Jag gillar att göra kransar, men inser att jag behöver kliva ur min bekvämlighetszon. Just igår var det sent när jag satte igång och jag ville få ut kransen på mammas grav samma kväll. Jag hade goda intentioner att smycka med både lingonris, blåbärsris och ene som min syster hjälpt till att plocka i Klackamåla, men så blev det inte.
Eftersom den här kransen inte skulle hänga behövde den inte göras särskilt stadig. Jag tog helt enkelt tidningspapper och snurrade najtråd runt denna för att forma en stomme till ett hjärta. Detta klädde jag sedan med mossa från vår trädgård. Jag valde att göra den lite mer levande genom att medvetet inte göra den allt för ordningssam.
I det här skedet började jag testa med att klä in hjärtat med små buketter av det Klackamålagröna, men nej, det funkade inte. Jag gav upp och bestämde mig istället för att trä kastanjer på en najtråd och göra ett eget kastanjehjärta att lägga inuti det av mossan.
Som vanligt hade jag torkat kastanjer på låg temperatur i ugnen i några timmar. Efter den behandlingen funkar de bra som pyssel eftersom de inte längre blir krympningsbenägna. Det gick i ett nafs att borra hål i kastanjerna. Jag valde att också här använda lite olika storlekar och former för effektens skull.
Det är inte alla helgons dag förrän idag, men redan igår var kyrkogården som ett hav av ljus. Så fint! Jag tände lite extra ljus på mammas, svärfars och gamlamorfars gravar. Vi får väl se om de fortfarande lyser, det har regnat riktigt ordentligt inatt. Jag strosade efter ljuständningen omkring och fejstajmade min morbror och moster i USA. Vi pratade i säkert 1,5 timme, sedan dog min telefon och det var ändå dags att krypa i säng. Och så var det med det pysslet och den dagen.
Allt går i slow motion, men nu börjar förkylningen ge sig. Jag kommer inte ihåg när jag snöt mig på det här viset senast. Faster messade med tips om Idomin till nariga näsvingar och det hade jag ju faktiskt här hemma i badrumsskåpet. Jag hade som sagt en massa att ta hand om i trädgården och en energinivå på ungefär trettiofem procent, så jag har tagit allt i väldigt långsam takt. Allt är absolut inte färdigt inför vintern, men det viktigaste. Frostnatten tog mig faktiskt på sängen och jag var så sur på mig själv att jag inte hade tagit upp resten av amaryllislökarna trots att tanken funnits där flera dagar innan det skedde. Vi får väl se vad det gör, om de är för skadade. Själva lökarna verkar vara spänstiga och friska, men längst upp var alla lite geggiga och sönderfrusna.
Så här ser de i alla fall ut efter att ha fått torka inne, fått rötterna lite tillklippta och rensats till lite allmänt. Jag klippte bort lite mjuka bladrester på några och hoppas att jag inte klippte för långt ner. Vet inte ens om några av de här kommer att gå i knopp i år. De tre som har blommat var alla ungefär normalstora, alltså som de man köper i butik. Här är bara en av dem runt 10 cm i diameter, resten är mer i storlek överensstämmande med narcisser. Experimentet fortsätter vara intressant! Lökarna har stått i en av de skuggigare lådorna, det tror jag kanske kan ha inverkat menligt. Av fjorton sparade lökar har i iallafall alla överlevt. Bara det är en bedrift tänker jag.
Har du sett broccolo någon gång? Det tror jag inte jag hade gjort. Jag fick några överblivna kålplantor av olika slag av min kompis, rätt sent på säsongen. De stoppades ner i en låda där jag redan hade hunnit skörda och jag gödslade definitivt inte tillräckligt (kål kräver massor av näring). Eftersom den här lådan nästan rensades av kålfjärilslarver hade jag gett upp, men nu växer jättefin grönkål, små spetskål, blomsterkål och så den här broccolon som fick bli till…
… god asiatisk varm sallad. Jag hade lite klen koriander kvar, sockerärter i frysen och lite kvar av ett vitkålshuvud och följde ungefär det här receptet som jag varmt kan rekommendera. Jättegott! (Hittade inte mina sesamfrön, så det fick bli rostade sesamfrön istället. Tror bara det blev godare, faktiskt.)
