Tag Archives: vänner

05 mar

När tankarna börjar leva sitt eget liv.

Jag känner själv att jag läst tankeväckande böcker och pratat med spännande människor mer än vanligt sedan en tid tillbaka. Jag har börjat tänka på ett mer positivt sätt och även om jag aldrig har varit någon stor ”ältare” känner jag att det här har bidragit en hel del till mitt lyftande (årets ledord om ni kommer ihåg). På något undermedvetet sätt tror jag att det här har påverkat mig mycket mer än vad jag insett.

Mitt i natten vaknade jag med bultande hjärta och var alldeles kallsvettig. Jag kan tala om att jag väldigt sällan kommer ihåg vad jag har drömt, men de drömmar som stannar är oftast smått surrealistiska och rätt trevliga. Drömmen som väckte mig i natt var långt ifrån trevlig. Jag dog. I drömmen fick jag veta att jag skulle dö och att jag bara hade några dagar på mig att reda upp mitt liv. Det konstiga är att jag kommer ihåg massor av detaljer. Först rädsla. Sedan en bottenlös sorg. Mina barns förtvivlan. Min egen otillräcklighet. Min klarsynthet. Känslan av att vara ett med något mycket större, förmågan att släppa taget och känna att det inte tog slut. Min kropp slutade fungera, men jag fanns kvar. Jag var arg, för min begravning blev inte alls vad jag ville att den skulle vara. Frustrationen över att vara där, men att inte kunna kommunicera med någon…

Vill ni veta vad jag använde mina sista dagar i livet till? Jag tröstade min familj och lyssnade på en massa musik. Jag skrev små meddelande till snart sagt varje människa som gjort mig till den jag är. Jag började med min man och mina barn, mina föräldrar, syskon med respektive och syskonbarnen, mina svärföräldrar, svägerskor, svågrar och barnens kusiner. Hela min stora släkt. Efter det började jag om från början av mitt liv. Barnflickor. Lärarna. Klasskompisarna. Kyrkisarna. Vännerna. Kärlekarna. Kollegorna. Grannarna. Föräldrarnas vänner och bekanta. Ni kan ju gissa hur många meddelanden det blev! Inte bara blev det massor av meddelanden, men jag kommer ihåg vad jag skrev på många av dem. (Alltså, hjärnan är så fantastisk och komplicerad att jag önskar att jag förstod mer än en bråkdel av hur den funkar.) Sedan åt jag kroppkakor och de där goda apelsinmördegskakorna som min syster brukar göra. Japp. Om någon skulle fråga mig vilken favoriträtt jag har skulle jag nog inte kunna välja en, men tydligen löste det undermedvetna det med lite tryck på sig…

Jag bestämde mig för att göra en del saker som jag inte tagit tag i ordentligt förut. Som att skriva hur jag vill att min begravning ska vara. 🙂 Kanske borde jag skriva alla de där små meddelandena på riktigt. Eller inte. En del saker gör sig bättre i drömmen än i verkligheten. Kanske är det inte så dumt att få sig en sådan här påminnelse då och då. Livet är alldeles för dyrbart för att slösas bort på bitterhet och elände, ilska och frustrationer. Det finns så mycket kärlek här! Ibland finns den på oväntade ställen. Kom ihåg att tala om hur viktiga människor runt omkring dig är. Ge en komplimang. Säg något snällt. (Mamma – jag ska bli mycket bättre på att skicka kort, brev och paket!) Köp en bukett vackra blommor. Hälsa på din gamla granne. Och glöm inte att lyssna på mycket musik.

När våren gör intrång blir skopan en vacker installation.

Utnyttja träningstiden för att se hur vackert det kan vara också bland förortsgrus och torra löv. Skönhet i det lilla!

Det som göms i snö kommer upp i tö. (Hoppas att festen var trevlig!)

22 feb

Vänner och ett gott recept till vegetarianer och karnivorer.

I går hade vi makens, vad jag tror, nyaste vän hemma på middag. Han är en helt fantastisk människa med ett spännande liv bakom sig. Jag tvivlar inte på att det kommer att bli ännu mer spännande framöver. Hans funderingar runt både det ena och det andra satte igång mina tankar. Jag och maken låg och pratade om många av kvällens frågor och insikter, sent, och jag kunde knappt somna av alla tankar som snurrade runt i och runt omkring mig. (Eller var det att jag var sockerhög på den godaste semlan jag ätit någon gång som gjorde mig lite lullig?) Hur som helst är Gästen vegetarian, så jag rådfrågade en kreativ vegetarian om recepttips. Hennes recept gjorde succé hos alla utom äldsta dottern som hade hört ”alla” (Ni känner väl Alla, ett av Någons syskon?) säga att quorn är jätteäckligt. Jag lovar att om hon hade trott att det var kyckling hade hon ätit och mumsat utan att ens fundera på om det var gott eller ej… Här kommer det, Zarahs farmors härliga recept! Jag vill inte hänga ut någon, men jag kan säga att min man inte riktigt lyssnade då jag intruerade honom om hur han skulle sammanföra de ingredienser jag hade förberett. Jag sade åt honom att ta dubbelt av allt utom osten. Han tog dubbelt av osten och sambal oeleken. Just sayin’. Hur som helst blev det jättegott det också, så det viktiga här är väl själva ingredienserna, inte proportionerna!

