tacksamhet – Sida 11

03 nov

Ibland tänker jag att jag borde…

… bli bättre på att inte bara planera projekt utan att också genomföra dem. (Har du hört talas om ”Pinterestsjukan”? Jag vet många som lider av den. De lägger mycket tid på att leta upp och markera en massa bra och inspirerande projekt som liksom bara blir liggande i de där mapparna.)

Jag och maken har gjort gemensam sak efter sommaren för att bli bättre på det här (jag för att jobba mot mitt årsord REACH) och det har onekligen gjort skillnad här hemma! Bara idag påpekade äldsta dottern hur stor skillnad det är på vardagsrummet idag mot i början på året. Det är mycket hemtrevligare, det håller jag verkligen med om. (Familjefotot har fortfarande varken fått ny ram eller passepartout, men det kommer så småningom. Jag skulle så gärna vilja ha en snygg, stor matta på ett trägolv istället för den bruna heltäckningsmattan, men… Får kämpa extra här under tacksamhetsmånaden!)

Tacksamhetslista 3 november 2014

körkort
tillgång till bil
kökshjälpmedel och gasspis/gasugn
möten med andra människor
kameran
god mat
möjlighet att skicka saker över Atlanten
allt jag lärt mig av mina gamla elever
fint brev från en gammal elev
middag och intressant diskussion med fina vänner
omtänksamhet

03 nov

5 saker jag tänkt på idag.

1. Finns det något härligare än att sitta bredvid en fantastisk pianist som behandlar sitt instrument med självklarhet och insiktsfullhet? Jag älskar vår finska körackompanjatör! Hon är hur cool som helst och jag är tacksam över att dottern har henne som lärare.

2. Undrar vem vår nye granne är? Svaret är att jag vet vem han är och vad han heter, men jag hoppas att vi får lära känna honom lite bättre i morgon då han kommer på middag.

3. Jag vet att vi hamnat här av egen vilja, men idag hade jag gärna åkt en sväng till Sverige.

4. Det är så skönt att jag bara har de sista mönsterrapporterna kvar på min systers födelsedagssjal. Jag tycker den blir fin!

5. Tur att vi inte räfsade i går, för idag fortsatte löven att fullständigt dråsa ner.

Tacksamhetslista 2 november 2014

erfarenheter
kärlek i alla dess former
regn
körsång
födelsedagsfirande tillsammans med goda vänner
min spikmatta
vackra minnen

01 nov

Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

Tacksamhetslista 1 november 2014

hösten
ett hem som är varmt, ombonat och rätt hemtrevligt
extra värmekällor som sköna plädar, ljus och vetepåsar
familj och fina vänner
elektroniska under
min kamera
alla som gått före mig på jordelivets stig

08 sep

Jag hinner inte riktigt med.

Dagarna går just nu in i och ut ur varandra utan att jag riktigt hinner med, men livet känns åtminstone rätt fint.

I går hade vi målarkväll vid matbordet som äldsta dottern tog initiativ till. Det var verkligen jättemysigt. Maken satt och målade berg från den vita fåtöljen. Har man både en pappa och en morbror som är och var lite extra konstnärliga känns det ju dumt att inte ens bejaka den delen av sin personlighet när den pockar på uppmärksamhet. Själv skrev jag hälsningar med bredpenslar på akvarellpapper. Alla dessa timmar med kalligrafiövningar känns långt borta, men tekniken sitter där inne någonstans.

När hösten knackar på dörren är det dags att plocka fram sin Crockpot. I kväll blir det smarrigt långkok till middag. Visst förändras smaklökarnas preferens när det blir kallare ute?

Kompisarnas fotosessionspresent fortsätter att överraska. Trädgården blir som ny! Mitt hjärta svämmar över.

Gräsmattan har äntligen börjat hämta sig efter sommarens torkkatastrof. Jag har grävt bort mängder av maskrosor, men efter nattens regn har nya, gula solar tittat upp på massor av ställen. Kanske det blir en ny runda efter yogan i kväll?

