Tag Archives: gamla hus
Serendipity!
Lite för ofta händer det att saker och ting faller på plats efter lång tid och att jag känner starkt att det var precis såhär ”något” skulle bli och vara. För flera månader hörde jag av mig till kommunen för att få reda på vilka som hade bott i vårt hus och kanske till och med få reda på vem som hade byggt det. Officiella dokument är ofta väldigt krångliga att förstå sig på och dessutom kan de vara svåra att hitta. För att komma längre än det vi redan visste (att Elsa och Anton Svensson hade bott här tillsammans med sin fosterson Kjell) fick vi gå vidare till Riksarkivet. Igår kom så ett kuvert med svar på min fråga… Enligt vissa källor finns information om att huset troligtvis byggdes 1915, kanske av ”återvändare” (emigranter som flyttade tillbaka till Sverige). Enligt Riksarkivets källor verkar det som att Sven Olof Larsson och hans hustru Hilda Maria Larsson (född Petersson) köpte marken 1914. Detta tyder på att uppgiften om att husets byggår är 1915 stämmer.
Efter att ha gått in på Ancestry och sökt runt en stund kunde jag konstatera att vår käre Sven Olof emigrerade till Amerika 1893. Då han gifte sig med Hilda 1913 då de båda var liiiite till åren komna var det i Sturkö kyrka, så någon gång kom han uppenbarligen tillbaka. Sven, eller Swen, var återvändare! Det är faktiskt lite ryskvalitet på den här informationen. Jag hittar inga dokument från USA och inte heller några barn till Olof och Hilda, men än är inte den här historien färdigskriven. På sätt och vis känns det ändå som att det finns flera anledningar till att vi trivs så fint här hemma. Visst är historia fascinerande?
En novemberskatt.
Idag gjorde jag personbästa på löprundan och fick sedan den här presenten. Det kändes så fint att kunna vara en del av världsalltet för en liten stund. Inga bekymmer, inga ledsamheter, bara glädje och tacksamhet.
På eftermiddagen hade jag möjlighet att ta tag i adventspyntandet. Jullådorna bar jag in i ösregn från ladan igår, men jag hann knappt börja rota i lådorna förrän jag lade ner projektet. Jag blev helt enkelt överväldigad. Våra senaste hem har varit stora och modernare. Nu har vi mycket mindre och stilen är lite anpassad till att passa huset, så många av dekorationerna känns helt fel. Trots det letade jag idag fram ny energi. Nu står det sålunda adventsstakar i vardagsrummet, en stjärna lyser i köket, det är fixat och pyntat lite här och där. Regnet smattrar mot rutan och vinden viner runt knuten, men vårt hem är redo för första advent. Hur har du det?
Allrummet/korridoren uppe.
Idag är det BF för bebisen, så brorsan passade på att göra klart golvet uppe i helgen. Jag tycker det är så fint! Dessutom känns det revolutionerande fantastiskt att inte behöva trampa i sågspån varje gång man kommer upp på övervåningen. Isoleringen gör att det inte längre blir några kallras, så sammanfattningsvis kan man säga att jag är mycket tacksam över de senaste framstegen.
Draperi framför trapputrymmet.
Härom dagen påmindes jag om det faktum att ett projekt kan dra ut på tiden helt i onödan, särskilt om projektledaren ägnar osedvanligt mycket tid åt att tänka hur jobbigt projektet kommer att bli att genomföra innan hen ens sätter igång.
Tänka, tänka, tänka… Så!
Vi har länge tänkt hänga ett draperi framför utrymmet under trappan. När jag hittade Elsas fina lakan bestämde jag mig för att använda ett sådant. Efter sjutton turer fram och tillbaka blev det äntligen av. Förutom att jag glömde testa trådspänningen innan jag körde första sömmen med gasen i botten gick allt bra. (Usch för att sprätta, men vad gör man?) Vi är jättenöjda!
Jodå, det händer grejer.
Renoveringsfynd… Så här stor var tomten innan den styckades av. Gamla dokument, riktigt vacker handstil. Ah! Underbart.
På förekommen anledning, eller många, har jag varken haft ork, lust eller inspiration att blogga särskilt mycket de senaste månaderna. Idag fick jag helt plötsligt en blogglustsattack, så jag tänkte att det är lika bra att lägga upp allt på en gång.
Min bror fortsätter sakta men säkert renoveringen på övervåningen. Fönsterkupan är på plats och mer och mer av isoleringen sitter där den ska. Det finns planer på några kluriga lösningar för att maximera husets kapacitet och även om jag är väldigt försiktig med att ta ut saker i förskott kan jag inte låta bli att glädja mig lite. Tapeten i arbetsrummet köptes för flera månader sedan, så nu är det dags att bestämma vad som ska hamna i övre hallen/allrummet och i yngsta dotterns rum.
