semlor

12 feb

Tvära kast.

På fredag är det trettio år sedan maken bjöd in mig på semmelfest och vårt gemensamma liv tog fart på riktigt. Sedan dess firar vi semmeldagsjubileum, vilket alltså inte riktigt har med själva fettisdagen att göra. Trettio är ett stort, jämnt och imponerande nummer, så vi tänkte åtminstone fira med den närmaste familjen. Med tanke på att alla skulle få sitta någorlunda bekvämt fick min familj komma på lördagen och makens på söndagen. Bra plan, även om ena Karlskronabrorsans familj blev magsjuk och den andres åkte till Skåne hos svärmor och svärfar.

Jag ville att alla skulle få sitt lystmäte för semlor tillfredsställt, så jag gjorde sammanlagt över 40 semlor i lite mindre storlek. Alla gick för övrigt åt, det är poppis med semlisar. Min syster lärde mig ett nytt knep som verkade gå hem. (Jag smakade inte, men maken sa att de blev perfekta.) Riv mandelmassa och blanda med inkråm från semlorna. tillsätt lite sockerlag (koka upp lika delar socker och vatten, vispa tills sockret löst sig och låt svalna) och ev mjölk och mosa ihop med gaffel till en lite lösare smet som går att spritsa ner i hålrummet i semlan. Till 400 g mandelmassa använde jag sockerlag gjord på 1 dl vardera av socker och vatten, men fick också tillsätta en skvätt mjölk. I år har jag dessutom lärt mig att vispgrädde ska vispas långsamt tills den precis bildar toppar. Då blir den inte så där ”fettig” i munnen. Bra tips! Jag tycker det blir fint att spritsa med tyll. Då ser semlorna riktigt semliga ut.

Idag står den vackra tulpanbuketten från fd svägerskan så fint i vasen. Det är något med tulpaner som får mitt hjärta att ticka lite extra fort. Jag vet faktiskt inte vad det är, men de fascinerar mig på så många olika plan. I år blir det spännande att se hur många tulpaner som kommer igen i trädgårdslandet. Jag valde ju sorter som skulle ha högre chans att blomma om då jag satte lökar i Lilla Rotterdam, men det finns inga garantier.

Är det semmeldagsjubileum och alla hjärtans dag i samma vecka får man väl klyscha till det lite. Här hänger hjärtkedjan i köket som vore huset fortfarande fullt av pysslande barn. Det var naturligtvis jag själv som gjorde den och kul hade jag också. Varken vackert eller stilrent, men innerligt och kul.

Från kärlek, semlor och pyssel till sorg. Idag är det sju år sedan min älskade Far gick bort. Det känns fortfarande märkligt att han inte finns här. Mamma hade varit sjuk och fått sin palliativa diagnos ”för länge sedan” då han hastigt blev sämre och hans KLL började galoppera. Helt plötsligt var det han som låg på sin dödsbädd och somnade in, medan mamma inte gick bort förrän i december samma år. Vilket år det var! Det känns så länge sedan på ett sätt. Fortfarande kan jag dock få tanken att jag vill berätta saker som har hänt och plockar upp telefonen. Det är bara att skicka ut tankarna i universum! Dagar som denna, födelsedagar och årsdagar, är jag extra tacksam över mina föräldrar. På olika sätt gav de mig en riktigt välfylld verktygslåda att hantera livet med. ”Nu kämpar vi vidare”, som Far skulle ha sagt.

21 feb

”Svensk middag.”

Igår var jag och maken hembjudna på en riktigt svensk middag hemma hos min syster och svåger. Det var även makens jobbvänner som är från Belarus och Ryssland. De senare hade laddat för sill i stora lass, men istället blev det en helt makalöst fantastisk hjortgryta med trumpetsvamp, pressad potatis, hembakade frallor, julmust och semlor. En gryta med väl avvägda smaker mellan fint hjortkött uppe från Klackamåla, vin, timjan, lite annat och så grädde. Alltså, jag blir hungrig igen bara av att skriva om det.

