Vi har något mycket spännande på gång i ett av våra äppelträd. Några hemliga fåglar bygger nämligen där! Det har gått från det här…
… till det här på bara några dagar. Några fåglar ser vi som sagt aldrig till, så det ska bli spännande att se om det blir ett riktigt inflyttat fågelbo med ägg och allt.
Du som läser kanske vet att tulpaner är mina favoritblommor? Du vet kanske också att jag en gång fixade en tulpanrabatt med blod, svett och tårar och att sedan rådjur kom och bet av varenda knopp precis när de skulle till att slå ut? Förra året hade jag bestämt att vi skulle åka till tulpanutställningen i en av trädgårdarna inte så långt härifrån, men det blev aldrig av. I år raggade jag upp min utflyktsgranne och åkte med henne och yngsta dottern. Jag passade på att undervisa den senare lite om foto och tulpaner under tiden som vi gick omkring. En bra hemskolningsdag, helt enkelt.
Jag gissar att Holland slår allt när det gäller tulpaner på våren. Turkarna var det tydligen som hittade tulpaner någonstans i Asien, tog med dem hem och började förädlingsprocessen. Här hittar du lite andra spännande tulpanfakta.
Hela trädgården blomstrar. Det är så vackert nu!
I år har rådjuren inte ätit upp våra tulpaner. Det var tur det, för då kunde jag få till en morgonbukett som matchade frukosten.
Vi har vindruvor längs med hela staketet mot grannarna på ena sidan. Förra årets skörd var helt okej, men när en av våra kompisar förra året såg hur vildvuxna rankorna växte lovade han att komma och hjälpa till med beskärningen då det var dags. Idag kom han och hans familj på lunch och i eftermiddagssolen hjälptes sedan ungdomarna och papporna åt att klippa, riva och slänga gamla grenar. Det ska bli intressant att se om det gör någon skillnad för druvskörden.
Gårdagens musikupplevelse var fantastisk. Jag började lipa när försteviolinisten ställde sig upp för att leda sina medspelare (haha) i slutstämningen. Maken lutade sig över och frågade ”Du saknar det här, va?”. Tja. Vad kan jag säga?
Det enda jag har att klaga på var att vi satt i en high school-aula och även om ljudteknikerna hade lyckats bra med att få ut ljudet för kör och orkester så var det värre med solisterna. På originalinspelningen med London Symphony Orchestra är det mycket bättre balans i de partier där solister sjunger tillsammans med kören. Om du har Spotify kan du lyssna på hela musikalen här. Mycket passande så här under tiden fram till påsk. För övrigt var Martha och Jesus mor Maria tillsammans med Petrus lite outstanding.
Jag var väldigt stolt över min kompis Chastity (ett namn som förpliktigar) som spelade precis sådär vackert som bara en cellist kan göra. Man spelar inte bara med fingrar eller mun eller lungor – konstverket ligger i själva själen och riktigt bra musiker har något som inte riktigt går att förklara. (Nej, jag har det inte, men det har Chastity. Hon spelar inte bara fantastiskt bra cello utan trakterar också banjo, ukulele, gitarr och diverse blåsinstrument. Bara lite avis.)
Idag hade vi Våren på besök. Solen lyste väl inte direkt, men det var tolv grader varmt och när vi jobbade i trädgården fick jag ta av mig jackan. Som sagt. Trädgårdsarbete… Vi hade lämnat mycket av det gamla och torra kvar i rabatter och längs trädgårdskanterna. Dels ger det lite karaktär till trädgården och dels skyddar det växterna att inte rensa bort det torra innan vintern och snön kyler och blötlägger. Det är annars inte ”rätt” sätt att sköta trädgården om man har trädgårdsarbetare, vilket många med så stora trädgårdar som vår har. Jag tror de flesta sätter utseende framför funktion också när det gäller ”grönsakerna” som växer hemma hos dem…
Hur som helst var det läge att fixa till det värsta, sådant som bara inte blivit gjort och sådant som faktiskt ska fixas ungefär vid den här tiden på året. Det underlättade definitivt att inte ha en massa snö i vägen och dessutom var det så otroligt skönt att få vara ute och jobba!
