I mina gömmor finns otroligt mycket pysselgrejer, så varje gång jag kommer på sätt att använda dem blir jag glad. Dagens utmaningsord zoo lockade för mig tankar på barn och djur, så det här blev resultatet. Snabbt och lätt! Sedan fotograferingen har kortet dessutom fått en liten talbubbla med ett grattis tillagt.
Så här långt blev det här projektet snabbast utfört från tanke till slutförande. Jag gillar verkligen att skicka post, men har varit dålig på det rätt länge. Det är inte så roligt när det tar två veckor för ett paket att komma fram mellan Sturkö och Handen (true story) och ett vykort kostar 13 kronor att skicka. Å andra sidan har den lägre viktgränsen gått från 20 till 50 gram, så det gäller kanske att maxa innehållet?
En av de bästa goda vanor en människa kan plocka upp är morgonyoga. Det krävs inga långa stunder för att väcka kroppen, inga avancerade positioner eller komplicerade kombinationer. Det finns yoga som är del i religiöst utövande och det finns yoga som är stretch och kroppsmedvetenhet. Det är den senare som jag utövar.
Att försöka fånga stämningen en tidig septembermorgon är kanske inte helt lätt, men jag tycker att jag lyckades rätt bra. Jag hade kommit rätt långt i hanteringen av min kroppsuppfattning då jag flyttade till Orem, men det var definitivt yogan som fick mig att bli tacksam för den kropp jag har med alla dess egenheter. Det bästa av allt? Jag har lärt mig ”öppna mina höfter” med duvan. Ljuvligt smärtsamt då man är mycket stressad eller bara känner sig stel och orörlig.
Här har du resten av utmaningarna! Vi har fyra dagar kvar och en bonusdag som jag kommer att använda till utvärdering. Lycka till önskas dig som är med.
Idag har vi kommit till den största utmaningen i denna kreativa utmaning, åtminstone rent teoretiskt. Vad gör man med ”x”? Själv gick jag inte längre än att jag tänkte på alla gånger jag korsar stickorna då jag stickar. X efter x efter x, allt i ett meditativt flöde. Lite symboliskt är det väl ändå att september brukar vara brytpunkten för mitt stickande. Det är inte lockande att ta upp några stickprojekt under de varmare månaderna och sedan jag började hålla till mer i trädgården finns inte heller ork eller tid. Det kanske inte kan räknas som särskilt kreativt på något sätt, men projektet för dagen blev alltså att städa upp i min stökiga stickkorg och komma igång igen.
Då jag var på mitt Gotlandsretreat i november 2019 köpte jag några nystan av ett så mysigt och mjukt garn (Tibet av yak, merino och polyamid) då jag var inne på Design & Hantverk Gotland. Jag tänkte att det skulle vara ett bra projekt och fint minne att göra den enklaste formen av sjal (bara räta maskor och öka en maska i början på varje varv) stickad på stickor nummer 10. Hur det nu blev så visade det sig att jag skulle få fullt upp med mina promenader och med att sova, så jag kom aldrig igång riktigt. Nu känns det dock helt rätt och Better Call Saul visade sig vara en perfekt serieserie (haha, det blev ett roligt ord). Jag kommer nog att fortsätta kryssa stickor över varandra hela vintern trots att den här sjalen med all sannolikhet snart är färdig.
Själva stickandet hade jag faktiskt tjuvstartat lite med tidigare i veckan. För ett par dagar sedan blev nämligen M:s andra socka klar, så nu kan jag skicka ett litet höstpaket till Hannover. Bättre sent än aldrig? Jag har äntligen lärt mig ”Kitchener’s stitch” för att smidigt och snyggt sy ihop tåspetsen med maskstygn. Fredrika på vindens (väldigt fina stick-tutorials på YouTube) instruktion var tyvärr felaktig och fick mig att till slut tro att det var fel i huvudet på mig. Den här gången tittade jag på någon amerikansk dam istället och det gick mycket bättre.
Hej och hå. Bokstäverna i slutet på alfabetet ställde till med lite problem då det gällde att hitta inspirerande ord i den här utmaningen. W är ändå inte den värsta bokstaven då wellpapp faktiskt kan användas på en hel mängd kreativa sätt. Problemet för mig var kanske att jag inte kunde tänka på annat än mina You Do-wellpapp-produkter som var ganska svårsålda och kom i en mängd starka färger. Naturligtvis tänkte jag använda något från den linjen till den här utmaningen, men jag verkar inte ha något kvar. Jag fick därför uppsöka närmaste låda med förpackningsmaterial och hittade en vit bit wellpapp som skyddat något ömtåligt på väg hem till oss.
Efter att ha snurrat runt lite i huvudet och sedan uppsökt mitt kära sajberspejs hittade jag ett roligt projekt där man bygger upp porträtt i flera lager genom att utnyttja hela kartongen. Eftersom jag hade lite kort om tid bestämde jag mig för att satsa på att skära bort det svarta i detta porträtt jag hittade. Det är egentligen ganska lätt att omvandla egna foton med stora kontraster på detta sätt, men tiden var som sagt en faktor. Jag skrev ut bilden och tejpade fast den försiktigt på en lagom stor bit wellpapp. Sedan började det pilliga arbetet att skära i övergångarna mellan vitt och svart. Mest pilligt var det runt ögon och mun, men jag tycker ändå det blev helt okej.
