När jag var nio år föddes en av mina fina småsystrar. Just den här fick jag öva mina bästa mammaskills på. Den gången var jag nämligen tillräckligt stor för att riktigt lära mig hur en mamma ska göra och agera. Tack söta A för alla fel jag redan hade fått gå igenom med dig då jag fick mina egna barn! Och förlåt mig för de trauman jag utsatte dig för… Puss och kram och grattis på födelsedagen!
Om lite mer än några dagar fyller en fin vän år. Vi hamnade bredvid varandra den där första, skakiga dagen på gymnasiet och fortsatte sedan hålla ihop i tre år. Å var min idol. Maken till ödmjuk, trevlig, smart, rolig och snäll människa är inte lätt att hitta. Tyvärr ställde geografin till det och vi hamnade på olika ställen i Sverige. Å träffade en matchande skånepåg och blev kvar i Skåneland. Själv hamnade jag någon annanstansar och vi har tyvärr inte träffats särskilt ofta de senaste tjugo åren. Skulle jag skriva en lista på människor som betytt mest för min utveckling skulle hon ändå hamna långt uppe i toppen! Varför?
Hon är smart, men fick mig aldrig att känna mig dum.
Hon visade mig vad målmedvetenhet innebär.
Hon hade ”jämt” alla rätt på proven, peppade och hejade på, men var alltid ödmjuk.
Hon delade min passion för musik och turligt nog hade hon också en storasyster med god musiksmak. (All you zombies, visst var det tips från A? Och Simon & Garfunkel…)
När jag har talat med mina barn om vikten att välja rätt vänner är det Å som jag har berättat om. Nu för jag vidare det här till dig också. Om du omger dig med människor som dränerar dig är det kanske dags att du ger dig ut på Å-jakt? Jag är oändligt tacksam för mina vänner, både de som är nyare bekantskaper och de som har funnits med mig under längre tid. Och du, kära BFF, den här är till dig.
Förresten hade du fått en semla i kväll om du hade kommit förbi. Fulare än några andra jag gjort, men grymt goda. Våra vänner fick en omgång de också. Jag hoppas de blev nöjda. (Och så hoppas jag att du inte blev illamående av ännu en semlebild. För oss stackars utlandssvenskar som får gå igenom vissa procedurer för att få till det där som alla andra tar för givet är det dock en bedrift varje gång vi lyckas!)
Idag fyllde vår minsting tolv år. Tolv år! När jag var lite drygt tolv kommer jag ihåg hur jag tänkte att jag nog var så nära vuxen som man någonsin skulle bli. Ack så fel jag hade! Men så bra det är för mig som mamma att jag kommer ihåg att jag hade den tanken. Då blir det lite lättare att hantera svängningarna mellan ”nu är jag liten och vill hålla i mammas hand” och ”nu är jag vuxen och klarar att ta alla viktiga beslut på egen hand”.
Hur som helst är jag oerhört tacksam över att ha den här tjejen i mitt liv. Hon förvånar mig ständigt på en massa olika sätt och låter mig fortsätta växa som människa. All you need is love. Eller hur?
När jag vaknar i morgon bitti är jag 42 år gammal. Det sägs att damer inte ska prata om sin ålder, men det bryr jag mig inte om. Runt 40 tyckte jag det var fruktansvärt att acceptera varje nytt år. Jag tyckte det kändes som att jag hade slösat viktig tid på oviktiga saker och funderade ofta på vad jag skulle kunna ändra på för att göra världen lite bättre. Det kämpar jag fortfarande med. Just nu ligger mitt största fokus på att få ut våra barn i vuxenlivet, att känna att jag har gjort allt för att ge dem den bästa barndom de kunde fått. Att vi nu är på väg att flytta är en del i den processen. Jag ville verkligen inte ta mig till andra sidan jorden, men jag insåg att den här chansen inte skulle komma tillbaka. Att dra upp något med rötterna och sätta det i bättre jord kan göra stor skillnad!
Vad är då målen för det kommande året?
1. Hjälpa barnen att snabbt komma in i sin nya vardag för att känna sig hemma.
2. Få vårt tomma hus att bli ett hem.
3. Räcka ut en hand för att hitta nya och nygamla vänner och släktingar att umgås med.
4. Måna om dig som finns kvar i Sverige.
5. ”Be Still My Soul”. Något att leva efter varje dag.