Mr Jag-tar-hand-om-rotskott-gamla-granar-och-annat-som-ska-sågas. Alla i vår familj har hunnit bli lite vinterbleka i hyn, men jag har sett att vår granne som åker skidor i Sundance tre gånger i veckan ser riktigt solbränd ut. Solen tar här uppe, särskilt om man är ute då solen faktiskt skiner och ännu mer om det ligger snö på marken.
Till höger på staketet kan man se druvorna. Vår kompis har lovat att komma hit och hjälpa oss beskära dem. Tydligen ska man i princip klippa bort allt gammalt ris om man vill få till en riktigt bra druvskörd. Det blir spännande att se! Ser du dottern som klev omkring i dammen och muttrade om barnarbete och ont i ryggen? De ska härdas, småglinen. Hon klarade av sin uppgift, men jag förstår att det kändes. Nu i kväll verkar det som att vi alla har ryggar som behöver lite extra omsorg. Själv ska jag lägga mig på spikmattan och hoppas att det hjälper till med viss lindring av den brännande känslan som hunnit breda ut sig över ett alldeles för stort område. Är det månne åldern som tar ut sin rätt?
Rosenbusken framför huset blommar som bara den! Jag gillar det där med kontinuerlig blomning. Nu ser det illa ut rent vädermässigt framöver, men vi plockade in den här kvisten och kan förhoppningsvis njuta i många dagar.
Jag älskar att kunna sätta fräscha blommor på bordet. En av fördelarna med att ha egen trädgård är definitivt den att man alltid har något fint att plocka in, till och med på vintern.
I går kväll plockade jag fram fiolen igen. Först spelade jag och sonen marimba tillsammans, men jag är helt enkelt för seg på marimba för att det ska vara roligt. Fiddelin funkade mycket bättre! Nu är det julmusik som gäller. Mysmys.
Mitt älskade instrument… Visst är fioler vackra?
I lördags kom en försenad födelsedagspresent från svärmor (och svärfar). NU är jag sugen på att sticka vantar, men först måste jag läsa in mig lite på teorin. Makens mormor stickade de vackraste vantar jag har sett. Jag är så glad att jag har ett par kvar efter henne!
Idag fixade jag en riktigt god brunch till familjen. Ja, till mig själv också naturligtvis. Jag var lite seg i starten, så vi åt först klockan halv tolv. Maten var väl värd väntan dock. Glutenfria mandelmuffins med chokladbitar, jordgubbs- och banansmoothie, rökt lax, ägg, majonnäs, grapefrukt, te, varm choklad… Ingen gick hungrig från matbordet. Detta var det tredje receptet jag provat ur The Paleo Chocolate Lovers’ Cookbook och det fick två tummar upp. Jättemumsigt recept… När till och med äldsta dottern tycker det är gott vet man att något är lyckat.
Att baka med mandel- och kokosmjöl är mycket dyrare än att baka med vanligt mjöl. Å andra sidan tycker jag att det är väl värt de pengarna då jag vet att det min familj får i sig är bra för deras kroppar. Jag är så tacksam att vi inte har några nötallergier, för det hade gjort saker och ting lite krångligare.
Här kommer ett knäpp ur verkligheten. Varför ser man aldrig sådana här tjusiga foton i matbloggarna?!
Resten av dagen har ägnats bl a åt trädgårdsskötsel och promenad. Jag ska jobbpyssla i några timmar nu. Kul! Vad skönt det kändes att klippa gräset för sista gången den här säsongen… Nu väntas snö nästa vecka och den här gången hann vi förbereda oss för det lite bättre. Någon som fortsätter öva sin gymnastiska kropp är yngsta dottern som fortsätter imponera med sina konster. Idag gjorde hon en perfekt hjulning med en hand. Jag kommer inte ens upp med rumpan…
Jag önskar att alla som tycker att det är fantastiskt att jag har sluppit min migrän och kunnat hålla den borta i flera år och som själva lider av sjukdomar och åkommor som skulle kunna botas eller lindras av att byta kost vågade och orkade löpa linan ut. Ju mer jag läser om kost och hälsa, desto mer intresserad blir jag. Det här handlar också om hur vi sköter sömn, relationer, motion och andlighet. Vi är komplexa varelser. Vore det så enkelt att vi kunde proppa i oss vad som helst och göra vad vi ville hela tiden skulle det inte spela någon roll vad vi valde att äta och göra, men så är det ju inte.
