A complaint free world

Hur går det med den där fastan?

Nu är det fyra dagar kvar på årets fasta. Jag har verkligen försökt offra klagomålen, har påmint mig om att inte bara klaga bara för sakens skull och har även månat om hur jag pratat om andra. Makens reaktion när jag talade om vad min fasta skulle handla om var ”men du har ju inga problem med det här”. Man måste inte ha problem med något för att vilja kunna hantera det bättre och jag vet själv att det var ett perfekt fokus för mig! Efter bara en vecka gav jag upp det där med att ha ett armband som fick byta arm varje gång jag kom på mig själv. Vid det laget insåg jag nämligen att det sannolikt skulle ta längre tid att nå 21 klagomålsfria dagar på raken än vad jag hade tänkt mig.

Så vad har jag lärt mig under den här korta tiden?

jag klagar ofta på vädret
det är givande att lyfta andra personer också när de inte är närvarande
att skifta sin basinställning kan bidra till en märkbar skillnad på välmåendet
brist på något i en ända kan ge ett överflöd av något bättre i den andra
trots en enorm skillnad på hur jag hanterar mina tankar nuförtiden än då jag var yngre påmindes jag om vilket fantastiskt fenomen vår plastiska hjärna är
jag är tacksam över den väg jag slagit in på och önskar vara kvar på den också när fastan och projektet officiellt är över

I andan av mitt klagomålsfria liv vill jag dela med mig av Lalehs senaste singel. Den gör mig lycklig, särskilt då den spelas på repeat och på hög volym.

Det sista jag vill dela med mig av är det senaste avsnittet från min nya favoritpodd med dr Andrew Huberman. Stress är något som verkligen kan bidra till frustration och klagomål. Detta program om olika slags stresskontroll tror jag skulle kunna hjälpa många. Lev väl!

… för däremellan kommer fasta!

Idag är vi här igen. De senaste veckorna har gått så fort! I år har jag sett otroligt många memes med samma betydelse, nämligen att januari är en lång och geggig gröt som känns som en evighet. Just nu är vi inne i det som i svensk folkmun kallas ”vabbruari”, något som verkar leva upp till sitt namn med både förkylningar och magsjukor i de barnfamiljer jag har lite koll på. Min egen upplevelse är att årets första (nästan) två månader svischat förbi utan att jag hunnit med riktigt. Idag är det iallafall askonsdag och därmed har årets fasta dragit igång. Jag har uppmärksammat detta på lite olika vis de senaste åren. I år har jag valt att fokusera på Will Bowens ”A complaint free world”, ett projekt han drog igång för många år sedan som pastor. Boken har jag inte läst. Bowen är ingen författare och med tanke på det mycket blandade mottagandet på Goodreads (jag gissar att det mest handlar om huruvida man förstår budskapet eller ej) har jag bestämt mig för att nöja mig med den här föreläsningen:

Vad är ett klagomål? Ska jag bli dörrmatta till folk som gör mig illa? Vad då, det här är ju stört omöjligt att genomföra?! Det som Bowen räknar som klagomål som ska arbetas bort i livet är den typ som yttras till personer som inte kan göra något åt situationen. Tänk vilket personalrum som helst. På stormötet säger du ingenting till ledningen som har mandat att genomföra förändringar, men år efter år kan du sitta och gnälla över fenomen som du antingen inte gör något åt själv, eller som den du gnäller för inte heller kan göra något åt. Ett klagomål räknas här inte som att din biff inte är genomstekt fast du bad om det och du ber servitören ta den tillbaka till kocken. Detta är rätt väg att gå. Att däremot svara att allt är till belåtenhet då servitören frågar, men sedan sitta och gnälla om biffen för ditt sällskap är inte ”tillåtet” under den här flaggen.

Utmaningen består i att uppmärksamma då jag släpper ut min klagomålstanke i form av ett felriktat klagomål (tusentals negativa tankar och klagomål per dag är helt naturligt, det handlar om hur vi hanterar dem). ”Vilket skitväder!” till maken som inte kan göra något åt situationen är en typisk sådan. Det är skillnad på att fråga ”hur hade du gjort i min situation” och på att på allvar vara intresserad av att lyssna på vad min medmänniska har att bidra med och att dumpa dina negativa känslor för en chef på samma medmänniska. Tänk ”Jag har så svårt att hantera min chef som alltid förbiser mig. Hur hade du gjort i samma situation?” istället för ”Min chef är helt bäng i huvudet”. Jag har redan fått börja om fast klockan bara är tio på förmiddagen. Det här blir ett spännande projekt! Jag tar med mig påminnelsen som min kära faster skickade i ett härligt brev vid denna tiden för tio år sedan.