Utah – Sida 5

28 dec

Åker du pulka?

Livet med tonåringar är intressant. De två äldsta var inte intresserade av att följa med till pulkabacken idag och den yngsta var inte sugen på att åka när vi väl var där. Tur att jag, maken och vår gäst hade lite barnasinne att dra fram i rättan tid.

När man bor här blir man så småningom nästan immun mot att haja till då man ser någon med flipflops och shorts mitt i kalla vintern eftersom det tillhör det ”normala”, men att åka pulka i shorts är väl ändå att ta i?

Det där med snö och vinter… Jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen, fast det är härligt att det blir så mycket ljusare med allt det vita runt omkring. Det där ljuset blir dessutom väldigt vackert emellanåt.

26 dec

Det har snöat hela dagen!

18 dec

Salt Lake City by night.

Jag älskar Stockholm. Vissa delar av Stockholm, vid vissa tider och vid vissa väder. Salt Lake City har jag inte precis lärt mig uppskatta, men det finns en tid på året då denna lilla stad piskar rumpan på sin svenska syster. Under december blinkar det på Temple Square så till den milda grad att miljökämparna gråter och de ljusdepraverade jublar. Det här bygget som tog fyrtio år att bygga klart gör sig verkligen i julbelysning vare sig det ligger snö på marken eller ej.

30 okt

Onsdagskväll.

Onsdag igen. Jag blir alltid som en ny människa efter ett av mina yogapass. Tänk om min granne inte hade lyckats i sina övertygelseförsök att locka mig till det första passet?

Våra kackelpellar är jag lite sur på just nu. Det blir varken hönsägg eller ankägg till frukost, eller jo, det blir det ju. Äggen kommer bara inte från våra tjusiga fjäderfän trots att de får kejserlig behandling. Hm.

Trädgården håller på att lägga ner nu, fast det finns fortfarande massor av löv kvar på träden. Förra året vid den här tiden låg det snö på marken och det sägs att vi har sådant där vitt och kallt fluff att vänta på söndag. Just i går slutade vår garageport att funka. Olägligt. Bäst att jag tar itu med det innan min tacksamma månad drar igång, annars lär jag få bli lite kreativ. Att ha ett garage till sina bilar på vintern är nämligen en lyx och välsignelse som jag aldrig mer vill byta bort. Jag har skrapat ALLDELES för många rutor under kalla vintermorgnar för att inte inse vad det är vi har här.

Tillbaka till trädgården. Rosorna ser annorlunda ut nu, men de är underbara ändå!

Carterville Road i skymningsljus. Det gäller att njuta lite extra de kommande dagarna, för jag antar att grenarna blir kala när snön väl kommer. Vem vet? Det kanske blir första vintern med löv kvar på träden?!

19 okt

Höstpromenad och trädgårdsarbete.

Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, årstidsskiftet med härligt lagom temperatur och att luften blir lättare att andas. Jag njuter av att tända ljus om kvällarna då det becksvarta inte riktigt hunnit ta tag om alla stackars vinterdeprimerade och jag älskar att jag inte längre känner mig tvungen att vara ute i det fina vädret. Jag älskar att pyssla med papper, textilier, garner, frukt och grönsaker. En gång hörde jag att människor nästan automatiskt bäst gillar den årstid då de själva kom till jorden. Jag höll med till hundra procent, oktoberbarn som jag är.

Idag har jag njutit i fulla drag då maken och jag tog en långpromenad längs floden. Hela familjen var ute i trädgården och tog hand om diverse nödvändigheter: de sista tomaterna, gurkorna och de misslyckade melonerna, vårlöksplantering, uppgrävning av risiga buskar längs Carterville Rd och så skulle vi plocka in några av de finaste äpplena. Jag kokade tomatsås av de få bifftomater som inte ätits upp av sniglar, oknytt eller något slags mögelangrepp (jättegott) och sonen och jag lade in gurkor efter det här receptet. Våra mjölksyrade morötter efter svenskt recept blev hur goda som helst, men rödbetorna som mjölksyrades efter något snabbt amerikanskt recept blev ”sådär”. Jag kan i alla fall konstatera att lagen till den nya gurk-lagen är precis hur god som helst och jag har svårt att tro att dessa grönsaker kan bli annat än delikata. Svaret får vi redan i morgon kväll.

Här kommer en oändligt lång fotobomb från dagens promenad. Jag tankar goda tankar och vackra färger inför den långa och kalla vintern.

15 okt

Höst och häst på Carterville Road.

Häromdagen fick du se riktiga höstfärger från Rock Canyon. Här från vårt hus är det inte alls lika färgglatt, men efter kalla nätter kan vi i alla fall se snö uppe på bergtopparna. Tänk så konstigt det känns att ha 25°C om dagarna och ändå se snö. Jag vänjer mig aldrig vid det!

Titta här på grisbjörnen som sägs vara något slags häst. Hihihi!

Våra söta grannar är lika tacksamma vare sig de får ekologiska morötter eller halvruttna äpplen. De är så sällskapliga! En av hästarna har blivit utbytt mot en liiite större version som av någon anledning alltid påminner mig om Lilla Gubben, Pippis häst.

Alltid lika ivrig att hälsa och gosa lite. Så fin!

Och så gula höstlöv bara för att det är så infernaliskt vackert och bara för att de gör mig lycklig…

12 okt

Leta höst i Rock Canyon.

09 okt

Två musikaliska upplevelser.

Det här, min vän, tycker jag mycket om. Det är inte bara för att jag verkligen gillar den smetkletiga filmen Love Actually väldigt, väldigt mycket och låten har en viktig del i den. Det är också för att jag gillar låten i sitt original, för att videon är alldeles fantastisk och för att det är så många härliga och inspirerande musiker med i detta projekt. Gareth Malone till exempel! Kommer du ihåg hans spännande projekt att få unga killar i trubbel att sjunga körsång?

