vänner – Sida 21

30 dec

Det är för jobbigt att gå upp för trappan.

Det är därför du inte får några bilder. Bloggapparna vägrar fortfarande ladda upp foton och datorn står på övervåningen.

I går kom morbror, moster, två kusiner och två kusinbarn på besök. Min morbror är Godiskungen själv. Han hade letat upp sisådär tre kilo gott godis. Det var allt från Mariannekolor till Yorks mintgodisar. Han fick ytterligare pluspoäng för det. Jag överlevde det faktum att jag satt som en pascha i fyra-fem timmar och lät alla andra fixa grejer.

Idag hoppade vi över att vara ”the dessert house” på vår progressive dinner-runda. Vi stannade alla kvar i huvudrättshuset istället. Tänk. Det gick också bra! Trist bara att inte kunna göra något. Jag får helt enkelt fortsätta sitta här i soffan och pussla och läsa och kommendera familjen att göra saker.

23 dec

Om ensamhet och flersamhet.

Här är boken jag precis har börjat läsa. Ämnet känns viktigt för mig som väl kan räknas till den första generationen som började uppleva fenomenet som boken diskuterar. Jag återkommer.

Just för tillfället känner jag mig jätteglad över att vara ensam tillsammans. Det finns så många jag älskar, tycker om och bryr mig om som jag kan vara ensam tillsammans med genom teknikens under. Du är en av dem.

Jag älskar att vara social på riktigt också. Vi försöker ha gäster över på middag så ofta som möjligt. Ska man ändå laga middag, så… En av våra gäster berättade om sin erfarenhet som nyskild och fram tills han gifte om sig. Han slutade existera, för singlar blir inte hembjudna till folk. Jag frågade om han trodde att det var för att människor i bekantskapskretsen ”höll på frun” i skilsmässofrågan, men han trodde bara att det var en del av sanningen. Jag rannsakade mig själv och blev sittande med skämshatten på. Visst är det så att vi mest har umgåtts med par med barn i samma ålder som våra. Nu har jag och maken gjort helomvänding. Nja, kanske bara halvomvändning förresten. Vi har bjudit hem singlar, äldre, yngre och mixade sedan det ögonöppnande besöket. Det är kul! Har du inte testat själv tycker jag att du ska prova.

Förresten såg vi The Hobbit nu i kväll. Kul och lite läskig, men fantastiska miljöer och roliga specialeffekter. Man känner sig alltid lite extra vacker om man jämför sig med en ork. Prova! Dags för julklappsinslagning. Det är roligt, men tar alltid längre tid än jag räknar med. Vi får väl se om det gäller när man dragit in radikalt på julklappsinköpen också.

18 dec

Festival of Lights.

Våra vänner bjöd i kväll med oss på en två timmar lång runda då vi fick uppleva snöslask och amerikansk överdådighet i perfekt harmoni! Många hus har ljusdekorationer ute, men inte alls alla. Vissa anlitar speciella ljussättningsföretag för att få till makalösa julscener hemma hos sig. Jag tror att det både är för sin egen och för andras skull. Miljövänner får nog finna sig i att ställa sig ambivalenta i frågan. Å ena sidan är ljusen miljöförbättrande. De lyser upp vinterkvällarna och gör livet lite roligare. Å andra sidan går det väl en massa extra elenergi…

Spanish Forks golfbana bjöd på den ena scenen mer spektakulär än den andra. Jag gillade juldinosaurierna, men det var svårt att få till en bild på dem. Fönstren immade nämligen igen hela tiden då vi var tretton personer i bilen!

Jag tog min jackärm och försökte torka av imman, men det vattenavstötande materialet var inte direkt till någon hjälp. Vågrätt vatten på insidan, lodrätt på utsidan.

Vi åkte förbi ett ”gated community” där Donny Osmond och hans familj bor. Våra ciceroner hade fått tips om att Donny alltid fixar bästa ljussättningen utanför sitt hus, men då de inte fått exakt adress utan bara en ungefärlig så fick vi gå på synsägen. Det här var i alla fall det mest dekorerade huset i grannskapet oavsett om Donny bor här eller ej. (Det här är för övrigt någon kilometer från vårt hus.) Men jo, det ser ut som att husprofilen stämmer. 😉

Hoppas att du också får lite ljus och värme hos dig. Jag har hört att det snöat ordentligt i Sverige. Det har det gjort här också under kvällen, en massa tung blötsnö. Jag ser varken fram emot skottandet eller bilkörandet, men har vi tur hinner det smälta innan det är dags att ge sig av.

15 dec

Det vänder.