Här ser du att jag inte var tillräckligt försiktig vid några ställen och därför rev sönder papperet lite. Det mesta gick dock bra att försiktigt dra bort.
Detta projekt hade blivit ännu bättre i större format då man inte blir lika beroende av att vara försiktig runt de mindre detaljerna. Jag är ändå nöjd! När jag var färdig satte jag några remsor bred, dubbelhäftande tejp på baksidan av porträttet och fäste på en tunn kartong i A4-format. Det här får kanske bli en gratulation till någon tonårstjej tänker jag.
Här hittar du kreativa utmaningar till alla dagar i september (eller vilken dag som helst om du är lite mer free spirited än jag).
Till dagens utmaning plockade jag fram en fin gåva som jag fick förra året av min svärmor. Det är ett litet kit med material för att tillverka en nåldyna i grannlåtsbroderi. Jag har dessvärre inte hunnit komma längre än att jag googlat lite för mycket och förälskat mig i Pixelcats sida. Där skriver hon bland annat om grannlåtsbroderi och yllesömnad. Jag vet att det finns små bitar vadmal i många olika färger på Henriettas där svärmor köpt detta projekt, men jag håller det nog väldigt enkelt denna första gång. Till grannlåtsbroderi ska det ju också tillhöra paljetter, pärlor och annat, och det har jag i mina pysselgömmor så det räcker och blir över.
Tyvärr har jag ingen rolig bild på ett färdigt projekt, men hoppas att kunna visa detta längre fram i höst. Jag har redan idéer på mönster som jag vill testa! Min syster var på spännande kurs för några år sedan där hon sydde en marsma i grannlåtsbroderi. Hon har sytt flera stycken sedan dess och de är otroligt detaljrika och vackra, långt ifrån minimalistiska. Jag ser fram emot att gräva mig ner i denna konstform och lära mig mer om att brodera i ull.
”Taktil (i sht i fackspr.) som hör samman med l. ger upphov till känsel l. känsel- l. beröringsförnimmelse; som avser l. lockar till känsel l. beröring; känsel-, berörings-. En fyrtio års man .. hvars taktila känslighet uti benen ända upp till ljumskarne var vissa dagar fullt borta. 3SvLäkSH 1: 202(1866). Taktilt funktionell form, t. ex. av ett handtag, härledes ur det sätt varpå detta skall fattas eller beröras vid begagnandet. HantvB I. 2: 276(1934). De taktila och motoriska sinnena förtvinar — det behöver man inte vara psykolog för att konstatera. Form 1953, s. 179. Taktilt, säger keramikerna när ett föremål känns behagligt att hantera. ÖgCorr. 14 ⁄ 10 1970, s. 12. De gamla hörapparaterna .. kompletteras nu med så kallade taktila hörapparater. SvD 22 ⁄ 9 1987, s. 6. Även reliefkartor och taktila kartor (för synskadade) förekommer. NE 10: 477(1993). I taktil massage bearbetas sinnesorganet huden .. Den lätta beröringen påverkar det parasympatiska nervsystemet. SvD 2 ⁄ 9 1998, s. 17.”
Taktil är känns som ett ord som blivit nyupptäckt i många sammanhang. Det pratas om taktila upplevelser i samband med bakning och matlagning. Barnleksaker ska gärna ge taktila upplevelser och taktil massage är numera en vedertagen behandling i exempelvis behandling av anorektiker och personer i livets slutskede. Som terapeut använder jag mig av övningar som ger sinnliga upplevelser. Jag ser stressen i dagens samhälle till en stor orsak till att människor exempelvis glömmer bort att lita på sina sinnen och slutar lyssna på dess varningssignaler. Dagens projekt blev därför en övning för mig själv som inbegrep fyra av sinnena och förhoppningsvis också i framtiden kan fortsätta ge fina stunder. Då vi städade ut vedboden hittade jag bland annat en nyckelknippa med vidhängande träbit. Den var alldeles svart och nästan kladdig av många års smuts. Dessutom luktade den unket. Jag såg dock potentialen och vågade mig på att lägga den i ljummet diskvatten för att luckra upp smutslagret.
Tyvärr glömde jag att ta ett förekort, men så här såg träbiten ut efter att både ha legat i vatten i en timme och sedan gnuggats ren av riktigt upptvålad Svinto. (Lite våghalsigt, trä gillar inte uttorkande rengöringsmetoder och inte heller varmt vatten.) Jag sköljde den väl. Som du ser hade jag vid det här laget blivit av med den värsta smutsen och träet var inte längre kladdigt.
Ska man våtslipa krävs det annat sandpapper, så jag såg till att träet var ordentligt torrt innan jag gav mig på det med först 60 korn, sedan 150. Jag hade kunnat slipa på för att göra allt helt slätt, men det var inte mitt mål. Jag ville att historien delvis skulle få fortsätta vara med också i framtiden.
