj i somras när mammas cellgiftsbehandling var färdig. Vilket minne att ha kvar! Tack söta K. Du är bäst.
Vi hade också med vår extrasyster från Berlin som var hos oss och hälsade på så vi kunde träffas och fira hennes stora fö(r)delsedag, så det här var en riktigt finfin dag på många sätt och vis.
Ja, om du undrar, alltså.
1, lördag. 2, söndag. 3, måndag. Helt plötsligt finns det väldigt lite tid kvar! Idag åkte jag och döttrarna omkring som jehun och fixade ärenden. Det där med att hämta en vinterjacka från kemtvätten en dag då det är 28° varmt och just ska åka iväg på sommarsemester kan ha att göra med att jag varit med förut och vet hur lätt det är att ett kemtvättskvitto glöms bort och hur ännu lättare det är att tappa bort det.
Sonen är vid Lake Powell och njuter förhoppningsvis av den fantastiska natur som erbjuds där. Här hemma är det nu sommarlov för mig och de unga damerna. Jag har fortfarande lite jobb som jag vill få klart innan vi åker till Sverige, men annars försöker jag få till fina upplevelser med döttrarna så att dagarna inte ”bara går”.
I morse klippte jag gräset på baksidan och när jag kände hur skönt vädret var lade jag mig i gräset och lyssnade klart på en ljudbok från Audible. Tänk dig perfekt, svensk sommardag så har du känslan! Efter det åkte jag och tjejerna till Provo för att lämna in ett objektiv till kameradoktorn och äta lunch. Hux flux hade det gått flera timmar och det kan hända att vi kom hem med lite fina accessoarer. Det är sådant som inte alls är nödvändigt, men som kan vara lite kul för att muntra upp lite i sommar. Till och med jag köpte mig ett armband! (Jo, det är verkligen till och med då det gäller mig…)
Hur gör man utflykter så billiga som möjligt? Även om man förbereder picknickar och fixar allt på förhand kostar det alltid mer för vår familj att bara leva på sommaren. Har du några bra tips?
Jag känner inte för att lägga upp alla olika slags gräs som växer överallt i trädgården. Fina, men inte tänkta att finnas med i trädgårdsplaneringen… Däremot kan du få se lite annat smått och gott!
Det här ser ut som en krukros som någon bara satt ut lite på måfå. Bladen blir alltid uppätna, men än så länge finns det många kvar! Jättesöt och rätt hållbar i minibuketter.
Underbara nyponbusken… Den blir hårt nedklippt varje år, men fortsätter sprida grönska och glädje. Den växer sig alltid stark fastän den står på ett ställe som borde vara rätt näringsfattigt.
Alla aprikoser strök med i det snöiga aprilvädret. Ett av tre persikoträd ser ut att ha råkat ut för ett allvarligt angrepp av något slag och har tappat nästan alla blad. Det finns bara persikokart på en av dess grenar, men det här trädet har ett helt gäng friska persikobebisar. Jag hoppas att de får allt de behöver i sommar så att vi kan få njuta av dessa underbara frukter då vi kommer tillbaka från Sverige.
Jag tror det här är stäppsalvia. Den bjuder på underbar blomning varje år. Vi har ett par olika plantor på olika ställen, men jag skulle vilja ha ett helt hav för alla bin, humlor och fjärilar! Tänk att ha en trädgård som ser ut såhär:
Foto: Wikipedia
Liten närbild på gräsmattan. Som du ser är det kanske mer klöver än gräs där, men oj, så grönt (och gult) det håller sig! Jag skulle gärna slippa ha gräsmatta och ha blomsteräng eller några slags härdiga krypväxter istället. Eller kanske bara klöver?
Körsbären var farligt nära att gå samma öde till mötes som aprikoserna, men vi har några som har klarat sig. De flesta har små svarta prickar på sig, men de här ser ju fina ut. De kommer att hinna mogna innan vi åker. Hurra!
Rådjuren har ju hållit sig borta p g a den varma vintern och sålunda har vi till exempel jordgubbar kvar. Jag ska lägga på nät, för jag vet att fåglarna blir sugna så fort bären börjar visa färg.
Ja, det var väl det. Med allt regn vi fått är det i alla fall grönt precis överallt! Det gillar jag. Idag är det mulet igen och jag är glad att jag hann klippa gräset i går efter en solig förmiddag. Det började regna så fort jag var klar.
I går var det dags för årets pianouppvisning med tjejernas pianofröken och hennes elever. (E har bara tagit lektioner sedan strax innan påsk, så hon ville inte vara med i år.) Hon är så rolig, den där fröken. Hon gillar inte alls att sitta och somna på tråkiga pianouppvisningar, så hon har alltid ett väldigt varierat program med allt från klassiska kompositioner till moderna poplåtar omskrivna för pianister. Vår S var så ruskigt nervös förra året så hon kom bort sig fast hon egentligen kunde spela sitt stycke med förbundna ögon. I år hade vi tränat avslappning och fokusering och det verkar ha hjälpt, för hon spelade bäst av alla! (Inte bara skryt från en stolt mamma. Det var en del som kanske spelat längre, men S har en så självklar musikalitet som kommer fram både i rytm och känsla då hon spelar.)
