vänner – Sida 16

07 okt

Hur du har det är hur du tar det.

Ovanstående citat kommer jag ihåg från min ungdom. Jag har många gånger kommit tillbaka till det, också i formen ”Attitude is everything”. Problemet är att det är väldigt svårt att leva efter dessa deviser om man inte har det i sin grundpersonlighet. Jag vet fler som slåss mot både väderkvarnar och kvicksand och som ändå upprätthåller en positiv livssyn, medan andra som lever ett hårt liv lätt hamnar i självömkan, hopplöshet eller bitterhet. En av mina väninnor här slåss just nu mot en sjukdom som tyvärr hann gå rätt långt innan den upptäcktes. Hon har svarat fantastiskt bra på behandlingen och nästa vecka opereras hon trots att läkarna från början nästan inte trodde det fanns något att göra. Hennes liv var redan innan sjukdomen fokuserat på hälsosamt leverne i form av hajker i bergen, cykelturer, yoga och en uppmuntrande och positiv personlighet. När jag träffar henne nu slås jag av att det är hon som får lyfta andra runt omkring henne. Intressant. När andra slås ner av hennes sjal runt huvudet, den magra kroppshyddan och hennes i vanliga fall mycket sociala liv som fått inskränkas pga smittorisk lyser hennes ögon av tacksamhet över varje ny dag.

Segeltorp för några år sedan…

I går fick jag träffa en kvinna som precis hade fått reda på att hon har en tumör i halsen. Skräcken i hennes ögon, känslan av att vara övergiven, tårarna… Även om jag inte känner henne drabbades jag av akut sympati och känslan av ”det måste väl finnas NÅGOT jag kan göra”, men vad hade jag att säga? Vet du vem som fick trösta? Hon som redan lever med ena foten i gränslandet, hon som egentligen borde lägga all energi på att själv bli frisk, hon som vet vad som ligger framför den nydiagnostiserade. Ibland undrar jag om inte våra värsta upplevelser faktiskt finns för att göra oss starkare, men också för att bygga empati och medkänsla till våra medmänniskor. Ha en fin dag, du. Peace.

02 okt

När man bara vill stanna kvar under täcket.

Idag är det svinkallt ute. Ja, eftersom huset inte har behövt någon extra värme förrän för ett par dagar sedan ligger vi lite efter här inne också. Jag tycker verkligen om den svalare luften, men jag var inte riktigt beredd på att det skulle bli så här kallt på en gång. Då jag åkte iväg för att hämta dottern från hennes tidiga morgonklass hade jag på mig både yllejacka och stor stickad sjal och frös fortfarande, bara för att ge dig en känsla av hur 4°C känns då man svettats i linne i 31 grader för bara några dagar sedan. Bilderna från mammas och lillasyster till Rom verkar helt plötsligt väldigt drömlika! Särskilt bilden på två gelatostrutar i mammas händer…

Så här blev kransen uppdaterad med lite amerikanskt sidenband. Jag tyckte inte det kändes aktuellt att köpa en rulle säckvävsband som kostade lika mycket som hela resten av kransen och dessutom tror jag efter att ha tänkt efter lite att det hade blivit en stilmässigt obalans.

Vad gör man när människor som man bryr sig om lider? I vissa fall kan man inte göra annat än att sitta tyst och skicka en bön uppåt, men andra gånger kan man rent handgripligen dela med sig både av chili con carne och äppelkaka. Så många svåra situationer runt omkring mig just nu, men också fantastiska och inspirerande människor som visar vägen, som visar att det finns glädje i sorg och att det finns styrka i svaghet. Tillsammans blir vi bättre. Ensam må vara bäste dräng, men jag vet att tio händer tar emot bättre än bara två. De senaste dagarna har jag fått uppleva det flera gånger och det är så häftigt!

Tandställningen sitter fint och efter de första dagarnas värkande invänjning verkar det nu som att S har koll både på munskölj, skyddande vaxkulor och långsam och noggrann tandborstning! Jag är så glad att hon är duktig på att ta hand om sin mun på egen hand eftersom det betalar sig då det är dags att ta ut tandställningen.

Detta äpple var lite extra roligt, för det ser ut precis som ett tecknat! Det ser också ut som ”en rumpa” beroende på hur man tolkar sin omvärld.

Mums! Vi äter rysligt många äpplen. Nu är frågan hur länge de håller sig i garaget om vi packar dem försiktigt i halm eller något. Far brukade bara lägga äpplena i en stor korg i lekstugan där de sedan stod och luktade alldeles fantastiskt gott (eller lite jäst och ruttet, beroende på kvalitet och tid på året), men jag vet inte…

Hur som helst fortsätter jag njuta av hösten. Idag ska jag klippa gräset som ju fortsätter att repa sig. Det tråkiga är att maskrosorna gör detsamma och de har verkligen tagit över vissa delar som var helt uttorkade i somras. Pust! Jag vet inte hur många plantor jag har grävt upp. Det kommer nya hela tiden. Inte roligt att anlita kemikalier, men vad gör man?

