21 dec

Bort med det gamla.

Jag älskar att elda. Det är något med chans till nystart. Igår eldade jag upp bitar av den gamla verandan, brädor som legat på baksidan tills de ruttnat, gammalt skräp och allt som blåste ner de riktigt blåsiga dygnen i veckan. Jag fick en fin eftermiddag med elden. Stod och pratade länge med grannen, ordnade till rishögen, ut och in för att passa och fylla på. Efteråt luktade jag precis som far och jag kände mig otroligt nöjd. Kroppsarbete är givande på många plan!

18 dec

Se upp!

Västlig vind med hårda vindbyar. Vindbyar? Det känns som att vi bor mitt i en rejäl vindby sedan flera veckor tillbaka. I måndags morse hade tallen på framsidan förlorat en stor gren och en hel syrén hade blåst ner på baksidan. Jag får känslan av att Emil i Lönneberga ska åka förbi med Alfred till doktorn i Mariannelund mest hela tiden, även om det inte snöar. Det lär bli en grå jul också, så jag är glad att vi har alla adventsljus som lyser upp!

13 dec

Glad Lucia!

Ja, eller glad och glad. Jag tror nog inte att det var precis så Lucia skulle beskriva att hon kände sig den där gången som ledde till att hon blev helgonförklarad, men eftersom det här är en av mina favoritdagar på året kan jag inte låta bli att önska dig och alla andra just en glad Lucia .

Vi tänker alltid lite extra på mormor Britta då Lisa Larsons adventsbarn lussar.
Jag gjorde vanliga saffranskusar också, men i år testade jag dessutom att göra en saffranskrans fylld med smör och mandelmassa. Det såg smarrigt ut, men det luktade ännu godare.
10 dec

Vem är jag att uttala mig…

… men jag kan bara inte låta bli! Jag är så o-glammig man bara kan bli, o-trendig, bekväm, lite klassisk och väldigt enkel i min smak. När det vankas Nobelfest längtar jag dock efter att rulla igenom alla klänningar och sucka av välbehag. Titta bara:

Sara Danius 2018
Drottning Silvia 1995, prinsessan Victoria 2018
Prinsessan Sofia 2018
Prinsessan Madeleine 2016

2019 måste gå till historien som året med de tristaste, konstigaste respektive fulaste klänningarna någonsin. Jag vill inte hänga ut någon och eftersom smaken är som baken behöver jag inte säga vad jag tycker om allas klädedräkter, men nog känns de i många fall som vore de kejsarens nya kläder i ny tappning… Här kan du titta och tycka själv. Ha det så kul!

08 dec

I ❤️ Stockholm.

Jag älskar Karlskrona och alla människor jag har nära där.

Jag älskar även Stockholm, men jag längtar inte tillbaka till förortslivet precis. Kanske är det precis lagom att komma hit då och då för att insupa lite ”extra söta, extra fina”, svarta ytterkläder och en centralstation som har blivit helt omöjlig att hitta i. Eller nä, det är visst annat jag saknar. Tillgången till allt sådant den här kulturtanten gillar till exempel. Utsikten när man promenerar runt vattnet. Arkitekturen. Lite så. Det är nog alldeles perfekt att bo i Uttorp och komma hit då och då när jag tänker efter.

05 dec

Två år och livet går vidare.

Mamma, jag saknar dig! Jag älskar dig. Grit, det där ordet som inte har någon bra översättning, det hade du. Du kämpade dig fast i livet och fortsatte ge av dig själv så länge du orkade. Jag är så glad att du hann träffa lilla Alicia och kommer så väl ihåg den här dagen.

Idag går livet vidare. Vi firar att du fanns här på jorden, men också en stor och fin händelse i vår familj. Jag ska tända ett ljus på din grav innan vi åker upp till Stockholm och vet att du gärna hade följt med om du hade kunnat.

05 dec

Adventstid.

Adventstid. Nu är vi igång! Och träljusstaken har fått metallkoppar för att förhindra ev eldsvåda om vi skulle glömma släcka ljusen. Den är för övrigt handgjord och märkt undertill, sedan inköpt för 25 kr på second hand. Jag tycker det är den finaste adventsljusstake jag någonsin sett…

Äldsta dottern kom hem och lärde sig fläta saffransdeg.

