Det här skrev jag på Facebook idag och det får också bli ett blogginlägg:

Idag är det Thanksgiving här i USA. Jag älskar den här traditionen! De senaste veckorna har jag funderat extra mycket över tacksamhet och vad det innebär att bära med sig sådan i sitt hjärta. Hörde en rik man tala till ett gäng ungdomar i samband med ett välgörenhetsprojekt för ett tag sedan. ”Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har, det är aldrig tillräckligt ändå. Tro mig. Jag talar av egen erfarenhet.”

Nu är min fråga varifrån tacksamheten kommer och om man kan lära sig att se vad man har istället för vad man inte har. Min farmor Nanna var den mest tacksamma människa jag har känt. Jag har haft andra människor i mitt liv som fokuserat på att attackera hur orättvist det är att andra har mer, bättre, större eller vad det nu är. Vi har ett otroligt stort ansvar som föräldrar och medmänniskor att lära varandra att med värme dela med oss av det vi har (ett glatt humör, en kram, en femtiolapp, en varm filt, gemenskap) istället för att vara avundsjuka på det andra har (finare hus, dyrare kläder, snällare man, grönare gräsmatta).

I dessa tider uppmanar jag alla som känner avundsjuka då de ser vad andra har att stänga av Facebook, sluta spana in Pinterest, ta av avisglasögonen och börja inventera tillgångarna istället. Öva på att känna tacksamhet över dessa och öva sedan på att dela med er av det ni har och lev genom exempel.

Förslag på saker att dela med sig av (om ni inte kommer på något själva):

bjud in någon till jul (sällskap och värme saknas av många, särskilt gamla och ensamma – tack mamma och far för att vi lärt oss detta)
var hemlig tomte till en familj som har det svårt ekonomiskt eller mentalt (ett gäng biobiljetter, en hyacint i en kruka eller en resa till Mallorca beroende på er täthet)
ett handskrivet brev
en kram
en fika
hjälp med storstädning
något du själv aldrig använder men som någon annan skulle ha nytta av
kunskap
barnvakt så föräldrar kan få ägna sig åt varandra
ett leende

Se där! Man kan alltid skylla på att man inte har tid, pengar eller hälsa för att räcka ut en hand, men jag tror att jag vågar lova att alla som orkat läsa så här långt skulle kunna bidra med minst en av dessa grejer. Ta hand om er! Här kommer en kram från mig.