13 maj

Om värme och liljekonvaljer.

Sedan vi kom hem från vår campingtur har värmen på nedervåningen inte funkat. Den händige elektroingenjören till make tog sonens elektronikset och lurade ut vad som var fel på värmepumpen. Det var många dolares till en fixare eller $18 (120 kr) för en liten del som kunde skickas efter som gällde. Vi gillar att hålla kostnaderna nere, så du kan ju gissa hur vi bestämde oss för att lösa problemet. Dessvärre råkade detta hända under en svinkall helg. Vi har haft frost i natt och under några nätter innan gick termometern ner till ca 2°C, så du kan ju gissa på ett ungefär hur varmt och skönt det varit här hemma. Hu! Idag kom mackapären på posten och i detta nu har temperaturen blivit mycket behaglig igen. Tänk vad lätt det är att ta saker för givna. Att man har tillräckligt med mat att äta. Att hälsan är okej. Att man har en säng att sova i. Ibland behöver jag ruskas om lite för att komma ihåg att vara tacksam. Idag blev jag påmind om att vara tacksam över att ha ett hem som skyddar mig från vädrets makter!

Min fina granne kom förbi med en bukett liljekonvaljer. Tänk så många härliga människor det finns i världen om man bara tar sig tid att lära känna dem! Idag kommer jag också ihåg att vara lite extra tacksam över vänskap och kärlek.

Jag hoppas för övrigt att du har det bra.

24 dec

Uppesittarkväll.

Så här såg det ut hemma hos oss i kväll. Skinkan blev god. Tack IKEA! Skumtomtarna gick åt då vi tittade på Ett päron till farsa firar jul (Tack Svärmor!) och det kan hända att en eller annan julgodis slank ned i samband med detta. Nu är det dags att packa ihop och tänka på morgondagen. I morgon går vi på grannskapets årliga julaftonsfrukost och sedan är det bara att jogga hem och baka frallor som vi tar med oss till våra vänner som vi ska hem till. I Stuvsta är föräldrarna och alla mina syskon utom syrran i Skottland och extrasyrran i Berlin samlade. Det skumma är att i år firar Svärmor och Svärfar jul med två av makens syskon och deras familjer i Karlskrona, min hemstad. Tänk vad ett bröllop för nitton år sedan ställde till med!

God Jul på dig. Hoppas att du får det precis så fantastiskt som det kan vara. Vi får åtminstone en vit jul och trots att jag kanske helst hade velat vara ”hemma” i Sverige nu har jag det otroligt bra på alla sätt och vis. Jag älskar när jag klarar att låta tacksamheten ta över alla andra känslor. Mina tacksamhetsmeditationer i november var så härliga och jag funderar på hur jag ska kunna implementera sådana i mitt liv på en regelbunden basis… Har du några tips får du gärna dela med dig!

29 nov

Tack för idag!

Idag var det dags för laga-mat-hela-halva-dagen. Så roligt! Min Silhouette Cameo fick komma till användning när det var dags att duka. De riktiga höstlöven är nämligen inte fina längre och passar inte att lägga på matbordet! (Nej, vi har ingen duk som är tillräckligt lång då iläggsskivan är på plats.) Kalkon är inte min favorit, men makens potatismos och mina paradrätter gräddsås, stuffing och bönsallad var precis lika goda som vanligt. Och nu är jag stuffed, det är då ett som är säkert. Paleo? Not so much.

Sötaste middagsgästen tillsammans med sockerintaget för dagen. Dotterns äppelpaj vann tävlingen om godaste Thanksgivingrätt, min pumpapaj var bara lika äcklig som pumpapajer alltid är. Då vi hade två utbytesstudenter närvarande kändes det viktigt att de åtminstone fick smaka denna amerikanska högtidsrätt… Min favorit var annars pecanpajen. Jag gillar det kolaknäckiga…

Efter all mat var det dags att prata, prata, prata, spela spel, spela pingis och halvsova. Vi gillar verkligen Thanksgiving! Vår vän J lärde oss en rolig tradition. Alla fick skriva en anonym tacksamhetslista. Jag läste upp dem och så fick vi gissa på vem som hade skrivit. Easy, peasy!

