Tag Archives: skola

21 sep

Alternativ skoldag.

När man hemskolar barn brukar man göra det av lite olika orsaker. I USA är ca 2 miljoner barn hemskolade och det är väldigt många familjer som insett att skolan som institution inte passar alla barn. I Sverige och i Tyskland är det förbjudet att hemskola barn. I Tyskland förbjöds denna undervisningsform på 30-talet av gissa-vilka och i Sverige förbjöds hemskolningen 2010. (”Tillåtet endast vid synnerliga skäl” – läser man mer noggrant är det ett outtalat förbud.)

Jag har som lärare varit helt emot hemskolning. Det kan väl aldrig vara så att skolan inte är det absolut bästa stället för ett barn att växa till vuxen? Nu då våra tre barn hunnit gå rätt många år i skolan och jag varit med i processen som förälder är jag inte längre helt övertygad om att skolan alltid är bäst. Våra två äldsta barn har det väldigt lätt för sig. De har knäckt skolkoden, vet vad som ska göras och hur man ska göra för att undvika få negativ uppmärksamhet. De har välsignats med hjärnor som tänker ”skollogiskt” och har klarat sig bra trots att skolmiljön inte alltid varit den bästa. Nu har de också haft turen att gå från år fyra i Adolf Fredriks Musikklasser, en skola som förvisso är ganska fyrkantig och gammeldags, men som också har bjudit på en massa spännande upplevelser inom skolans ramar. Dessutom är det så att denna skola väl kan kallas elitskola på så vis att det mest är väldigt engagerade föräldrar som medvetet har hjälpt (eller pushat) sina barn välja detta alternativ istället för de skolor de har gått på innan. AF är inte alltid det bästa alternativet och genom åren har vi sett flera klasskamrater välja att gå tillbaka till sina gamla skolor eller byta till någon annan skola.

Yngsta dottern är väldigt musikalisk, kreativ och empatisk. När det gäller logiskt tänkande har hon dock väldigt svårt och hennes matematikundervisning i skolan har mest gått ut på att hon suttit och lyssnat på genomgångar, räckt upp handen för att hon inte förstått, räknat själv för att hon inte fått hjälp (tid är dyrbar då man är 30 barn i klassen), suddat för att det blivit fel och skrivit av facit. På kvällarna har hennes föräldrar försökt reparera skadan och så har det fortsatt. Det är hennes situation som har fått mig att inse att vår yngsta kanske skulle få ett bättre självförtroende och större möjlighet att lära sig om hon inte läste matte på samma sätt som storasyskonen och föräldrarna i familjen… Mitt mål är att hon inte ska hata matte (som så många gör efter fasansfulla upplevelser i skolan) och att hon ska klara sig bra genom att kunna räkna vardagsekonomi – planera tid och budget, räkna på räntor, överslagsräkna för att inte luras i affären, läsa tabeller o s v. Jag vill tvätta bort mattetäcket från siffrorna och få henne att inse att matematik är spännande, nödvändigt och användbart!

Då vi flyttar till USA mitt i terminen har de två äldsta barnen sedan läsårets början fått läsa på distans, engelska och matte. De har fått uppgifter inom idrott och hälsa, hemkunskap, NO (lite klurigt med labbarna, där ligger vi efter), SO o s v. Yngsta dottern har fått läsa skönlitteratur på engelska (lättlästa böcker) som vi lånat på biblioteket, hon har fått titta på engelska/amerikanska filmer utan svensk text, vi har följt ett svenskt matteläromedel och har haft möjlighet att verkligen gå på djupet och förklara matten på ett praktiskt och användbart sätt. (Baka 1,5 sats med recept som inte är tillrättalagda – mycker mer effektivt än att sitta med ”rätt siffror” i boken. Dessutom ser man att 7,25 l mjöl i 1,5 sats kakor inte är riktigt gångbart och därmed fixar vi det där med enheter när vi ändå håller på.)

