09 jan

Ett hem till skänks man aldrig får, ej ens på livets högsta höjder.

Jag tror att det mänskliga psyket strävar mot konformitet. Det finns en anledning till att om rätt människor bestämmer att Converse är GREJEN har helt plötsligt alla Converse på fötterna oavsett utseende, pris och fotriktighet. Jag hör hela tiden vänner och bekanta pratar om att visa sin personliga stil både i det de har på sig och det de inreder med hemma, men det är ytterst få som lyckas med konststycket.

8_6

Dotterns ritning ledde till detta slottsinspirerade hus. Rätt spännande ändå, och personligt på riktigt. Kanske något att satsa på för ett framtida boende? Skulle grannarna protestera?

Jag gillar att ha det hemtrevligt och scannar några inredningsbloggar då och då. Den enda som jag läser lite mer regelbundet är Trendenser. Inte för att Fridas stil ens påminner om min egen, men jag har läst den nästan så länge hon har hållit på att blogga, och hon är duktig på det hon gör. När jag nu tog en lite längre inredningsrunda hittade jag ett oroväckande stort antal Snoopy, en i mina ögon både ful och otymplig bordslampa som kostar 8 000 kr, på bilderna.  Snoopy designades 1967 för att sedan återintroduceras 2003, men det verkar ha varit 2015 som var IT-året för Snoopy bland svenska inredningsbloggare. Min stilla undran är om det är ett Converse-fenomen, det där med lampan, eller om det är just Snoopy som verkligen visar deras personlighet.

8_2

Jag såg ingen ljusgren i de där inredningsbloggarna. Undrar varför…

Smaken är som baken delad. Det finns inget rätt svar på vad som är ”god smak”; det finns inga färger, tapeter, gardiner, hyllor eller prydnadstomtar som rent objektivt är mer rätt än andra. Om vi inte hade det där konformitetstänkandet hade det varit omöjligt att följa trender genom tiden, men som vi alla vet är det ganska lätt att särskilja 50-tal från 70-tal och hippiestil från hipsterstil. Snart kommer ifyllda ögonbryn vara lika otrendiga som blå åttiotalskajal är idag och de flesta har väl sett någon version av den här bilden?

8_8

Jag funderade en stund över vad som gör att vårt hem känns som hemma trots att det i princip inte finns en enda grundläggande inredningsdetalj som stämmer överens med vad jag gillar förutom trägolvet i vårt ”front room”. (Köksbänkarna, köket, heltäckningsmattorna, de beiga strukturmålade väggarna, golvplattorna, fuskspröjsen på våra fönster, stilen i alla tre badrum/toaletter… Du hör ju hur fruktansvärt bortskämd och löjlig jag låter.) Jag tror att det helt enkelt är folket som bor här och några detaljer som har stort affektionsvärde som gör vårt hus till ett hem.

8_4

Mamma kallar mig för Solblomma. Därför betyder den här kökshandduken som jag fått från henne lite extra mycket.

Jag gick omkring lite och var ändå rätt nöjd över våra IKEA-stapelvaror och loppisdetaljerna. Vi kommer med all säkerhet inte att bo kvar här i all evighet och då kommer frågan vad som är värt att ta med till nästa ställe. Förra gången klarade vi oss på 27 flyttlådor, en Pilasterhylla och några tavlor. Skulle vi skala bort mer eller skulle vi lägga till saker som vi samlat på oss här? Intressant, det där.

8_1

Våra fina vänner som kom till Sverige under den förra stora flyktingvågen till Sverige fick inte med sig några minnen, ingenting av affektionsvärde, och jag vet att det gör ont. På andra ändan finns min goda vän här vars mamma var en sådan ”hoarder” (samlare) att de vuxna barnen till slut tvingade sina föräldrar att köpa ett nytt hus och bara lämna det gamla utan att vända sig om. Den väninnan, vars mamma hade sparat precis allt och mer därtill, har inte heller någonting kvar. Inga foton, inga leksaker, inga ärvda spetsar. Jag vet att det orsakat även henne ”ett hål i själen”. Inte är det så konstigt att emigranterna som kom hit till Amerikat vårdade sina sällsynta ”skatter” med stor ömhet?