Vad stod på min lista? (Jag har ju övat detta under nästan hela november, så nu var det dags för den komprimerade listan.) Musik, kärlek och familj, om du vill veta.

Jag hittade förresten den här hysteriska listan på YouTube. Jag älskade 80-talet, på riktigt, men dessa musikvideor är bara för mycket. Ha det så kul!

28 nov

Happy Thanksgiving!

Det här skrev jag på Facebook idag och det får också bli ett blogginlägg:

Idag är det Thanksgiving här i USA. Jag älskar den här traditionen! De senaste veckorna har jag funderat extra mycket över tacksamhet och vad det innebär att bära med sig sådan i sitt hjärta. Hörde en rik man tala till ett gäng ungdomar i samband med ett välgörenhetsprojekt för ett tag sedan. ”Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har, det är aldrig tillräckligt ändå. Tro mig. Jag talar av egen erfarenhet.”

Nu är min fråga varifrån tacksamheten kommer och om man kan lära sig att se vad man har istället för vad man inte har. Min farmor Nanna var den mest tacksamma människa jag har känt. Jag har haft andra människor i mitt liv som fokuserat på att attackera hur orättvist det är att andra har mer, bättre, större eller vad det nu är. Vi har ett otroligt stort ansvar som föräldrar och medmänniskor att lära varandra att med värme dela med oss av det vi har (ett glatt humör, en kram, en femtiolapp, en varm filt, gemenskap) istället för att vara avundsjuka på det andra har (finare hus, dyrare kläder, snällare man, grönare gräsmatta).

I dessa tider uppmanar jag alla som känner avundsjuka då de ser vad andra har att stänga av Facebook, sluta spana in Pinterest, ta av avisglasögonen och börja inventera tillgångarna istället. Öva på att känna tacksamhet över dessa och öva sedan på att dela med er av det ni har och lev genom exempel.

Förslag på saker att dela med sig av (om ni inte kommer på något själva):

bjud in någon till jul (sällskap och värme saknas av många, särskilt gamla och ensamma – tack mamma och far för att vi lärt oss detta)
var hemlig tomte till en familj som har det svårt ekonomiskt eller mentalt (ett gäng biobiljetter, en hyacint i en kruka eller en resa till Mallorca beroende på er täthet)
ett handskrivet brev
en kram
en fika
hjälp med storstädning
något du själv aldrig använder men som någon annan skulle ha nytta av
kunskap
barnvakt så föräldrar kan få ägna sig åt varandra
ett leende

Se där! Man kan alltid skylla på att man inte har tid, pengar eller hälsa för att räcka ut en hand, men jag tror att jag vågar lova att alla som orkat läsa så här långt skulle kunna bidra med minst en av dessa grejer. Ta hand om er! Här kommer en kram från mig.

26 nov

Random thoughts.

”The biggest tragedy in America is not the great waste of natural resources – though this is tragic; the biggest tragedy is the waste of human resources because the average person goes to his grave with his music still in him.”
Oliver Wendell Holmes

Idag läste jag det här citatet på Facebook. Tårarna började rinna ner för kinderna. Kanske för att jag känner det här själv, kanske för att jag känner det för andra…

Jag har varit sjuk i helgen. Inte lika sjuk som min mamma som ringde Vårdcentralen tidigare idag då hon har haft fruktansvärt ont i magen i flera dagar. Hon fick tid på fredag. När smärtan blev outhärdlig framåt kvällen ringde hon Akuten. De sade åt henne att ringa Vårdcentralen i morgon. Suck! Nu säger jag ingenting mer om Den Svenska Vården, mer än att jag hoppas att min lilla mamma mår okej och att hon snart blir frisk igen.