Jag har också börjat filura på hur det övre lilla duschrummet ska se ut. Det ska bli skönt för dottern att få ett eget rum så hon slipper sova på soffan varje natt, men förutom det längtar jag även efter ett ordentligt arbetsrum. Jag har alltid varit bortskämd med att ha ett pysselutrymme av något slag och jag längtar tills det blir dags för ett sådant här också! Jag är dålig på att bli kreativ på kommando, rota fram det jag behöver, göra det jag ska och sedan packa ihop allt igen för att det inte ska vara stökigt här hemma. Då blir det ingenting gjort istället. Jag är imponerad av alla som får det att funka!
Tankar efter feberdimman.
Nu har jag fått nog av den här influensan. Usch, så sjuka vi har varit här hemma! I morse kände jag mig riktigt piggelin och orkade både bädda sängen, duscha och klä på mig något annat än det jag stöp i säng i någonstans under söndagskvällen. Det som började med irriterande torrhosta gick över i djupare hosta, ett allmänt illamående, feber, kräkningar, ont i hela kroppen, ännu högre feber, fler kräkningar och hallucinationer, slemhosta, hög förbrukning av snorpapper och så många timmars sömn. Varsågod. Där har du vinterns influensa om du nu undrar hur den presenterar sig. Jag tror inte den här sjukan har gått i skola hos Magdalena Ribbing, för någon vett och etikett märkte då jag inte av.
Slutpratat om sjukdomar för idag. De finns ändå här dygnet runt och jag tänkte påminna mig om lite roligare saker. Huset, till exempel.
Praktiskt eller snyggt om jag måste välja? (Jag läser fortfarande Trendens-Fridas blogg trots att alla hem ser typ likadana ut, vita och grå, som överallt annanstans. Det finns dock mycket annat som är läsvärt där.) Det gör ont att säga, men efter att ha fått några dyrköpta erfarenheter som yngre och mer oerfaren tänker jag trotsa mitt estetiska hjärta och säga att praktiskt vinner. Varje dag. När jag läste någon inredningstrendrapport häromsistens såg jag att rostfria bänkar kommer stort 2017. Moahahahaha! Ja, de vet hur de ska tjäna pengar på ängsligt trendmedvetna svenskar som sliter ut fullt fungerande kök och badrum för att få till det ”rätt”, de där lobbyisterna eller vilka det nu är som tjänar pengar på att folk vill ha nytt, nytt, nytt. Nu ligger jag i fas med trenderna med vår fantastiska och återvunna rostfria köksbänk, precis som jag då och då ligger rätt med manchesterbyxor (mina favoriter i alla väder, en favorit jag delar med min far).
Gammalt eller nytt? Återbruk är superinne. Second hand-butiker frodas överallt, Blocket och Tradera glöder och inte är det särskilt lätt att fynda designklassiker till noll och intet. Nej då, folk vet att ta betalt för sina dyrgripar. Hur har vi det hemma då efter att ha försökt jämka ihop våra bohag? Det är inte klart än. Huset kommer att bli mer och mer inbott efterhand som vi hittar det vi vill ha, men här har du några nedslag.
Återanvänt element som ska målas om när vi inte längre behöver dem för värme framåt sommaren. Mitt drömgolv. Jag måste ha hjärntvättats av trendnissarna i hemlighet, men har förstått att många andra som varit hemma hos oss också är väldigt förtjusta i det. IKEA-möblemang, nyinköpt.
Återanvända möblemanget från IKEA i Draper. Hörnsoffa ger jag inte avkall på, det ska finnas plats för många gäster, och Karlstad är både lagom stor, nätt och bekväm för min smak. Dessutom är fotpallen en stor favorit! Fårskinnet har värmt våra älskade barn och varit en del av inredningen sedan tiden i Flemingsberg under mitten av 90-talet. Mattan har legat hemma hos makens mormor. Kuddar får jag aldrig nog av. De här kommer från alla möjliga ställen. Yngsta dotterns Indiskafåglar har åkt upp på kakelugnen och pinglar så fint då man går förbi. Lampan fyndades på second hand för 125 kronor. Mycket förtjust! (Ps: Mässing är UTE i år, men våra mässingsgardinstänger flyttar ingenstans. De hängde en gång på en stor, statlig institution någonstans i Stockholm och mår nu bra i en stuga på Sturkö.)
