29 dec

Kall som is.

Nu har äldsta dottern och hennes man åkt hem, men innan de gav sig av hanns det med både det ena och det andra. Vi har verkligen haft en fin vecka, även om jag av någon anledning sovit väldigt dåligt. Jag känner mig påfylld och mycket tacksam. Den smarta klockan pekar på över 10 000 steg varje dag utom en den senaste veckan, vissa dagar långt fler. Oväntat aktiv jul, alltså! Det bådar gott för ledordet som jag hade tänkt ta med mig under 2022. Efter att ha läst igenom det sammanfattandet årsbrevet från förra året (vi försöker upprätthålla traditionen att skriva sådana, maken och jag) kan jag konstatera att jag känner mig betydligt hoppfullare idag än för ett år sedan. Jag är (naturligtvis) ännu tröttare på coronahysterin, men jag känner ändå hopp om att en ny framtid med solsken i blick står för dörren. Här får du följa med på dotterns och min promenad häromdagen. Tänk ändå att vår jord bjuder på så mycket skönhet!

27 dec

Promenad i allt det vintervita.

Jag har massor att skriva, men allt har sin tid. Just nu är det tid att hänga med ungdomarna, äta godis och utnyttja det faktum att vi faktiskt fått en vit och underbart krispig julhelg. Snart börjar det slaska igen och ena dottern och hennes man åker hem imorgon, så jag vill inte spilla någon tid. Det finns iallafall ett nytt årsord och många spännande planer inför det nya året! Har du något roligt på gång?

Ps: Det sista fotot på svärsonen där han håller upp två purjolökar som han skördat med spett har hans söta fru tagit.

26 dec

God fortsättning!

Tack för den här julen! Tack för familj, även de som hamnade på noll kort igår eftersom jag glömde ta fram telefonen och de som befinner sig på andra platser runt jorden. Tack för julmat och godis och ljus och vackra blomster. Tack för elektricitet. Tack för härliga filmer. Tack för snö på julafton och möjligheten att se julen genom barnens ögon (plus en kinesisk ung kvinnas som aldrig firat jul förut). Tack för att råttan Bosse höll sig undan. Tack för sol på glittrande is och klara stjärnhimlar. Tack för rött läppstift och sköna raggsockor. Och tack du lilla Jesusbarn som vilar där på strå.

29 nov

Tillbaka!

Jag har varken varit sjuk eller förlorat blogglust, men jag har haft fullt upp med annat de senaste dagarna. Jag har haft sällskap av ungdomarna, intagit årets godaste måltid (Thanksgivingmiddagen), firat första advent och njutit av att få sjunga med motettkören tillsammans med Marinens musikkår och dirigenten David Lundblad. Jag älskar de där adventskonserterna varje år, men i år var det faktiskt lite extra bra. Kanske för att vi inte kunde göra detta förra året, kanske för att hotet om inställda föreställningar också framöver hängde över våra huvuden. Det var roligt att höra (den musikaliske, inte oviktigt i sammanhanget) svärsonen uttrycka att han ju hade trott att det skulle bli bra, men inte SÅ bra. Min lillebror undrade om det alltså är skillnad på vilken dirigent som står vid podiet. Japp. Vi har ändå en fantastisk körledare till vardags, men det är alltid roligt att få nya infallsvinklar och musikaliska tankar och målsättningar.

Nu ser jag fram emot att få några fina veckor fram till jul. Ljus och värme, enligt väderappen även en del snö. När det gäller nederbörd är det inte särskilt vanligt att snön ligger kvar förrän framåt januari. Imorse hade vattenpölarna frusit på, men jag tycker det verkar som att isen redan hunnit smälta. Jaja, det ger sig väl. Vinterdäcken sitter på den ena bilen som syrran och hennes familj lånar och vår KIA har ”allvädersdäck”. Jag gillar det INTE, men kanske är det så att jag helt enkelt inte gillar att köra då det är risk för halka oavsett om däcken är av det säkrare slaget eller ej.

24 nov

Sista badet för säsongen?