11 sep

Besök från Sverige och Bridal Veil Falls.

Idag kom vår kompis R hit. Hon hittade hit med hyrbil trots att hennes GPS hade ballat ur. Det är fantastiskt det där med mobiltelefoner egentligen. I och för sig är det inte dumt med vanliga papperskartor, men de funkar bäst i bilsammanhang om man har en kartläsare med sig. I Rs packning fanns det sirap, mandelmassa, Nutella, kardemumma, saffran och massor av godis. Julbaket är räddat! (Och min självdisciplin är allvarligt utmanad.)

Tjejerna jag är ungdomsledare för tog en liten promenix till Bridal Veil Falls. Vädret och temperaturen var alldeles perfekt. Jag älskar Utahhöstarna! Min granne tycker att allt är så brunt och fult här. Hon har bott i Vermont i många år och är van vid riktigt färgsprakande höstnatur. Själv tycker jag det är helt okej med de vackra bergen som i det närmaste brinner när solen slickar dess sidor. Väntar vi bara en eller ett par veckor till så ska nog bergssluttningarna här också ”brinna” lite.

Ps: U2 släppte sin nya skiva gratis på iTunes. Jag laddade ner den, lyssnade och glömde allt utom The Troubles, låten de sjunger med svenska Lykke Li. Den kan jag nog lyssna till några rundor till med behållning.

05 sep

En alldeles vanlig ovanlig dag.

Vår nya mixer är fantastisk. Alla i familjen älskar smoothies i alla former och vi bestämde oss för att investera i en riktig dunderapparat. Tack vare amazon.com, människor som delar med sig av recensioner och UPS har vi den nu här hemma. Vi inte bara har den utan har använt den till frukost två dagar på raken. Gott, gott.

Vi passade också på att investera i en stekpanna som inte ska behöva slängas om ett år igen. Vi har inte haft några bra erfarenheter. Nu längtar vi efter att kunna steka allt i vår nya De Buyer som man får använda metallredskap i. (Jag provstekte två ägg. De blev mycket goda, men inte vet jag om det var stekpannans förtjänst, hehe.)

Äldsta dottern älskar Doctor Who och Sherlock Holmes. Just nu pågår Comic Con Salt Lake City, ett event som besöks av många tusen människor från när och fjärran. Många av dem är utklädda till sina idoler eller någon kul figur i någon av de filmer eller tv-serier som de följer. Skådespelare besöker eventet och tar betalt för att skriva autografer och vara med på kort tillsammans med besökarna. Allt detta är helt förvirrande för mig, men som tur var ville min kompis gå och hon tog med sig dottern. Idag fick de stå tre timmar i kö för att få ett armband och pass för att kunna gå fritt inom området i morgon och på lördag. Jag hoppas det är värt det!

Dottern var utklädd till en väldigt söt Tardis, the Doctor’s blå telefonkiosk som är större på insidan.

Kvällen avslutades med tacosoppa, glutenfritt bröd och vår to-die-for chokladkaka tillsammans med min promenadkompis och hennes familj. Vi har tänkt bjuda hem dem i 1,5 år, men det har alltid kommit något i vägen då vi har försökt. Skam den som ger sig och nu blev det ju faktiskt av!

För övrigt kom ett gäng trädgårdsmästare hem till oss och började fixa till i vår vildvuxna trädgård. All kärlek till våra fina kompisar som kom på den bästa presenten någonsin för att jag hade fotat dem och deras familj då vi var hemma i Sverige. Jag nästan grät, av lycka naturligtvis, då jag kom ut och såg hur fint det blivit. Rätt redskap, kunskap och erfarenhet kan man komma rätt långt med.

27 apr

En ovanligt vanlig lördag.

Poe i all sin prakt. Hon visar sitt snyggaste jag också efter en hel dag ute i regnet till skillnad från vissa andra. (Jag kan inte låta bli att låta fjäderfäna vara med lite då och då. De är så hemtrevliga och söta!)

I går fick vi ett par oväntade svenska vänner på besök med tio minuters förvarning (tur att jag hade köpt ett bautarevben till middagen), i eftermiddags trillade en annan förbi bara-så-där och för någon timme sedan kom åter en familj för att tala om att de kommer på middag i morgon kväll. Det är precis som det ska vara! I kväll tar vi semester och åker till min mammas kusin och spelar spel och äter ”goodies”. Vi har alltid trevligt tillsammans med C och G och jag är så tacksam över att vi har dem här!

