22 Sep

Hej tisdag!

22_7

Puss på flickorna innan de for iväg till skolan. Frukost i ensamhet. FaceTime med Mamma (Vad då, skulle vi själva ha tänkt på att boken skulle ha ett tomt försättsblad? Gör om, gör bättre.). Städa köket efter god grillmiddag med vänner. Lång promenad med promenadkompisen efter en god stunds kliande på magen av Miss Sophie, hennes basset hound som inte har någon integritet alls…

22_4

Mattelektion, avrundning och förberedelse av nästa område. Photoshop. Skjuts till konstskolan. Sen lunch, perfekt avokado. Dags att sticka lite. Mammas halsduk måste bli klar så jag kan skicka den med min bror då han åker tillbaka om ett par veckor.

22_1

22_2

Här är min favorit i lamahagen vi går förbi ibland. Är den inte alldeles illbedåriskt söt? Ögonen får mig att smälta varje gång.

Edit: Det här är ingen lama. Det är en alpacka! Alltid lär man sig något.

03 Apr

Random shots.

2_4

Utsikten över Provo då man promenerar med Kat, hunden. Rätt läckert faktiskt. När man tar höger en liten bit längre bort går man rakt upp i bergen. Så konstigt!

2_5

Yngsta dottern har tjatat och tjatat om ridlektioner. Brutna fotleden och en del annat kom i vägen, men nu är det äntligen dags. Vi håller på att undersöka olika möjligheter. Jag tror att det blir här på Melville vi hamnar. Så otroligt välskött! Fina hästar och en engagerad ridtjej som gärna visade oss runt och gav inside information om varenda häst på bygget.

2_6

Det var längesedan jag lekte i Photoshop. Jag saknar det! Påskbilden blev inte vad den borde, men det var kul att åtminstone dra lite i olika reglage och fixa lager. Jag har det i mig, precis som handpysslandet. Jag lägger det tunga bakom mig och lägger upp det vackra, det fina och det önskade framför mig. Det för mig uppåt. Och jag tackar för hjälp och uppmuntran från rätt håll. Ibland är det små saker som hjälper, ibland behövs tyngre artilleri. Jag skulle behöva en kreativ boost, för jag får inte riktigt till jobbet som ska vara klart om två dagar. Må Doktor Snuggles uppfinna något till mig i drömmarna i natt!

24 Mar

Hipp, hipp, hurra!

Grattis till älsklingen som idag fyller  lika många år som sin skostorlek. Han ligger bara några månader framför mig, men har många fler gråa hårstrån än jag. Han är dessutom lite visare på vissa plan och lite dummare på andra. Än jag, alltså. Vårt team brukar funka rätt bra tillsammans. Han puttar, jag stoppar. Han rättar i leden, jag fluffar. Bra så. Hur har du det med din livspartner? Är ni som två kloner eller kompletterar ni varandra med olika egenskaper?

När jag fyller 43 i oktober vill jag vara i lika bra form som då jag var 41. Det låter väl som ett bra mål? Jag har insett att mål som ”se ut som Demi Moore” (fast det vill jag ju inte) eller ”vara lika vältränad som Wanja, 76” inte går att leva upp till. Fast jag blir ruskigt inspirerad av Wanja och kan säga ”kan hon så borde väl jag kunna bättre än jag kan idag”. Det låter som ett bra och görbart mål. Här är inspirationsreportaget om Wanja. Se det! Kanske blir du lika inspirerad som jag.

Födelsedagen har firats med kycklinggos hos grannarna, middag på Tucanos med familjen och tårta med vännerna här hemma. Finfin födelsedag tycker jag, fast den inte ens var min.

På väg hem från kycklingarna fick vi med oss nyvärpta ägg från de äldre hönorna i hönshuset. Vita, bruna, gröna och blå, alldeles fantastiskt vackra! De blå och gröna nändes vi inte använda, men de vita och bruna åkte i tårtsmeten. Mormor Brittas tårta blev kanske ännu lite godare än vanligt. 🙂

Hoppas att det blir ordning på min bloggserver på måndag, för annars måste jag nog byta. Allt går så långsamt nu och jag har varken tid eller lust att sitta och vänta. Mitt bloggande ska gå snabbt och smidigt för att funka för mig. Jag återkommer i alla fall. Var så säker på det.

23 Aug

Vetlanda tur & retur.

Idag har jag och mamma varit i Vetlanda för att hälsa på en god vän. Mamma lärde känna S och hennes familj då de kom som flyktingar från Bosnien och mamma jobbade som SFI-lärare. Genom åren har jag fått höra en del om vad som hände innan, under och efter Balkankonflikten… Att få fly med små barn för att försöka överleva och skapa ett nytt liv och en ny verklighet i ett nytt land  är något som de allra flesta av oss lyckligtvis aldrig ens behöver fundera över. Jag är så glad för S och hennes familj och att våra vägar har korsats! Mamma och jag blev bortskämda med en massa gott att äta och dessutom fick jag en väldigt fin present, nämligen en Zutter Bind-it-All. Nästa gång i Utah, S! 😀

Ps: Jag blev alldeles förälskad i Ricky, kanariefågeln som sjöng som en gud. Alltså, jag tror jag börjar förstå min svågers passion för fåglar! Att se Ricky dra igång sina arior mellan fröhackande och gurkätning var lika spännande som vilken thriller som helst. Har du haft fåglar någon gång? Tyvärr var det helt omöjligt att få en klar bild på själva Ricky för han rörde på sig h-e-l-a-t-i-d-e-n, men visst kan du se att han var rätt fin?

Ps 2: Dagens skratt handlade om syfilis och stela lillfingrar. Här kan du läsa lite mer, S! 😀