29 maj

Är du också trött?

Jag vet inte om det är stress, sömnbrist eller lågtryck som gör att jag känner mig lite sådär lagom trött mest hela tiden. Inte järnbristtrött så ögonen faller ihop bara man hamnar i en bilkö, utan krafsiögonentrött. Jag försöker fokusera även om det är inte helt lätt. Visst är det så här det ska vara vid den här tiden på året? I kväll ska sonen gå på niornas avslutningsbal. Voi, voi… Danskvällen för alla Stockholms nior i Stadshuset var visst jättelyckad, så jag hoppas det blir lika bra i kväll. Tur att vi slapp hjälpa till med balklänning, för det är inte det lättaste på jorden.

Jobbet är extra roligt och extra intensivt just nu. Det är ibland frustrerande att känna att mina kunskaper inte riktigt räcker till. Maken tycker att jag ska ”fake it ’til I make it”, så som han alltid har gjort. Jag ska göra så gott jag kan med de kunskaper jag har och under tiden leta tips och idéer på nätet för att utveckla mig. Ja, och samtidigt ska jag släppa det där att jag inte kan helt och hållet, för att grunna för mycket ger bara ont i magen. (Amen.) Han är rätt klok han, maken.

När barnen tar sommarlov om två veckor ska jag ta en riktig sovdag. Låta bli att bädda sängen, läsa, sova och lyssna på musik.  Kanske ska jag be dottern visa mig hur man lägger in film på ajfånen och titta på något romantiskt tjafs. Ja, så får det bli.

21 maj

Wowowowow!

Idag skiner solen, två tvättar hänger på tork och jag har jobbat sedan klockan sju. Dessutom har det gått över förväntan. Jag kunde lösa ett par Illustrator-problem tack vare generösa och kunniga medmänniskor som delat med sig av sin kunskap på nätet. Vilken härlig dag! De två äldsta har båda prov idag, men de tyckte det var rätt okej med tanke på att det bara är tre veckor kvar tills sommarlovet gör entré.

Jag lade små överraskningar i barnens skor i går kväll och yngsta dotterns skratt då hon hittade sina tar jag med mig resten av dagen. Hon tyckte att jag var mer än lovligt tokig, men hade inte alls något emot att ta emot gåvorna… Inspirationen till gåvorna kom från finaste Sofie som går från klarhet till klarhet. Jag fick ett av hennes tryck, som jag egentligen hade beställt, och det är så fint så jag blir alldeles röd om öronen bara jag skriver om det! För att du ska få en känsla av hur fint vi har fått det här hemma måste jag ju visa vilket av trycken som flyttade hit:

Bild från Sofie Rolfsdotter.

Överraskning nummer två, som jag också inspirerades av, stod maken för. Han kidnappade mig i går eftermiddag och tog med mig till Rosendal. Oj, vilken välbehövlig och mysig utflykt det var! Solen sken och visade Djurgår’n från sin allra bästa sida. Syrenerna hade börjat slå ut och det luktade fantastiskt gott överallt. Vi passade på att kika lite på ”lustslottet”, spanade in porfyrvasen och så gick vi i Rosendals trädgård och drog fingrarna över väldoftande plantor och jag kände att jag nog var i Paradiset. En söndag i maj sjuder Djurgården av liv. Joggare, cyklister, strosare, turister, gamla skruttar och strålande människor huller om buller. Folk får ett lyckligt och nästan lite fånigt uttryck i ansiktet så fort solen visar sig. Det tycker jag är trevligt. Jag tror att jag också såg så där fånig ut just där och då!

Mamma har varit här sedan i fredags. Det har varit så trevligt att ha henne här! Hon har gett goda råd, träffat vänner, gått på konsert, gett goda råd, träffat familj och gett goda råd. Snart är det Mors Dag. Tänkte bara påminna dig som kanske har glömt bort. Och du. Ha en härlig dag!

16 maj

Vardagligheter.

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av  små stunder av lycka.

25 jan

Sådär ja!

I morgon bitti överger jag familjen i en vecka för att jobba i Frankfurt. Vi får väl se om jag får låna Ls dator då och då för att uppdatera er om det är något särskilt som händer. Hur som helst ser jag fram emot mässan. Inte så mycket folk jag känner precis, men kul att öva den otroligt ringrostiga tyskan och äta lite god, tüsk mat om kvällarna. Dessutom får jag och L tid för trevliga samtal. Kul!

17 nov

Ett tips till mig själv…

… men också till dig, så det här inlägget får vara en fortsättning på veckans Tipstorsdag. Jag började le på en gång då jag läste den här listan! Jag har suttit och jobbat med min chef ett tag nu i eftermiddag. Vi jobbar bra tillsammans. Det blir mycket snack, men också mycket verkstad. Det roligaste är när vi känner något bli ”rätt”, för då känner vi oss väldigt duktiga. Eller hur, L?

I kväll överger jag sorger och besvär och går på bio. Jag ska se Niceville med två yngre väninnor. Jag älskade boken och hoppas att filmen åtminstone är någorlunda i samma klass.

25 aug

Uttrans konstrunda.

För många år sedan jobbade jag som lärare i Uttrans skola. Härom veckan blev jag lite nostalgisk och sökte upp skolan på nätet. (Jag hade tänkt ta med mig barnen dit för att visa mina gamla jaktmarker.) Jag tänkte på en gammal kollega och vän som jag tyvärr förlorade kontakten med några år efter att jag hade flyttat från Tumba. Jag upptäckte i min sökning att skolan har flyttats närmare ”moderskolan” Broängsskolan och att de gamla lokalerna har blivit jourbostäder. Inte kunde jag hitta den gamla kollegan heller. (Hennes namn är högst alldagligt och vanligt förekommande bland kvinnor i hennes ålder.) Med denna nya, eller brist på, information släppte lusten att åka ner till Tumba. Detta ändrades hastigt då jag läste lokaltidningen Mitt i Huddinge idag. Där hittade jag nämligen en annons om Uttrans konstrunda och både min gamla kollega och hennes man stod  omnämnda i annonsen! Slump? Knappast. På lördag är det jag som tar mig tid att åka en bit för att njuta av vacker konst och en omgivning som en gång i tiden var mitt livsrum. Tänk, så spännande livet är ibland i all sin vardaglighet!