Yasuragi och Stockholm, släkt och vänner, skratt och gråt, nyheter och nostalgi, njutning och hårt arbete, gammalt och nytt. Jag längtar redan efter mars, trots att jag är mitt i något helt nytt och spännande! Tur att jag nu kan bygga luftslott istället för att hålla mig i nuet, hahaha. Jag gillar verkligen 2019 så här långt.
Hela familjen tog en nostalgitripp till Stockholm och Nynäshamn i helgen för att bl a ta oss till Storkyrkan i Gamla Stan. Det här luciatåget har jag längtat efter sedan 2011 då alla våra barn var med i Adolf Fredriks luciatåg i Globen… Jag är så glad att förväntningarna inte var för högt satta. Det var fantastiskt! Storkyrkan är jättemysig och bjuder på fin akustik, men sikten är skymd på många ställen. Vi betalade lite extra för att också få den visuella upplevelsen och det var väl investerade kronor.
På väg till parkeringen fick vi uppleva ”Stockholm by night” och hjälp, vilken ”hemlängtan” jag fick! Förortslivet lockar inte längre och jag tycker det kan vara jobbigt med för mycket folk, men vår huvudstad är otroligt vacker. Jag uppskattar blandningen av gammalt och nytt och till och med i grådask är Stockholm något utöver det vanliga.
På väg hem passade vi på att gå på ännu en julkonsert där jag hade möjlighet att träffa många, fina släktingar och vänner. Både kramar, samtal, budskap och ljuva toner fick mig att efteråt dansa hem till lillasyster och hennes familj. Hos dem hade vi laddat upp med ett riktigt klassiskt julpyssel dagen innan och så uppesittarkväll till alldeles för sent så klart. Just nu sitter jag med döttrarna på pendeln in till Stockholm för att jula lite till. Julskyltningen på NK och fika på Vetekatten är obligatoriska, men vi kommer säkert att hitta mycket roligt att göra. Hoppas att du har något slags frid i hjärtat och att världens olyckor och bekymmer inte tynger dig allt för mycket. Peace!
Idag lade min kusin upp en bild från en pendlarkö i sin Stockholmsförort på Facebook. Jag skickade denna bild tagen på väg hem från min pendling. Jag längtar aldrig någonsin tillbaka till ett förortsliv i Stockholm. (Jag längtar då och då till en lägenhet i Vasastan. Sådana bjuds ut med ett pris på cirkus 100 000 kronor per kvadratmeter. Därmed känns ett inköp rätt avlägset.)
Ps: Jag har problem med bloggen just nu. Den verkar funka, eller inte funka, precis som den vill.
Vissa måste jobba som vanligt och andra har roat sig kungligt i flera dagar. Jag är lyckligtvis uppfylld av ny energi och glädje efter att ha varit en sväng runt gamla hemtrakter, umgåtts med släkt och vänner, ätit gott, roat mig kungligt och kommit hem ordentligt trots att vintern slog till lagom till att vi skulle åka hem från Nynäshamn och Stockholm igen.
I min säng ligger ett litet lånebarn och snusar sådär gosigt som bara tvååringar kan göra och utanför fönstret river havsvindarna i träden så rutorna skallrar. Hösten håller på att övergå i vinter, så jag är glad över att åtminstone delvis känna mig redo för denna förvandling. Vi fick en (eventuellt) sista alldeles fantastisk höstdag ute vid Knappelskär i Nynäshamn i lördags. Jag kände verkligen varför hösten ligger mig så varmt om hjärtat trots att den oundvikligen fortsätter in i den förhatliga vintern… Nu har jag i alla fall en varm mössa som inte ens är svart och jag vet att vinterkängorna är lättillgängliga till skillnad från en hel del annat i vår packning. En dag i taget! Namaste. (Dotterns yoga funkar bättre än min för tillfället, men jag hade gott kunnat tänka mig att stå där i trädet och blicka ut över Östersjön i strålande höstsol.)
