19 dec

19 december 2021.

Nu går årets julkalender in på sluttampen. För mig är december en fantastisk månad bland annat på grund av allt pyssel, all musik och fokus på att göra hemmet mer ombonat och välkomnande. Somligt har jag delat med mig av här i bloggen, annat händer lite vid sidan om. Jag firar ju Jesus födelse, ”don’t forget the Christ in Christmas”, men tänker att jag också firar det faktum att jag är en människa som gillar att uttrycka mig på olika skapande sätt. I december är jag lite extra omtänksam gällande mig själv och mina önskningar. Med tanke på hur många omkring mig som verkligen mår dåligt vid den här tiden på året (S.A.D. eller årstidsbunden depression, slutet-på-höstterminen-stress, prestationsångest pga förväntningar på att det ska bli sådär supermegamysigt fast man egentligen varken har tid eller lust, ovanligt många sociala evenemang, osv, osv) tänker jag att jag kanske hittat tekniker att hantera dessa påfrestningar utan att ha förstått att det är det jag har gjort? Jaja, jag tänker gräva ner mig i detta, utan går raskt vidare till gårdagens pyssel.

När jag hade julpyssel med brorsdottern gjorde vi bl a flätade hjärtan som jag aldrig fotade. De var väldigt klassiska, gjorda i glanspapper som har många år på nacken, så när jag gjorde egna hjärtan igår bestämde jag mig för att göra en lite uppdaterad version. Ena halvan klippte jag ur det vanliga glanspapperet medan jag använde ett presentpappershäfte med olika fina småmönstrade papper till andra halvan. Jag tycker dessa hjärtan är så fina, men de är också störigt pilliga då man ska få till det sista.

Bilden har jag snott från den stora sajberrymden och jag är mycket tacksam till dig som har gjort denna fina beskrivning. Tyvärr kan jag inte uppmärksamma dig med namn, men tack! Det här projektet brukar finnas med i alla skoljulpyssel. Hur många hjärtan har du flätat genom åren? Själv kan jag icke räkna dem alla, fast jag tror inte jag har kvar något enda.

15 dec

15 december 2021.

Här är min pysslarepartner no. 1. Hon gillar att gräva runt bland papper, lim och glitter lika mycket som jag. Igår hade vi vårt traditionella julpyssel. L hann göra en bjällerklangkrans till mössen, flera flätade hjärtan och ett helt gäng sådana här fina smällkarameller. Just smällkaramellerna har krävt lite vuxenhjälp fram tills i år. Numera fixar den unga damen detta helt på egen hand. Smala dragspelsveck, de täta klippen för att få så snygga krus som möjligt och att välja och knyta fast upphängningen – inget är längre för svårt! Hon gjorde flera i mer traditionella färger, men jag tror att hon gillade denna favoritfärgsversion lite extra mycket.

För dig som aldrig har gjort smällkarameller kanske inte dessa två bilder precis räcker för att bemästra tekniken, men det finns andra och bättre instruktioner. Man kan alltid lita på ICA både då det gäller recept och annat! Jag och L tycker dock det är lite snyggare med nätta smällisar som bara innehåller en enda Geisha (godissorten är viktig, men får naturligtvis bytas ut om laktosintoleranta eller nötallergiker ska plundra granen efter jul). Till det behöver man ingen toalettrulle. Lycka till!

14 dec

14 december 2021.

Hej Lucia! Underbara dag, med så många fina minnen både som deltagare i lussetåg, som ansvarig musiklärare, som mamma och numera som åskådare och nostalgisk tant. I förrgår insåg vi att vi hade en mus eller råtta inne i huset, så den vanliga traditionen med risgrynsgröt och nybakad lussekatt framför SVT:s Luciamorgon planerades om till kvällen eftersom jag ville åka in till Jula och fixa råttfällor så fort jag bara kunde. Lisa Larsons luciatåg lyser upp lika vackert varje år. Vi fick en figur i taget i julklapp av makens mormor, så naturligtvis tänker vi alltid lite extra på Britta just till Lucia. Figurerna står på parad i köksfönstret från första advent. Den 13/12 får de ljus för att kunna ”jobba” på riktigt.

Till Lucia ska även julgranen in, en tradition som jag har med mig från min familj. När vi var ute och promenerade för några veckor sedan hittade vi lokala granar till försäljning och bestämde att det skulle vara roligt att ta en där ifrån i år. Enligt tradition är det alltid maken och döttrarna som väljer granen, så det blev ju lite problematiskt i år då ingen av dem längre bor hemma. Nåja, maken tog på sig uppgiften själv och kom hem med den finaste granen han hittade. När det gäller valet av julgran har jag noll veto. Min uppgift är att alltid tycka att det är tidernas finaste gran, tacka och bocka, men när jag såg denna stackare började jag skratta. ”Alla granar var så taniga, detta var verkligen den finaste!” Eh, okej. Men grenarna klarade inte ens att hålla julgransljusen, så tyvärr fick den bli avskedad som innegran och fick åka ut igen.