Nu kommer barnen att få börja skolan i alla fall då vi kommer på plats till vårt nya hem. Deras skolgång kommer att vara lite annorlunda då amerikaner är precis som svenskar, dvs de tror att deras system och betyg och läroplan är det enda som duger och att deras skola är bäst i världen. Vi har fått hjälp av vänner som har gått igenom samma process som vi nu är ingrottade i, de har alltså flyttat från Sverige till USA. Det är inte lätt att tillgodoräkna sig de svenska betygen ska du veta, så så himla bra är vi kanske inte, eller så har det inte slagit igenom i USA än… Jag lovar att tala om hur det går för oss. Barnen tillfrågas innan jag skriver om dem i bloggen då jag inte vill utlämna dem, så kanske kommer jag inte att berätta alla smaskiga detaljer.

Nu ska jag inte ge mig in i debatten om huruvida mänskligheten blir bättre av en sk akademisk utbildning, men läs den här debattartikeln med vetskapen att jag applåderar Mats Alvesson. Jag röstar för att vi börjar se på varandra som medmänniskor utan att bedöma varandra utefter hur många år vi gått på något flashigt universitet. Är någon som  läst blajkurser på Uppsala universitet utan att sedan få något jobb mer värd eller smartare än någon som går el/tele-utbildningen på gymnasiet och börjar försörja sig på en gång efter studenten? Hur ser du på det? Gör fler år i skolan en nödvändigtvis smartare eller mer värd en högre lön? Är det skillnad på utbildning och utbildning?

Oj, nu blev det här alldeles för långt. Jag ska sova och förbereda mig på hejdå-nu-firar-vi-allt-på-en-gång-me-syskon-o-kusiner-festen som går av stapeln i morgon.

Min gamla gymnasieskola, Chapmanskolan, där jag gick Natur ”för det ska man ju göra när man har så bra betyg som du” fast jag ville gå Beklädnadsteknisk, men antagligen hade rätt plats egentligen varit Humanistisk linje. Ja, så kan det gå! Det löste sig ju för mig ändå, men lite spännande är det att jag blev Ma/NO- och musiklärare…

14-åringen under dagens lektion ”blomsterarrangemang” inför festligheterna i morgon. Jag gillar att se barnen omsätta sina kunskaper i verkligheten! Kul också att se dem i olika ledarpositioner… Att som mamma och lärare ta ett steg tillbaka och se hur de hanterar att styra, ta instruktioner, delegera osv – det är spännande! Och vilken livskunskap de får alldeles ”gratis”…

08 jun

Nu är det slut!

Mötas och skiljas är livets gång,
skiljas och mötas är Hoppets sång
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl,
men jag hoppas att vi möts igen

Sonen har gått i samma klass i sex år. Nu är det dags att gå på olika håll. Min avslutningsdag i nian var glad, glad, glad. Jag önskar detsamma till min son och hans fina klasskompisar.

17 maj

Vilken underbar kväll!

Den åttonde juni, på min fars sjuttioårsdag, har våra barn skolavslutning. Då lägger sonen 11 år i det svenska skolsystemet bakom sig. Han har fått med sig en massa fantastiskt och en del mindre bra och musiken är definitivt en av de trevligare sakerna. Här sjöng han för ett tag sedan tillsammans med sin körklass Butterfly. I kväll var det så dags för klassens sista soaré. De flesta av barnen var med och uppträdde på olika sätt. G var sist ut med sitt marimbasolo – naturligtvis bäst av alla! 😉 Jag grät mig igenom de två timmarna i skolans aula. Det blev inte bättre då tre av klasskamraterna sjöng True Colors kompade av gitarr samtidigt som det gick ett bildspel med nedslag från de sex åren barnen har haft tillsammans. Jag ser nu ut som tomatmos i ansiktet, men det var det värt. Glöm inte bort att lyssna på massor av musik! Spela, sjung och dansa ofta. Var inte rädd för att prova nya vägar. Du kommer att upptäcka att det finns makalös(a) musik(er) både här och där.