6. Ta hand om min och min familjs hälsa. Snabbt leta upp bra mat för att inte fastna i guck-matfällan.
7. Hitta vägar att träna trots att jag vet att de kommande månaderna kommer att bli väldigt upptagna.
Grattis till mig själv som får leva här och nu! De år som ligger bakom mig har varit både spännande och omtumlande. Livet självt är detsamma. Jag ser fram emot det som kommer framöver. Är du med mig på den resan?
… har jag haft så här långt med den här toppenpinglan. Hon är så mycket som jag, men hon är en uppgraderad version. Det är spännande att vara mamma. Man får det oerhörda privilegiet att guida sina barn in i vuxenlivet och under tiden lär man känna sig själv på ett helt nytt plan. Jag gillade inte mig själv särdeles mycket då jag var yngre. Idag kan jag säga att jag duger, jag är bra som jag är och har jag inte gjort något annat bra i livet så har jag åtminstone varit en rätt bra mamma så här långt.
I vår familj måste man bara bli uppvaktad på födelsedagsmorgonen, annars är resten av familjen körd… Vi hade fixat en (ful) prinsessbakelse till E eftersom hon hade önskat sig tårta. Dessvärre gillar hon inte marsipan, men det gör lillasyster! Vi bytte därför ut själva bakelsen efter att den hade delats ut till ett vaniljhjärta, Es favoritbakelse. Det gick bra det också! Det är tanken som räknas, eller hur?
Bror och svägerska kom hem ordentligt efter en härlig utflykt till Köpenhamn. Språkförbistringen gjorde att de kom tillbaka med två tjuuuusiga glas från Hard Rock Café, och det trots att svägerskan bott i Danmark i två år och därmed har rätt bra koll på språket. Vad kan man vänta sig om inte ens danskarna förstår varandra själva? 😉 (L – det där är You Tube-klippet jag berättade om!)
Puss puss till de fyra brorsönerna för den här gången! De är allt bra fina och jag är så glad över att vara faster (och moster) till ett gäng riktigt härliga medmänniskor! De har alla sina specialkunskaper och helt olika personligheter… Nu undrar jag om just någon av de här gossarna har ärvt sin pappas fenomenala förmåga att packa prylar med ett maximalt utbyte av volymen. Wow alltså. Här nedanför ser ni fronten på hela packutrymmet i vårt ”förråd” som alltså håller till i nämnda brors hus. Familjen har nu ett mycket mindre gästrum, men när de har hängt för våra grejer med ett draperi blir det nog fint ändå. Nu är det bara det stora ekskåpet som behöver hitta en plats också. Idag står det som förlängning på bordet i vardagsrummet och det ser smått, hm, alternativt ut…
Sedan rådjuren åt upp hela min tulpanrabatt för elva år sedan har jag haft ett spänt förhållande till dessa vackra djur. Att se dem precis utanför fönstret nästan i trädgården, en mamma med två kid, var så fint. Jag kunde liksom inte vara arg på dem. De vill ju bara få mat för dagen, precis som du och jag! (Det är med nöd och näppe man kan se att det faktiskt är ett rådjur på bilden, men det är det.)
För övrigt vill jag tacka min syster som fick mig att komma till Kompaniet, en av Karlskronas ”hippa” klädaffärer. Jag köpte lite kläder till mig och tjejerna. Egentligen vill jag inte köpa något just nu eftersom allt som köps in måste med i resväskorna till Amerikat. Jag kunde plocka ihop jättefina baskläder och en fantastisk Tommy Hilfiger-sommarkofta i bomull/kashmere (ord. pris 1 700 kr, nu 200 kr) till ett värde av 4 100 kr och betalade 550 kr för rubbet. Min systers fynd var så extremt bra att hon nästan började hyperventilera där i affären, men den upplevelsen får hon berätta om själv. 😀
Idag fyller den kvinna som gav mig livet år. Grattis och tack, Mamma! Vi får fira om någon vecka sisådär. Jag passar på att också slänga ut ett grattis till min moster (som alltså är tvillingsyster till mor min) och kanonsvågern O som också fyller år idag. Som sagt. Det är bra när de samlar på sig samma födelsedagar, de som man vill uppvakta.