Igår tog jag något som mest kan liknas vid ett tångbad. Jag fick vada ut genom tjocka tångruskor innan det blev så djupt att jag kunde doppa mig. Somliga hade inte fixat det, tanken på vad som dolde sig där i tångskogen hade nog blivit lite väl jobbig. Behandlingen kan köpas för dyra pengar på diverse span, men då brukar vattnet vara varmt och gott. Jag vet därför inte direkt om detta bad gav de hälsoeffekter som hävdas.

Lufttemperaturen var +5°C, antagligen lite lägre pga blåsten, och vattnet var varmare än så. Inte varmare än att det bet ordentligt i fötterna dock. Jag funderar på om det går att genomföra ett decemberbad. Det hade varit roligt, men jag vill inte att det ska vara plågsamt! Mest är jag lycklig över att vara en badande människa igen och i det ingår att det ska vara njutbart. Var det njutbart igår? Ja, faktiskt! Värmen som följer med en resten av dagen efter ett sådant här dopp är riktigt härlig. Har du testat?

22 nov

Nu är vi igång!

Usch, jag gillar verkligen inte att putsa fönster, men jag tycker om att ha putsade fönster. Ekvationen går ihop om man hyr in någon som gör det åt en och det har vi gjort några gånger. Inte i år dock, så det ägnade jag bl a helgen åt. Det är inte perfekt på något vis, svårt det där med två våningar på ett hus och fönster högt upp, men jag har gjort det som jag tycker mest nödvändiga.

Jag tycker nog att det glänser lite extra där i bakgrunden… Igår kom våra vänner på middag och hade med sig denna pyssliga present. Väninnan ifråga hävdar att hon har noll pyssel i sig, men nu kan hon inte längre låtsas. Jag har sett henne briljera vid flertalet tillfällen! Alltså, cellofan och någon tematisk dekoration, kan det bli finare? Glögg, pepparkakor och ädelost. Mums! Temat för kvällen var precis julsmaker. Saffran, äpple och pepparkakor.

Alla mina översomrade amaryllisar växer fint, men bara med blad. Blad i all ära, men till jul vill jag ha lite blomster. Den här fantastiska amaryllisen köpte jag på vår lokala ICA för en billig peng. Den gick i blom liiite för tidigt, men det är okej. Jag är glad ändå! Hyacinterna jag visade tidigare i veckan kommer att blomma perfekt i tid. Mitt planttantshjärta jublar! Hoppas att du får en fin vecka. En måndag i november med blå himmel, bättre kan det inte bli.

15 nov

Ett dopp i det grå.

I lördags drog maken med mig på en extralång promenad. Det var precis lika grått ute som det är idag och fukten hängde tungt i varje andetag. Vi utbytte inte många ord, det var inte den sortens promenad. Maken rekade för en kommande milrunda att springa och jag fokuserade på att inte halka bland de höstvåta löven. När vi kom förbi det tredje potentiella badstället längs Östersjökusten sa jag: ”Hur långt är vi hemifrån? Jag tänkte ta mig ett dopp.” Maken blev inte helt förvånad, jag hade redan uttryckt en önskan att testa kallbad. Att det skulle ske där och då var nog en större överraskning. Sagt och gjort. Av med kläderna och ner i vattnet. Säger jag att det inte var kallt tror du mig väl inte, men det var så det kändes. Ungefär samma temperatur ovanför som i vattnet och en jättefin sandstrand. Jag hade nästan kunnat tänka mig simma en stund, men tänkte att det kanske skulle vara jobbigt för kroppen. Efter att ha torkat mig ordentligt torr var det dags att promenera hem i rask takt, nu med ett helt annat schvung i stegen. Jag visste väl att vinterbad skulle vara något för mig…

Tyvärr vaknade jag med sprängande huvudvärk igår morse, men hur jag än vänder och vrider på det kan jag inte få ihop det med badet. Jag nöjer mig med att tänka att det säkert hade varit ännu värre om jag inte gett mig själv denna gåva!

13 nov

Längtan.

