Det kommer att bli många bildtolkningar här i september! Igår gjorde vi oss iordning för att flyga till Visby. När planet stod och speglades så snyggt i vattenpölen var dagens kreativa tolkning given. ”Dubbel” ser ut såhär för mig just idag. Att fota speglingar i vatten kan vara mycket effektfullt och är något jag har roat mig med många gånger. Det gläder mig att jag kan vara kreativ på det här sättet, att jag kan öppna vägen in till min bildvärld. Vad får dig att känna dig kreativ?
Att arrangera blommor är en kreativ syssla jag älskar, men tycker är svår. Det finns massor av kreativa idéer att utforska gällande detta ämne, men jag kör ett säkert kort. En triovas, olika höjder på dahliorna och massor av färg i röda och orange toner. Inget nytt under solen, men stor glädje för mig.
Vilken är världens mest ogillade färg? Sanningen är att det är en strid på kniven mellan brunt och orange. Tittar man på könsskillnader så ogillar fler män brunt medan orange vinner bottenligan för kvinnor. Ingen av färgerna är dock särskilt omtyckt om man ska tro de undersökningar som finns. Själv har den orangefobi jag fick genom att växa upp på sjuttiotalet läkt ut. Jag älskar t.ex. numera ringblommor som var den fulaste blomma jag visste som tonåring. Med tanke på det valde jag brunt till den här utmaningsdagen för att ge mig själv lite att jobba med. Jag har många gånger berättat om den möblerade studentlägenhet som vi kallade vårt hem då vi bodde i Philadelphia 1998-2000. Den var en studie i brunt. Brun matta, bruna möbler, beiga väggar. Bajsbrunt är den benämning jag använt mest ofta, men jag kan vara lite mer generös gällande vår futon som faktiskt var vackert mörkt chokladbrun. Det hjälpte dock föga då resten av miljön var så oinspirerande. Fortfarande får jag lite rysningar av allt ”beige” och ”greige” som dominerat i inredningsvärlden under många år. Däremot har jag insett att det faktiskt handlar mycket om nyanser och sammanhang och det visar sig att jag egentligen är rätt förtjust i brunt, särskilt de riktigt mörka nyanserna. Till och med den bruna novemberhösten gör mig lycklig! Det var länge sedan jag använde Canva, så det jag gjorde var att använda några av Canvas alla tillgängliga collage och foton för att bevisa för mig själv att brunt kan vara helt underbart! Hur känner du för olika färger? Jag inser ju äldre jag blir att jag gillar de flesta färger. Det går ju inte ihop om jag säger att jag inte gillar lila och sedan har en lila jacka, en lila favorittröja och en bakgrundsbild på den underbara blommande ljungen på datorn. Alla färger har helt enkelt sin plats och sitt sammanhang. Inte minst i naturen.
Hej, hej september! Du hälsar oss med gråa moln och regn i luften, 16 grader och gula björklöv på marken. Ingen stress eller så, men nu är det höst i mitt liv iallafall. Skapande september-projektet tog mycket av min fritid förra året och jag hade så roligt med alla grejer jag gjorde. I år kommer det dock inte att finnas lika mycket utrymme för den här typen av aktiviteter, så jag tar det lite försiktigt som det kommer och tänker ha roligt med det som hinns med.
I går var jag på Öland och firade en fin liten vän. Hon gillar mig, men vill alltid prata om min dotter som hon hade som söndagsskollärare för många år sedan. När vi pratade i telefon någon gång berättade denna musikaliska och genomroliga tjej att hon gjorde bokstavsarmband på jobbet. Jag berättade att jag saknade att få fina armband i present, och när vi så träffades igår hade hon en present till mig faste det var hennes födelsedag vi firade. Detta fina bokstavsarmband får nu lysa upp min höst.