Jag vädjar till dig som lider av ulcerös colit, Crohns sjukdom, IBS, depressioner, migrän, reumatiska sjukdomar, ME eller något annat som den gamla vanliga sjukvården inte kan hjälpa dig bli frisk från – testa paleo!! (Jag har läst massor om överaktiva och autistiska barn som också blir hjälpta av detta.) Det är klart att kostförändringar inte hjälper alla eller mot allting, men om människor visste vilken stor tjänst de kan göra sig själv genom att skippa processad mat, vitt socker, sädesslagen och i vissa fall mjölkprodukter så kanske de skulle vara ivrigare att testa? Eller jag vet inte. Jag tror att många helt enkelt inte orkar. Det är jobbigt att behöva göra en i mångas fall så stor förändring.
Min mamma gick ner åtta kilo på fem veckor då hon bodde här med oss och åt vår mat och det var inte för att hon tyckte att maten var äcklig. (Det gjorde dessvärre inte jag, haha. Gick ner i vikt, alltså.) Jag lovar att det går alldeles utmärkt att leva utan pasta, vetebröd och färdigpizza. Men det är klart att om man hatar att laga mat och inte vill äta kokta morötter och tacoköttfärs varje dag så kräver det här en stor ansträngning… Vi fuskar ibland och äter till exempel bullar på kanelbullens dag och lussebullar till Lucia, men överlag så försöker vi bjuda både oss och våra gäster på ren mat.
Historier från Mark Sissons hemsida
Här är dagens middag. S gjorde paleoköttbullar till middag. Mycket goda… Recept?
500 g fläskfärs
500 g nötfärs
2 ägg
svartpeppar efter smak
2,5 tsk salt (kanske tre om man är åt det saltare hållet)
1 mycket finhackad silverlök (eller vanlig gul lök)
Som sagt. Vi äter fullfeta mjölkprodukter i vår familj. (Personer med inflammationer i kroppen bör stryka dem helt ur kosten.) Det innebär att vi då och då unnar oss en smaskig gräddsås, som idag till köttbullarna till exempel. Ugnsrostade rotfrukter till det här blir jättegott.
De här köttbullarna blir naturligtvis lite hårdare än traditionella med kokt potatis, ströbröd eller havregrynsgegga i, men ser man till att inte glömma fläskfärsen så blir det gott ändå.
Vi har njutit av vår fruktträdgård hela sensommaren och hösten. Trots att vi valde att inte bespruta fruktträden i vintras tvärtemot alla grannars råd så har vi fått en god päronskörd. Äppelskörden har däremot varit ”sådär”. Mer eller mindre alla äpplen har varit angripna av både det ena och det andra, så äppelträden får sig nog ett eller annat litet sprut framåt vårvintern. Trots allt har vi kunnat äta och njuta av Golden Delicious, om än noggrant rensade först, och våra röda äpplen är så stora att det är okej att skära bort en tredjedel på varje innan man skär upp dem inför torkning eller vad det nu är.
Idag provade jag att göra ”Cinnamon Applesauce” från den relativt nya kokboken Against All Grain av Danielle Walker (tyvärr lite dyr i Sverige, men hon bjuder på massor av trevliga recept i bloggen också). Du kan nog inte förstå hur gott det här äppelmoset blev?! Inte en gnutta socker.