Sissans kyckling/quorn/fisk

4 kycklingfiléer/quornfiléer/fiskfiléer
1-2 paprikor
1 dl mango chutney
1 tsk sambal oelek
1 vitlöksklyfta
2 tsk curry
3 dl creme fraiche (valfri fetthalt)
1 banan
2 dl riven ost (fungerar lika bra med smalare ost)
Salt & peppar

1. Bryn kycklingen 8-10 minuter, peppra och salta (eller tina quornfiléer)
2. Skär kycklingen i bitar (cirka 1 cm tjocka) och lägg bitarna i en ugnssäker form.
3. Kärna ur och hacka paprikan. Lägg den över kycklingen.
4. Rör ut mango chutney med creme fraiche. Tillsätt pressad vitlök, sambal oelek, mosad banan samt curry.
5. Bred creme fraiche-röran över kyckling och paprika. Toppa med riven ost.
6. Gratinera i 225 grader, i cirka 15 minuter.
Servera med exempelvis råris eller kokt potatis (vi tog basmatiris), och en blandad sallad.

09 feb

Idag träffar jag en vän…

… som jag träffar alldeles för sällan. Hon bor i Hamburg, men våra påhälsningar ”hemma” i Karlskrona krockar dessvärre väldigt sällan med varandra. Hennes man fick ta emot en fin utmärkelse här i Stockholm i går, så de råkar vara i trakterna i ca ett dygn. Jag åker till Trångsund om ett tag så jag och M kan få en och en halv timme tillsammans. Vi ska hinna shoppa Ballerina kladdkaka (beställt av hennes tonårsson), födelsedagspresenter till tvillingarna (som fyller år idag) och lite annat smått och gott, så tror ni att ni ser mig flänga omkring i Farsta C tillsammans med en Tysklandsemigrerad svenska så ser ni antagligen rätt.

I går skrev två av mina systrar roliga musikinlägg, här och här. Jag har gjort det flera gånger förut, men kanske inte med en så klar tidslinje som de båda. Jag kunde i mitt stilla sinne konstatera att det verkligen finns ett ledmotiv för varje händelse i mitt liv. Mina första ”lyssna på musik”-minnen är något diffusa, men Demis Roussos, Baccara och ABBA finns helt klart med där i gyttret. Syrrornas minnen var spännande att följa! Själv kan jag konstatera att det faktiskt enbart, med undantag av min kompis storasyster A, är män som har lämnat större musikaliska avtryck i mitt liv. Nu talar jag inte om de låtar som låg på topplistor och som alla lyssnade på, utan de där riktiga öronöppnarna, de nya och spännande tongångar som jag antagligen inte hade börjat lyssna på om det inte hade varit för XYZs skull. (I denna musikinspirationsgrupp finns allt från min gamle fiollärare som jag träffade flera gånger i veckan i många, många år över fästman till en kollega som jag bara kommer ihåg förnamnet på.) Japp. Så är det.

Min uppmaning till er idag är att rota i musikminnet och leta fram en låt som ni inte hört på jättelänge, men som väcker härligt glada känslor!

05 jan

Tipstorsdag vecka 1.

Nytt år, nya tips. Jag funderade en stund på vad jag ville tipsa om idag och kom fram till att jag vill börja året genom att vara snäll.

Under en period i slutet på förra året fick jag höra från flera olika håll om vilken snäll människa jag är. Jag hade inte gjort något särskilt mer än att faktiskt visa familjemedlemmar och vänner att jag bryr mig om dem och vill deras bästa, men på något sätt gjorde jag det kanske med mer tryck än vanligt… Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag med åren har odlat min snälla sida – inte den mesiga – men att det nog finns många som tycker jag är både alltför rättfram, för gåpåig och kanske rent av hänsynslös. För några år sedan blev jag till exempel jätteledsen över att höra att en person hade uttryckt att jag minsann tyckte att jag var förmer än andra och såg ner på andra människor. I samband med det fick jag övertyga mig själv om att sådana kommentarer kommer av okunskap och att det är helt meningslöst att ödsla negativ energi på ord som är helt osanna! Synd att personen i fråga hade fått den uppfattningen, men det var lika fullt osant.

