27 aug

Reach – Projekt 7.

Snart är det dags för mig att nå nya höjder. Den 1/9 är det nämligen dags att hoppa på min kompis Ashlynns träningsprogram. A är numera träningscoach (inte riktigt PT) och jag ser fram emot att få bli utmanad av henne och de andra i gruppen. Parallellt med detta har jag stramat åt min kost, eller egentligen hela familjens, och hoppas att mina jeans sitter lite bättre om åtta veckor då träningen förhoppningsvis är igång och Mysmaskens utmaning är genomförd.

Så här ser själva A ut efter ca två års regelbunden träning. Jag lovar att varken lägga upp före- eller efterbilder på mig själv, men jag hoppas åtminstone att få lite bättre kontroll över mina muskler. Yogan fortsätter som vanligt med början nästa vecka och jag promenerar redan, så någon soffpotatis lär jag inte bli i höst.

27_3

26 sep

Ge inte upp!

Långsamt kommer också i mål, eller hur var det nu Maria? I morse var jag så tung i benen att mitt springande mest kunde liknas vid skumpande eller lullande. Sista springrundan skulle jag hålla på i tre minuter. ”Tre minuter”, skrattar du säkert nu. Men skrattade gjorde inte jag. Jag kräktes nästan i stället. Men något jag inte gjorde var att ge upp. Jag höll ut tills det var dags att gå igen. Så trots att det var så tungt och motigt gav min uthållighet en liten extra självförtroendeboost! ”Är du glad idag?”, frågade dottern lite senare. Jag hoppas att hon frågade för att jag verkade så stolt över mig själv!

25_2

Efter kräkspringrundan var jag så igång att jag passade på att klippa gräset inför Svärmors ankomst. Det blev så fint så, men precis som när jag klippte gräset för ett par veckor sedan så gick vädret från att ha varit alldeles lagom skönt till 10°C och ett riktigt kallt småspiksregn. Ja, jag hann ju klippa klart innan väderomslaget, så jag har ingenting att klaga på. Dagens päron var ruskigt smaskigt! Direkt från trädet, inga odjur i sikte.

25_4

I kväll kom min fina svärmor hit. Hon ska vara här tills på tisdag och vi får börja med två shopping- och museidagar då vädret ska fortsätta vara ruggigt fram tills helgen. Hon har med sig en stickning, så hon kanske får underhålla sig själv lite under skoldagen. Det löser sig säkert.

25_1

Förresten läste jag den tråkiga nyheten att Richard Gere ska skilja sig från sin andra fru. Olika önskningar om hur livet ska levas tydligen… Jag blir alltid så ledsen av skilsmässor. Det var inte den första den här veckan heller. Mest synd är det om barnen. 🙁 Brittans Everytime är vacker och sorglig och kanske kan trösta de stackars-synd-om.

Richard Gere och hans första fru Cindy Crawford måste vara världens snyggaste par genom tiderna. Har du något annat förslag? Bilder från Internet.

25_5

25_5

31 maj

Tipstorsdag vecka 22.

Veckans tips är enkelt och rättframt. Rör på dig! Kroppen mår bra både under tiden och efteråt. Vår kropp är inte skapad för att sitta och dega på en stol hela dagarna.

I går var det dags för VårRuset dag 2 ute vid Stockholms universitet. Flera av mina lagkompisar var duktiga och sprang på fina tider. Jag varken sprang eller fick någon fin tid, men jag fick en härlig promenad i rask takt tillsammans med en annan lagmedlem. Solen sken på oss ända in i Stora Skuggan i närheten av målgång! Det var precis vad jag behövde för att rensa hjärnan. Och som sagt. Nästa år kanske jag ger mig på att jogga lite mer än vad jag gjorde idag. (För övrigt var en av lagdeltagarna otroligt lik min kompis C. Har du släkt i Holland, C? M är nämligen därifrån…)

12 mar

Hur känner du?

Jag känner att jag fylls med lite mer liv för varje dag som går. Solen, ljuset, grönskan – åh, vad jag har saknat det! För varje år som går blir jag mer och mer känslig för mörkret och kylan. Är det dags att överge fäderneslandet till förmån för ett ställe där man slipper denna evinnerliga vinterseghet? Jag har egentligen ingenting emot snön och det är otroligt mysigt med brasor och levande ljus, men det är fortfarande tungt att ta sig igenom allt det andra. Barnen är så mycket mer villiga att stiga upp då det faktiskt är ljust i rummet klockan sex då de ska upp och det är ännu en i raden av alla fördelar. Vi är gladare, mer positiva och ser mer av det fina runt omkring oss… Jag vet att det finns ljusterapilampor och att kost och motion påverkar den mentala hälsan också, men om man inte utsätter sin kropp för de här vinterutmaningarna alls? Vad händer då?

Jag längtar efter att springa i spåret igen. Nu önskar jag att jag hade en bärbar blåslampa så jag kunde smälta all is som fortfarande ligger kvar där inne i skogen. Jag gillar nämligen inte att springa på asfalt och det är det enda alternativet än så länge. Ja, om man inte är väldigt våghalsig eller har dubbar på sina springskor förstås. Motionscykeln är så trååååkig och jag har dåligt med plats framför teven om jag ska träna med hjälp av någon dvd. Det är så jag längtar tillbaka till lekrummet i Philadelphia – megastor teve i ett rum som alltid var tomt på folk efter kl 18 då de flesta hade egna teveapparater i lägenheterna och alla småbarn hade lagt sig. Jag körde kickboxning så svetten stänkte flera meter. Jag blev rätt vältränad… Synd att jag tycker så illa om att träna i grupp, för annars hade nog just kickboxning varit rätt kul. Förresten blev jag alldeles danssjuk då jag tittade på Mello-Bello i lördags. Jag vill också kunna dansa! Jag rör mig lika graciöst som en elefant, men alla kan väl bli bättre? Vad gör ni? Tränar ni något? Nu ska jag träna öronen och tårna till den här låten. Ha en fin måndag!

Ps: Kl. 15.00 i eftermiddag öppnar Leila Lindholms nya General Store.

03 jan

Nytt år, gamla föresatser?

Jag brukar liksom en massa andra människor dra i handbromsen lagom till nyår. Det ska slutas med godis, tränas mera och allt ska bli bättre. 2012 började inte riktigt så. Jag har redan hittat min väg och även om julhelgen blev en onyttig parantes vet jag vad jag ska göra och hur jag ska nå mina mål.

Svågern var ute och sprang en runda i spikregn i går morse. Jag vet att det inte är något jag skulle göra. Jag älskar att röra på mig då kroppen är i balans och syret når alla muskelceller som behöver jobba, men träningen ska vara njutningsbar. Det är den inte om man får småspik i ansiktet… Jag fortsätter med raska promenader, lagom jogging, spurter, lite lagom styrketräning, plankan, upphopp och pullups.

I somras hade jag nolltoleransambition för synligt socker med undantag för frukt och mörk choklad. Mellan juni och september åt jag extremt lite vitt socker och kände hur fantastiskt bra jag mådde! Jag har bestämt mig för att ha samma mål nu också. Det gör mig lite tråkig som gäst, men jag får väl låtsasäta lite för syns skull om jag bjuds på något helt enkelt. Det har funkat förut. 🙂

Stackars grannar som har fått en så stor äppelskörd att de måste dela med sig och stackars oss som ”måste” dricka nypressad äppelmust. Fantastiskt gott!

The Evil wheel. Har ni testat? Magen lär bli rätt fin om man orkar komplettera plankan med denna mördarmaskin. Gaaaahhhh!