Det känns lite konstigt att skriva en blogg som är som en dagbok men ändå inte. Jag skriver och berättar vad som händer i vardagslivet för släkt och vänner. Jag skriver om mina tankar till alla som vill lyssna. Jag skriver nyttigt och onyttigt och ibland skriver jag bara av mig. Egentligen borde jag kanske slänga inlägg som har uppfyllt sitt syfte precis som jag brukade riva ur dagboksblad som liksom var för mycket eller som gav en sanning som var för mycket eller inte alldeles tillräckligt då jag höll mig med vanliga pappersböcker? Å andra sidan hade bloggen blivit väldigt hattig då, för allt som står här har samband på ett eller annat sätt. Vissa dagar tänker jag högt med bokstäver och somligt skriver jag innan jag har tänkt färdigt. Vissa tankar får jag hjälp att komma vidare i och ibland hjälper det att se sig själv genom någon annans ögon.

Idag fick jag en kommentar från dig som aldrig skrivit något här förut. ”Måste bara säga att jag är upplyft av din argt rungiga blogg! Mkt glöd och styrka.” Jag blev alldeles förvånad. Är min blogg argt rungig? Visar jag glöd och styrka? När jag har känt mig mer förvirrad, ledsen och svag än någon gång förut? Det har hänt så mycket i mitt liv det senaste året. Jag har gått igenom saker jag aldrig hade förväntat mig skulle hända just mig, just då och just nu. Jag har blivit stark, jag har känt mig svag, jag har känt kärlek, jag har upplevt sorg, jag har stått emot, jag har dragits med, jag har vuxit. De senaste månaderna har jag känt hur jag trillat ner, ner, ner utan att hitta hålet i isen, jag har velat hjälpa utan att kunna göra något och hur illa det nu än har varit så har jag vaknat varje morgon.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp av min fantastiska familj. Med alla korten på bordet är det naturligtvis lättare att veta vad man ska säga. Tack till dig som har peppat och kramat och uppmuntrat genom cyberrymden utan att veta annat än att jag har varit ledsen. Jag uppskattar det verkligen! Min resa fortsätter. Jag är starkare idag än i går och jag är framför allt gladare. Jag har sett ljuset. I morgon är en annan dag och man blir glad av rött.

Innan jag lämnar den fantastiska texten av Bjørn Eidsvåg till dig – Tack Annette! – vill jag säga att jag är tacksam över livet, även om det inte riktigt uppför sig som jag hade önskat. Jag samlar styrka inför det som ligger framför mig. All kärlek till dig.

Eg ser

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

10 dec

Kaskadkräkningar och lussefirande.

Lördagen bjöd på middag hos vänner från förr, mycket nostalgi och kaskadkräkningar från två nysjuka ettåringar. Maten var fantastiskt god, så jag försökte avskärma kräkningarna då de kom. Flickorna blev sjuka precis innan vi kom dit, så ingen hann ställa in träffen. Efter middagsprat, köttbullar, potatismos och chokladfondant åkte vi i osamlad trupp till Olympus High School där vi bjöds på ett riktigt fint Luciafirande. Barnen och ungdomarna var jätteduktiga och det var många som hade lagt ner en massa arbete på att få till den här festen! Nu kan jag fira Lucia med lussekatter och Sveriges Televisions Lucia nästan precis som vanligt på torsdag. Hur firar du?

Dansen runt granen var det full fart på! Där satt minsann varenda dansvisa. Jag tvivlar på att svenska barn ens kan alla de där visorna med rätt verser och allt. Tjohej!

Det enda i ”showen” jag inte riktigt gillade var Midvinternattens köld är hård på engelska. Mannen som läste till det vackra bildspelet var i och för sig jätteduktig och kunde hela dikten utantill, men den gjorde sig inte riktigt på engelska…

08 dec

Julgodis utan ljus sirap…

… är ju inte möjligt att göra! Jag hade glömt att köpa med mig ljus sirap fast Stephanie hade tipsat mig. Vi testade lite med corn syrup eftersom någon i ett bakforum hade föreslagit det som ett fullgott alternativ. Vi bakade jordnötsbitar, även kallade Snickerskakor, i första testomgången, men tyvärr räckte den där fusksirapen inte hela vägen. Ingen klagade på kakorna. De blev rätt söta ändå, men de fick inte den rätta knycken! Vi bestämde oss för att hålla oss till pepparkakstryfflar, jordnötsbitar, marsipangubbar och vuxen-Rocky Road idag. När vi fixat sirapen kör vi en omgång kola och knäck. I morgon kan det hända att vi hittar rätt grejer på Swedish Heritage. Annars har jag hittat ett ställe på nätet där man kan beställa, så vi reder oss!

Godast i dagens godisskörd blev pepparkakstryfflarna. Gör en god chokladtryffel av grädde, lite smör och en favoritchoklad. Låt stelna till lagom rullvänlig konsistens och forma små bollar som rullas i pepparkakssmulor. Det där med ”små kulor” är viktigt. Det blir för mastigt om man drar till med stora godisar med så mycket smak i.