Ilse Crawford skrev en bok som heter The Sensual Home i slutet på 90-talet. Pärmen i fuskmocka känns fortfarande aktuell idag då bokförlagen måste locka inte bara med ett intressant innehåll, utan också med ett spännande yttre.  Typsnittet däremot… Ruskigt fult, nästintill svårt att läsa. Innehållet är lika aktuellt som någonsin. Ilse Crawford vill få läsaren att släppa fram sina sinnen, att inreda inte bara för ögats lust, utan också för de andra sinnena. Det handlar om struktur, dofter, ljussättning, saker med affektionsvärde, organisation, om hur vårt luktsinne arbetar hårdast då det gäller att skicka oss tillbaka i tiden och en massa annat.

8_3

Stapelvaror i svenska hem? IKEA, Iittala och tulpaner.

Ett hem som är skapat för att njutas av istället för att bloggas om, visas upp på Instagram eller hamna i ett heminredningsmagasin kommer inte alltid att kunna leva upp till våra visuella krav. När jag tänker efter skäms jag över att ha dissat den skönaste soffa jag någonsin ägt, den första möbel jag köpte för egna pengar, nämligen en grå skaisoffa. Den var inte så där löjligt låg i ryggen som nästan alla trendiga soffor är, den hade tillräckligt höga ben för att man skulle kunna slänga sig bakåt och omslutas av fuskläder och perfekt mjuk stoppning, det fick plats en hel hord med gäster, den var perfekt för småbarnskladdiga händer, skröpliga gamlingar kunde både sätta sig och resa sig ur soffan utan allt för stora ansträngningar och den var skön att sova i. Jag skulle inte vilja ha in den i mitt hem igen, men räknar man bort det visuella uppnådde den de flesta punkter för ”den perfekta soffan”. Hur många har kastat ut sin partners sköna favoritfåtölj för att den inte passade in i inredningen? Jag vet flera stycken.

Tillbaka till allt det där som jag inte gillar här hemma… Hur många är det inte som slänger ut perfekt fungerande kök för att de inte gillar dem? Det är inte som att måla om en stol, något som kanske kostar en hundralapp eller två, utan det går många tusenlappar för att få till en köksrenovering även om man gör jobbet själv. Jag önskar att mitt mognare jag i framtiden inte går på trender som den där, i mina ögon fula, lampan Snoopy för att andra bestämt att det är en IT-pryl. Vi får väl se om jag lyckas.

Om du orkat läsa ända hit kanske du inte orkar fundera över hur du tänker runt det här ämnet, men det vore roligt att höra någon annans tankar också! Trevlig helg.

08 jan

Delar av mig.

Häromdagen skrev jag en lista på saker som jag uppriktigt ogillar.

blöta tröjärmar/manschetter
känslan av att vara så arg att hjärtat bultar
låta tiden gå till helt onödiga saker när det finns så mycket roligt, spännande och viktigt att göra
ge upp när jag inte  lyckas med något
vakna efter en mardröm
frysa i en kall säng när jag ska sova
ensamhet
böcker och filmer med olyckliga slut
översaltad mat
att inte kunna hjälpa nära och kära som mår dåligt
inte kunna ta beslut
svettas utan att träna
energilöshet
dålig musik
illasittande kläder som skaver eller sitter åt på fel ställe
rökt ål och blodpudding
se människor bli förminskade eller mobbade
känna mig utnyttjad
ovissa knivar (haha, ja, ovassa knivar ger kanske ett ovisst resultat – dessa stavningsprogram…)
att komma för sent
multi level marketing och andra bedrägerier
folk som inte tänker själva
att jämföra mig med vem-det-nu-är

Egentligen började jag i helt fel ände, men det var bara för att jag satt med mitt nattlinne som hade fått blöta tröjärmar då jag tvättade ansiktet (därav början på listan). Jag känner att det vore på sin plats att skriva en motsvarande med sådant som jag verkligen gillar!