Från körhanterande i världsklass till konsert med high school-kör. I kväll var det dags för den första konserten med Timpviews nya körlärare. Han har säkert potential, men jag saknar lite karisma och gissar att det fortfarande skaver lite mellan dirigent och kördeltagare medan han och ungdomarna ska komma på hur de bäst kan arbeta tillsammans. Äldsta dotterns kör tycker jag var bäst, men det var nog mest för att jag hade förväntat mig lika tät sång av Madrigalkören som förra året. Så blev det nu inte. Den stora blandade kören på ca 150 elever var däremot alldeles fantastisk, men de hade dessvärre fått några solister som sjöng i en annan tonart. Nåja. Min vana trogen kunde jag inte låta bli att fälla några tårar och i kväll blev det till Marta Keens Homeward Bound. Jag hittar ingen bra inspelning, men här sjunger Fraser Walters en lite långsam version som åtminstone ger dig melodin och känslan. En gång ska väl jag också återvända hem…

Så här fin var den körsjungande dottern i kväll:

Och så här vackra var bergen och himlen i all sin höstskrud:

(Månförmörkelsen i morse var alldeles otrolig, men jag tog inget kort på den. Du i Sverige kunde inte se, va?)

08 okt

Städa upp och göra hemtrevligt.

Nu när året officiellt har gått in i sista fjärdedelen känns det bra att återgå till mitt ord, REACH, för att se om det verkligen har påverkat mitt liv något. Vad ska jag göra för att nå ut, nå in, nå upp, nå fram till alla mina olika mål?

Ett mål som jag har haft länge är att känna mig mer hemma här. Inte mer hemma i just USA eller i grannskapet, det har jag inga problem med, utan mer hemma i huset. Jag hade nog gärna velat ha vita väggar, men nu har vi bestämt oss för att inte lägga ner pengar eller energi på just stora renoveringsprojekt. Det får bli till att jobba mer med textilier, tavelupphängningar, personliga dekorationer och annat istället. Den senaste veckan har vi gjort just det. Det känns verkligen bra!

Det största projektet var nog att köpa sängbord på KSL (typ Blocket) till K och mig och fräscha upp dem med ny färg. Resultatet visar jag någon gång senare i veckan.

Vårt Front Room har fått en ny och hösthärlig kudde som vi köpte på Pier 1 Imports. Jag bad yngsta dottern vika några tranor av Sprouts fina höstreklamblad och de hänger nu uppe i IKEA-lampan. På bordet har vi pumpor från Target och Pier 1 Imports samt ett grönt ljusfat från Hobby Lobby. Allt detta har köpts till jämförelsevis mycket låga priser.

Tillsammans med grannen Ms fina blomsterbukett står ett hopplock av ljusstakar av diverse slag och ett kort på barnen från vår Hawaii-semester som gör mig glad.

Denna vackra och färgglada bukett hade yngsta dottern vikt ihop till mig inför födelsedagen. Vem blir inte glad av dessa evighetsblommor? De får stå framme på matbordet länge till.

Här har vi Blekingehörnan. Soffans överdrag är nu tvättade i fyra omgångar för att undvika allt för mycket skrynklor och i kväll ska de sista överdragen komma på plats. Uppe till vänster hänger den härliga gamla kartan över Karlskronas skärgård som jag köpte för 2,5 år sedan. Efter diverse rabattkuponger blev det äntligen dags att rama in den till det facila priset av närmare $200. Dyrt, men ändå mycket mindre än vad det hade kostat i vanliga fall. Till vänster om fönstret hänger en canvas med en soledgångsbild från Sturkö som jag gillar extra mycket och till höger om fönstret hänger ett av Jan Abramssons tryck. (Jans tavlor är fantastiska. Kolla gärna på hans hemsida, men ännu hellre på hans original som hänger lite här och där. En vacker dag…)

Att städa är ett evighetsgöra. Jag behövde en allvarlig upprensning bland mina bokmärken då datorn börjar få några år på nacken. Jag ser här att det är omöjligt att avläsa denna skärmavbild, men jag började med 79 olika hemsidor/bloggar/forum under scrapbookingfliken och slutade med 40. De flesta var helt enkelt länkar som inte längre leder någonstans för mig eftersom personer har slutat blogga, företag har lagt ner och jag inte längre är med i några scrapbookingforum. Så kan det bli! Allt har dock sin tid och den nya listan känns fräsch och uppdaterad även om det nästan gjorde lite ont att klicka bort vissa av länkarna.

04 okt

Det går undan, men det går inte utför!

Jag har hittills fyllt 16.070 dagar med liv. Det är 43 år, 11 månader och 29 dagar för alla som inte riktigt håller koll. På söndag kommer jag att fira min fyrtiofjärde födelsedag och jag kommer att göra det med tacksamhet och en stor portion ödmjukhet. Mitt hjärta är fullt av bra saker som jag skulle vilja åstadkomma. Må detta bli mitt bästa år någonsin.

Tack för livet Mamma och Far!

Så här fantastiskt vackert var det i kväll hos våra grannar som hade bjudit in till grannskapsknytis. Det blev kallt efter ett par timmar, men det var så trevligt att hinna prata lite. Att umgås över alla möjliga gränser som vi människor sätter mellan varandra är något av det bästa jag vet. Och Ns ryska rödbetssallad var så god att jag gärna hade ätit den varje dag tillsammans med mina och dotterns hemgjorda köttbullar. Mums…