Hallen är ”ny”. Här låg förut husets kök, så badrum och tvättrum byggdes under renoveringen. Mattan köpte vi på ruugs.se trots att det finns många mattor på vinden i sommarhuset. Vi behövde en som var smalare och längre än alla som ligger där. Inte är den här jeansmattan lika fin som Brittas, men den gör mig ändå glad och passar fint där den ligger i vårt ”nittiotalsgalleri”.
Hahaha! Ja, bollarna ska flyttas till det andra köksfönstret. Jag kan inte skiljas från adventsstjärnan som hänger kvar och vi har inte hittat någon kökslampa än. Jag kan inte med att betala en massa tusen för en som bara är ”okej”. Lampan ska så klart hänga över köksbordet, fast jag undrar om det inte får bli en fin liten fönsterlampa också där glödlampan hänger nu. Bordet ropar efter en duk av något slag, men det har i alla fall både tulpaner, levande ljus och godis, så protesterna är inte överdrivet högljudda.
Jaha, ja. Det här var dagens rapport. I morgon är det fredag och jag kan konstatera att den här veckan har jag i princip inte fått något annat gjort än blott det nödvändigaste. Trots det är jag mycket tacksam, för jag vet att det finns många som inte ens orkar det som jag kallar nödvändigt. Jag tar inte mitt liv för givet och jag är tacksam. Peace.
Det var en gång en gång…
… och den gången kändes fantastisk och sedan var den förbi och hade fått sin plats i minnenas galleri.
Jag håller på att förbereda mig för Trettio Tacksamma Dagar i november. Jag har märkt vilken stor skillnad det gör för mig att skifta fokus mitt i den mörkaste och solfattigaste av tider.
Min lilla lillasyster påstår att det vilar ett vemod här i bloggen. ”Du är inte negativ, men vemodig.” Det är säkert sant. Jag är otroligt tacksam, men livet har onekligen känts lite vemodigt under en längre tid. I morgon åker Far in till sjukhuset för ännu en operation. Han har fullt förtroende för sin läkare, men nu börjar han ledsna på den långa raden mediciner, undersökningar, medicinuppföljningar, operationer och infektioner.
Någon frågade mamma hur sjuk hon egentligen är. Tja, vad säger man? En del dagar känns allt nästan normalt och andra dagar orkar hon knappt stiga upp. Tröttheten i en kropp som intagits av cancerarmén går inte över av vitaminpiller eller en extra löprunda. Ena föräldern orkar ibland hämta posten. Den andra tar bilen fram och tillbaka till brevlådan.
Jag skjutsade mamma och hennes kusin in till stan i morse. Mamma hoppade av för vidare färd mot väninnans sommarstuga i några dagar och kusinen skulle åka tillbaka till Sturkö. Vi talade om livet, döden och allt däremellan under bilturen och innan hon tackade och gick ut ur bilen kramade hon min hand så hårt, så hårt, började gråta och sa: ”jag vet inte hur jag ska kunna leva utan din mamma, hon kan inte dö på många år”.
Trots de ständigt närvarande hälsoproblemen finns livet här och nu och vars och ens liv kan bara levas av den person som blivit det givet. Det finns många ljusglimtar också och de styr stämningen här hemma långt mer ofta än det ledsamma! En dag i taget.
I fredags såg det ut såhär i köket ute i Uttorp. Sedan dess har brorsan byggt ihop vårt skafferiskåp Arkelstorp och några av köksmodulerna, naturligtvis samtidigt som han har byggt en vägg och pysslat med annat ”småplock”. Jag älskar verkligen tapeten i sovrummet! Tänk att få sova i ett skirt bladverk året runt…
Nu ska jag skicka en tanke till min stackars extrasyster och hennes familj som fått vattenskada i lägenheten. Fy sjutton för sådana! Må hantverkarna vara duktiga och effektiva. Och snälla, låt oss alla hitta frid i våra hjärtan. Peace.
Lite ljus och lite värme.
Man får hämta ljus där man kan. Präriens Drottning (eller egentligen Viking 75 V, vä) har kommit för att stanna… Tack P!
Ps: Dörren är också på gång. Hur tar man både historia och nutid i beaktande då man renoverar? Ska man jämna med marken, bara tänka nytt, mixa allt man tycker om, eller vad? Här togs det i beaktande att huset är minst 100 år gammalt, men att P ville behålla den befintliga dörren. Då den blev ett betydligt senare tillägg och dessutom är skadad bl a av en kattlucka blev det bestämt att den skulle få samma accentfärg som verandadörrarna kommer att få, kromoxidgrön. (Här efter första strykningen.)