Idag fyllde vår minsting tolv år. Tolv år! När jag var lite drygt tolv kommer jag ihåg hur jag tänkte att jag nog var så nära vuxen som man någonsin skulle bli. Ack så fel jag hade! Men så bra det är för mig som mamma att jag kommer ihåg att jag hade den tanken. Då blir det lite lättare att hantera svängningarna mellan ”nu är jag liten och vill hålla i mammas hand” och ”nu är jag vuxen och klarar att ta alla viktiga beslut på egen hand”.

Hur som helst är jag oerhört tacksam över att ha den här tjejen i mitt liv. Hon förvånar mig ständigt på en massa olika sätt och låter mig fortsätta växa som människa. All you need is love. Eller hur?