Jullängtan. Japp, nu har den infunnit sig. Jag har högar med julklappar på golvet i arbetsrummet och några fina pappersmagasin med advents- och jultema. Hela internet är fullt av precis samma typ av information, men jag ser ett värde i att sitta ner med en bok eller tidning och ta på sidorna, ta in bildinformation utan att den strålar från en skärm. Just tidningarna tjuvläser jag för att sedan skicka vidare till olika personer som jag tänker kan få glädje av dem.

Jag älskar att ge presenter! Jag har inte riktigt kommit igång igen efter året då mina föräldrar gick bort, men sakta återkommer lusten att förgylla andras liv. Överraskningspaket är ju alldeles fantastiskt att fixa. Själv fick jag för ett tag sedan ett halsband av en vän som vet hur mycket jag älskar ”mina berg” i Orem. Det var förvisso en födelsedagspresent, men då det hamnat på avvägar och kom fram mycket senare blev det en riktig överraskning då det väl dök upp hos mig. Nu förgyller detta halsband mitt liv på daglig basis, inte bara då jag har det på mig, eftersom jag hängt det jämte vårt blyglasfönster på bergen på toaletten.

Här står de redo i arbetsrummet, presentpappersrullarna. Jag har stoppat dem i en gammal rektangulär plastsoptunna från USA som passar utmärkt för ändamålet. Själva presentinslagningen är en inte helt oviktig del i presentgivandet, åtminstone för mig. Det är inte särskilt ofta jag ger utrymme för mitt pyssliga alter ego numera, men när det händer så pickar mitt gamla hjärta lite fortare. Det är ju så roligt! Ja, jag längtar. Och längtan är en viktig del i den förväntan jag känner runt den här tiden varje år. Jag kommer knappast att göra ens hälften av allt jag drömmer om, kanske inte ens en tiondel, men det som händer i mitt huvud ger mig också glädje. Det känns fint att skriva det och acceptera att det faktiskt är så. Jag hoppas att också du har något att längta till och glädjas över!

09 nov

Inkorgen.

Idag har jag som projekt att rensa inkorgen. Igen. Jag har en jobbmejladress som jag är väldigt duktig på att hålla ”ren” och uppdaterad. Värre är det med min privata mejladress. Jag är ganska duktig på att slänga onödiga grejer och släppa prenumerationer på sådant som verkligen bara blir onödigt surr i huvudet. Jag har även ett mycket effektivt mappsystem för att inte tappa bort det som är viktigt på riktigt, så det här borde inte vara något problem. Borde.

I december 2020 raderades av misstag alla mejl i inkorgen från att vi flyttade hem till Sverige (juni 2016) till den dagen. Det gav mig en chans att verkligen rensa upp ordentligt. Jag raderade mycket av gamla onödiga grejer som blivit liggande. Det är ju helt galet att ha olästa reklammejl kvar efter tio år till exempel. Hur kommer det sig då att jag i denna stund har 1 853 mejl i min inkorg? Bara åtta är olästa, något som tyder på att jag som sagt har något slags bra rutiner där i bakgrunden. Min misstanke är att många av de gamla mejl som jag försökte rensa bort efter raderingskatastrofen bara blev delvis raderade. Alltså, jag tog bort sådant som jag ville spara och sådant jag ville ta bort vägrade att släppa taget. Jaja, så blir det ibland. På det igen, bara. Skam den som ger sig!

03 nov

Det nya landet – drömmen om Amerika.

Bakom stationen i Växjö hittar man Kulturparken Småland. Denna består av Smålands museum, Sveriges glasmuseum, Kronobergs slottsruin, Utvandrarnas hus och Hjärtenholms lantbruksmuseum. Jag kan varmt rekommendera ett besök här! Min favorit är utställningen ”Det nya landet – drömmen om Amerika”. Det fanns en liknande, och likaledes bra, utställning fram tills Covid -19 slog till. Den här uppdaterade versionen är dock snäppet bättre! Jag tror jag hade kunnat tillbringa en hel dag där om det inte hade varit för att jag ville ta hänsyn till mitt sällskap. Vi fick till en hel del spännande diskussioner baserade på det som presenterades i ord och bild.

Jag märkte att trots att jag trodde att jag inte alls var sugen på att resa någonstans just nu så är det kanske bara känslor som finns där för att skydda mig själv. Japp. Men så är det och så får det vara.