Dessvärre vet jag inte varifrån bilden kommer, men jag har i alla fall inte gjort den själv.

16 maj

Om svenskars rädsla att diskutera Sveriges invandringspolitik.

”Jag är inte rasist, men…” Har du hört det? Har du upplevt att om någon säger så i en diskussion så blir stämningen ofta konstlad och lite obekväm? Har du märkt att det inte går att föra en diskussion om att man inte tycker att Sveriges invandringspolitik är speciellt bra utan att bli stämplad som rasist? Har du märkt att du får irriterade kommentarer om du säger att du tror att Sveriges sjunkande skolstatistiksiffror påverkas mycket av att man sätter betyg också på de ungdomar som kanske inte bott i Sverige så länge? (En tiondel av alla Sveriges skolbarn är födda i andra länder än Sverige. För mig är det självklart att det måste påverka skolresultaten på det sätt de mäts idag.) Har du märkt att det gäller att akta sig för vad man säger om invandring om det är negativt? (Fredrik Reinfeldt, att säga ”etniska svenskar mitt i livet” då du egentligen menade ”medelålders människor som inte är födda i Sverige” var olyckligt och tog bort fokus från det du försökte framföra.)

En gång för alla vill jag säga att jag inte är rasist. Jag tycker inte att svenskar är mer värda än danskar. Jag tycker inte att jag är mer värd än personer födda i andra länder. Jag har goda vänner som kommer från andra länder än Sverige. Bosnien. Chile. Madagaskar. USA. Ecuador. Ghana. Nigeria. Danmark. Polen. Jag älskar dem alla för de underbara personer de är och bryr mig inte ett skvatt om vilket land de kommer ifrån eller vilken färg de har på huden. MEN. (Där kommer det där förhatliga ordet…) Jag tycker att dagens svenska invandringspolitik suger! Jag ber dig som nu blir alldeles skakig och förskräckt av mina ord läsa inläggen i denna blogg, så kanske vi kan ta en diskussion efter det. Läs också Anna Kayas blogg. Anna är svensklärare och undervisar nyanlända barn. Hon har god insyn och är duktig på att berätta om sin och sina elevers situation.

Ibland önskar jag att jag inte tyckte och tänkte så mycket, men nu gör jag det. Jag säger det jag har på hjärtat till dig som läser här. Tycker du också något får du gärna diskutera i kommentarsfältet. 🙂

Edit: Min man är naturligtvis etnisk svensk, halbtüsk som han är. Själv vet jag inte riktigt om jag räknas då jag från min fars släkt fått en genetisk bloddefekt som kommer från södra Europa och på mammas sida kommer jag från vallonsläkten Bombier (Bonnevier, Bonnier). Skämt åsido… Jag säger det en gång till så att ingen ska missförstå. Jag har ingenting emot människor som är födda någon annanstans än i Sverige eller har annan färg på huden och/eller håret än jag. Jag tycker att det är gräsligt att inkompetenta människor får ”leka” med våra skattemedel utan att förstå vilka konsekvenser det får för alla som bor här, vare sig de är födda i landet eller har flyttat hit.

13 maj

FreedomFest, solig söndag och ont i huvudet.

Vilken helg det här har varit! Jag är alldeles full av intryck efter gårdagens halvdag med hjärngympa och trött i skallen efter grannarna på bergets omåttligt högljudda och störande fest som de hade natten till idag.