Förra året var ett av huvudmålen för Skapande september att fotografera mer. Jag har nästan gett upp på min kamera, men har lovat mig själv att ge den lite höstutrymme. Denna utmaningstolkning gjorde jag dock med telefonkameran. Min kusin som är mycket duktig på allt konstnärligt visade för många år sedan några foton hon hade tagit med fokus på storstadsljus i mörker. Jag kommer inte ihåg var fotona togs eller om det var lampor från byggnader eller fordon som fångades, men känslan minns jag. Det var den jag ville komma åt, även om resultatet blev sitt alldeles eget.
Nu kommer jag inte ifrån den längre, känslan av frustration och driv, önskan om att producera och skapa, visioner om avbockade listor och skåp och lådor med ordning och reda. Hösten knackar på dörren och med den fler aktiviteter inomhus, sådant som får ta tid och ger möjlighet till utveckling. Jag har träffat flera personer som är lite äldre än jag i sommar, personer som uppenbarligen har problem att hitta rätt bland minnenas irrgångar och jag har påmint mig själv om hur viktigt det är för mig att göra vad jag kan för att hålla hjärnan igång. Att utmana sig själv är utmärkt och även om det innebär viss stress att vilja utföra ett projekt med trettio punkter som ska klaras av på lika många dagar så tror jag mest det är till min fördel. Liksom förra året är detta projekt kravlöst, jag och du gör vad vi kan och orkar helt enkelt. Om det innebär att filosofera en stund runt ett visst ämne så är det också okej. I år har jag skrivit listan på engelska eftersom jag hoppas att min tyska bonussysterdotter som är makalöst kreativ vill hänga med på några av utmaningarna. Ett problem för mig är att jag kommer att vara på annan ort rätt mycket i september, så bloggen kommer inte att uppdateras med dessa kreativa inlägg varje dag som förra året.
Med det så ger jag både mig själv och dig lite tid att fundera runt dessa ord. Här har redan hjulen börjat snurra! Som du ser fick jag fylla på med svenska ord på slutet eftersom det svenska alfabetet har lite fler bokstäver. Med det önskar jag lycka till! Tolka precis som du vill och må kreativiteten flöda hos oss alla.
Det nya livet, så filterlöst. Små fötter som sparkar, ett ansikte som söker erkännande i de vuxnas ögon och händer som griper efter skydd och stöd. I samspelet med de vuxna sker anpassning och filter på filter läggs på och utvecklar det konstverk som ett nytt liv är. Hälsosamma filter kan exempelvis vara hur man är “lagom” egoistisk, hur den naturliga människan hålls någorlunda i schack, hur sårbar man kan visa sig utan att bli utnyttjad eller kanske hur man hanterar konflikter på ett hälsosamt sätt. I relationer som är störda på grund av exempelvis sjukdom, missbruk eller försummelse sätts ofta ohälsosamma filter på, något som man kan behöva hjälp med för att byta ut dem mot något mer hälsosamt. Är du medveten om vilka filter som varit med och skapat det konstverk som är du?
Vilken konstig titel. Som om det skulle finnas några nackdelar med att fotografera? Jag har gillat fotografering sedan tidiga tonåren och började fota lite mer med min första Nikon 1995. Efterhand kom digitala systemkameror in i bilden, sedan den störande lilla Canon Ixus – jag kommer fortfarande ihåg frustrationen över den långsamma reaktionen! Vår lilla Ixus var dock oöverträffligt smidig. Den var så lätt och liten och gick att ha i fickan. Revolutionerande! En systemkamera väger ju en del och är ganska ömtålig. Efter Ixusen kom andra kompaktkameror och när vi flyttade till USA köpte vi en Canon EOS 60. Jag har aldrig riktigt lärt mig dess finesser och den har aldrig blivit ”min”. Sällan tar jag med mig kameran och när jag fotar blir jag ofta frustrerad över att kvaliteten inte är vad den borde. Numera vinner telefonkameran nästan alltid. Trots det fotar jag inte alls lika mycket som jag en gång gjorde. Det stör mig samtidigt som det är ett medvetet val. När jag lägger undan tanken på att hela tiden fånga skeenden blir jag närvarande på ett annat vis. Trots det vill jag säga att fotografier är ovärderliga och jag är så tacksam över alla de foton och filmer som finns kvar som dokumentation över mitt och min familjs liv. Bara på datorn har vi 101 919 bilder och 1 670 videor. Det låter helt absurt när jag ser det utskrivet, särskilt med tanke på att de flesta är från 2012 och senare. (Har en del släktdokumentation och liknande här också.)