Träden börjar bli mer gröna än vackert rosavita. De här vinteräpplena är de sista som blommar tror jag. Det ska komma snö i morgon så vi laddar med vinterjackor och ett glatt humör. Hoppas att du mår bra och att din helg är precis så fantastisk som helger ska vara.

22 apr

Thanksgiving Point Tulip Festival.

Du som läser kanske vet att tulpaner är mina favoritblommor? Du vet kanske också att jag en gång fixade en tulpanrabatt med blod, svett och tårar och att sedan rådjur kom och bet av varenda knopp precis när de skulle till att slå ut? Förra året hade jag bestämt att vi skulle åka till tulpanutställningen i en av trädgårdarna inte så långt härifrån, men det blev aldrig av. I år raggade jag upp min utflyktsgranne och åkte med henne och yngsta dottern. Jag passade på att undervisa den senare lite om foto och tulpaner under tiden som vi gick omkring. En bra hemskolningsdag, helt enkelt.

Jag gissar att Holland slår allt när det gäller tulpaner på våren. Turkarna var det tydligen som hittade tulpaner någonstans i Asien, tog med dem hem och började förädlingsprocessen. Här hittar du lite andra spännande tulpanfakta.

19 apr

Grannsämja.

Jag har tänkt mycket idag. Jo, jag gör ju det ibland… Jag tänkte på att det hade varit trevligt att vara hemma i Sverige så här i påsktider. Jag hade gärna ätit påskmiddag hemma hos mina föräldrar på Sturkö eller tagit en cykeltur i Mörtfors. Jag hade kunnat tänka mig att skälla lite lätt på politruckerna/tjänstemännen som bestämt att vi inte får bygga ut vårt sommarställe p.g.a. strandskyddet. (Nej, vi har ingen riktig kändis i familjen. Synd där. Tydligen räcker det inte att vara citerad i ”Vita kränkta män”.) Jag skulle också tycka att en tur till Hemmakväll hade varit rätt trevlig. Det sista trots att jag är så otroligt duktig med min mathållning nu så jag inte ens smakade på dotterns muffins med chocolate chip cookie-fyllning och glasyr. När jag hade tänkt färdigt konstaterade jag också att jag trivs väldigt bra här och att hela familjen har hälsan. Så länge jag har chansen att tillbringa sommaren i Sverige är jag faktiskt ganska nöjd. Det må vara en kliché, men för mig är sommar-Sverige precis som texten lilla Ida sjunger i Idas sommarvisa. Jag hoppas att det får fortsätta så!

I kväll har jag och maken varit på diskussionskväll hos grannarna. En gång i månaden är vi fyra par som träffas för att diskutera den franska 1500-talsförfattaren Michel de Montaignes uppsatser. Personen som är ansvarig för diskussionen väljer en av Montaignes uppsatser och en modernare text som på något sätt passar med denna. I kväll handlade diskussionen om rädslor, om rationella och irrationella sådana, att vara rädd som förälder, att styras av rädsla eller kanske låta rädslan vara det som guidar en rätt. De här diskussionerna är otroligt intressanta. Vi är åtta personer med rätt starka åsikter åt olika håll och jag älskar att få tillfälle till dessa hjärngympapass.

Jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag vill skriva det igen. Sedan vi flyttade hit har vi börjat umgås med alla möjliga och omöjliga människor. En hel del är andra familjer med barn i samma ålder som våra, men också barnfamiljer, singlar och äldre par. Paret på fotot är våra spelkompisar som bor två hus ifrån oss på andra sidan gatan. De bjuder alltid på goda efterrätter och spännande diskussioner. I går fixade vi biffar med potatismos och gräddsås med kladdkaka och grädde till efterrätt. Svenskare blir det inte, va? Möjligtvis om vi hade bjudit på spaghetti och köttfärssås. 🙂 Hur som helst ville jag bara uppmana dig att bjuda hem folk mer ofta. Bjud på linssoppa eller en macka, eller ingenting alls. Prata om allt och inget! Det är mötet med andra människor som får oss att lära känna oss själva och det är också i mötet med andra vi lär oss förstå att vi alla till syvende och sist är rätt samma-lika.

I morgon åker en vän till mig på yogaretreat till Italien. Jag tror att hon kommer att få en alldeles fantastisk upplevelse och hoppas kunna få göra något liknande i framtiden.

Nu ska den här påskharen gå och lägga sig. Jag vet precis vad hon ska lyssna på. Det blir hörlurar och Build Me Up, Break Me Down. Den långa fredagen får skakas till lite. Peace.

30 mar

Vindruvor, vänner och Lamb of God.