I går följde jag, min mor och äldsta dottern (hon var ansvarig för att ta emot alla anmälda deltagare) med in till Myntkabinettet där årets FreedomFest gick av stapeln. Jag är gift med en ytterst fritänkande person som de senaste åren har vänt upp och ner på min världsbild. Han tänkte engagera sig politisk och besökte ett av de politiska partierna i vår kommun och efter det fick hans frihetstankar fri fart. Han blev aldrig politiker. Däremot är han synnerligen engagerad i att upplysa människor om att det är deras ansvar att tänka till och inte bara svälja allt som våra politiker och media serverar oss med. Är du intresserad av att veta mer går det bra att besöka det svenska Misesinstitutets hemsida.

Det var väldigt spännande att lyssna till tankarna från Bo Pettersson från Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid, Jonas Himmelstrand från Rohus, Hans Palmstierna som berättade om vårt kollapsande pensionssystem och ”fettdoktorn” Annika Dahlqvist.

Jonas har tvingats i politisk exil till Åland då han och hans fru hemundervisar sina barn (nej, de är inga religiösa fanatiker, faktiskt inte ens troende mer än på alla de undersökningar som berättar om fördelarna med hemundervisning). Jonas är en fantastiskt bra föreläsare och om du har möjlighet att lyssna på honom tycker jag att du ska göra det. Han har nått ut till många delar av världen och har också talat för FN om sin hjärtesak. Visste ni att Sverige och Tyskland är de enda länder i hela världen som förbjuder hemundervisning? Tysklands skollag är från 1938 om det säger något. (Ni vet säkert att nationalsocialisterna körde hårt med propaganda i skolan.) Sveriges nya skollag började gälla förra året. Då man hör om hur soc jobbar då det är som värst blir man mörkrädd… I Sverige har vi närvaroplikt i skolan, men inte plikt att lära oss något. Säger inte det något? På nära håll har jag mött en flicka som verkligen inte fungerar i skolmiljö. Hon är smart, klipsk och lär sig massor med hjälp av sina föräldrar. De få gånger hon varit i skolan det senaste året har hon skrivit full pott på prov. Hon och hennes föräldrar fick besök av socialen för ett tag sedan. Då socionomerna satt där och sa till henne att hon måste gå i skolan citerade hon skollagen (Läs den ni! Efter det är ni nog inte så förundrade över att skolan inte funkar som den ska. Var ligger fokus egentligen?) där det står att skolan ska tillgodose varje elevs behov. Skolan kan inte tillgodose denna flickas behov, det har bevisats om och om igen. Besökarna gick därifrån, för vad hade de att komma med? Ingenting! Jag tycker att det är sorgligt att situationen är som den är, men samtidigt blir jag arg över det sätt lärare, skolledning och andra har mött det här problemet.

Får jag ge dig ett tips? Inse att det inte kommer att finnas några stora pensionspengar kvar då vi sjuttiotalister blir gamla… Pensioner tar en större och större del av våra skattemedel och vi svenskar blir äldre och äldre. Jag blev så arg på alla som skrev på Facebook att Reinfeldt var dum i huvudet som föreslog en pensionsålder på 75 år. Det visade alla dessa människors okunskap och ”dumhet” – de tror uppenbarligen att staten sitter på en outsinlig skattkista. Skattepengar kommer från… ja, varifrån? Varifrån tror de att skattemedel kommer? Vet du hur vårt svenska välfärdssystem är uppbyggt? Vet du att det är allt färre som betalar för allt fler? Vet du att hälften av alla som föds idag kommer att bli 100 år? Spännande ekvation, det där… Hans Palmstiernas föredrag handlade till stor del om det han skrev här.

Annika Dahlqvists tankar om kost och hälsa lämnar inte många personer oberörda. LCHF – low carb high fat… Kosten bygger precis på det som beskrivs. Få kolhydrater, mycket fett. Inget margarin och för övrigt ”ren” mat så långt det bara är möjligt. Vi äter redan till stor del på det sätt som hon beskrev, men flera som lyssnade i går blev nog lite nyfikna på att testa detta sätt att äta.

En hel massa tyckande och tänkande! Jag tror det får räcka här så blir det lite lättare i nästa inlägg. Ha en fin vecka!