Till slut var det dags att behandla med ett tunt, tunt lager av favoriten Grunne gammaldags trävax. Nu är känslan en helt annan än då jag hittade den ursprungliga nyckelknippan! Nycklarna har fått ligga i citronsyravatten och gnuggats rena med Svinto, så de är också som nya. Jag undrar just om dessa nycklar tillhör något som finns kvar här på gården? Hur som helst har jag nu hittat ny användning för något som följde med gården och som säkert för länge sedan hade slängts i en ”sophink” för gammalt metallskrot. Jag är faktiskt otroligt nöjd med dagens projekt, både för att jag tycker den här träbiten är osedvanligt vacker, har en underbart stressreducerande förmåga med sin släta yta och dessutom luktar den nu väldigt gott av vaxet.
Nu har jag laddat för mitt fria broderi sedan början av detta projekt, så jag valde att klämma in en hasselnöt trots att sömnad faktiskt inte handlar om att brodera, utan om att sy ihop textilier. En medveten feltolkning helt enkelt, men eftersom jag är bossen ger jag mig själv utrymme för kreativa tolkningar.
Senast jag tog upp detta projekt började jag på äpplet i överkant, men jag blev allt för överväldigad. Jag bestämde mig därför nu för att sy en hasselnöt till. Det har jag klarat förut med okej resultat.
När jag plockade fram broderiet hittade jag min femtioårspresent från faster i samma kasse, mönstret till den favoritjulbonad som hon hänger upp varje år. Så vacker! Jag ska leta i gömmorna efter väv till den. Denna bonad sys med stjälkstygn och det har jag åtminstone kunnat hantera förr om åren. När jag försöker komma ihåg allt jag gjort genom åren inser jag att jag måste vara lite till åren kommen! Mycket har jag kvar, annat har jag gett bort i present (framför allt det jag stickat) och en del har jag faktiskt gjort mig av med för att jag inte tyckte det var värt att spara. Lite synd är det att jag till exempel inte har kvar några av de välskräddade plagg jag sydde som tonåring. Dessutom finns det knappt ens foto på dessa. Jag hatade verkligen att vara med på kort och växte ju upp innan digitalkamerornas tid. Jaja, nu blev det så. Jag är i alla fall glad för allt jag har knåpat ihop genom åren!
Idag presenterar jag en fotoserie med tema ränder. Jag älskar ränder. Gillar mönstret. Känner mig trygg i upprepandet, räta linjer, ordning. Hur många randiga plagg har jag haft i garderoben? Byxor och klänningar har nog inte förekommit särskilt ofta, men blå- och vitrandiga tröjor skulle jag kunna dra fram vilken dag som helst och känna mig fin i. Gärna lite mjukt vitt och rätt blå färg, absolut inte för kallt eller mesigt. Det sägs att ränder på tvärsan ger en ”förtjockande” effekt, men det struntar jag högtidligt i. För tillfället finns inte en enda randig tröja i garderoben, så det får jag se till att ändra på å det snaraste. Här ber jag att få presentera mitt hem i ränder.
Quilta är på svenska, eller egentligen latin, ett insektssläkte. Mitt behov av att hitta ett ord på Q fick dock styra och jag tror att du kanske förstod att jag använde det svengelska namnet på lapptäcksteknik. Själva quiltningen har egentligen inte med lapparna att göra, utan syftar på att man smackar ihop en dekorativ översida, ett värmande och/eller stabiliserande mittlager och en baksida och sedan syr ihop dessa tre lager. Man kan göra det lättare för sig och ”stitch in the ditch”, alltså följa raksömmarna och sy i ”dikena” som uppstår mellan två lappar. En annan teknik är att man syr ihop dessa lager för hand med ett stygn i varje hörn där rutorna möts. Mitt lilla bebistäcke har legat kvartsfärdigt i många, många år. Tanken med utmaningen var att jag till idag skulle sy färdigt det. Tyvärr, återigen, är symaskinen inlämnad för reparation och service. Jag har nu lagt fram den för att ta tag i det i höst. Dessa klassiska bebisfärger är kanske inte så moderna längre då allt hos unga personer helst ska gå i greige. Jaja, färdig ska den bli iallafall. Så småningom är den väl så vintage att någon kan förbarma sig.
Det finns personer som syr makalösa quiltar. Vår gamla granne Karin i Orem har vunnit många priser med sina konstverk. Efter trettio års dedikerat quiltande har hon till och med blivit förärad en egen utställning med många av sina verk. Första gången jag kom hem till henne tappade jag hakan. Flera av hennes konstverk hade fått fina placeringar på väggar och sängar och hela hemmet genomsyrades av något andaktsfullt. Så häftigt! Hon har avancerade symaskiner som hon syr intrikata mönster med över själva topplagrets motiv. Här har jag lånat en bild på en av Karins senaste prisbelönta quiltar så du kan få en känsla av hur ett lapptäcke också kan se ut.
