Tag Archives: fira

11 okt

Fira kungligt!

Min kära mormor hävdade alltid att jag var ”kunglig”. Jag fick aldrig någon förklaring till vari det kungliga låg, men benämningen förpliktigar. När maken föreslog att vi skulle samlas hela familjen på Prins Eugens Waldemarsudde blev jag jätteglad! Jag hade inte varit där sedan 1993 och ingen annan hade varit där alls, så det blev en riktig fullträff. Trots att regnet hängde i luften blev det ett jättefint besök.

Här har du alla våra fina ”barn”! Jag blir så glad av att hänga med dem.

Pussgurkorna.

Ingenjören inspekterar.

Trädet i trädet.

Jag kom inte ihåg att drottning Margareta var så trädgårdsintresserad. Kanske var det mitt eget ointresse för trädgårdar då jag var 23 som gjorde att Waldemarsuddes trädgård hamnat i glömska. Buketterna inne på slottet bestod dessutom alla av egna blommor. Vilka buketter, sedan!

Vårt besök föranleddes av John Bauer-utställningen, men hela övervåningen bjöd på en stor Lena Cronqvist-utställning. Vi började där och jag sörjde över mental ohälsa i allmänhet och Lenas personliga livsöde i synnerhet. Vilken tung och mörk konst! Jag hade haft svårt att hänga psykoser och elchocker på väggarna. Cronqvists skulpturer däremot älskar jag!

Det kanske inte förvånar någon att detta verk blev min favorit.

Sedan var det dags för John Bauer. Han producerade mer skönhet under sitt 36-åriga liv än de flesta 100-åringar lyckas åstadkomma. Varje tavla fick mig att förundras över detaljrikedom och precision. Magiskt! Jag rekommenderar verkligen denna utställning, Trollbunden. (Inte bara John Bauer, men främst.) Du har gott om tid på dig då den håller på tills den 24/1 2021. Lena Cronqvist-utställningen stänger dock 25/10.

Elisabeth Henrikssons glas- och tennkonstverk talade verkligen till mig. Is, vinter, trollkonst, Narnia.

Favoritfotot som ”bara blev”. Efter promenaden i trädgården började det regna så mycket att det inte kändes okej med picknick utomhus, så vi satte oss i bilen och bullade upp. Så mysigt ändå! Dagar som denna gör mig så glad under lång tid.

17 sep

Om sådant som inte blev.

Igår skickade en vän från Utah ett klipp från Salt Lake Citys nya flygplats. Det är inte utan att det stack till lite. I dagarna skulle maken och jag ha flugit till Seattle för att sedan bila ner längs Oregons kust och avsluta turen i Salt Lake City för att fira min 50-årsdag och sedan flyga därifrån. Så var planen i alla fall precis i början av året. Sedan kom coronaviruset. Och bränderna i Oregon.

För några dagar sedan skickade min syster bilden på Carina Bergs nya neonskylt. Jag brukar säga ”det är som det är och det blir som det blir” när saker och ting skiter sig, men det här är ju ännu mer träffsäkert! Det är det jag försöker ta till mig när jag nu sitter här och känner mig lite besviken. Jaja, men nu blev det så.

Ps: Jag fick ett mejl från VisitBritain med ”dröm och planera för när coronaviruset inte längre regerar”, typ. Den här länken till brittiska hotell fick mig att dregla lite. Dessutom fick jag tillbaka mitt irländska arv när Ancestry uppdaterade sina DNA-profiler. Jag VET att jag har ett särskilt band till Irland, men vem det kom ifrån och när har jag ingen aning om.

16 sep

Grattis på Internationella dagen för bevarande av ozonskiktet.

Ibland är det inte lätt att hänga med i svängningarna. För alla som är lika gamla som jag känns dagens tema igen, även om det var länge sedan någon talade om ozonskiktet. Idag talas det om koldioxid och klimatförändringar, hållbarhet och vegetarianism, sopsortering och plastskatt. När jag växte upp handlade allt om ozonskiktet. Vi skulle alla dö i hudcancer eftersom det moderna samhället tog död på ozonskiktet med freonerna som bland annat användes som köldmedium i frysar.

Här kommer en uppdatering på engelska om du vill veta vad som händer med ozonlagret. 2019 var i alla fall det naturliga hålet mindre än någonsin. Är inte det något att fira, så säg?

14 sep

Grattis på födelsedagen!

Vår älskade dotter kom till världen påhejad av kraften i de fem kvinnor som var med i rummet den där morgonen på 90-talet. Maken hade redan flyttat till Filladellfisa, som storebror sa, så det föll på min mamma och min moster att följa med till BB som doulas. Vi hade hela tiden vetat att om allt gick som det ska kommer jag att antingen behöva föda själv eller ha med mig någon annan än maken. För mig var alternativet solklart. Kunde inte maken vara där fick ingen annan heller vara där. Ju närmare förlossningsdagen vi kom, desto mer lockande kändes min mosters erbjudande att hoppa in som födelsecoach. Min förlossningsrädda mamma ändrade sig helt plötsligt och sa att hon också ville vara där och att hon kunde gå ut om det blev för jobbigt. Det slutade med att de båda blev till ett helt fantastiskt stöd. Trots att slutskedet blev kaotiskt av olika anledningar var det överlag riktigt bra. Min barnmorska sa att hon aldrig hade varit med om något liknande och att hon aldrig skulle glömma kvinnokraften i förlossningssalen.