Sorry. Bättre bild än såhär blev det inte. Hahaha! Nöjd dotter, avslappnad efter fin prestation, och fina Kawaipianon att sukta efter. Man hostar dessvärre inte upp $8 000 hur som helst, så vi får nöja oss med vårt B-elpiano.
Efter konserten var det dags för den årliga grannpicknicken i Carterville Park. Vi har bott här så länge att det här var vår tredje. Förra året åt maken en hamburgare och drog sedan raka vägen till Mexiko för att fixa sitt nya visum. Tur att han gillar långkörningar bättre än vad jag gör. Phu! Jag satt och pratade med en av av mina vänner och hon ondgjorde sig över de evighetslånga somrarna man får här i Utah då sommarlovet börjar redan den 28 maj. Skolan drar sedan igång runt den 20 augusti, så det blir i princip 2,5 månader att ordna upp tillsammans med sina barn och förhoppningsvis vänner som inte är så osolidariska att de drar till Sverige över hela lovet… Med fotbollsläger, NO-läger, teaterskola, scoutläger och författarläger hoppas jag att hennes barn slipper förgås. 😀
Små vardagsglädjor som du kanske glömt bort:
gå in till optikern och be dem spänna åt dina solglasögon så de inte åker av varje gång du lutar dig fram mer än 3°
lukta på blommorna
titta på fåglarna då de bygger bo
lyssna till porlande vatten
sov vid öppet fönster
gläds tillsammans med dina barn (övervunna hinder, avklarade prov, krånglig virkbeskrivning som kunde uttydas)
ät ett ekologiskt äpple som är sådär härligt krispigt och lagom sött, gärna skuret i klyftor
klipp gräset
lyssna på musik som får ditt hjärta att slå volter
gå en promenad med en vän som är rolig och klok och som har tillräckligt med livserfarenhet
klä på dig kläder som får dig att känna dig bekväm
läs en bok
yoga
vila i nuet
Peace!
Påskliljor, tulpaner och syrener är utblommade. Nu luktar det istället fantastiskt under äppelträden av dessa hundkäxliknande skapelser. Särskilt intensivt doftade det strax efter en rejäl regnskur då solen låg på ordentligt. Jag stod där och njöt för fullt och kom inte alls ihåg att det luktade så gott förra året.
Sedan är det det där med ”iris som är gula och iris som är blå”. De blå irisarna håller på att slå ut. Det är den 24 april… Är inte det hemskt tidigt?
Newman och Jaja värper duktigt varsitt ägg om dagen. Denna fulländade form i de lite speciella färger som våra fåglar bjuder på gör köket roligare och maten godare. Ankägg är perfekta där man ska blanda ner dem i maten (pannkakor, bak osv), men hönsäggen är underbara i omeletter, stekta eller bara lite mjukkokade. Nu blev jag hungrig. Typiskt!
Förresten har jag tittat på ”Still Alice” i kväll. Ingen ville gråta med mig, så det blev ensambio. Vilket vackert porträtt Julianne Moore målade upp och vilken hemsk sjukdom Alzheimer är!
Jag kommer ihåg demenspatienterna jag hade äran att vara med och sköta under några somrar då jag pluggade på lärarhögskolan. Jag kommer ihåg frustrationen, rädslan, det snabba förfallet, personlighetsförstärkningarna och aggressionerna. Demens är inte lätt att ha att göra med och som familjemedlem får man ställa sig själv åt sidan många gånger för att försöka göra livet lite lättare av den som är sjuk. Livet är sannerligen klurigt att hantera ibland. Peace.
Kan du fortfarande ta dig ett kvälldopp utan att hacka tänder? Det har sina fördelar att bo här, det är jag den första att medge.
Vi höll oss mest på Sturkö under vår sommarsemester, men några utflykter blev det. En kväll bjöd mamma på middag i Kristianopel. Jag och syrran lämnade barnen hemma att passa varandra och råkade pricka in en kväll med bryggdans. Det innebar att hela Kristianopel surrade av solbruna människor, fina båtar och gamla amerikanare. Härligt! Jag kan varmt rekommendera Café Sött och Salts räckmackor för dig som rör dig i trakterna.
Somrarna i Utah är heta och torra. Det torra tycker jag är trevligt, men hettan står jag inte ut med. Att dag efter dag få uppleva temperaturer över 30°C uppskattas av maken, medan jag mest uppskattar de i närmaste tropiskt varma kvällarna. Därför är jag innerligt tacksam över att jag och barnen har möjlighet att åka till Sturkö över sommaren. Mest av allt åker vi ju hem för att träffa nära och kära, förstås.
I år har vi en toalett, en ny vägg med fungerande ytterdörr, målade innerväggar, algtvättade ytterväggar, fina trägolv, pimpade mat- och vardagsrum samt en dusch med stor varmvattenberedare att se fram emot. Vi tackar kommunen för möjlighet till kommunalt vatten och avlopp, föräldrarna för pengarna till kommunen och mina syskon och deras familjers fantastiskt hårda kroppsarbete som gjort detta möjligt. Det känns som att jag har massor av arbete att betala igen nu när jag kommer.
Jag skriver näst när jag har tillgång till wi-fi eller då jag kommit fram och fått ordning på saker och ting. Tjing!
Hej Sturkö! Snart ses vi igen.