Stockholm var blåsigt och kallt i går, men det kan också vara vackert.

Ps: Jag tror inte att hemskolning är rätt väg för alla. Däremot tror jag att det finns många barn som skulle få en mer positiv inlärningsmiljö hemma. För att kunna undervisa sina egna barn är man dessvärre beroende av att vara hemmaförälder eller egenföretagare för att kunna få ihop det. Det finns massor av spännande forskning att läsa i ämnet för den som är intresserad.

27 mar

Kan man resa sig igen?

Jag är nu inget fan av Toasten Flincks bidrag till Melodifestivalen, men titeln har bitit sig tag i mig. Den här hälsningen skickade jag till någon som jag tänkte kanske kunde få lite ny energi av den. Ibland behövs det något litet, andra gånger räcker inte ens allt man har. Jag och L pratade idag en massa mellan jobbdiskussionerna om allt mellan himmel och jord. Vi konstaterade att det går att komma igen och resa sig också från saker som från början kan verka allt för överväldigande. Med rätt stöd och inställning går det att komma ganska långt. Jag vill vara som min farmor när jag är över nittio. Tacksam och förnöjsam. Måtte jag låta bli att lägga offerkåpan över mina axlar!

I går träffade jag min barndomsvän. Det är härligt att kunna plocka upp tråden där man lämnade den senast, även då det gått många månader. Vi hann luncha, avhandla både det ena och det andra, gå en riktig shoppingrunda och bestämde till och med ett preliminärt datum för den sommarträff som vi brukar klämma in tillsammans med ett par andra klasskompisar. Jag gillar att vara en ”personal shopper”. Det kan man inte tro om man tar sig en titt på mig då jag inte har så lätt att hitta (eller betala för) kläder i min stil. Att hitta rätt plagg och färger till någon annan däremot, det tror jag att jag har blick för. Det är som att göra kort eller scrapsidor eller vad det nu är. Man tittar på detaljer och helhet, färgerna spelar en otroligt stor roll och det måste kännas rätt. Det är jättekul hur som helst!

Jag är som ni som brukar läsa här vet en synnerligen känslomässig människa. Att hitta min egen röst och våga lita på den, det har tagit sin tid för mig. Nu har jag, eller vi, tonåringar här hemma. De är inte barn och inte vuxna. De förlitar sig fortfarande helt på oss, men har samtidigt börjat söka sig utåt och provar så klart sina vingar. Sonen håller på med sitt gymnasieval. Milda makaroner! Det är inte lätt, kan jag säga. Som föräldrar har vi ett ansvar att guida och leda rätt, men har vi rätt att döda drömmar och ambitioner? Hur många föräldrar lägger inte över sina egna drömmar och ambitioner på sina barn? Eller tror att deras barn är precis som dem? Eller tror att det bara finns en väg som är rätt? Hur som helst kommer det att kännas väldigt bra den dag gymnasievalet är klart och sonen har blivit antagen till ett program, förhoppningsvis ett där han kommer att känna sig hemma, ett ställe där han kan utvecklas enligt sina egna förutsättningar och där det finns vänner och vuxna som också hjälper honom framåt.

För övrigt vill jag bara säga att jag älskar vår skottis. Jag hade älskat honom ännu mer om han själv hade grävt lite på några väl valda platser i trädgården. Om jag nu visar en smickrande bild här i bloggen kanske han (inget genussnack, den här skottkärran är maskulinum) sätter igång och överraskar mig alldeles på egen hand!

06 feb

Om den nya lärarutbildningen.

Jag vet att det inte är ett brott att stava fel, men jag har väldigt svårt att kommunicera med lärare som inte ens anstränger sig. Det finns ju stavningsprogram! Jag gillar inte att vara ”elak”, men ännu mindre gillar jag tydligen stavfel. (Nej, nu är det kanske dags för mig att bita i det sura äpplet och få prova på att stå där språkligt ”ofullkomlig”, kanske som invandrare i ett annat land?)