Maken gav sig ut på nytt granletaräventyr och hamnade den här gången vid ICA på grannön Senoren. Han kom hem nöjd och så länge jag hade den här vyn var även jag nöjd.

När granen var uppe var jag dock inte lika nöjd längre. Suck! Varför ska jag vara så petig? Granen är ju liksom ”halv”? Efter att ha gnällt lite (Sorry, jag överskred mina befogenheter…) och fnissat mycket fick jag ta till ”släpp och gå vidare” som vi varit så duktiga med att instruera våra barn med. Vi hade testat julgransljusen dagen innan och satte nu upp första slingan för att sedan… Tada! Ingenting. Ljusen förblev mörka. Maken började ingenjörsmässigt felsöka, vi fick ta ner slingan igen och sedan funkade inte andra slingan heller. Han fick sitta i flera timmar för att reparera och fixa. Det gav mig tid att skriva färdigt de sista julkorten som ska vidare utom landets gränser.

Skam den som ger sig. Så här såg det till slut ut vid midnatt då jag traditionsenligt låg i soffan för att beundra prakten. Från detta hörn i soffan är granen helt perfekt! Den ska kläs färdig av barnen då de kommer hem den tjugoandra då det finns önskemål om detta. Kanske hänger jag upp några speciella dekorationer innan dess.

Min syster har förberett en fantastisk adventskalender till sin son som är ute som volontär de närmaste två åren. I samband med det frågade hon alla oss syskon om minnen runt jul och detta är texten som handlar om våra granar.

12 december: Vår barndoms granar
Håkansson: Alla vi barn minns morfars hemska grantoppar till julgranar och mormor som suckade varje år och ändå fixade ”tidernas finaste julgran” varje år. Det blev en sport att vända fulaste sidan in mot väggen. Morfar hade en väldigt praktisk syn på allt, så även på julgranen. Om han inte tog hem en avhuggen topp från en gran som ändå skulle avverkas så bad han faster Anita om att få en gran från röjningen av “brandgatorna” under elledningarna. Till morfars försvar ska även sägas att han valde grantopparna för att han personligen tyckte att det var så vackert med grankottar. Jette minns: “1992 kom Peter hem med den vackraste granen i hela skogen. Den var så fin och festlig med all snö på — och väldigt mager, ful och nästan utan barr när snön hade smält bort inne i huset. Desto vackrare lyste dock tomteblossen som han hade hängt och tänt i träden utanför fönstren.” Monica minns: “Jag låg alltid och sov i soffan första natten då granen var klädd. Detta är en tradition som jag fortfarande upprätthåller nästan varje december.” Vi barn satt ofta och kisade med ögonen mot julgranen och vickade på huvudet fram och tillbaka. Det blev så vackert ljus då. För det mesta kläddes granen med en härlig mix av köpt och hemmagjort. Om det hängde ätbara prydnader såsom kristyränglar eller polkagrisstänger löpte de stor risk att bli uppätna av något barn som gömt sig under granen. Vissa år beslutade mormor att vi skulle ha någon speciell temafärg. Minnesvärt var det året som katten fick smak för julglittret och bajsade ut långa trådar av silverlametta.

14 dec

Julmuskedunder.

Maken och dottern tog sitt traditionella uppdrag att hitta julgran på stort allvar och kom hem med en svensk Disneyversion som kanske då ska kallas ”Jenny Nyström”?! Det är definitivt den största gran vi haft sedan första julen här 2016. Detta corona-onådens år tycker jag nog att det passar med något som är lite utöver det vanliga. Vi kan inte titta på teve utan att flytta på granen, men det är okej. Det finns annat som är betydligt värre.

19 dec

Granen står så grön och grann i stugan.

Förra året åkte mammas julgran in tidigt, tidigt. Vår kom också upp till slut, något som nästan kändes som något slags terapi. I år har det bara inte blivit av, men när nu äldsta dottern kommit hem för sista rycket i skolan innan sin examen på onsdag var det dags. Det är alltid pappa och döttrarna som fixar granen, så också i år. Fin, va?

Bokeh blir aldrig gammalt! Jag älskar de suddiga ljuscirklarna som uppstår då man jobbar med skärpedjup i fotografering.

Sonen brukar stå till tjänst som expert på julgransljusplaceringen. Jag älskar ”fairy lights”, men tycker så mycket om den här gammeldags versionen också.

Uppladdningsfasen är viktig den också… Här ser du alla dekorationer. Vi får aldrig plats med alla, så granen ser olika ut varje år.

Tänk vad roligt det är att gå igenom den där lådan med alla dekorationer, var och en med ett eget minne knutet till sig. Barnen har i amerikansk tradition fått (minst) en ny julgransdekoration varje år sedan de var små. Förutom dem har vi ett gäng klassiska kulor, smällkarameller och lite annat smått och gott.

I sann patriarkalisk anda är det maken som får stjärnan på plats. Han har tekniken på plats efter över 20 års erfarenhet.

Julgranspatrullen.