För övrigt får du gärna hålla tummarna för att vår husvisning i kväll går bra.
Ni måste se, och lyssna, på det här! Så fantastiskt. Jag vet inte vad jag kan säga mer än det. Jo, förresten. Grattis till min lillasyster T som fyller 36 idag! Hon kommer säkert att få en runda på Tesco av sin man i födelsedagspresent. T – den här videon är till dig! Tack för allt du gör för att göra mig glad och för att du är min syster.
Maken fyller 42 år idag. K och jag hade redan massor gemensamt då vi träffades. Födelseåret. Tyget i våra spjälsängkläder, likadana pyjamasar och bebisalbum (fast han ett blått, jag ett rött). Längden. Hårfärgen. Tyskan. (Okej, han är halvtysk och jag har bara läst tyska i skolan, men ändå.) Musiken. (Som tonåring var han synthare och DJ, så våra preferenser har fått vävas in i varandra.) Naturvetare. (K har faktiskt aldrig fått mig att känna mig dum trots att han är så smart.) Man brukar tala om sin bättre hälft, men jag tror att vi båda håller med om att vi helt enkelt kompletterar varandra. Förutom att vi har en gemensam grund att stå på har vi också en massa olikheter som gör förhållandet mer spännande. Jag tror att alla som varit ihop länge vet att man aldrig kan ta sin relation för given eftersom man hela tiden utvecklas som människa. Vi har upplevt en massa roliga och jobbiga saker tillsammans. Det bästa är definitivt våra barn som vi båda älskar över allt och är jättestolta över. De svåraste sakerna vi tacklat har också rört barnen. Min syrra sa en gång ”Tur att ni två som passar så bra tillsammans hittade varandra, för någon annan hade nog inte stått ut med er”. Jag skrattar fortfarande åt det, men förstår vad hon menar. Trots att vi båda är värsta Besserwissrarna bråkar vi extremt sällan. Vi diskuterar ofta, mycket och gärna. Många gånger håller vi inte med varandra, men det accepterar vi båda och tycker att det är rätt trevligt att ha någon att utvecklas tillsammans med! Tänk vad tråkigt att aldrig ha något att prata om?!
Idag firar vi Ks liv med köttbullar, potatismos och gräddsås, samt mormor Brittas rosa tårta och diverse sötsaker som uppskattas av födelsedagsmannen. Han är väl värd det och mycket annat! Puss. (Missa inte den länken…)
För många år sedan skrev jag denna dikt då S var liten och nyfödd. I går fyllde hon elva år. Tiden går ruskigt fort.
Söta barn, min dotter fin
Tänk ändå att du blev min
Stora ögon följer mig
Min lilla helt perfekta tjej
Mammahjärtat bultar nu
För du är rent fantastisk ju
Lilla vackra ögonsten
Så nära mig, så ny och ren
Livet går, snart är du stor
Kämpa stark, på dig jag tror
Jag älskar dig, glöm inte det
Nu och jämt, i evighet
Vilken tur man kan ha! S mobiltelefon ballade ur en vecka innan hennes födelsedag. Föräldrarna som hade haft svårt att komma på vad hon skulle få (i-landsproblem, men lite klurigt är det allt att fundera ut presenter på ett barn som fyller år en vecka innan jul) gick till telefonhandlaren och hittade en Samsung smartfån för under tusenlappen, utan abonnemang. Låt oss säga att damen i fråga blev otroligt glad och tacksam!
Jag är tacksam över att jag får vara jag. Jag är tacksam över att jag är gladare över att vara jag än vad jag var för ett år sedan. Jag är tacksam över så mycket… Jag har fortfarande massor att åstadkomma, så det är bäst att jag sätter fart på en gång! Förresten blev jag firad med pompa och ståt, fick en frukost helt i min smak, underbara kort och teckningar från barnen, en lövkrattningscheck (ni anar inte hur glad jag blev över den), blombukett och en GLASSMASKIN!!! Tjohooo!
En liten bildkavalkad från morgonens uppfriskande promenad. Ni förstår vad det är som gör att jag älskar oktober så mycket, va?