Fotograf: Karin Vivar

E har varit stilsäker ända sedan hon kunde börja klä på sig själv. När hon tittar i fotoalbum undrar hon varför vi lät henne klä sig så tokigt. Jag hävdar att det är just detta som gjort henne till en av de mest stilsäkra människor jag känner. Hon kan se snygg ut i en skitig målartröja. Att innan två års ålder veta att glasögon och hårband kan lyfta vilken outfit som helst måste väl vara en superkraft?!

Det är roligt med stora barn som inte längre är barn, utan härliga och fantastiska vuxna. Det är också lite tråkigt att inte kunna vara en del av deras liv på samma sätt. Balansen är hårfin. Jag vill ju att de ska klara sig själva! Vissa saker är ändå svåra att släppa. Som födelsedagsfirande och frukost på sängen till exempel. Svärsonen och jag konspirerade och fixade så att allt blev rätt i morse. Födelsedagsbricka fixade han, jag ordnade födelsedagsduk och flagga och skickade i hemlighet i förväg.

Den välbroderade rosduken plockade jag upp på loppis förra året med tanke på att en dag omvandla den till just detta ändamål. Nu var jag lite seg, förstås. När dottern för några veckor sedan ringde och önskade en födelsedagsduk sa jag ”nja, deeeet hinner jag nog tyvärr inte fixa med så kort varsel”, men det var ju bara ljug. Jag hittade ett matchande typsnitt i korsstygn och räknade mitten hit och mitten dit, och så det där med att bokstäver och ord skulle separeras med lagom stora mellanrum. Resultaten blev fint tycker jag och tipsar vidare om att inte låta alla vackra handarbeten rinna genom fingrarna som förspilld kvinnokraft! (Brickan på fotot är vår egen, vid det här laget rätt misshandlade sådana.) Grattis igen till vår älskling! Du är bäst.

09 sep

Fira mer!

I söndags var det dags att uppvakta barnens kusin på femtonårsdagen. Jag kommer ihåg henne som liten bebis, mjuk och gosig. Gosig är hon fortfarande och hon ger världens finaste kramar! Jag har ibland svårt att hänga med i tiden och har fått stor förståelse för alla gamla tanter som utropade ”oj, så stoooor du har blivit” eller ”men HUR mycket har du vuxit sedan vi senast sågs” då jag själv var liten. Jag håller på likadant själv, kan liksom inte hejda mig. Det får vara så. Hur som helst: fira livet! Varje födelsedag är värd att uppmärksamma och lyfta, oavsett ålder på födelsedagsobjektet. Och finns det ingen födelsedag i sikte kan man alltid fira något annat. Min fina vän i Orem överraskade ofta familjen med middagar efter en kalender liknande denna.

Något annat att fira är att jag tog en av de tre militärskjortorna och skickade med i makens urblekta favoritshorts färgbad. Jag älskar den nya färgen! Nu finns det lite variation bland arbetskläderna. Jag kanske ska färga in en av de andra också. En härligt chokladbrun skjorta hade varit kul, tänker jag. Nitors färger är kanonbra och jag har fått jättefina resultat på både bomullsplagg och textilier i andra material. Det gäller bara att välja rätt sorts färg och temperatur på tvättprogrammet. Man ska stoppa in plaggen i maskinen genomvåta för att få ett jämt resultat. Här hade jag lite för bråttom, så man ser vid sprundet och på rygginfodringen att färgen är lite mer grön än på resten av skjortan. Det är helt okej. Skjortan må vara pimpad, men det är ändå ett arbetsplagg.

27 aug

En helt vanlig, ovanlig dag.

Vilken dag vårt hörn av Sverige fick igår. Ett gammalt par här från ön hittades döda i sin bil på havets botten på den plats dit vi styrt kosan kvällen innan för en kvällspromenad. De låg med all sannolikhet redan i vattnet när vi var där, men det var för mörkt för att se något. Usch, tanken på det är lite skakande. Stort uppbåd av polisbilar och ambulanser här ute på vår ände igår morse och sedan var allt som vanligt igen för alla andra. Stackars deras döttrar som i ett slag förlorat sina föräldrar utan att hinna vänja sig vid tanken…

Nästa tidningsrubriker nämnde fallet med den försvunne mannen i Karlskrona och att brottsrubriceringen för de två misstänkta kidnapparna ändrats till att de nu är misstänkta för mord. Vi är flera i familjen som blivit förhörda i samband med detta ärende p.g.a. att vi befann oss samtidigt på en specifik plats, men våra observationer har nog inte lett någon utredning vidare. Hela detta fall är mycket tragiskt och jag hoppas innerligt att mannen hittas och får en ordentligt begravning.