Det var roligt att höra roliga historier om Putin, Jeltsin, Brezjnev och annat från Sovjetunionen och Ryssland. Anekdoter och funderingar ur ett annat perspektiv än vårt. Det är lätt att se sin egen marinering i hur världen ser ut och hur saker och ting ÄR då man ställer den bredvid någon annans. Humor är viktig också då man diskuterar svåra ämnen och kanske är det lättare att förstå komplicerade ämnen om man lättar upp lite och ser på människorna bakom besluten.

Till efterrätt var det alltså semlor i stora lass. Jag hade min egen med mig, men till de andra fanns det många. Jag vet inte hur det blev till slut, men tror inte att någon riktigt orkade äta tre semlor efter den middagen. Jag hade lite glömt bort hur gott det är att pressa potatis till just grytor. Alla smaker i grytan tas upp på ett annat sätt på det viset. Tillbaka till semlehimlen. Vi fick berätta om fettisdag, dymmelonsdag och fasta och den ene killen blev nervös att hans fru inte skulle få möjlighet att testa hans favoritbakverk. (Hon kommer tillsammans med barnen nästa vecka om allt går som planerat.) Jag tror inte han behöver oroa sig. Börjar man sälja semlor i november slutar man nog i närheten av midsommar någon gång.

Idag fyller en extraspeciell vän år och jag passar på att tänka lite på fina minnen tillsammans och hoppas att hon får en härlig dag. Utanför blåser det riktigt rejält och vi ska få byar upp mot 30 m/s. Brorsdottern har sovit över eftersom vi ska ha sportlovspyssel hela dagen. I det ingår även att träffa ankisarna såklart. Jag tänker att vi har ett perfekt lovupplägg! Igår kväll låg hon och viskade sin önskelista för dagen innan hon skulle sova och jag insåg att vi kanske hade behövt ungefär en hel vecka för att hinna med allt hon planerar, men det är okej. Det här blir bra. Hoppas att din måndag också blir det.

20 feb

Hej lördag!

Gårdagen kändes evighetslång, på ett bra sätt. Jag vaknade tidigt, men inte för tidigt. Steg upp och kikade ut mot trädgårdslandet för att spana på ankisarna. De såg ut att må bra och spatserade omkring trots att regnade något slags snönära slask, så jag tog med mig fräscht vatten och såg att de inte hade hunnit skita ner sitt dricksvatten alls. Inte såg det ut som att de hade ätit något heller, men de kanske är lite försiktiga såhär i början?

Maken måste jobba helg med ett stort projekt som ska vara klart om en dryg vecka, så jag visste att jag skulle få ”underhålla mig själv”/sköta allt praktiskt på egen hand. Eftersom det stod allt från storstädning inne till städning av ladan på listan på den där listan och jag även ville fixa lite fin middag för att inte hela lördagen skulle suddas bort i något slags enahanda dagsverke så planerade jag även in semlor och pizzabak.

Det bästa med att vintern bleknar bort är att det är dags att förbereda vårbruket och med det måste musklerna väckas lite försiktigt. Det är likadant varje år. Muskler på konstiga ställen låtsas som att jag aldrig har känt till deras existens, men att de nu liksom blommat ut. Det är jättemärkligt, men bara att ta. Det finns inga ”börja försiktigt med åtta repetitioner gånger tre” eller liknande, utan det är bara att gräva och lyfta och köra skottkärra, dra och putta och lyfta lite mer. Kräla lite emellanåt och så hugga sig in på vissa ställen. Japp. Så går det till här på landet. Man kan även uppsöka Skärgårdsgymmet och träna i maskiner, men det kostar pengar och så kan man inte gå in i skitiga kläder och håret i en slarvig knut. Eller jo, det kan man ju, men jag skulle inte vilja göra det. Dessutom är högen i ladan så ohemult stor, så jag kommer att bedriva många tunga styrkepass innan den är utstädad. Trägen vinner hoppas jag. Det är också lätt att få till de där 10 000 stegen per dag utan att behöva röra sig utanför tomtgränserna.

