DIY, pyssel, scrapbooking, kortmakeri och allt annat som får kreativiteten att flöda
När du har ett utslitet plagg med tillräckligt mycket tyg kvar rekommenderar jag att du gör dig ett kuddöverdrag. Idag blev det makens fina skjorta som fick hamna på lite mer permanent basis i vardagsrumssoffan. Den är så mjuk och go att vila kinden mot och jag läste precis någon rapport om att kvinnor borde lägga sig och vila en stund på soffan varje dag. Nu har jag både soffa, skön kudde och en anledning till att ta den där tuppluren.
I morse vaknade vi till världens mest fantastiska och nästan lite spöklika ljus. Det närmaste jag kan förklara det som är ljuset precis innan ett stort åskoväder bryter ut. Vi har inga chanser till norrsken här i Utah och en statiskt flammande himmel är kanske en sorglig kompensation, men det var ändå härligt. E hade tagit med sig kameran till skolan då de skulle ha en fotoexkursion med fotoklassen, så du får hålla tillgodo med de enda mobilbilder som överhuvudtaget fångade lite av den rätta känslan.
Hönshuset står som en sorglig påminnelse om våra djupt saknade hönor. Jag saknar sällskapet, jag saknar de goda äggen och jag saknar deras kluckande. Jag saknar dock inte ankorna det allra minsta. Kanske för att vi numera slipper hålla utkik efter stora bajskluttar överallt… (Hönorna var lite mer försiktiga.)
Här är Mammas Lacesjal som nu är på väg över Atlanten. Tanken var att jag skulle sticka den snabbt och jag började så fort vi fått reda på att hon fått cancer i januari. Tyvärr hade jag inte mycket energi över till det här projektet och så blev det fel hela tiden. Till slut bestämde jag mig för att strunta i ett av de stora felen som skulle kräva att jag rev upp allt jag stickat dittills och hoppas att det inte skulle synas så mycket. (Det gör det inte. Bara om man tittar noggrant…)
Mamma blev hjälpt av operation och cellgiftsbehandling och nu mår hon mycket bättre. Hennes nya energi fick mig att äntligen slutföra projektet när vi kom hem från Sverige. Jag gav mig på att ändra i mönstret trots att jag tycker sådant är lite läskigt. Det gjorde att garnet inte riktigt räckte så de sista löven längst ner inte blev helt färdiga och de fina ”bågarna” jag tänkt mig blev mer som stickade, hm, fransar? Nåja. Sjalen är klar! Uppdraget är slutfört.
Jag har inte stickat något till min extrasyster som fyllde 40 i somras, i december fyller min svägerska 40 och i mars är det dags för nästa syrra att fylla detsamma. Jag får ge mig på lite mindre tidskrävande projekt näst, hehe. (Ny halsduk påbörjad. 50% vardera av alpacka och silke. Så skönt att sticka med och större stickor den här gången. Tror att det blir bra!)
Om du är det minsta pysslig tycker jag att du ska vara med i tävlingen som just nu pågår i You Do-bloggen. Finfint pris, kanske flera stycken, utlovas!
Du och jag står under samma himmel
Vi ser samma sol, samma måne och samma stjärnor
Det har regnat hela dagen här och det går inte att hitta något ordentligt ljus att fotografera i, men kortet blev i alla fall lite kul. Perfekt pysseldag igen. Två på en vecka. Jag gissar att vi får tacka och ta emot allt regn här i öknen. Gräsmattan har blivit ruskigt grön och vildvuxen. Det ska bli roligt att klippa den på måndag, särskilt med tanke på att jag testade det ”ofarliga” ogräsbekämpningsmedlet baserat på järn för några dagar sedan. Det verkar som att det kanske funkar! Tjohej.
I går var jag och tjejerna på en Mors Dags-middag (det är Mors Dag här nu på söndag) i en av parkerna i Provo Canyon. Det började regna jättemycket och rätt vad det var slog blixten ner i paviljongen som vi satt i! Det var så fruktansvärt otäckt också för mig som i vanliga fall tycker att ett ordentligt åskväder är rätt mysigt. Elektriciteten slogs ut och den statiska elektriciteten fick hårstråna att stå rakt ut. Stackars S som är rädd för åska i vanliga fall blev så rädd att hon och jag fick ta oss hem igen och lugna nerverna med varsin kopp varm choklad. Med tanke på hur vädret blev kan jag säga att det nog inte var någon förlust! De andra åkte också hem strax efter.
Idag har det varit jättekallt och ruggigt och nu hänger åskan återigen tung i luften. Det ska bli trevligt att åka upp till min morbror och moster en timme härifrån. Vad gör man inte för lite god fish and chips? Ja, och det trevliga sällskapet så klart.
Annars har jag testat lite olika sätt att använda ett målat akvarellpapper för att få ut så mycket som möjligt av det. Vilken stil gillar du bäst? Det nedersta kortet är skrivet med glittrigt guldbläck, men det syns såklart inte här. Det gör inte heller skimret i guldpapperet bakom texten…
Jag hittade en fin sten på marken och bestämde mig för att roa mig med lite ”rock art”. Utformningen har jag snott ganska rätt av härifrån (tryck dig fram på pilarna i de rosa rutorna för många fler idéer) och nu vill jag måla mer! Jag vet bara inte var jag ska hitta sådär släta och fina stenar som jag behöver. Nåja, det ger sig väl! Vilka motiv hade du satsat på om du skulle ägna dig åt detta pyssel?
Jag kommer nästan aldrig ihåg vad jag drömmer, men ibland vaknar jag med väldigt närvarande känslor som jag antar har att göra med vad mitt känsloliv har roat sig med medan jag trodde att jag sov. De enda gånger jag vaknar av själva drömmarna handlar det om otäckheter och mardrömmar, men jag är glad över att det inte händer så ofta.
I morse vaknade jag av att jag hade ord hos mig, kanske något som kan liknas vid en dikt, så jag skrev faktiskt ner det jag kom ihåg. Väldigt sorgligt… Jag undrar vad som var upprinnelsen? Eller är det fortsättningen som är det viktiga? För övrigt har jag blivit besatt av vitt Rapidographbläck och mina kalligrafispetsar. Min favorit pajade jag i går genom oaktsamhet, men den här funkar också okej.
En av grannfruarna hade förut blomsterbutik här i närheten, men bestämde sig för att satsa bara på bröllop och fester istället. Numera kör hon därför sin verksamhet hemifrån (garaget). E och hennes kompisar fick i går en blomsterarrangemangskurs som hette duga av henne. Hon gick igenom både hur man binder buketter och hur man gör de blomsterdekorationer som tonåringarna brukar ha på sig till sina skoldanser. Buketten som fick följa med hem gick inte alls av för hackor! Den är en riktig vitamininjektion på alla sätt och vis. Bra jobbat E!