Svärmor har lärt mig att lussebullar äter man inte förrän till Lucia. Innan dess är det kransar som gäller.

Min brorsdotter är lika pysselgalen som jag. Vi är ett bra team! Jag gillar vår ”skapartid” tillsammans. Varje gång tackar jag för min tid på You Do och alla år som scrappare. Jag saknar ofta att skapa i papper.

03 dec

Thanksgiving 2019.

Vår tjugofemte Thanksgiving firades hemma hos min syster och svåger tillsammans med ett gäng personer som har någon slags anknytning till USA. Den ständiga frågan är om kalkonen blev god eller torr och som tur väl blev den riktigt saftig och bra i år tack vare en låg tillagningstemperatur. Bra tips! Vår vana trogen lät vi alla skriva ner något speciellt vi är tacksamma för varefter alla fick gissa på vem det gällde. Jätterolig aktivitet! (Det blir onekligen lite roligare om man inte skriver ”jag är tacksam för min säng”, utan något annat mer specifikt.) Själv har jag jobbat på min tacksamhet under hela november och landade i att jag är tacksam för möjligheten till NYSTART.

Karlskrona är en otroligt vacker stad. Jag är glad att jag fått återupptäcka henne som vuxen.
Min älskade syster ❤️
Underbart att ha våra stora barn hemma denna speciella helg!
Dotterns pojkvän fick uppleva Thanksgiving för första gången.
Vår fina S och delar av årets smarrigaste måltid.
26 nov

Kropp och själ.

Bild från den stora cyberrymden.

Jag har sedan tonåren haft ett komplicerat förhållande till min kropp. Idag är jag för det mesta väldigt tacksam över den och att den trots en del utmaningar genom åren tjänar mig väl. Efter senaste omgången skrämselhicka, både fysisk och mental, känner jag mig som en ny människa. Det är som att jag har haft en filt över mig i många år och att jag nu äntligen kunnat lyfta av mig den för att andas frisk luft. Så är det naturligtvis inte. Jag har inte mått konstant dåligt i många år, men det har kommit många stora utmaningar i min väg.

När jag mår bra orkar jag träna. Då tycker jag att det är roligt och driver mig själv framåt. När jag kanske inte är på topp och verkligen behöver det upprepar sig ständigt samma mönster. Jag slutar träna. Mina promenader håller jag hårt i, men träning som kräver lite mer ansträngning – glöm den! Det verkar inte som att jag är ensam om detta destruktiva mönster.

David Eberhard och Anders Hansen är båda psykologer/psykiatriker som trycker på vikten att komma ihåg att kropp och själ hör ihop, att det inte går att ställa dem ensamma bredvid varandra. Mår man dåligt fysiskt och inte kan eller orkar röra på sig påverkas psyket och alla som har träffat någon som har haft svåra psykiska plågor vet att detta även syns på kroppen. Vid lätt depression har det visat sig att lätt träning, rutiner, ett socialt sammanhang och regelbundenhet i sömn och matintag hjälper minst lika bra som medicin. Man slipper dock medicinens biverkningar om man går den ”svåra” vägen och en god cykel hjälper återhämtningen framåt.

Den senaste tiden har jag besökt det lilla gymmet här på ön med regelbundenhet. Inte lika ofta som jag kanske hade velat, men tillräckligt ofta för att jag ska känna effekten och bli peppad. Trots det lyfter pensionärerna som har god rutin på det här (rätt mycket) tyngre än vad jag gör. Jag försöker se det som pepp istället för depp. De kanske också började i mogen ålder, men har fått goda resultat? Jag hoppas att det är så och fortsätter ta saker och ting i min takt. En vacker dag kanske en Lofsan dyker upp på gymmet och ber om att få bli min personliga tränare? Tills dess knegar jag på och gläds över varje liten framgång.

24 nov

Ja, visst kan Monna nästan allting.

Idag påminde min lillasyster mig om hur härligt det känns ibland, kanske mer ofta då man är barn än vuxen:

Lotta på Bråkmakargatan

Jag önskar att jag kunde hitta tillbaka till den känslan, att mer ofta klappa mig själv på axeln och säga att jag är rätt bra på det jag gör. (Och det gör faktiskt ingenting att jag inte är bra på slalom…)