Då skriver jag in henne som sjuk idag så att hon får godtjänd frånvaro. Burr.

Samma lärare för några veckor sedan:
Hej skulle bara påminna om utveklingsamtalen tis och ons nästa vecka. Dubbelburr.

Då min kompis X son gick i fyran eller femman frågade X mig om det verkligen var så att stavningen ”bara skulle komma av sig själv” som sonens lärare hade sagt. Nej, du! Att kunna stava rätt verkar vara långt lättare för vissa än för andra och en del kan bara inte få ordning på bokstäverna. Det har jag full förståelse för! Två av våra tre barn kämpar på med stavningen. De uppmuntras och läser och skriver massor och vissa ord får de plugga in som vore de själva mulltiplickasjonstabellerna (Förlåt, kunde inte låta bli.). Och vet ni vad? De blir bättre och bättre hela tiden! Så ja, det ger sig kanske med tiden, men knappast bara som av magi. Det kräver sitt. Och när de som har det svårt har gjort sitt bästa kan de sätta sig vid Word, vid sitt bloggprogram eller vid sitt e-postprogram och få hjälp med det de inte riktigt fixar på egen hand.

Ps: Lyssna på Emma Nordenstams ”Ett kort på dig”. Så söt!

23 jan

Lite arg…

Jag läste denna artikel efter att ha hittat den hos Evelina och blev så arg, så arg. Jag är tämligen övertygad om att svaret på varför de svenska barnen läser sämre och sämre inte är att färre barn går i förskola. Nog för att det finns finfina förskolor, men min äldsta son gick inte en dag i förskola och läser bäst av alla i familjen, både på svenska och engelska. Jag och maken läste massor för barnen då de var små, vi sjöng och rimmade och hade oss, och jag har svårt att tänka mig att deras språk skulle ha utvecklats bättre i en förskolegrupp med andra barn som skulle ta tid och plats. Själv var jag äldst i syskonskaran och började först skolan som sexåring. Då kunde jag redan både läsa och skriva tack vare ett par ytterst kompetenta föräldrar som tillhandahöll kärlek, böcker, garn, pennor och allt vad det nu var som gynnade min inlärning.

Jag är väldigt intresserad av att få reda på vad de svaga läsarna i rapporten har gemensamt förutom att en av fem inte har gått i förskolan. Hur ser det till exempel ut med föräldrarnas språkkunskaper? (Om man inte har svenska som hemspråk, men har föräldrar som läser, skriver och rimmar på detta hemspråk är jag säker på att man snabbt fångar svenskan när man väl börjar i skolan även om man inte gått i förskolan, men om det inte är så?) Man får väl inte tala om klass i dagens Sverige, men finns svaret i vilken utbildning föräldrarna har? Är för tidigt födda barn eller barn som fötts under dramatiska omständigheter överrepresenterade? (Intressant fråga tycker jag då man räddar för tidigt födda barn tidigare och tidigare.) Ja, ni ser. Anledningen till det dåliga språket kanske helt enkelt ligger i att förskolegrupperna blir större och större och att det är av andra barn man får sitt språk?

Själv har jag varit på utvecklingssamtal med elvaåringen idag. Hon har alltid behövt längre tid på sig då det gäller allt som rör sig runt räkning och skrivning. Hon började hos dagmamma som tvååring. Ska jag beskylla dagmamman för dotterns svårigheter trots att vi läst för henne vareviga dag i elva års tid? Hennes fantasi är otrolig och hon skriver sagor och numera hela noveller som är fantastiska, men hon når bara till steg 16 på LUS-skalan och stavar lite krattigt trots alla timmar hon lagt ner på att lyssna på och läsa berättelser. Inte en sekund tror jag att den biten hade fungerat bättre om hon hade gått i förskola. Nu ska jag smälta det här lite och vara tacksam över att jag inte jobbar som lärare längre. (I skolan skyller gymnasielärarna på högstadielärararna som skyller på mellanstadielärarna som skyller på lågstadielärarna som skyller på förskolelärarna som skyller på resurserna, och samtidigt skyller de alla på föräldrarna. Om ni vill veta, alltså.)

