Långsamt kommer också i mål, eller hur var det nu Maria? I morse var jag så tung i benen att mitt springande mest kunde liknas vid skumpande eller lullande. Sista springrundan skulle jag hålla på i tre minuter. ”Tre minuter”, skrattar du säkert nu. Men skrattade gjorde inte jag. Jag kräktes nästan i stället. Men något jag inte gjorde var att ge upp. Jag höll ut tills det var dags att gå igen. Så trots att det var så tungt och motigt gav min uthållighet en liten extra självförtroendeboost! ”Är du glad idag?”, frågade dottern lite senare. Jag hoppas att hon frågade för att jag verkade så stolt över mig själv!
Efter kräkspringrundan var jag så igång att jag passade på att klippa gräset inför Svärmors ankomst. Det blev så fint så, men precis som när jag klippte gräset för ett par veckor sedan så gick vädret från att ha varit alldeles lagom skönt till 10°C och ett riktigt kallt småspiksregn. Ja, jag hann ju klippa klart innan väderomslaget, så jag har ingenting att klaga på. Dagens päron var ruskigt smaskigt! Direkt från trädet, inga odjur i sikte.
I kväll kom min fina svärmor hit. Hon ska vara här tills på tisdag och vi får börja med två shopping- och museidagar då vädret ska fortsätta vara ruggigt fram tills helgen. Hon har med sig en stickning, så hon kanske får underhålla sig själv lite under skoldagen. Det löser sig säkert.
Förresten läste jag den tråkiga nyheten att Richard Gere ska skilja sig från sin andra fru. Olika önskningar om hur livet ska levas tydligen… Jag blir alltid så ledsen av skilsmässor. Det var inte den första den här veckan heller. Mest synd är det om barnen. 🙁 Brittans Everytime är vacker och sorglig och kanske kan trösta de stackars-synd-om.
Richard Gere och hans första fru Cindy Crawford måste vara världens snyggaste par genom tiderna. Har du något annat förslag? Bilder från Internet.
