Monthly Archives: september 2017

16 sep

Grattis.

Allt känns lite halvdant och det mesta är lite halvfärdigt häromkring. Det är okej, det är så det är nu. Någon som aldrig har varit halvdan och aldrig kommer att bli är vår äldsta dotter. Häromdagen fyllde hon nitton otroliga år. Jag vet inte hur tiden liksom sprang förbi så vi hux flux var här. Nu är hon i alla fall på väg mot tjugo. Någon mörk och dassig dag framöver åker hon och jag på en spa-utflykt tillsammans för att fira livet. Det längtar jag redan lite till.

Jag och kameran har svårt att komma ihåg varandra och det blev inte många foton tagna då det gällde. Eftersom dottern är precis lika glammig som Katrin Zytomierska firade vi födelsedagen tre gånger, varav två gånger på en ö i skärgården och en gång i kulturmärkt lyxstudentlägenhet. Du får helt enkelt tänka dig precis hur bra det var.

Jag bakade inga sju sorters kakor, men en Red Velvet-tårta blev det liksom snickersrutor, chocolate chip cookies och vaniljbullar. Å andra sidan fanns det sedan allt från glass, vindruvor och Ballerinakex till Marabou Schweizernöt på födelsedagsbuffén, så det kanske räknas som bonus?

Vill du veta precis hur det såg ut i köket dagen efter sista festen kan jag bjuda på en efter-bild.

Dessutom kan jag bjuda på en före-bild från korridoren uppe i hallen då den sakta men säkert närmar sig dörrar, golv, tapeter och färg. Det kommer att bli ännu bättre än jag tänkte mig i vintras. Jag ser verkligen fram emot att få tillgång till hela huset! Lite i taget.

12 sep

Och mitt i min märkliga vardag…

… var det äntligen dags att få träffa en av mina favoritgrannar någonsin, tillika en fin vän. Orem ligger kvar, M och hennes familj bor kvar, men ingenting kan bli som det var. Allt har sin tid, det bara är så. Jag är oändligt tacksam över allt våra familjer kunde dela under åren på Carterville Road. Vilken skatt alla dessa minnen är! ”Great minds think alike”, så vi hade båda tagit med nödvändigheter till den andra familjen. Candy corn, mintchoklad och diverse pumpkin spice-kryddade godsaker ligger nu i skåpen här hemma. Fint!

Jag har svårt att ladda upp bilder i full storlek till bloggen, så trots alla färger i Nyhavn, rosor på kind och solsken i blick får det duga så här.

Jag kommer inte ihåg var jag stal den här bilden även om jag hittade den för bara några dagar sedan. Tiden går fort och jag tänkte att du kanske liksom jag har en tendens att skjuta upp saker och ting till sista stund. Kanske borde jag läsa igenom listan och sätta upp lite julmål fast det känns som att julen inte ens kan existera i mitt huvud samtidigt som tolfte september?

05 sep

När dottern börjar löna sig.

För några veckor sedan var det dags för yngsta dottern att börja gymnasiet. Hennes förstaval blev det inget av då det inte fanns tillräckligt många sökande till det programmet. Efter viss gråt och tandagnisslan kom acceptans in i bilden. Därför började hon på andrahandsvalet Restaurang- och livsmedelsprogrammet vid terminsstarten och sedan dess har hon inte sett tillbaka. Denna utbildning verkar passa henne som hand i handske! Jag är så glad och tacksam över det.

Idag kom jag hem till tre nybakade limpor som dottern själv hade gjort. Jag som inte äter bröd nu för tiden fick göra ett undantag och njöt i fulla drag. Hur gott som helst! HUR gott som helst. Jag ser fram emot många härliga matöverraskningar framöver.

04 sep

Inlägg nummer 2000.

Det är dags att fira! Det här inlägget är nummer 2000 sedan jag fortsatte mina bloggäventyr under monnah.se i juli 2011. Jag stickade klar en höstsjal till mig själv häromdagen och har nu påbörjat en ny i en blå nyans. Denna sjal skänker jag till någon av er läsare som är intresserad så fort den blir klar. Jag lottar ut vinnaren från alla som anmäler intresse via bloggen, i ett sms eller i ett mejl. Må den som behöver sjalen bäst vinna!

Ungefär såhär kommer sjalen att se ut då den blir klar:

Och såhär glad känner man sig med en merinoull/silke/kashmir-halsduk på sig:

04 sep

Välkommen Hösten!

Jag blev så förtjust i Sara Lidman då jag läste citaten som Umeå stad strösslat omkring sig lite här och var och bestämde att jag snart ska läsa något av det hon har skrivit. Tills jag vet om hon är sådär bra som jag tänker mig får du ett citat som handlar om hösten och den olustiga känsla som många förknippar med den.

”En enslig lada i regnet, en bjälke som viskade: sommaren lurade dig, gjorde dig till ett litet djur, och nu begärs det att du ska vara människa på ingenting. Du har det outhärdligt, meningslöst, kom till mig, visa att du har en smula stolthet …

… jo, imorgon. Om det inte händer nåt innan i morgon, så kommer jag.”

Hjortronlandet, sid 94 (Pocket, s 68)

Själv älskar jag hösten och allt det vackra som omger en i naturen i september och oktober. I år har vi dessutom, just då hösten håller på att visa färg på riktigt, den stora ynnesten att välkomna en liten brorsdotter som fortfarande håller på att gona sig i mammas mage. Härligt!