Mina 21 dagar av tacksamhetsmeditation är över. Jag har i tre veckors tid ställt klockan lite tidigare för att stiga upp och ägna en kvart åt olika mantran varje dag. Har detta gjort skillnad i mitt liv? Absolut! Att kunna se sitt liv ur ett nytt perspektiv är nyttigt. Trots att det nästan alltid finns något som stör i periferin, stort eller litet, kan man lära sig att fokusera på det som är gott istället. (Lider man av en klinisk depression behöver man annan hjälp än ”trosan hoppsan, det här ska bli bra”.) Jag får påminna mig själv om detta ibland, så jag är jättetacksam över att jag gav mig själv den här chansen att öva upp tacksamhetsförmågan lite. Om du förresten inte har sett YouTube-klippet om tacksamhet från SoulPancake tycker jag du ska göra det:

Just nu är amerikanska barn och ungdomar redo för lov. Igen. I morgon är sista skoldagen innan Thanksgiving Break. Vi svenskar hakar på de vanliga skolloven. Det blir lättast så när man ska planera aktiviteter som involverar andra. Kalkon och sötpotatis inhandlades på Costco idag och jag höll på att lägga ner en sådan här klänning i vagnen också. Eller inte, hm.

För övrigt har jag snart gått igenom alla skåp och lådor för att fira ettårsjubileum här i huset, alldeles i linje med månadens förändringstema. En sak kan jag konstatera. En sådan flytt som vi gjorde kan vara bra på många sätt. Något av det bästa är att livet rensas på precis allt onödigt. Ibland kan de där onödiga grejerna dock kännas ganska nödiga. (Äh, jag vet att det heter nödvändiga.) Jag tror vi lyckades ta med oss de viktigaste grejerna i alla fall. Som bröllopsvaserna från diverse familjemedlemmar, de bästa fynden från Stämshult, den vävda julbonaden vi fick i förlovnings- eller bröllopspresent av makens morföräldrar och så ljusstaken jag fick i 40-årspresent av min fina, fina vän som inte längre finns här. Idag plockade jag fram den där ljusstaken och bestämde mig för att fortsätta smygjula trots att vi ska hinna med Thanksgiving först. Dagens datum: 25 november. Jag bjuder på Alicia Keys och hoppas att du mår bra.

19 okt

Mer om Paleo och TACKSAMHET.

Jag önskar att alla som tycker att det är fantastiskt att jag har sluppit min migrän och kunnat hålla den borta i flera år och som själva lider av sjukdomar och åkommor som skulle kunna botas eller lindras av att byta kost vågade och orkade löpa linan ut. Ju mer jag läser om kost och hälsa, desto mer intresserad blir jag. Det här handlar också om hur vi sköter sömn, relationer, motion och andlighet. Vi är komplexa varelser. Vore det så enkelt att vi kunde proppa i oss vad som helst och göra vad vi ville hela tiden skulle det inte spela någon roll vad vi valde att äta och göra, men så är det ju inte.

Jag vädjar till dig som lider av ulcerös colit, Crohns sjukdom, IBS, depressioner, migrän, reumatiska sjukdomar, ME eller något annat som den gamla vanliga sjukvården inte kan hjälpa dig bli frisk från – testa paleo!! (Jag har läst massor om överaktiva och autistiska barn som också blir hjälpta av detta.) Det är klart att kostförändringar inte hjälper alla eller mot allting, men om människor visste vilken stor tjänst de kan göra sig själv genom att skippa processad mat, vitt socker, sädesslagen och i vissa fall mjölkprodukter så kanske de skulle vara ivrigare att testa? Eller jag vet inte. Jag tror att många helt enkelt inte orkar. Det är jobbigt att behöva göra en i mångas fall så stor förändring.

Min mamma gick ner åtta kilo på fem veckor då hon bodde här med oss och åt vår mat och det var inte för att hon tyckte att maten var äcklig. (Det gjorde dessvärre inte jag, haha. Gick ner i vikt, alltså.) Jag lovar att det går alldeles utmärkt att leva utan pasta, vetebröd och färdigpizza. Men det är klart att om man hatar att laga mat och inte vill äta kokta morötter och tacoköttfärs varje dag så kräver det här en stor ansträngning… Vi fuskar ibland och äter till exempel bullar på kanelbullens dag och lussebullar till Lucia, men överlag så försöker vi bjuda både oss och våra gäster på ren mat.

