För tre år sedan fyllde min ena syster 40. Nu är hennes födelsedagspresent färdig! Det tog bara tre år att sätta igång med själva stickningen och fyra månader att slutföra den… Nästa år är det dags för ännu en sådan här gåva. Börjar jag nu kommer den att bli färdig i god tid. Det lockar faktiskt lite.
Efter en fin midsommarafton ligger jag nu raklång i soffan, tacksam över vackert väder, fin familj och goda vänner.
På torsdag är det Alla Hjärtans Dag, en dag som oftast både kommer och går rätt obemärkt här hemma. Eftersom jag gillar att låta högtiderna året runt synas i heminredningen lät jag dock hjärtebandet med små klädnypor till julkorten sitta kvar uppe och klämde fast en ljusslinga i den.
Ibland kallas Valentins dag också Brustna Hjärtans Dag med tanke på hur eländig man kan känna sig av att bli påmind om hur lyckliga ”alla andra” är medan man själv bara känner sig ensam och eländig. Här kan du läsa mer om Alla Hjärtans Dag om du är intresserad.
Vilka traditioner och högtider brukar du fira? Här hemma är födelsedagarna viktiga, men förutom det brukar följande högtider och traditioner firas här hemma:
Januari – vinter, nystart
Februari – Alla Hjärtans Dag
Mars – Fettisdagen, Våffeldagen, påsk
April – påsk, vår
Maj – student, sommar
Juni – Sveriges nationaldag, midsommar
Juli – fruntimmersveckan
Augusti – kräftskiva
September – skördefest
Oktober – höst, Alla Helgons dag
November – Thanksgiving
December – advent, Lucia, jul
Nu är glada julen slut. Julgranen har dansats ut av fyra fnissande vuxna sjungandes till någon lekledare på iTunes i en tonart som bättre passade en treåring. När vi hade dansat åt både ena och andra hållet, klappat händerna och nigit som flickorna i ringen var det dags att tacka alla julprylar för den här gången och varsamt packa ner dem i jullådorna. Jag är fortfarande mycket nöjd med att ha alla julsaker samlade i de lådor vi införskaffade i Utah. Packpappret får vi nog börja byta ut nästa år då det inte fyller någon funktion om det är trasigt och allt för slitet.
Ingen av oss tycker om januarimörkret, så stjärnorna i fönstren får hänga med ett tag till. Granen har varit toppen, men nog lämnade den spår efter sig då den fick kicken. I vanlig ordning lär vi hitta barr hela vägen fram till nästa jul.
Jag vill önska dig god fortsättning med några nedslag från de senaste dagarnas lugna firande. Förra året var vi i Bredavik och fick en jättefin julafton tillsammans med mina syskon och deras familjer. Den 22 december hade vi begravning för mamma och julen 2017 satte på något vis punkt för det galna år som började med Fars snabbt försämrade hälsa och hans bortgång.
I år var det dags för våra respektive att få möjlighet att fira jul med sina familjer i lugn och ro, så efter julgrötsfrukost och promenad åkte vi hem till min svägerska och hennes familj. De hade förberett allt så fint! Jag är glad för styrkan som ligger i gemensamma krafter. ”Knytis”-upplägget är inte dumt alls. Vi fick tillsammans med svärmor och svärfar till ett dignande julbord. Det följde inte direkt några klimatsmarta krav, men skinkan kom från Bräkne-Hoby, den rökta lammfiolen kom från en gård i Jämjö och korven kom från min väninnas föräldrahem Bottnansmåla gård som hennes syster tagit över. De flesta åt nog alldeles för mycket och vi har rester som räcker i flera dagar till, men jag har njutit för fulla muggar och känner mig tacksam över mitt priviligierade liv.
Förra året åkte mammas julgran in tidigt, tidigt. Vår kom också upp till slut, något som nästan kändes som något slags terapi. I år har det bara inte blivit av, men när nu äldsta dottern kommit hem för sista rycket i skolan innan sin examen på onsdag var det dags. Det är alltid pappa och döttrarna som fixar granen, så också i år. Fin, va?
Bokeh blir aldrig gammalt! Jag älskar de suddiga ljuscirklarna som uppstår då man jobbar med skärpedjup i fotografering.
Sonen brukar stå till tjänst som expert på julgransljusplaceringen. Jag älskar ”fairy lights”, men tycker så mycket om den här gammeldags versionen också.
Uppladdningsfasen är viktig den också… Här ser du alla dekorationer. Vi får aldrig plats med alla, så granen ser olika ut varje år.
Tänk vad roligt det är att gå igenom den där lådan med alla dekorationer, var och en med ett eget minne knutet till sig. Barnen har i amerikansk tradition fått (minst) en ny julgransdekoration varje år sedan de var små. Förutom dem har vi ett gäng klassiska kulor, smällkarameller och lite annat smått och gott.
I sann patriarkalisk anda är det maken som får stjärnan på plats. Han har tekniken på plats efter över 20 års erfarenhet.
Julgranspatrullen.