Efter den tunga inledningen kan jag säga att dagen slutade mycket roligare. Igår fyllde en god vän 50 år och jag och dottern åkte dit en sväng för att uppvakta jubilaren. Det är härligt att fira livet! 50 är en stor och viktig dag. Halvvägs till 100. Inte ung längre, men inte heller gammal. Erfaren, men förhoppningsvis inte alltför medfaren. Det finns fortfarande möjlighet till utveckling och styrka! Fint på alla sätt och vis.

I samband med firandet hade vi möjlighet att träffa vännens käresta för första gången. Efter ett visst pusslande kunde vi komma fram till att han har delar av sina rötter i Bredavik och att hans farmors mor bodde på grundfastigheten där vi nu har vårt sommarhus. Jag kunde inte låta bli att gräva ner mig lite och leta efter vårt släktskap, men tror att jag kanske hade fel i mitt antagande om detta. Däremot hade min väninna, grannen, en massa information! Dessutom är hon ingift i hans släkt. Detta är sådant som är helt ointressant för vissa, men som jag tycker är hur spännande som helst.

Idag är det dags att få ner lite grejer i jorden, nu när det inte är snustorrt längre. Annat ska upp. Lite mangold ska skördas och förvällas och jag ska njuta av att det faktiskt är några fruktämnen på gång på mina squash- eller pumpaplantor!!! Sent omsider, men jag vet ju hur fort de växer om de bara får lite näring och vatten. Tjingeling! Ha det fint, och kom ihåg att uppvakta just din Rolf på namnsdagen. Det är han värd!

16 aug

Hurra och allt det där!

Grattis till min fina och duktiga bror som igår fyllde 37, eller vad det nu var igen. Han har haft sin hjullastare ståendes hos oss i några veckor och kommit för att meka med den nästan varje dag. Efter diverse teorier och implementeringar lyckades han nu på sin födelsedag att få loss axeln som suttit som berget. Nu ska bara den nya på plats! Easy-peasy.
Årets kräftskiva med J&J fick oss alla mätta och belåtna. Tipset om chiliaioli från lillebror för några veckor sedan var en vinnare. Mums! Så gott i samklang med skaldjur. Jag har jobbat mig igenom ett gäng olika västerbottenpajrecept och har kommit fram till att de blir goda allihop om de innehåller ägg, grädde och västerbottenost. Min gjorde jag igår med havregryn i pajskalet. Det var okej, men inte min favorit. Den vanliga tog slut, så jag gissar att den var god.
Om att anstränga sig lite extra… Min syster påbörjade ett årstidsskåp. Där ligger dekorationer passande de flesta högtider. Det gör att också sommarstället kan bjuda på festliga omgivningar med tema i alla lägen utan allt för mycket krångel, något som jag verkligen uppskattar. Jag var inte inblandad i den här fina dukningen mer än att jag fixade lite småplock och har gullat med blommorna. Det var så mysigt att sitta där under päronträdet!

03 aug

Idag firar jag 24 år som mamma!

Stort grattis till vår härlige, förstfödde och spännande son som idag fyller 24 år! Jag kan knappt tro att det är så länge sedan vi var på väg till Södersjukhuset och fick hjälp av polisen för att komma igenom Midnattsloppets avspärrningar. Han har alltid utmanat oss föräldrar på olika sätt och att han nu studerar till ingenjör känns ungefär lika revolutionerande som att Darin kom ut som gay idag. Vi är glada över att ha den här fantastiske unge mannen i vår familj!

Förra veckan passade vi på att ha tårtkalas i Bredavik med kusinerna på min sida och hoppas kunna få till ett firande med pappakusinerna nästa vecka. Det kan tyckas märkligt att fira en 24-åring på det här viset, men i alla år har vi sagt hej då till sommarlovet såhär, för en ”vuxen karl”. För en traditionkramare är alla sätt bra utom de dåliga. Jag vill bara tala om att nästan alla sötsaker tog slut, trots att kalasandet delades upp på två delar. Det finns väl alltid lite extra plats i efterrättsmagen?

Konfettiballongerna är så häftiga! Jag köpte ett paket för länge sedan och de har räckt i många år.

Min syster är fantastiskt duktig på vackra presentationer. Det märks att det är hon som gjorde detta blomarrangemang…

… och detta, men att det var jag…

… som gjorde denna ”fantastiska” Pavlova. Ja, förutom ringblommorna då. Jaja, man är duktig på olika saker! Förresten var jag smart den här gången och bakade tre tårtor utan vetemjöl. Prinsesstårtan var en present till sonen och kladdkakan var den enda tårta han specifikt önskade sig. Tur att vi alla gillar olika!

Nu ska vi spela hjärter och bridge. Bridge är det ingen av oss som kan, men på födelsedagar måste resten av familjen ställa upp på födelsedagspersonens önskningar. Ja, så har vi det i alla fall hos oss. Hur gör du?

17 jul

Grattis på 40-årsdagen!

I mars fyllde min syster 40 år. Hon närde ambitiösa drömmar om hur denna högtidsdag skulle firas, men Coronaviruset tog grepp om världen och alla planer fick ställas på ända. Igår var det dags för de flesta av syskonen att äntligen fira Annika och hon bjöd på en härlig dag på Öland och i Karlskrona!