Långhelg i Irland.
Vilka dagar jag har haft! Maken jobbade i Dublin förra veckan och föreslog att jag skulle komma på torsdag kväll för att vi skulle kunna få en långhelg tillsammans. Jag var inte särskilt nödbedd… Min syster som har resbloggen Resfredag, långt mer avancerad än mitt krattande här på monnah.se, frågar ofta om andras drömresmål och tips på vart hennes kommande äventyr ska gå. Jag svarar ständigt ”Nya Zeeland och Italien”. Jag har fortfarande inte kommit till Nya Zeeland, men i Italien har jag varit flera gånger och vill dit igen (och igen och igen) trots jordbävningar och maffia. Nästa gång hon frågar har jag ett nytt tips. Irland!
Vad nu, tänker du kanske? Jag har ju alldeles nyss kommit därifrån? Jag blev bara så förtjust i landet, allt det gröna, det fascinerande språket iriska (namnet Niamh uttalas Ni:v, eh), musiken, vinden, vägarna och allt det andra. Vi hann besöka Dublin, Galway, Doolin, den östraste Aranön Inisheer, Ennis och Limerick innan det var dags att lämna tillbaka hyrbilen på flygplatsen i Dublin igen och vara tacksamma över att ha överlevt vänstertrafiken! Här kommer en liten bildkavalkad.
Dublin
Molly Malone, den prostituerade fiskhandlaren.
Trinity Colleges otroliga bibliotek.
Påminnelse om hur tacksam jag är över att leva i frihet.
Snälla P, kan jag få det här golvet till toaletten? Det har legat i Christ Church Cathedral i ganska många hundra år och verkar klara svängningar i modet bra.
Samuel Beckett Bridge, läckert byggd som en harpa. Harpan har varit Irlands symbol åtminstone sedan tolvhundratalet.
Doolin
Jag kunde ha suttit på puben i Doolin och lyssnat på den här duktiga trion hela kvällen. De ser lite uttråkade ut här, men deras musik var allt annat än tråkig.
Wild Atlantic Way
Som klippt ur ett resemagasin. Maxfarten 100 km/h kan inte ens uppnås om man försöker. Noll vägrenar, cyklister på vägarna och knappt plats för två bilar i bredd, men utsikten är magisk! Och kringelikrokig…
Inis Oírr (Inisheer)
På ett ungefär 250 invånare lever tillsammans så gott de kan på denna lilla ö, längst österut av tre ”Aran islands”, och tar hand om alla turister som söker sig dit. De har 25 elever i primary school och 30 elever i secondary school. De trettio högstadieeleverna har åtta olika ämneslärare. Det låter som ett skämt när man i dagens svenska skola får vara glad om en lärare har mindre än 30 elever i sin klass.
Cliffs of Moher
Ungefär här hängde jag över relingen med en plastpåse i handen och spydde upp den lyxiga frukosten. Klipporna var kvar hela tiden och visade upp sina imponerande 120 m i strumplästen trots detta missöde. Vi skyller på galen sjögång.
Fiskhandlerskan ser ut som om för många har tagit henne på brösten, bokstavligt talat! Golvet var fantastiskt!! Och det gröna är sååååå grönt! Jag känner med kossorna som vill äta det gräset 🙂
Ja, fiskhandlerskans bronsering börjar ge sig… Hehe! Just det gröna är näst intill överväldigande. Det är så otroligt vackert och inbjudande också i ”dåligt” väder, åtminstone på landsbygden.
Vill dit!!
Åh, du skulle bli alldeles förälskad! Jag hittade inte kameran någonstans!!! innan vi åkte och fick därför ta bilder bara med mobilen. Det blev inte så illa som det kunde ha blivit och kanske var det bra för mig att få en reseupplevelse som blev mer påtaglig än de då jag främst letar inspiration genom kameraobjektivet. Jag hoppas att du får komma dit snart!
Vackert! Dit har jag alltid velat åka!!
Du kommer säkert inte att bli besviken då du kommer dit. Det fanns något för alla! Trevligt att du tittade in i bloggen. Välkommen tillbaka.
Underbart vännen! 🙂 Och jag förstår din kärlek till den gröna ön. Vår familj drabbades av den gröna kärleken vid vårt första möte med ön och vi pratar ofta om att resa tillbaka. Tillbaka till ön med de vänliga människorna, språket, musiken och havet. Den goda maten som jag fortfarande drömmer de ljuvligaste drömmar om. Jag är glad att ni fick så fina dagar tillsammans och fick uppleva så mycket fint. Och jag är övertygad om att ni, precis som vi, kommer återvända. Det blir ofta så med platser där man har lämnat en bit av sitt hjärta.♥
Kram
”I mitt hjärta finns många rum.” Jag är så tacksam över att känna starka band till så många ställen i vår värld. Det gör att det är lätt att hitta det fina dit jag kommer. Kram!
Pingback: Om sådant som inte blev.