2 kg äpplen, skalade, rensade och klyftade/skivade
1 msk citronsaft
1 tsk kanel
1/2 tsk vanilla extract (jag tog 1 tsk)
1/2 tsk salt
1 1/4 C vatten (jag tog mindre)
Alla ingredienser blandades om i en skål och sedan hällde jag allt i slowcookern och lät det stå på LOW i sex timmar. När äpplena var färdigkokta körde jag dem i matberedaren i tre omgångar för att få ett slätt mos. För dig som inte har någon slowcooker går det lika bra att koka i kastrull under lock i en halvtimme eller tills äpplena är mjuka och mosiga.
Makalös doft i huset. Makalös smak i våra gommar. Kaneläppelmos + lite grädde kvar från såstillverkningen = Gudomligt! Fast jag åt utan grädde också och det var nästan precis lika smaskens. I morgon ska jag göra en omgång till så det blir något att frysa in också! 🙂
Grattis om du har tagit dig så här långt! Då kanske du förstår varför jag idag och varje dag sedan några veckor tillbaka ägnar mig åt tacksamhet varje morgon och varje kväll och dessemellan också. Jag hatar cancer. Jag hatar att cancern lät mig förlora värdefull tid till rädsla och maktlöshet bara genom att hota mig. Nej du, cancer. Dina maffiametoder kan du dra åt pipsvängen med.
Det här är en av de mest inspirerande filmer jag sett, någonsin. Jag såg den tillsammans med delar av min storfamilj i somras och kan säga att till och med de minsta barnen insåg hur mycket det finns att vara tacksam för! Just för den skrämselhicka jag fick för ett tag sedan bestämde jag mig för att ägna november åt lite tacksamhetsmeditation. Vill inte du också testa? Gå hit och anmäl dig! Det är gratis.
Sovmorgon, nya ridbyxor på Horse Crazy (TACK farmor för den tidiga födelsedagspresenten!), IKEA, biologiprov i Provo för sonen, internetleverantörsbyte, trädgårdsfix, mer druvjuicetillverkning, Five Guys protein style burger, historia, Photoshop. Bra dag. Mycket bättre än Blä-dagen i går. Sådana här lovdagar får man lägga i sitt hjärta och vårda ömt. Man kan också vårda Petula Clark lite ömt. Hon har gjort en massa bra musik, som Downtown till exempel. Kan du fatta att damen är över åttio?
Långsamt kommer också i mål, eller hur var det nu Maria? I morse var jag så tung i benen att mitt springande mest kunde liknas vid skumpande eller lullande. Sista springrundan skulle jag hålla på i tre minuter. ”Tre minuter”, skrattar du säkert nu. Men skrattade gjorde inte jag. Jag kräktes nästan i stället. Men något jag inte gjorde var att ge upp. Jag höll ut tills det var dags att gå igen. Så trots att det var så tungt och motigt gav min uthållighet en liten extra självförtroendeboost! ”Är du glad idag?”, frågade dottern lite senare. Jag hoppas att hon frågade för att jag verkade så stolt över mig själv!
Efter kräkspringrundan var jag så igång att jag passade på att klippa gräset inför Svärmors ankomst. Det blev så fint så, men precis som när jag klippte gräset för ett par veckor sedan så gick vädret från att ha varit alldeles lagom skönt till 10°C och ett riktigt kallt småspiksregn. Ja, jag hann ju klippa klart innan väderomslaget, så jag har ingenting att klaga på. Dagens päron var ruskigt smaskigt! Direkt från trädet, inga odjur i sikte.
I kväll kom min fina svärmor hit. Hon ska vara här tills på tisdag och vi får börja med två shopping- och museidagar då vädret ska fortsätta vara ruggigt fram tills helgen. Hon har med sig en stickning, så hon kanske får underhålla sig själv lite under skoldagen. Det löser sig säkert.
Förresten läste jag den tråkiga nyheten att Richard Gere ska skilja sig från sin andra fru. Olika önskningar om hur livet ska levas tydligen… Jag blir alltid så ledsen av skilsmässor. Det var inte den första den här veckan heller. Mest synd är det om barnen. 🙁 Brittans Everytime är vacker och sorglig och kanske kan trösta de stackars-synd-om.
Richard Gere och hans första fru Cindy Crawford måste vara världens snyggaste par genom tiderna. Har du något annat förslag? Bilder från Internet.