Vi har kommit förbi stadiet där det där med att klä granen ofta slutar i gråt och tandagnisslan, sönderslagna glaskulor och ungar som helst vill göra något annat. Små barn, små problem, stora barn, stora problem är förvisso sant på många sätt, men att klä gran med den större versionen är sannerligen smidigare än med den mindre, hehe. Det känns tryggt att veta att vi har stor julgranskompetens i hushållet. Vi har flera som skulle kunna axla julgransrollen utan att göra någon besviken. Se bara här:

21 dec

Ljus i vårt hus.

Se där! Med gemensamma krafter blev granen klädd i år också. Det är alltid lika nostalgiskt att hänga upp julgransdekorationer från olika perioder i livet. Våra barn har dessutom fått varsin ny julgransdekoration varje år sedan de var små. Det har hunnit bli några vid det här laget! Jag kanske ska göra som en av grannarna i Orem? Hon fotade och skrev berättelsen bakom varje julgransdekoration i ett speciellt album.

Ps: Nu ser jag var vi behöver komplettera med prydnader! ?

19 dec

Mittemellan.

Det blir ju jul i år igen, vare sig vi vill eller inte. Jag älskar jul, har alltid älskat hela december, men i år går jag på knapp hjälpfart. Tack vare syrran har vi åtminstone en söt liten gran utanför dörren och tack vare svågern har vi en gran i huset. Jag köpte en tysk superkonstruktion till julgransfot på Maxi häromsistens efter några missöden med den vackra men komplett odugliga foten från Rusta. Den passade perfekt till utegranen, så alla verkar nöjda.

Sonen har lovat köra igång granklädningen senare idag. Vi får väl se om jag kan uppbåda lite entusiasm för att hänga på en eller annan kula.

08 dec

Julgodis utan ljus sirap…

… är ju inte möjligt att göra! Jag hade glömt att köpa med mig ljus sirap fast Stephanie hade tipsat mig. Vi testade lite med corn syrup eftersom någon i ett bakforum hade föreslagit det som ett fullgott alternativ. Vi bakade jordnötsbitar, även kallade Snickerskakor, i första testomgången, men tyvärr räckte den där fusksirapen inte hela vägen. Ingen klagade på kakorna. De blev rätt söta ändå, men de fick inte den rätta knycken! Vi bestämde oss för att hålla oss till pepparkakstryfflar, jordnötsbitar, marsipangubbar och vuxen-Rocky Road idag. När vi fixat sirapen kör vi en omgång kola och knäck. I morgon kan det hända att vi hittar rätt grejer på Swedish Heritage. Annars har jag hittat ett ställe på nätet där man kan beställa, så vi reder oss!

Godast i dagens godisskörd blev pepparkakstryfflarna. Gör en god chokladtryffel av grädde, lite smör och en favoritchoklad. Låt stelna till lagom rullvänlig konsistens och forma små bollar som rullas i pepparkakssmulor. Det där med ”små kulor” är viktigt. Det blir för mastigt om man drar till med stora godisar med så mycket smak i.

Barnens och de vänner de är med mest. Deras familj påminner mycket om vår, så vi känner oss rätt bekväma tillsammans. Det känns skönt att vi redan har hunnit få en liten bas av släkt och vänner här. Det hjälper mycket. Tänk vilka trevliga människor det finns! Alla är inte självklara, men livet blir mer spännande då det inte är så förutsägbart.

Den här nötknäpparen alltså. Vilket fynd! Ja, eller inte. 1 400 kr! Men då funkar han å andra sidan både inomhus och utomhus och dessutom är han lika ståtlig som vilken människa som helst. Ibland undrar jag vad det är som får folk att köpa sådana här saker. Ljus är min grej. Jag hade nog kunnat tänka mig lägga ner så mycket pengar på fina ljusslingor även om vi nu inte har gjort det just i år, men uppblåsbara tomtar och blinkande renar… Nej, det är liksom inte min grej.

När familjen var ute i skogen och valde gran hade de svårt att bestämma sig. De kom hem med det här muskedundret. Inte för att maken är särskilt lång, men han är inte särskilt kort heller, så utgå från 175 cm så får du kanske en uppfattning om hur hög den är! Det roliga är att granen faktiskt funkar där i hörnet där vi har så högt i tak. Det är fint och när vi köpt två ljusslingor till och hängt på dem tillsammans med våra ihopskrapade och ihoppysslade och fyndade dekorationer så kommer granen att bli riktigt tjusig.

Det bästa med julisen är dess kottar. Visst är de fina?! Äkta kottar i julgranen har vi aldrig kunnat stoltsera med förut.

För övrigt har den här dagen varit lite bättre. Jag vet att saker och ting ordnar sig, men ibland tar det lång tid och ibland önskar man att det inte fanns något att ordna till. Så önskar jag just nu till exempel. Ha en fin helg, hördu. Det är andra advent på söndag och kanske är just du en av de lyckliga, eller mindre lyckliga, som fått vacker snö lagom till lussefirandet.