Läs om Robb Wolff

Läs om Danielle Walker

Historier från Mark Sissons hemsida

Här är dagens middag. S gjorde paleoköttbullar till middag. Mycket goda… Recept?

500 g fläskfärs
500 g nötfärs
2 ägg
svartpeppar efter smak
2,5 tsk salt (kanske tre om man är åt det saltare hållet)
1 mycket finhackad silverlök (eller vanlig gul lök)

Som sagt. Vi äter fullfeta mjölkprodukter i vår familj. (Personer med inflammationer i kroppen bör stryka dem helt ur kosten.) Det innebär att vi då och då unnar oss en smaskig gräddsås, som idag till köttbullarna till exempel. Ugnsrostade rotfrukter till det här blir jättegott.

De här köttbullarna blir naturligtvis lite hårdare än traditionella med kokt potatis, ströbröd eller havregrynsgegga i, men ser man till att inte glömma fläskfärsen så blir det gott ändå.

Vi har njutit av vår fruktträdgård hela sensommaren och hösten. Trots att vi valde att inte bespruta fruktträden i vintras tvärtemot alla grannars råd så har vi fått en god päronskörd. Äppelskörden har däremot varit ”sådär”. Mer eller mindre alla äpplen har varit angripna av både det ena och det andra, så äppelträden får sig nog ett eller annat litet sprut framåt vårvintern. Trots allt har vi kunnat äta och njuta av Golden Delicious, om än noggrant rensade först, och våra röda äpplen är så stora att det är okej att skära bort en tredjedel på varje innan man skär upp dem inför torkning eller vad det nu är.

Idag provade jag att göra ”Cinnamon Applesauce” från den relativt nya kokboken Against All Grain av Danielle Walker (tyvärr lite dyr i Sverige, men hon bjuder på massor av trevliga recept i bloggen också). Du kan nog inte förstå hur gott det här äppelmoset blev?! Inte en gnutta socker.

2 kg äpplen, skalade, rensade och klyftade/skivade
1 msk citronsaft
1 tsk kanel
1/2 tsk vanilla extract (jag tog 1 tsk)
1/2 tsk salt
1 1/4 C vatten (jag tog mindre)

Alla ingredienser blandades om i en skål och sedan hällde jag allt i slowcookern och lät det stå på LOW i sex timmar. När äpplena var färdigkokta körde jag dem i matberedaren i tre omgångar för att få ett slätt mos. För dig som inte har någon slowcooker går det lika bra att koka i kastrull under lock i en halvtimme eller tills äpplena är mjuka och mosiga.

Makalös doft i huset. Makalös smak i våra gommar. Kaneläppelmos + lite grädde kvar från såstillverkningen = Gudomligt! Fast jag åt utan grädde också och det var nästan precis lika smaskens. I morgon ska jag göra en omgång till så det blir något att frysa in också! 🙂

Grattis om du har tagit dig så här långt! Då kanske du förstår varför jag idag och varje dag sedan några veckor tillbaka ägnar mig åt tacksamhet varje morgon och varje kväll och dessemellan också. Jag hatar cancer. Jag hatar att cancern lät mig förlora värdefull tid till rädsla och maktlöshet bara genom att hota mig. Nej du, cancer. Dina maffiametoder kan du dra åt pipsvängen med.

Det här är en av de mest inspirerande filmer jag sett, någonsin. Jag såg den tillsammans med delar av min storfamilj i somras och kan säga att till och med de minsta barnen insåg hur mycket det finns att vara tacksam för! Just för den skrämselhicka jag fick för ett tag sedan bestämde jag mig för att ägna november åt lite tacksamhetsmeditation. Vill inte du också testa? Gå hit och anmäl dig! Det är gratis.