Barnens och de vänner de är med mest. Deras familj påminner mycket om vår, så vi känner oss rätt bekväma tillsammans. Det känns skönt att vi redan har hunnit få en liten bas av släkt och vänner här. Det hjälper mycket. Tänk vilka trevliga människor det finns! Alla är inte självklara, men livet blir mer spännande då det inte är så förutsägbart.

Den här nötknäpparen alltså. Vilket fynd! Ja, eller inte. 1 400 kr! Men då funkar han å andra sidan både inomhus och utomhus och dessutom är han lika ståtlig som vilken människa som helst. Ibland undrar jag vad det är som får folk att köpa sådana här saker. Ljus är min grej. Jag hade nog kunnat tänka mig lägga ner så mycket pengar på fina ljusslingor även om vi nu inte har gjort det just i år, men uppblåsbara tomtar och blinkande renar… Nej, det är liksom inte min grej.

När familjen var ute i skogen och valde gran hade de svårt att bestämma sig. De kom hem med det här muskedundret. Inte för att maken är särskilt lång, men han är inte särskilt kort heller, så utgå från 175 cm så får du kanske en uppfattning om hur hög den är! Det roliga är att granen faktiskt funkar där i hörnet där vi har så högt i tak. Det är fint och när vi köpt två ljusslingor till och hängt på dem tillsammans med våra ihopskrapade och ihoppysslade och fyndade dekorationer så kommer granen att bli riktigt tjusig.

Det bästa med julisen är dess kottar. Visst är de fina?! Äkta kottar i julgranen har vi aldrig kunnat stoltsera med förut.

För övrigt har den här dagen varit lite bättre. Jag vet att saker och ting ordnar sig, men ibland tar det lång tid och ibland önskar man att det inte fanns något att ordna till. Så önskar jag just nu till exempel. Ha en fin helg, hördu. Det är andra advent på söndag och kanske är just du en av de lyckliga, eller mindre lyckliga, som fått vacker snö lagom till lussefirandet.

07 dec

En dag vänder det.

Tack för omtänksamma kommentarer, fina sms och snälla mejl. Livet är helt enkelt tufft ibland, svårt att hantera och lite orättvist. Eller mycket, beroende på vad man jämför med. Jag brukar säga att vanliga vardagar är bra och jag menar verkligen det. När livet ser ut som mitt, med så fantastiskt mycket gott, borde det inte vara svårt att lista massor av saker att vara tacksam för. Jag kan göra det nu också. Ledsamheter är jobbiga att hantera för folk runt omkring. Man är väl hellre med en glad och busig människa än en som ser ut att ha tappat allt smör i Småland? Ibland får man till och med låtsas för att göra gott både för sig själv och de som finns runt omkring. Det kan vara precis det som är rätt medicin! Jag stannar till, njuter av doften från granen, gråter, äter en pepparkaka, gråter, snyter mig och skrattar åt något roligt min dotter visar mig. Så får det vara just nu. Och jag lovar att fokusera på det fina och glada och härliga med den här tiden fram till jul! Inte för att låtsas, utan för att hjälpa mig själv. Det är jag, och alla runt mig, värd.

Ni vet sådana där fina viktomtar som i alla fall jag är uppväxt med? Sådana, fast i metall, fick vi idag i ett julpaket från svärföräldrarna. Det fanns också annat juligt som genast puffade upp inredningen några steg. Jag luktade lite på Leva & Bo-tidningarna som jag ska läsa som kvällslektyr och lät barnen smaka var sitt kärlekspiller. Nog blev de genast märkbart kärleksfullare?

I vår gran hänger än så länge en enda dekoration. Sonen fick den som present för ett par dagar sedan. Barnen får alltid dela på en paketkalender och ett givet innehåll är var sin ny julgransdekoration. De börjar till och med bli så stora att de uppskattar dessa gåvor även om de kanske inte tillhör en tonårings toppönskningar! Jag läste någonstans att människor behöver traditioner för att må bra. Dessa traditioner kan se väldigt olika ut, men de uppfyller samma behov. Kanske är det därför så många fortfarande firar en halvkristen jul fast de inte erkänner sig som det minsta religiösa? Jag känner människor som säger att julen är en hednisk högtid från början och att de har sin fulla rätt att fira jul av den anledningen. Flera av dem går ändå gärna på midnattsmässa, låter döpa sina barn, gifter sig i kyrkan och uppmuntrar sina barn att konfirmera sig. Som sagt. Traditioner är viktiga och ju äldre man blir, desto viktigare känner jag att de är för mig. Att inte bli uppvaktad på födelsedagsmorgonen, det skulle jag nog inte kunna smälta. 😉

