Nu är det fyra dagar kvar på årets fasta. Jag har verkligen försökt offra klagomålen, har påmint mig om att inte bara klaga bara för sakens skull och har även månat om hur jag pratat om andra. Makens reaktion när jag talade om vad min fasta skulle handla om var ”men du har ju inga problem med det här”. Man måste inte ha problem med något för att vilja kunna hantera det bättre och jag vet själv att det var ett perfekt fokus för mig! Efter bara en vecka gav jag upp det där med att ha ett armband som fick byta arm varje gång jag kom på mig själv. Vid det laget insåg jag nämligen att det sannolikt skulle ta längre tid att nå 21 klagomålsfria dagar på raken än vad jag hade tänkt mig.

Så vad har jag lärt mig under den här korta tiden?

• jag klagar ofta på vädret
• det är givande att lyfta andra personer också när de inte är närvarande
• att skifta sin basinställning kan bidra till en märkbar skillnad på välmåendet
• brist på något i en ända kan ge ett överflöd av något bättre i den andra
• trots en enorm skillnad på hur jag hanterar mina tankar nuförtiden än då jag var yngre påmindes jag om vilket fantastiskt fenomen vår plastiska hjärna är
• jag är tacksam över den väg jag slagit in på och önskar vara kvar på den också när fastan och projektet officiellt är över

I andan av mitt klagomålsfria liv vill jag dela med mig av Lalehs senaste singel. Den gör mig lycklig, särskilt då den spelas på repeat och på hög volym.

Det sista jag vill dela med mig av är det senaste avsnittet från min nya favoritpodd med dr Andrew Huberman. Stress är något som verkligen kan bidra till frustration och klagomål. Detta program om olika slags stresskontroll tror jag skulle kunna hjälpa många. Lev väl!