För att åskådliggöra fördelarna med att fotografera visar jag denna fångade stund från gårdagen. Maken och två av svågrarna filurade tillsammans ut hur de bäst skulle få upp den nya dörren till boden. Det ingenjörades och fysioterapeutades tills den satt upphängd enligt konstens alla regler och nu kan målarpatrullen ta över. Detta är inget fotokonstverk någonstans. Bara den som känner personerna på bilden eller de som var på plats kan tala om vilka de är och vad de höll på med, men för oss som följer vårt sommarparadis är detta spännande information. Jag har berättat följande förut, men här kommer det igen. Min väninna skulle göra en liten film till sina föräldrar då de skulle fira 50 år som gifta. Hennes pappa (och hon själv) är fotografer. De första fotona hon valde var vackert komponerade, snygga bilder. Det fanns mängder av foton, så efter ett tag började hon sålla hårdare och på ett sätt hon inte var beredd på. Det enda som var intressant var vilka som var med på fotona, var de var och varför någon hade tagit fotot. Vackra fotografier och snygga kompositioner i all ära, men när tiden har gått är de inte längre lika intressanta. Det första fotot jag visar här ovan föreställer hur syrran gjorde en dessertpizza färdig. Snygg komposition tycker jag själv och fint ljus. Jag kan till och med se värdet i att visa att vi använder pizzaugnen också till desserter, men kanske bara om man lägger till ett recept.
Här kommer ett annat foto som någon annan antagligen hade slängt eller åtminstone inte brytt sig om. För oss som tillbringat alla våra somrar i Bredavik är synen av dessa knottmoln något som tillhör och något som väcker minnen av något slag. Knotten bits inte, är inte fientligt inställda, men många är de småkryp som oavsiktligt ätits upp eller mött sitt öde i ögat på någon Sturköbesökare. Jag sparar bilden, låter den fortsätta leva och påminner om hur roligt det i efterhand kan vara med just de där detaljerna som är lika självklara som luften du andas. Hur ser köket ut då folk arbetar i det? Hur har du löst organisationen i förrådet? Var brukar du sitta och fika på jobbet? Glöm inte att fota så man ser lite mer av omgivningen. Vilka tapeter har du? Möbler? Grejer på väggarna? Är huset barnanpassat eller bor en gamling som gillar fullt av ömtåliga grejer och levande ljus där? Som sagt, denna typ av foto kan berätta så mycket mer än ett vackert porträtt.
Sedan är det alla dessa blomsterfoton som jag tagit de senaste åren. Jag inser att detaljfoton på blommor kanske är noll intressanta för de flesta. Min syster flyttade ut sin Flammentanz från stan ut till stugan i Bredavik. Där mår den nu fantastiskt bra och blommar som om den var på steroider. Att betrakta den mot den vita stugväggen är en upplevelse, men kanske hade det räckt med det? Om tjugo år vet ingen historien bakom varför jag fotade och det går inte heller att se att fotot är taget i Bredavik. Ännu ett foto som alltså kräver skriven text för att hålla i längden. I telefonens app Anteckningar har jag fört odlingsdagbok sedan 2019. Numera kompletterar jag texten med fotografier, något som verkligen lyfter och hjälper mig. Där fyller vackra trädgårdsbilder och odlingsdokumentation i fotoform sin funktion till fullo. Jag fortsätter att känna efter och utvärdera, påminns om vikten av att rensa bland foton och filmer. Det är inte alls dålig att vara lite mer restriktiv och rensa hårt. I denna digitala tidsålder går det att ta mängder av foton och filmer, men ju mer man har desto svårare blir det för varje objekt att göra sig hört. Ett sätt att komma runt detta är att göra fotoböcker. Min syrra är så duktig på att sammanfatta familjelivet med årsböcker. Andra gör fotoböcker från semestrar, barnets första år, sammanfattningar inför stora högtidsdagar, historien bakom alla arvegods, favoritrecept – det finns en massa roliga, fina, spännande sammanfattningar som passar i en fotobok. Annars går det naturligtvis att bara sitta och scrolla på datorn, streama favoritbilderna på en skärm någonstans i huset, eller framkalla de allra bästa favoriterna och hitta ställen där de kan få göra en glad! Fotokalendrar är perfekta presenter. Man kan till och med trycka foton på kläder, något som är jätteroligt till särskilda firanden. Hur tänker du om fotodokumentation? Är den överskattad? Underskattad? Onödig? Oersättlig?