Tänker ofta på hur tacksam jag är över vårt kök! Efter segt malande (att rensa ordentligt är inte särskilt roligt, men betalar sig till våren) i trädgårdslandet tog jag en runda i skogen för att samla skatten. Förgängliga sådana, för visso, men det var roligt. I flera år har jag gjort olika versioner av kastanjekransar. Även i år har jag förberett kastanjer genom att ha dem i ugnen i 100°C i någon dryg timme. De ligger färdiga för olika pysselprojekt, men just igår ville jag göra en utekrans.
Nu hänger denna krans på verandadörrens handtag, men det är fortfarande för skumt ute för att fota. Tror att den håller ett tag. Åren i USA påverkade på många olika sätt. Somligt är jag medveten om, annat ger sig till känna mer subtilt. Att jag är helt kransgalen (inte bindgalen…) tror jag delvis kommer från de åren. Mina vänner var så duktiga på att ständigt uppdatera sina hem efter säsong med små medel. Nu försöker jag göra likadant. Kransar är ett lätt sätt att göra detta, oavsett om man gillar att pyssla själv eller ej. Min minimalistiska och fyrkantiga stil ger sig tillkänna också när jag tycker att jag tar i, hehe. Någon gång ska jag dock göra en riktigt bombastisk krans, det lovar jag härmed mig själv.
Edit: Så här får den nog hänga, kransen… Kanske blir det vinterkransar till pardörrarna senare, men just nu får det vara. Har testat, och det funkar fortfarande bra att använda den här ingången. Praktiskt går för övrigt alltid före snyggt, särskilt när det är sådant som ofta används.
Det blåser ofta rätt rejält här och när det händer flyger och far grejer. Med det i åtanke räcker det inte att hänga upp kransar lite fint i ett rött sidenband eller liknande. Maken har satt häftstift mitt uppe på båda dörrarna och dessutom sitter det ett både till vänster och höger på ”sidorna” på varje dörr. De är ordentligt intryckta så det inte påverkar då man stänger. När han hängde upp kransarna förra året använde han tjock ståltråd. De satt som berget, men det var inte fint. I år använde han något slags jutetråd vilket jag tycker funkar bättre, men nästa gång blir det nog någon kraftig och genomskinlig nylontråd som får uppgiften att hålla kvar dessa dekorationer. Jag har aldrig sett något enda inredningsreportage med montering av liknande slag, men i den situationen är man väl mest ute efter fina bilder.
Jag har varit van vid att alltid kunna gå ut i trädgården eller bakom huset och plocka in vad jag har velat ha till olika projekt. Enris, tallris, julgranar, mossa… Här är det inte lika lätt då vi inte har den sortens mark. Jag får säkert ta vad jag vill i Klackamåla i syskonens skog, men det kräver planering och en resa. Igår ville jag få till kransar till pardörrarna på verandan. Förra årets enkransar blev fina, men omväxling förnöjer. I år ville jag därför testa tallris.
Vi har en tall precis utanför huset. Dessvärre är den hög och lite till åren kommen, så själva riset är inte precis lättillgängligt. Vi bjuds dock ofta på höststormar här på ön, och påpassligt nog hade några klena grenar blåst ner lagom till mitt projekt. (Visst är grenar med alkottar på fina? Jag plockade på gårdagens promenad, men vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.)
Kransstommar gjorde jag av två metallringar från en billig IKEA-lampa som inhandlades till dotterns bröllop för att stympas till ett annat pysselprojekt. För att få en yta med lite mer motstånd klädde jag dem med floratejp (självhäftande och töjbar, bara att snurra på). Ringarna är det sedan bara att återvinna till något nytt projekt.
Så här såg de färdiga stommarna ut.
Eftersom jag inte hade så mycket tall att tillgå var visionen lite luftigare kransar. Jag klippte till ca 1 dm långa toppar och delade upp dem i två högar – utan och med kotte. Två utan och en med i upprepat mönster gjorde att materialet precis räckte. De kommer att bli söta på plats tänker jag.
Varje år brukar min syster och hennes familj vara med på projektet Inktober. Jag har alltid ambitionen att vara med, men i år kom jag helt enkelt inte igång. Tanken är att man får ett inspirationsord för varje dag i oktober och att man sedan tolkar det med hjälp av en bläckpenna av något slag. När jag satt här vid arbetsbordet häromdagen med mina överblivna kastanjer och Uni Posca-pennor och hade listan framför mig fick jag äntligen ändan ur. Ja, jag använde ju fel penna, men jag inspirerades åtminstone av ordet för den dagen: LOOP.