Vi har vindruvor längs med hela staketet mot grannarna på ena sidan. Förra årets skörd var helt okej, men när en av våra kompisar förra året såg hur vildvuxna rankorna växte lovade han att komma och hjälpa till med beskärningen då det var dags. Idag kom han och hans familj på lunch och i eftermiddagssolen hjälptes sedan ungdomarna och papporna åt att klippa, riva och slänga gamla grenar. Det ska bli intressant att se om det gör någon skillnad för druvskörden.

Gårdagens musikupplevelse var fantastisk. Jag började lipa när försteviolinisten ställde sig upp för att leda sina medspelare (haha) i slutstämningen. Maken lutade sig över och frågade ”Du saknar det här, va?”. Tja. Vad kan jag säga?

Det enda jag har att klaga på var att vi satt i en high school-aula och även om ljudteknikerna hade lyckats bra med att få ut ljudet för kör och orkester så var det värre med solisterna. På originalinspelningen med London Symphony Orchestra är det mycket bättre balans i de partier där solister sjunger tillsammans med kören. Om du har Spotify kan du lyssna på hela musikalen här. Mycket passande så här under tiden fram till påsk. För övrigt var Martha och Jesus mor Maria tillsammans med Petrus lite outstanding.

Jag var väldigt stolt över min kompis Chastity (ett namn som förpliktigar) som spelade precis sådär vackert som bara en cellist kan göra. Man spelar inte bara med fingrar eller mun eller lungor – konstverket ligger i själva själen och riktigt bra musiker har något som inte riktigt går att förklara. (Nej, jag har det inte, men det har Chastity. Hon spelar inte bara fantastiskt bra cello utan trakterar också banjo, ukulele, gitarr och diverse blåsinstrument. Bara lite avis.)

30 dec

Generositet galore.

Ibland blir jag överrumplad över hur fina människor det finns i världen. Jag trodde nog att julens själva fira-tid var över för den här gången, men se, där hade jag fel. Brevbäraren kom med tre paket till, fulla med fina och omtänksamma saker. I det första paketet låg det bjällerhjärta från Indiska jag skrev om för några veckor sedan, och det är precis så fint som jag trodde. (Juleskummet hann jag knappt smaka. Jag öppnade påsen och hux flux var den tom, så Någon blev mycket glad!) Kära, fina bloggvännen Lotta som verkligen har sin plats i solen…

I det andra paketet låg en uppmuntrande och kärleksfull hälsning från en gammal scrapbookingvän som numera inspirerar på annat sätt än genom papperspyssel på Facebook. Sociala medier må vara till förbannelse många gånger, men jag har många bevis på att man kan odla personliga relationer via dem också. Tack härliga, starka och roliga L! Det plingar så vackert här hemma nu. (Eh. Bilarna åt vi upp i ett nafs.)

I det tredje paketet hade min fina Skottlandssyster packat ned ett avancerat chokladprovningskit med finfin choklad som funkar också efter julens utsvävningar tillsammans med lite annat smått och gott. Mest gott. Chokladen ska vi ägna oss åt en familjekväll framöver.

Tack, tack, tack kära vänner (mina syskon är också de finaste vänner man kan ha)! Jag har all anledning i världen att vara tacksam. Idag då jag går igenom årets händelser tänker jag extra på min fina vän som var expert på omtänksamma överraskningar. Jag ser hennes glada ansikte varje gång jag öppnar min mobiltelefon och önskar att jag kunde skicka ett överraskningspaket till henne. Hon får nöja sig med en vacker tanke, för jag vet inte hur man skickar något till Molnet Där Man Sitter Och Dinglar Med Benen.

26 dec

Mums.

Aladdin på juldagen. Otroligt. Det trodde jag aldrig! Tack Elder Lundahl. Nästan samma festfolkskonstellation som i går, lika trevligt, lika gott. Jag och maken avslutade dagen med It’s a wonderful life. Se den om du har missat den. En amerikansk klassiker som aldrig slutar att påverka mig. Som min vän alltid säger: Nice matters! Var snäll, var en god människa. Kanske för att du tror på Gud, kanske för att du tror på karma, kanske bara för att det är svårt att vara snäll och bara få sk*t tillbaka. Allt gott till dig. Hade du varit här hade du fått smaka en chokladbit. Kanske hellre den goda Rocky Road vi gjorde själva eller ”farmorskolan”, för i Aladdinasken ligger det bara ett par likörpraliner kvar. Förresten, hur tänkte de då de plockade bort Fransk Nougat? Hrmf.

Det var vissa som gjorde av med julkalorierna snabbare än de intog dem. Så mycket som de skrattade gissar jag att det var väl värt ansträngningen!