Vi har ingen ”vanlig” elvisp, bara en som monteras på hushållsassistenten. Därför känns det ibland snabbare och lättare att vispa för hand. Den lilla vispen med äckligt handtag som blev alldeles strävt i diskmaskinen var favoritvispen tills den för ett tag sedan bröts av vid användning. Eländes elände, vad fanns att göra? I samma veva skickade lillebror en bild på någon fint han hade snidat (han är en riktigt Emil) och jag fick en briljant idé. Skulle han kanske kunna snida ett rejält handtag till vår trotjänare? Skulle favoritvispen med det otäcka handtaget kunna bli perfekt på riktigt? I måndags fick jag svaret i min hand. Detta är perfektion. Dagarna i diskmaskinen är slut och i fortsättningen blir det handdisk, men Who cares? Förstår du hur lyxigt det är med ett handtag i ene? En ny familjeklenod är skapad.
Ps: Nu fick jag reda på att enet är taget från Bredavik, det här blir bara bättre och bättre.
När extrasyrran och hennes son var på besök påmindes jag om hur roligt det är att lära sig saker och ting, att bli bättre och utvecklas, testa nytt och kanske hitta hem till något man saknat i hela sitt liv eller bara utföra sina rutiner i fel ordning. Hjärnan skakas om, fast på ett bra sätt. Tankar får ny växtkraft och de nyskapade vägarna kan föra en till ställen som man aldrig ens hade kunnat drömma om! Vi kan lära oss av varandra oavsett ålder och intressen. Vi behöver inte heller lära oss sådant som vi inte är intresserade av. Vilken befrielse!
Systersonen är inte bara klurig som få, utan gillar också att pyssla. Jag hade därför sparat ett projekt som jag spanat in sedan en tid till honom. Vi målade bröd! Jag insåg att det hade gått att spä ut färgen lite mer och använda mindre penslar, men annars var det precis lika roligt och effektfullt som jag hade tänkt mig. Hur gör man då? Det projekt jag inspirerades av var ett målat surdegsbröd, men det gick precis lika bra med en vanlig vetelimpa bakad på 50 g jäst och 5 dl mjölk. När brödet hade jäst färdigt efter utbaket pudrade jag bröden försiktigt med rismjöl. Detta för att motiven skulle framträda bättre efter gräddningen. Vi lade en klutt av de valda karamellfärgerna i gelform i varsina glas (rött, blått och grönt) och spädde ut lite med vatten. Efter det målade vi varsitt motiv. Jag fick hjärnsläpp, men lyckades måla några blommor. När motiven var färdiga snittades sedan båda bröden nära botten längs långsidan för att kontrollera expanderingen innan de sattes in i ugnen. Det hade ju inte varit så roligt om motivet spruckit. Som du ser på brödet närmast så gick det jättebra. Jag bakade till 94°C och med tanke på med vilken iver brödet åts så verkar projektet ha blivit lyckat. Nu är jag ivrig att förbereda ett motiv till nästa gång och kanske införskaffa lite fler gelfärger så jag kan göra ett blomsterhav eller något annat kul. Färgerna förändrar förresten inte smaken någonting, bara för upplysning. Har du lärt dig något nytt på sistone?
