Utsikten över Provo då man promenerar med Kat, hunden. Rätt läckert faktiskt. När man tar höger en liten bit längre bort går man rakt upp i bergen. Så konstigt!

Yngsta dottern har tjatat och tjatat om ridlektioner. Brutna fotleden och en del annat kom i vägen, men nu är det äntligen dags. Vi håller på att undersöka olika möjligheter. Jag tror att det blir här på Melville vi hamnar. Så otroligt välskött! Fina hästar och en engagerad ridtjej som gärna visade oss runt och gav inside information om varenda häst på bygget.

Det var längesedan jag lekte i Photoshop. Jag saknar det! Påskbilden blev inte vad den borde, men det var kul att åtminstone dra lite i olika reglage och fixa lager. Jag har det i mig, precis som handpysslandet. Jag lägger det tunga bakom mig och lägger upp det vackra, det fina och det önskade framför mig. Det för mig uppåt. Och jag tackar för hjälp och uppmuntran från rätt håll. Ibland är det små saker som hjälper, ibland behövs tyngre artilleri. Jag skulle behöva en kreativ boost, för jag får inte riktigt till jobbet som ska vara klart om två dagar. Må Doktor Snuggles uppfinna något till mig i drömmarna i natt!