Dagar kommer och går. Jag blev så förvånad då jag insåg att vi har hunnit fram till halva månaden. Det har hänt mycket den senaste tiden som jag inte har skrivit om. Livet. Det har varit både sådant som jag har älskat och sådant som har varit jobbigt, precis som det ska vara.

Idag var det dags för påskfirande med min storfamilj, eller åtminstone med mamma och de syskon med familjer som var här i trakterna. Påsken lyckades pricka in det första snöfallet sedan innan jul och vi kunde konstatera att då vi träffades vid jul fanns inte en snöflinga i sikte medan det nu fanns så mycket att det kändes som rena turen (istället för lathet/tidsbrist) att vinterhjulen fortfarande satt på. Jag tror alla var glada att vi hade skippat tanken på att hänga vid sommarhuset i Bredavik för att istället samlas i brorsans hus. En äggjakt i trädgården hade med all sannolikhet blivit oförglömlig, men inte på det positiva sättet.

Maten var minsann extra god och jag njöt av allt från ”hemvärpta” ägg och matjestårta till filbröd med honungssmör och Oscar II:s tårta. Allt var jättegott! På tisdag tänker vi haka på min systers projekt som innebär strikta hälsoregleringar i en hel månad. Jag vet inte om familjen är riktigt beredd på att det kan bli väldigt tufft, men det löser sig nog. Vi har fortfarande tårta kvar i kylskåpet, så sockernivåerna i kroppen kommer åtminstone inte att behöva krascha för tidigt, hehe. Jag känner mig allt annat än fräsch och frisk. Jag har varit på ett läkarbesök och har ett om någon vecka eller så, men förklaringen till att jag mår dåligt är säkert ”bara” att jag inte sköter om mig som jag borde. Att sörja är också en tuff process för både kropp och psyke, eller vad säger du?

Hur som helst… Dags att hoppa i bingen! Jag hoppas att all snö smält bort tills vi vaknar i morgon bitti. Peace.