På lördag är vi bjudna på middag hos vänner som bodde i Sverige i några år. De brukar bjuda in svenskar och går sedan på Luciafirande här. Många har varnat oss för att lussetåget är uselt. Barnen och ungdomarna kan varken melodier eller svenska, men de gör vad de kan och det är det som är det viktiga! På lördag firar vi alltså Lucia med glädje, njuter av det vi får och kan drömma om det här. Den där lussebrudsvisan har fått mig att rysa varje gång. Det är så effektfullt då bara barn med tända ljus är med och sjunger och man fyller på med fler och fler. Hädanefter blir det inte bara utebliven Globenlucia för oss, utan för alla. I år kör man i Friends Arena. Jag hoppas det blir lika bra som vanligt. Dock rekommenderar jag alltid Luciamorgon i kyrkorna runt om i Stockholm framför det stora firandet om man måste välja.

TACKSAMHETSLISTA 6 december 2012 (lite random, mer än de självklara – familj, vänner, kärlek…)

Metallica finns på Spotify
Annas pepparkakor
världens trevligaste brevis som levererar paket fram till dörren
glada marimbatoner
Celestial Seasonings finfina örtteer
riktiga magskratt
sushi
julklappshemligheter
snöklädda berg
badkar

Se där… Det gick ju bra! Hoppas att du njuter av livet och att du tar tillvara de finaste stunderna och bevarar dem i ditt hjärta.

01 dec

Advent?

I morgon är det första advent. Nu har vi i alla fall två ljusstakar för levande ljus och fyra adventsstjärnor (som senare idag ska få lampor och förlängningssladdar så man faktiskt kan få någon användning av dem). I går kom T och R över på middag och stannade hela långa kvällen. Hur trevligt som helst och precis vad jag behövde. T hade med sig adventsljusstake och julbock till vårt i år väldigt sparsamt dekorerade hus!

”När festen är slut…” Jag hade tänkt länka till Teddans ”När showen är slut…”, men det fanns ingen vettig YouTube-version. Här får du en annan av hans (och brorsan Kenneths) fantastiska skapelser istället.

För övrigt vill jag bara påminna och att det alltid finns någon som har det värre. Som Scarlett Johansson till exempel. Hon kan väl aldrig vara nöjd med den tatueringen? Eller? De andra hon har är nu inte mycket vackrare, men ändå… (Bilden snodd från Aftonbladet.) Och det finns knep att ta till då livet inte visar sig från sin vackraste sida.

Happy, Happy!

14 nov

Skönt med nätverk.

När man flyttar till ett nytt ställe känns det skönt att komma in i en gemenskap tämligen omgående. Vi har verkligen tur som har släkt, vänner och bekanta på plats. Vi blev dessutom uppfångade i vår församling i kyrkan på en gång och grannarna har inte varit annat än jättetrevliga och välkomnande. I går ringde jag till en svensk bekant som bor här i närheten och vi satt lääänge i telefon. Att ha liknande erfarenheter bygger broar. Hur tråkigt jag än tycker det är att vara långt ifrån mina släktingar och vänner är jag glad att vår familj får den här upplevelsen tillsammans…

13 nov

Hoppsan!

Jag hinner inte med bloggen! Det är positivt. Det betyder att jag har så mycket att fylla mitt liv med att jag knappt hinner tänka. 🙂 I kväll hade vi en av våra favoritfamiljer över till vår familjekväll. Potatisgratängen hade stått i ugnen i två timmar och potatisen var fortfarande hård. Jag hade glömt det här fenomenet från Phillytiden. Det är bara att ta till kocktipset att gräddstuva potatisen innan man gör gratäng av den… Jag vet inte vad det är med de amerikanska potatisarna, men de är i alla fall av en fastare sort än någon av de svenska jag har provat! Smaken blev i alla fall helt perfekt. Suck. Dessutom hade vi så trevligt och äppelkakan och glassen kompenserade nästan för den misslyckade middagen, så jag tror att jag ska kunna släppa detta lagom till nästa gång vi ska ha gäster.

Nu är det dags att hoppa i säng. Jag får jobba i morgon istället. Vill du läsa ett mer givande blogginlägg tycker jag att du ska hoppa över till min syster som i kväll fick mig att sakna min symaskin väldigt mycket… Förresten saknar jag vårt kattskrälle rysligt mycket. Hon frodas hemma hos mina föräldrar har jag fått rapport om. Tydligen blir hon riktigt bortskämd. Hur ska det gå när vi kommer tillbaka? Hon kommer att vägra torrfoder, det är ett som är säkert. Hrmfff. Här Milla – den här är till dig! (Mamma, se till att skruva upp volymen. Milla är van vid att höra vår familjeversion. :))