Storstädning då? Den där genomblåsningen som hör hemma med våren är det inte dags för än, så jag vet inte varför jag hade skrivit ”storstädning” på min helglista. Tror kanske bara att jag tyckte att golven i hallen och köket behövde våttorkas. Vad tycker du är ”nödvändigt” städ? Jag har gått från att ha noll tolerans för smuts, damm och skumma lukter till att tycka att det är okej med lite hejkon bejkon. Det finns viktigare i livet än att städa. Toaletten är jag fortfarande noggrann med, den är min egen domän. Vad ingår annars i en veckostädning i det här hushållet? Det får jag ta en annan dag, men just igår var det sådant jag skötte medan jag bakade vanliga semlebullar, glutenfria dito och Pizza Bianco med smarrig topping. Har du ätit vit pizza? Pizzabotten breds med crème fraîche och finriven parmesan- eller Västerbottenost, beroende på vad du gillar bäst. Låt gå i ugn tills degen är färdig och osten är lite gyllene. Toppa med hackad gräslök, finhackad rödlök, klickar av stenbitsrom och crème fraîche. När du har tagit bild på det färdiga resultatet gosas rom och krämfräsch ihop till en gegga av obeskrivlig karaktär. Efter detta är det bara att njuta av förunderliga smakexplosioner. Nymalen svartpeppar kan förgylla ytterligare, annars är det där ultimat lördagslyx.

Jag har testat att göra pizza på fruset GF pitabröd med gott resultat förut, och då jag hade det hemma fick min bli en latmanspizza. Maken fick lite lyxigare egentillverkad botten. Eftersom jag redan bakat GF semlebullar orkade jag inte med en oregerlig deg till, helt enkelt. En riktigt härlig bulldeg, full med smidiga glutentrådar, det är något det. Mindfulness, terapi, taktilt – det finns massor av härliga ord att hänga upp en vanlig deg på. Glutenfritt däremot gör sig bäst i typ kaksmet som man kan hälla direkt i en form. Så är det bara.

”Hur många semlor vill du ha? ”Två.” ”Hur många ska jag göra?” ”Fyra.” Så kan konversationer gå till här hemma. Ingen idé att bedriva metakonversation. Själv ville jag ha minst fem, men gjorde två och orkade en. Nu finns det en kvar till efterrätt ikväll. Jag såg att maken har 1,5 kvar i kylen. Han kände sig kristlig och åkte över till sin nyinflyttade ryske kompis (han ska hämta hit sin fru och två små barn nästa vecka) som har upptäckt semlor och ääääälskar dem. Hoppas han var nöjd med denna lite speciella version. Samma gamla vanliga kardemummabullar, men jag gjorde en ny fyllning. Så god, den smakade lite björnklister (gröna burken med innehåll som jag ville äta upp, bittermandeldoft) och perfekt rostade mandlar. Syrran hade tipsat om det här receptet på fyllning och jag kan varmt rekommendera det.

16 feb

Fettisdag på isen.

En av mina härliga vänner i Orem var expert på att fira. Hon led av tungsinthet i perioder och tyckte själv att det hjälpte att pigga upp också det andra kallar vardagar med något extra. M använde sig av en onlinekalender liknande den här och hittade jättemånga roliga dagar att fira! Vi hade den stora glädjen att få vara med ibland och jag har många gånger tänkt att det hade varit jättekul att uppmärksamma en ny högtid varje dag under en kortare period. En vacker dag kanske det händer. Idag behövdes dock ingen extra firarinspiration. Fettisdagen firas av en stor andel personer i vårt avlånga land, inte bara av oss.