Loop betyder slinga, så jag målade några motiv som byggde på det. När det gäller innovativa idéer är jag rätt usel, så alla motividéer har jag plankat. Att sätta de små kransarna på kastanjer funderade jag åtminstone ut själv. Grunden till liknande motiv har jag plockat upp genom kalligrafin. Aboriginernas prickkonst inspirerade en av kastanjerna och det glada bebisansiktet plockade jag upp på någon tysk pysselsida. Egentligen ska man använda sig av kastanjer där fläcken inte är centrerad, så bebisen ser ut att ligga lindad som ett litet Jesusbarn. Mycket gulligare än min glada gubbe!
Det här ugglemotivet är klassiskt då man målar på stenar. Funderar på att göra fler och ha en hel ugglefamilj liggande i en skål.
Olika varianter av detta stiliserade motiv funkar ju bra!
Den här är ju lite skämmig. Mest för att det är den tjugoförsta oktober idag och att det är alldeles för tidigt att komma med julpysselidéer, men nu blev det så. Just denna mistel tyckte jag var söt och ska göra fler som inte ser ut att trilla baklänges.
Ps: Om du nu inspireras av detta pyssel så kom ihåg att kastanjer behöver torkas i varmluftsugn (går säkert utan varmluft också) i 100° i en till två timmar för att hålla formen och inte riskera att ruttna. Tvätta och torka av dem först och använd bakplåtspapper. Ser du att kastanjerna börjar spricka är det dags att ta ut dem. Alla kastanjer som ska användas i projekt bör för övrigt torkas först! Lycka till och ha det så kul!
Ps 2 (Nu börjar detta inlägg se ut som ett brev till någon av mina brevvänner på 80-talet): Här hittar du mitt favorithöstprojekt någonsin. Den kransen åts dessvärre upp av mössen då den låg ute i sommarvistet över vintern, men nästa år gör jag kanske en ny.
Jag bestämde mig för att göra två enekransar till våra verandadörrar och köpte därför halmstommar på Blomsterlandet för flera veckor sedan. Min faster skickade en bild på sin fina och jag blev inspirerad till att äntligen ta tag i det eftersom vi ändå var ute i skogen i lördags. Då var det bara problemet med hur illa enris sticks!
Efter att ha testat ett par olika trädgårdshandskar landade jag i att det nog var bäst att använda mammas gamla läderhandskar som maken har ärvt. De visade sig vara ogenomträngliga. Efter att ha knipsat lite mindre bitar, ca 8 cm långa, klädde jag den första ringen efter instruktioner på nätet. (Det finns massor av tips.)
Jag har gjort midsommarkransar förut, men detta var min första julkrans. Jag var nöjd ända tills jag hade gjort krans nummer två klar. Du behöver inte titta särskilt noga på den här bilden för att förstå varför. Alltså, jag gillade den första kransen också, men tillsammans såg paret lite udda ut.
Jag rådfrågade lite olika familjemedlemmar om vad jag skulle göra åt saken och fick bra tips, men maken var rak. ”Gör om, annars kommer du att reta dig på den.” Japp, han känner mig. Jag repade upp krans nummer ett och band om den. Eftersom riset redan blivit lite tillplattat blev den inte riktigt lika ”fyllig” som tvåan, men det blev i alla fall mycket bättre. Nu ska jag bara bestämma mig om hur de ska hängas upp.
Dottern plockade kastanjer till mig för flera veckor sedan. De fick en runda i varmluftsugn, 100 grader i knappt två timmar, för att slippa krympningen som sker naturligt annars. Tallkottar och ekollon fick samma behandling, fast i knappt en timme. En liten halmkrans från Simsalabim (Panduroåterförsäljare) för knappt 50 kr fick bli årets stomme. Tyvärr räckte limstavarna till varmlimspistolen bara till en tredjedel av kransen. Orutinerat att inte fixa dem då jag köpte kransen, men jag ska nog få till den imorgon. Trist med samma typ av höstkrans tre år på raken? Kanske lite, men jag gillar verkligen kastanjer! Har du tips på annat hösttema?
Edit:
Ps: Kransstommarna på Blomsterlandet var mycket billigare! Tips för dig som håller i slantarna.