ohana (familj)
krispiga höstdagar då det är precis lagom kallt för att det ska räcka att ha en tjock, stickad tröja och en halsduk för att hålla sig varm
yoga
advent, Lucia och jul, ja, hela december
lyssna på musik
sjunga i kör, spela i orkester
vacker konst av alla de slag
pyssel och hantverk, både att utföra och att njuta av andras talanger
god och vällagad mat
tulpaner
att fotografera
umgänge med folk i alla olika åldrar, situationer, samhällsklasser och med olika erfarenheter
matlagning
goda dofter (grotta, pannrum, bebishuvud, nybakat, regn på varm asfalt, hemma, Demeter- och Lushprodukter)
sova middag
böcker i allmänhet, riktigt bra deckare i synnerhet
örtte
läppglans
pennor, kalligrafi och skönskrift
skriva
få brev och paket
sparsmakade smycken
optimistiska människor med en positiv livssyn
att göra andra människor glada
att stanna i stunden och inte känna annat än tacksamhet
saltlakrits

Se där! Den positiva listan blev längre och jag bestämde mig för att sluta även om det finns mer att fylla på med. Allt är väl! Allt är väl.

07 jan

Hjälp!

Jag försöker komma på vad jag ska göra med den nedmonterade kjol jag köpte på DI förra året eller året innan dess för de vackra färgerna. Jag hade tänkt mig ett lapptäcke med jeans och de här flanelltygerna, men jag kan inte bestämma mig för hur det då ska se ut. Ränder? Klassiskt? Hur-som-helst? Har du några tips på mönster eller vackra fotografier som skulle kunna inspirera?

7_1

07 jan

Äventyrlig onsdag.

Rapport från kvällens aktivitet: Tvååringen har små mystiska pyssel under matbordet (ja, vart ska man annars ta vägen om man måste ta hand om ”personal businesses”), femåringen vill göra fler roliga vintagefilmer och sjuåringen suckar över läxan som måste vara klar innan han får gå till kompisen och leka en stund innan middagen. Den lille, världens sötaste, föddes för tidigt och har varit död några gånger i sitt halvårslånga liv. Jag är lite nervös över att vara ansvarig, men allt har varit bra länge och vardagslivet måste någon gång få chans att komma tillbaka.

När jag går hem i regnet igen har jag varit stand-in-förälder i lite drygt en timme och jag andas djupa andetag för att pigga upp mitt trötta huvud. Jag har nog alltid älskat bebisar och barn. Kanske inte lika mycket då jag vispade ihop välling på spisen till något syskon mitt i natten. (Eller jo, det var nog bara själva vällingen jag inte gillade så mycket.) Jag är tacksam över att få chansen att hänga lite med dessa varelser som har så mycket liv i sig, som är ganska oskadade då det gäller hur man ska tycka och tänka och som mest bara visar vad en människa är i sin mest oslipade form. Jag kan samtidigt konstatera att det nog är rätt smart att passa på att föda barn innan man fyller fyrtio och kroppens stora förfall börjar.  Trots allt får jag lägga mig och sova i lugn och ro hela natten medan mina lånebarns föräldrar får gå upp mitt i natten och fylla på sondmatning, byta blöjor och kanske få sällskap i sängen av två eller fyra extra små sparkande ben när det redan är ganska trångt.

14_2

Jag kan inte lägga upp bilder på barnen här i bloggen, så du får hålla till godo med stallkisarna igen istället. De är ruskigt söta de också.

06 jan

Titta inte bakåt!

Efter dikten jag lade upp i går så känns det kanske lite konstigt att komma med en återblick, men det är precis vad jag tänkte göra nu! Jag försökte söka mig fram via internet och kom fram till att man kan ta reda på följande om ”Monnah under januari månad” om man letar lite via officiella internetkanaler:

2006 – vann en del tävlingar
2007 – hade uppdrag som inspirationsdesigner för Swe Scrapbook

5_2

5_1

2008 – jobbade för Metalimo, designer för A Million Little Things, Formex för Metalimo, ett barn i Adolf Fredriks Musikklasser, vi njöt av katten Millas sällskap
2009 – Formex för Metalimo, Ett Litet Ord var visst ORDNING (och inget annat), värsta influensan någonsin, funderade på att lägga ner bloggandet
2010 – litet extraknäck på Formex med min gamla arbetskamrat, pysslade en del kort, köpte mina bästa favoritjeans någonsin (L.O.G.G.), turer till makens mormor i Upplands Väsby, scrappade fortfarande en del, förberedde mig på att fylla 40