Vi har kommit förbi stadiet där det där med att klä granen ofta slutar i gråt och tandagnisslan, sönderslagna glaskulor och ungar som helst vill göra något annat. Små barn, små problem, stora barn, stora problem är förvisso sant på många sätt, men att klä gran med den större versionen är sannerligen smidigare än med den mindre, hehe. Det känns tryggt att veta att vi har stor julgranskompetens i hushållet. Vi har flera som skulle kunna axla julgransrollen utan att göra någon besviken. Se bara här:
Se där! Med gemensamma krafter blev granen klädd i år också. Det är alltid lika nostalgiskt att hänga upp julgransdekorationer från olika perioder i livet. Våra barn har dessutom fått varsin ny julgransdekoration varje år sedan de var små. Det har hunnit bli några vid det här laget! Jag kanske ska göra som en av grannarna i Orem? Hon fotade och skrev berättelsen bakom varje julgransdekoration i ett speciellt album.
Ps: Nu ser jag var vi behöver komplettera med prydnader! ?
Dagar kommer och går. Jag blev så förvånad då jag insåg att vi har hunnit fram till halva månaden. Det har hänt mycket den senaste tiden som jag inte har skrivit om. Livet. Det har varit både sådant som jag har älskat och sådant som har varit jobbigt, precis som det ska vara.
Idag var det dags för påskfirande med min storfamilj, eller åtminstone med mamma och de syskon med familjer som var här i trakterna. Påsken lyckades pricka in det första snöfallet sedan innan jul och vi kunde konstatera att då vi träffades vid jul fanns inte en snöflinga i sikte medan det nu fanns så mycket att det kändes som rena turen (istället för lathet/tidsbrist) att vinterhjulen fortfarande satt på. Jag tror alla var glada att vi hade skippat tanken på att hänga vid sommarhuset i Bredavik för att istället samlas i brorsans hus. En äggjakt i trädgården hade med all sannolikhet blivit oförglömlig, men inte på det positiva sättet.
Maten var minsann extra god och jag njöt av allt från ”hemvärpta” ägg och matjestårta till filbröd med honungssmör och Oscar II:s tårta. Allt var jättegott! På tisdag tänker vi haka på min systers projekt som innebär strikta hälsoregleringar i en hel månad. Jag vet inte om familjen är riktigt beredd på att det kan bli väldigt tufft, men det löser sig nog. Vi har fortfarande tårta kvar i kylskåpet, så sockernivåerna i kroppen kommer åtminstone inte att behöva krascha för tidigt, hehe. Jag känner mig allt annat än fräsch och frisk. Jag har varit på ett läkarbesök och har ett om någon vecka eller så, men förklaringen till att jag mår dåligt är säkert ”bara” att jag inte sköter om mig som jag borde. Att sörja är också en tuff process för både kropp och psyke, eller vad säger du?
Hur som helst… Dags att hoppa i bingen! Jag hoppas att all snö smält bort tills vi vaknar i morgon bitti. Peace.
Alla helgons dag, Festum omnium sanctorum.
Idag tog jag med mig en av Exploriusstudenterna och äldsta dottern på själavandring. Ja, egentligen var det väl mer så att vi klädde oss varmt och någorlunda regnsäkert för att sedan ge oss ut på kyrkogården för att uppleva Sveriges kanske vackraste högtid. Jag uppskattar seden att hedra alla som gått före oss.
Kyrkogården var så vacker trots att regnet öste ner och jag skickade tacksamma tankar och små ”minnesmeddelanden” till mina släktingar och vänner som inte längre finns med oss. Det blev en så fin stund. Efteråt gick vi hem till min svåger och bjöd alla i huset på nybakad lusselängd, pepparkakor, clementiner och varm choklad med grädde. Minnen skapas med hjälp av alla sinnen.
Min vän och granne N har bjudit med mig och S att plocka hallon varje år sedan vi flyttade hit. Vi brukar åka två gånger tillsammans. Första gången betalar vi för bären och andra gången åker vi dit då hallonbonden gör sig redo att röja buskarna för vintern och man får plocka grenarna rena alldeles gratis. Det är lika härligt varje gång! I hagen norr om bärodlingen går det små ”Bambi” och några av Tomtens renar och en och annan fyrklövad varelse. De är jättefina och sociala! Tåget går också förbi där i Mapleton alldeles precis bakom odlingen och jag blir alldeles nostalgisk av att se riktiga tågset, sådana där som gick förbi vårt hus då jag var liten.
Årets skörd var inte alls dålig. Vi får nattgäster i kväll (kompisar från Sverige), så jag har sparat ett gäng till deras frukost. Alla här hemma fick också äta hur många färska bär de ville, man jag har ändå kunnat frysa in några. Björnbären är bonus och de gula bären är godast. Det är de för övrigt också i blindtest om du undrar.
Vi brukar alltid avsluta plockningen med att samla ihop ett par ordentliga buketter av de blommor som råkar ha slagit ut då vi är där. Vi var för sena för blåklinten i år, men det här var väl inte dåligt det heller?
För övrigt har vi fixat nästan allt på listan över ”viktiga grejer att klara av innan skolstart” och vi har en hel dag kvar för de två sista grejerna. Bra jobbat! Vi ska nog klara av det här läsåret också.
Ps: Det här var första dagen med två skolungdomar och en ”vuxen” son med jobb. Livet är sannerligen på väg in i ett nytt skede.