Just nu sitter jag med önskelistan inför Nynäshamns- och Stockholmsbesöket som jag och yngsta dottern har framför oss. Vi ska försöka göra sådant som vi båda tycker om. Ett besök på något av konstmuseerna står inbokat, liksom ett nostalgibesök till Skärholmens köpcentrum. (Okej, jag känner ingen nostalgi för det stället, men jag tänker passa på att få håret fixat av en av mina duktiga gamla elever och äta lunch med en kompis.) Jag vet att dottern gärna fikar på Vete-Katten, men jag har svårt att släppa tanken på att man får bröd OCH fika för en hel familjs veckobehov hos Andréns Bageri här på Sturkö för samma pris som det kostar för oss två att fika… Nåja, vi får väl se. Vi kommer definitivt att ta en tur till Adolf Fredriks skolgård och då är vi i princip nästan framme vid Tehuset Java, en av mina (få) favoritbutiker! Vilka av följande rooibosteer skulle du köpa med dig hem?
Heta Chokladdrömmar (min favorit)
Rooibos Chai (måste ju bara vara god)
Rooibos Rabarber Grädd (en av favoritsmakerna från då min syster bodde i Tyskland, men har inte provat det här)
Rooibos Wimbledon (Positiv vinnarboost?)
Tehuset Javas Rooibos lakritste (Ett te som passar bra att göra glass av, med lakritssmak, låter för bra för att vara sant, men…)
Vad skulle du göra om du hade en långhelg i Stockholm?
Jag och barnen hade en ”Stockholmslektion” idag. Vi åkte in i det vackra vädret, strosade, tittade uppåt, gick från ena änden till den andra och hade det allmänt mysigt. Hade jag haft en annan kamera hade du fått en massa foton. Vilken härlig huvudstad! Det är så vackert där – blandningen mellan det nya och det gamla, vackra människor, renhet, vattnet, mycket grönt… Åk dit!
M – som du ser snodde jag idén med Svenskt Tenns grytunderlägg till amerikanerna vi ska våldgästa i några dagar. ”Bless this House oh Lord we pray, make it safe by night and day.” Svenskt, men på engelska, och något som man faktiskt kan använda. (Jag gissar att idén på att ge bort de här underläggen är rätt populär, för de hade en hel hög färdiginslagna.)
Jag älskar ju grottdoften i tunnelbanan. Vi åkte hem från Östermalmstorg och jag hann sitta och njuta en stund av känslan av att vara just där och då. Grymt.
Den här reklamen berör mig varje gång jag ser den. Jag har vänner och bekanta som har förlorat sina barn i cancer och idag tänker jag extra på er, på dem. Jag hoppas att Barncancerfonden hjälper till att lösa gåtan med tiden. Du kan hjälpa till genom att ge ett bidrag här.
För övrigt är det fredagskväll och jag tänker umgås med syster och svåger när Skvalan har svamlat färdigt.
Jag har tipsat om The Piano Guys förut. De gör andras poppislåtar (One Direction) till sina egna. Jag vill också vara med och trasha en flygel. Är du med? (Musik alltså. Behöver jag säga mer?) Lite Harry Potter kanske? (Hm. Arrangemanget jag gjorde till mina högstadieelever på Hedwig’s Theme känns plötsligt, tja, rätt fånigt.) Jon Schmidts All of Me är ingen cover. Pianofingrar som trillar fram över tangenterna… Jag skulle ha övat mer. Jag skulle ha övat mer!
Hela familjen är nu innehavare av blixtnya pass. Det tog fem minuter på polisstationen och två dagars arbete. Grymt. Jag kommer ihåg hur lång tid man fick vänta ”förr i tiden”. Dessutom skulle man fixa personbevis och skaffa foton som det fanns en massa regler runt. Visa ena örat, le inte för mycket, le inte alls… De nya passen är väldigt snygga och komplicerade och det sägs att de inte ska gå sönder på fem minuter vilket mitt förra pass gjorde. Redan efter första resan hade något lossnat, så passkontrollanterna tittade alltid lite extra på det och mig och min packning resten av resorna vi gjorde tillsammans. Jag gissar att jag var lite passförfalskningsmisstänkt…
Polishuset på Bergsgatan i Stockholm är mer än lovligt fult, men Kronobergsparken och husen runt om på Kungsholmen är rätt charmiga. Jag försöker alltid bestämma mig för vilken av Stockholms stadsdelar som är min favorit. Jag kan aldrig bestämma mig, men det lutar åt Vasastan eller Kungsholmen. Östermalm är definitivt inte stället för mig. Har du något älsklingsställe i vår huvudstad?
Så här charmigt kan man bo. (Nära till park, polishus, tingsrätt, återvinningsstation och badhus.)