5_3

2011 – jobbade för You Do på Formex (året då Maria Montazami gjorde reklam för sina väskor) och på mässa i Frankfurt, tittade tydligen på Solsidan, inspiratör för Kortskissen, Adolf Fredriks Flickkörs avskedskonsert med ”Bosse” vid rodret och stackars dottern blev jättesjuk och orkade bara vara med på första halvan av konserten, detta var min favoritmusikvideo, tänkte bli lite mer kreativ
2012 – Formex i Älvsjö och Paperworld i Frankfurt, båda för You Do, gillade Moa Lignells låt When I Held Ya, hade kommit igång bra med årets ord LYFTA, var helt ovetande om att vi senare under året skulle sälja hus och hem för att flytta till USA, bakade semlor

5_4

2013 – fick flera härliga paket från Sverige, grapefruktgalen, låg mest på soffan om dagarna för att läka mitt brutna ben, fick tillbaka symaskinen som jag köpt i Palo Alto 1994, planerade för att organisera och köpte 14 lådor med lock, blev duktig på kryckor, lyssnade extremt mycket på musik, skrev väldigt många blogginlägg, saknade att jobba på mässor (men fick senare samma år genom You Do chansen att åka på en mycket minnesvärd arbetsresa)
2014 – årets ord blev REACH (mycket bra för mig), började med yoga, skrev ett favoritinlägg, läste ”En man som heter Ove”, stickade, återupptäckte filmvärlden, fotade mycket
2015 – årets ord FEARLESS, försökte hantera mammas cancerbesked, köpte Po.P-nattlinnet som jag skulle bo i om jag kunde, kände historiens vingslag och jobbade hårt på att vara lycklig

05 jan

Livet på en pinne.

4_2

Julen varar än till påska, eller hur var det nu igen? Idag kom ett finfint paket i brevlådan, fullt av handgjorda praliner från Ejes Choklad, kunglig hovleverantör. Tur att jag jobbar för människor som vet att njuta av livet! (Och nej, L. Vi hade också fyllnadspapper i vår låda och fick inga likörpraliner. 😉 ) Det här är choklad som man inte glufsar i sig. Man äter pralinerna med eftertänksamhet och njuter i lugn och ro. Tar man ett kort på dem innan de är uppätna kan man dessutom återuppleva stunden igen och igen och igen utan att idissla.

4_4

För övrigt drog yogan igång idag efter jul- och nyårsuppehåll. Det är nästan på dagen två år sedan jag gick bort till The Yoga Space för att vara med på mitt första yogapass. Jag är så tacksam över att jag blev övertalad att prova! Min kropp har svarat bra på övningarna och jag är definitivt både vigare och starkare idag än jag var när jag började. Utvecklingspotential finns, men det är jag bara glad över.

Jag vill till sist påminna om en av de finaste dikter jag vet. (Okänd författare.) Peace.

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.

04 jan

Hej, hej på dej, Vardag!

Måndag.
Januari.
Nytt år.
Skolstart efter ett långt och härligt lov.
Vardagen bits lite, men känns ändå rätt okej.
Jag har inte kommit så långt att jag fixar att trycka i mig något som bara smakar ”nyttigt”. Den sista slatten frukostsmoothie åkte därför ut i slasken.
Ny januarivegetarian i familjen. En som tränar fyra gånger i veckan och är 185 cm lång. Vilket slags mat ska en sådan äta?
Lisa Nilsson, Adele, Bach och Dream Theater i högtalarna.
Kalligrafipennor i högsta hugg.
Inspirationsbok för jobbrelaterade frågor på gång.
Nästan tom tvättkorg.
Ledsen julgran.

Dagens citat tar jag från den söta lilla bok jag fick av dottern i julklapp:

Jag är övertygad om att de flesta är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara. ABRAHAM LINCOLN

Tittar man sedan på detta foto kan man väl inte bli annat än glad?

1_6

02 jan

Hej 2016!

K har som tradition att bygga en lykta och skicka iväg den på nyårsafton. I går misslyckades lyktans avfärd, så experimentet gjordes om igen i kväll. Till allas lättnad gick det bra och inget började brinna. Lyktan finns kvar att skicka iväg igen, någon annan gång. Förslagsvis borta vid Utah Lake…

1_1

1_2

1_5

1_4