I år råkar semmeldagen sammanfalla med makens och mitt tjugosjunde semmeldagsjubileum. Maken bjöd in till semmelfest hemma i sin lägenhet på Gambrinusgatan för att lura dit mig, så när jag hade tackat ja fick han tvinga dit ett gäng kompisar för att det skulle bli någon fest. De hembakade bullarna blev brända och luktade fortfarande i lägenheten då jag kom, men vem har dött av köpebullar? Något måste ha funkat, för vi blev ihop, gifte oss, fick tre barn och väljer efter en del bulor i vägen fortfarande varandra. Är inte det något att fira, så säg?

Alltså, vad kan man säga? Maken gjorde ett biologiskt/fysikaliskt experiment. Han har ofta något spännande att tillföra i alla möjliga olika situationer. Här testade han om bräckt vatten bildar salt is. Vad tror du?

Dagens firaraktivitet tog oss över isen från Bredavik till Knösö där min barndomsvän bor. Maken tog sig fram med vandrarkängor och skidstavar och själv framförde jag gårdens medföljande spark som hade fått sig en liten uppfräschning och fick komma ut på tur för första gången på mycket länge. Jag gillar inte isar och kan inte säga att jag strålade av glädje inför denna aktivitet, men bestämde mig för att jag skulle vara mycket nöjd när vi väl var hemma igen. Precis så var det ju också! Vi tog oss fram de fem kilometrarna till Knösö udde på dryga timmen och blev välkomnade med lyxfika och varmt te. Efter en stunds trevlig samvaro var det dags att glida hemåt igen. Turen tillbaka tog 1,5 h, för den sista fjärdedelen hade hunnit bli extremt hal under de timmar vi hade varit borta. Jag kan säga att vi var mycket nöjda och belåtna då vi packade in sparken i bilen och åkte mot Uttorp igen. Där fortsatte vi tilltjockandet inför fastan genom att fylla på med semlor respektive semmelkladdkaka, så nu kan vi nog stå oss till nästa påsk ungefär.

Slutligen vill jag bara visa bilder på tre olika slags is. Jag fascineras så av att detta vackra egentligen bara är ganska vanligt vatten!

16 jan

Lördag på landet.

Vilken fantastisk dag vi fick idag! Maken fixade sitt LAPL (Light Aircraft Pilot License) och slog därmed rekord på Kalmar flygklubb. Han var för snål för att låta sin flygteori från ultralättcertifikatet frysa inne och såg till att utnyttja det till max. Teorin går ut imorgon, så det var i sanning i sista minuten!

Svägerskan och svågern kom ut för att titta på en tomt här i närheten och vi slog alla följe för en runda denna vackra dag. Det var ruskigt halt emellanåt, men det var alldeles fantastiskt skönt! Perfekt vintertemperatur, men jag påmindes återigen om att jag verkligen behöver ett par ordentliga vinterkängor.

Havet var lugnt idag, så blått av himlen.

Överallt ville jag stanna och ta in de vackra mönstren i isen. Tänk att sitta på plats och betrakta hur dessa ismönster tar form!

Potential? För sumpigt? Äsch, rönnsumak, inte roligt. Fantastiska stenmurar! Och så de där ekarna. Och en egen liten bäck, precis som vi hade i Orem!

Maken och dottern testade glidet. Det hade säkert funkat att åka skridskor på vissa ställen, så pass har det frusit på de senaste dagarna. Inte för att jag längtar efter skridskor. Förfrusna tår i ishallen tillhör inte mina bästa minnen precis. Inte bara var det kallt och vingligt, jag har aldrig haft ett par skridskor som suttit bra på foten. Jag undrar om man bara behöver rätt sorts fötter, att det inte alls handlar om själva skrillorna?

Efter promenaden satt det fint med varm choklad och semla för att fira det nya flygcertifikatet. Som Ture Sventon skulle ha sagt: ”Ingenting är så uppfriskande, när man har mycket att göra, som en god, välgräddad, fylld temla.”