Jag anser att det är mitt och makens ansvar att hjälpa dottern framåt, att få ett fantastiskt självförtroende trots att hon kanske inte kommer att få så många MVG i sina betyg och att stötta henne så att hon aldrig ger upp. Måtte hon slippa sitta som femtioåring och tänka ”Om jag bara hade fått gå i förskola hade mitt liv nog sett annorlunda ut”…

Ps: Märkte ni nu att jag Lyfte en viktig fråga?

11 dec

Stockholms Luciakonsert 2011.

Nej, första gången jag var på den här konserten och satt och grät kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tänka mig att jag en dag skulle ha mina tre barn på plats i den 1200 personer starka kören. Coolt. Nu för tiden gråter jag mindre och oroar mig mer över att någon ska svimma eller sätta eld på någon annans, eller sitt eget, hår. Barnen är dock stenhårt drillade och vet att om de känner sig yra ska de blåsa ut sitt ljus och sätta sig en stund tills de känner sig pigga nog för att vara med igen. Det brukar funka hur bra som helst!

De senaste åren har Adolf Fredriks musikklasser och Kungsholmens musikgymnasium haft lussekonserter som inte varit riktigt lika bra som ”vanligt”. Delvis beror detta på att Globen numera är privatägt (Ericsson Globe Arena) och därmed mycket dyrare att hyra. Det har inneburit färre övningstillfällen och ett minskat antal konserter. För två år sedan försökte man sig på att dela upp alla elever på Storkyrkan, Nationalmuseum, Konserthuset och Stadshuset i stället för att genomföra den traditionella Globenkonserten. Konserthusets Luciakonsert blev hur bra som helst, men de andra lokalerna var publiken inte helt nöjd med. I år hade man lärt sig att det inte räcker att ha ett gigantiskt luciatåg i en stor lokal. Publiken vill också ha lite skådespel, så det fick vi. Jag kan nog tycka att storyn var ”sådär”, men skådespelarna var söta och duktiga och både musiker och sångare gjorde en strålande insats.

Ni som aldrig har varit på plats – det här är faktiskt rätt mäktigt! När ljusen tänds ett efter ett, då ryser jag alltid lite grann… (Jag föredrar annars AFs luciatåg i Stockholms alla kyrkor då de lussefirandena blir mer intima. Det låter fantastiskt med kyrkorummets akustik och de rena stämmorna. Änglakörer, helt enkelt!)

Vi hade lyckats få platser precis bakom sonen och hans klasskompisar. Kul! Roligt för farmor och farfar med respektive att åtminstone se ett av barnbarnen bland alla de andra vitklädda änglarna.

Döttrarna var också på plats, men vi fick rapport om att de stod på andra sidan golvet.

Lucia kom in efter en alldeles underbar, mollig sång med svensk folkviseklang. Jag har aldrig hört den förut och måste ta reda på vad den heter…

Globen + Vinterklädda träd = Megavackert. Jag stod där och bara njöt trots att det myllrade av julklappsshoppande människor och lussepublik på väg mot t-bana och parkeringshus. Globen som sådan må vara publikfriande, men jag gillar denna märkliga byggnad. Det känns alltid som att Barbapapa kommer att dyka upp rätt vad det är då man är där…

Edit:  Min kompis D filmade under den andra föreställningen, så här kan ni som inte var med få ett smakprov. (Runt 3.50 hör man den vackra Luciatrallen. På slutet får ni också se vågen som ungarna aldrig vågar göra efter första föreställningen, men som jag tycker är underbar! Då släpper alla spänningar för den här dagen…)