Sveriges parker är överlag både lummiga och välskötta. Vilken är din favoritpark? Jag borde väl som Karlskronatjej säga Hoglands park, men jag var alltid så rädd för fyllisarna där, så jag säger nog Ronneby Brunnspark i stället. Där kan man prata om hjärtat i Blekinges trädgård!
Jag har kanske varit lite väl negativ i vårdfrågor som har rört familjen. Eller nej, egentligen inte. Jag har framfört vad jag har mött och sanningen har faktiskt inte varit speciellt vacker. Den har inte heller varit tillrättalagd eller fått något slags filter. Idag kommer en sanning som är betydligt mer rosenskimrande.
Det senaste året har yngsta dottern börjat gå mer och mer snett med fötterna. Hon har klagat på ont i fötterna och knäna och jag var säker på att hon behövde inlägg. Idag kom vi till doktor Anders Barck för att han skulle kunna skriva en remiss till en ortopedtekniker. Då jag ringde i förra veckan fick vi tid på en gång och behövde alltså inte vänta i tre veckor som man behöver om man vill träffa en allmänläkare på vårdcentralen. Dr Barck var så lugn, trevlig, effektiv och mjuk mot S! Hennes oro försvann på en gång och mycket hjälpte det naturligtvis att han skämtade lite med henne under tiden. Han kunde konstatera att visst är fötterna felställda, men det beror på plattfot och överrörlighet. Om hon skulle få fotinlägg skulle hon riskera att få ofrivilliga fotfrakturer och det lät ju inte så spännande. Han rekommenderade gymnastik, dans eller skridskoåkning. ”Hon behöver träna för att kompensera överrörligheten och stärka muskulaturen i fötter och ben. Överrörliga barn brukar bli jätteduktiga på balett, gymnastik och skridskoåkning.” Spännande! (S var jätteduktig i gymnastik, tränade i många år men ville inte fortsätta då det började ställas krav på att man skulle tävla.) Hon har ont i tillväxtzonerna vilket betyder att det är puberteten som spökar, inte de snedställda fötterna. Nu återstår det lilla problemet med att hitta skor som sitter bra… Suck! Det är inte lätt, men skam den som ger sig.
För att balansera inlägget lite så det inte blir allt för positivt måste jag visa en del av det minst inspirerande skyltfönster jag någonsin sett. Jag har gått förbi det många gånger de senaste åren och jag tror inte att de någonsin har bytt skyltning. För att fortsätta vara lite snällare visar jag inte hela skylten eller vad butiken heter.
Känner ni hur otroligt flott, elegant och kompatibelt grått är? Speciellt med en tillhörande halvdöd garderobsblomma… Jag undrar om inte en marknadsföringslärare skulle kunna göra en riktigt rolig uppgift med grund i detta fönster.
Jag blev kanske så otroligt inspirerad av orden om den grå färgen så jag kände mig inspirerad att göra dagens Stockholmsbild något flottare och mer elegant än originalet. (Fast jag måste säga att det kändes ungefär som det ser ut här.) Nu har det i alla fall kommit lite, lite snö, så det ljusar upp denna måndag som annars anses vara årets deppigaste dag.
Så här såg min ”benvärmarstrumpa” ut i lördags. Nu har jag börjat med hälen och än så länge går det, peppar peppar, bra.
Underbar vägg vid Slussen. Tänk så många härliga begivenheter som har fått hänga här!
Kolla in killen! Han satt i fönstret och gjorde yoga då vi hade parkerat utanför Nationalmuseum. Jag blev alldeles fascinerad, men också rädd att han skulle trilla ut. Han klarade sig.
Sonen tyckte väl att det här besöket var lagom roligt, men har följde med i alla fall. Tjejerna blev däremot uppslukade av konsten. Vi tyckte alla bättre om utställningen” De fyra årstiderna” än silverutställningen…
… men den här silverpläterade kronan hade gärna fått följa med mig hem.
Långholmen visade sig från sin bästa sida. Om det alltid var så här tror jag att fångarna hade det rätt bra där ute! (Hm.)
Vad tycker ni om makens fotografiska talanger? Det här är det enda fotot på mig från den här dagen. Vet inte om han siktade på min bak då jag försökte ta mig ner för ett livsfarligt, mossbelagt berg eller om det var dottern som egentligen skulle ha hamnat i fokus.