Med detta sagt tänkte jag ge tips på saker du kan göra för att vara snäll mot någon utan att det kostar mycket mer än tid.

1. om du har tid kvar på parkeringsbiljetten, lägg tillbaka den i facket på parkeringsautomaten så någon annan slipper betala
2. lyssna på önskningar som andra uttrycker och kom ihåg dem (ett par personer i min närhet är riktiga experter på detta)
3. om du tänker på en person, låt henne eller honom veta det genom ett vykort, ett fb-meddelande eller ett mejl
4. laga någons favoriträtt en helt vanlig vardag
5. köp två om du hittar ett riktigt fynd och dela med dig till någon som kan behöva lite extra uppmuntran
6. är det något du själv inte har något emot att göra medan någon andra ”hatar” att göra det så gör det så den andre slipper
7. kramas mer
8. uttryck uppskattning för det andra gör för dig
9. le mot personer du möter
10. var trevlig mot personer i kassan var-du-nu-handlar (det här är jag expert på – mina barn tycker alltid att jag har sådan tur med kassapersonal, men jag vet att det verkligen funkar att se människan bakom disken)

Nu lämnar jag över till er. Vilka tips har ni att komma med?

02 jan

Nu är glada julen slut, slut, slut…

… sista pusslebiten ligger på plats och våra långväga gäster har packat ihop sig och åkt söderut igen. Vi blev så förvirrade av denna ordning att vi helt glömde bort våra goda vänner som var bjudna hit på middag och så gick vi på bio i stället. Suck! Hur pinsamt är det inte att få ett samtal om att gästerna står på trappan och bankar på en låst dörr i ett tomt hus?! Nåja. Vi gör ett nytt försök på fredag. Måtte kalendern och hjärnan funka som de ska då.

29 dec

Kära alla.

Världen behöver mer vänlighet. Kom ihåg att livet är alldeles för kort för att slösas bort på sorg, bitterhet och elände. Ge din omgivning lite extra kärlek! Själv gör jag panna cotta till familjen och kvällens gäster och hoppas att vi alla blir lite snällare av den.

Vad kan vi göra för att hjälpa någon? Något stort eller något litet, något som kostar eller något som är gratis, något som kräver stor ansträngning eller något som bara tar en minut…

24 dec

God Jul, hör ni!

Fiffi skickade finaste överraskningspaketet. Vi blev så glada! Här syns inte ens allt då vi hade på oss halsband, armband och ett par torgvantar. För er som gillar vad ni ser tycker jag att ni ska gå till Fiffis butik. Där hittar ni massor av fina grejer!

Årets gran är den finaste vi haft. I den hänger alla våra jular tillsammans i en salig röra. Jag älskar verkligen att klä granen med barnen och se deras förtjusning i att höra samma historier om och om igen! Traditioner är viktiga.

Slutligen vår FB-hälsning då det inte skickades ett enda julkort från det här hushållet… Jo förresten, syskonen i Australien och Thailand fick! Ha en fin jul. Det tänker jag ha. Jag börjar med att hacka ihop en Jansson. God Jul!

22 nov

Tack!!!

Idag kom ett överraskningspaket i brevlådan! Ett sådant där som är tjockt och oregelbundet och spännande. Min syster hade plockat ihop ett riktigt feel-good-paket och skrivit ett instruktionsbrev om vad jag ska göra med alla sakerna. Japp! Jag ska lyda till punkt och pricka. (Fast jag kanske inte lyder då det gäller musiken… :))

Jag lägger gladpaketet till de två överraskningarna från förra veckan – en jultidning från svärmor och en spännande film från Lotta. Tänk så fint det känns att vara omgiven av omtänksamma människor…

11 nov

Dagens skärmsamhälle…

… har påverkat mänskligheten på sätt som kanske inte alltid kan anses vara speciellt bra. (Spelberoende barn ska jag skriva ett inlägg om nästa vecka.) Något som jag däremot är fantastiskt tacksam över är de riktiga vänner jag lärt känna genom scrapforum och i bloggvärlden. Jo, för så är det. Jag har ett rysligt stort kontaktnät med ”vanliga” släktingar, vänner och bekanta, men så finns det också några cyberbekantskaper som faktiskt har blivit mina vänner på riktigt. Några av dem träffar jag då och då och några andra har jag kanske inte träffat än, men de känns likafullt viktiga i mitt lilla liv.

En finfin människa jag hade lyckan att snubbla över är Lotta. Idag bjuder hon på en fantastisk bildkavalkad som jag blev så glad av att jag bestämde mig för att skicka er vidare till hennes inlägg.