15 jan

Jar of hearts.

jarofhearts2

Jag hörde Jar of Hearts med Christina Perri på radion i morse. Fy, texten vred sig i bröstet på mig, både hemsk och vacker. Jag såg den här bilden i huvudet och bestämde mig för att dela med mig.

And who do you think you are?
Runnin’ ’round leaving scars
Collecting your jar of hearts
Tearing love apart
You’re gonna catch a cold
From the ice inside your soul
Don’t come back for me
Don’t come back at all

Den här artikeln finns att finna i New York Times. Tyvärr är den för lång för att översätta, men jag tyckte jag hittade mycket som slog an hos mig. Enjoy!

18 apr

Vem bestämmer över dig och dina beslut?

Vem är det som får dig att lyfta på rumpan, som tar dig från A till B, som drar upp dig då du inte orkar? Jag vet inte hur det är med dig, men då det gäller mig finns det bara en person som verkligen klarar av dessa uppgifter – jag själv! Jag kan få hjälp och stöd, ”with a little help from my friends”, men till syvende och sist händer det ingenting förrän jag tar mig i kragen. Ibland måste jag påminna mig själv om det. Jag har gjort den här bilden för att hänga upp över min dator. Kanske blir du också peppad av den? It’s My Life.

itsmylife

21 maj

Wowowowow!

Idag skiner solen, två tvättar hänger på tork och jag har jobbat sedan klockan sju. Dessutom har det gått över förväntan. Jag kunde lösa ett par Illustrator-problem tack vare generösa och kunniga medmänniskor som delat med sig av sin kunskap på nätet. Vilken härlig dag! De två äldsta har båda prov idag, men de tyckte det var rätt okej med tanke på att det bara är tre veckor kvar tills sommarlovet gör entré.

Jag lade små överraskningar i barnens skor i går kväll och yngsta dotterns skratt då hon hittade sina tar jag med mig resten av dagen. Hon tyckte att jag var mer än lovligt tokig, men hade inte alls något emot att ta emot gåvorna… Inspirationen till gåvorna kom från finaste Sofie som går från klarhet till klarhet. Jag fick ett av hennes tryck, som jag egentligen hade beställt, och det är så fint så jag blir alldeles röd om öronen bara jag skriver om det! För att du ska få en känsla av hur fint vi har fått det här hemma måste jag ju visa vilket av trycken som flyttade hit:

Bild från Sofie Rolfsdotter.

Överraskning nummer två, som jag också inspirerades av, stod maken för. Han kidnappade mig i går eftermiddag och tog med mig till Rosendal. Oj, vilken välbehövlig och mysig utflykt det var! Solen sken och visade Djurgår’n från sin allra bästa sida. Syrenerna hade börjat slå ut och det luktade fantastiskt gott överallt. Vi passade på att kika lite på ”lustslottet”, spanade in porfyrvasen och så gick vi i Rosendals trädgård och drog fingrarna över väldoftande plantor och jag kände att jag nog var i Paradiset. En söndag i maj sjuder Djurgården av liv. Joggare, cyklister, strosare, turister, gamla skruttar och strålande människor huller om buller. Folk får ett lyckligt och nästan lite fånigt uttryck i ansiktet så fort solen visar sig. Det tycker jag är trevligt. Jag tror att jag också såg så där fånig ut just där och då!

Mamma har varit här sedan i fredags. Det har varit så trevligt att ha henne här! Hon har gett goda råd, träffat vänner, gått på konsert, gett goda råd, träffat familj och gett goda råd. Snart är det Mors Dag. Tänkte bara påminna dig som kanske har glömt bort. Och du. Ha en härlig dag!