21 feb

”Svensk middag.”

Igår var jag och maken hembjudna på en riktigt svensk middag hemma hos min syster och svåger. Det var även makens jobbvänner som är från Belarus och Ryssland. De senare hade laddat för sill i stora lass, men istället blev det en helt makalöst fantastisk hjortgryta med trumpetsvamp, pressad potatis, hembakade frallor, julmust och semlor. En gryta med väl avvägda smaker mellan fint hjortkött uppe från Klackamåla, vin, timjan, lite annat och så grädde. Alltså, jag blir hungrig igen bara av att skriva om det.

Det var roligt att höra roliga historier om Putin, Jeltsin, Brezjnev och annat från Sovjetunionen och Ryssland. Anekdoter och funderingar ur ett annat perspektiv än vårt. Det är lätt att se sin egen marinering i hur världen ser ut och hur saker och ting ÄR då man ställer den bredvid någon annans. Humor är viktig också då man diskuterar svåra ämnen och kanske är det lättare att förstå komplicerade ämnen om man lättar upp lite och ser på människorna bakom besluten.

Till efterrätt var det alltså semlor i stora lass. Jag hade min egen med mig, men till de andra fanns det många. Jag vet inte hur det blev till slut, men tror inte att någon riktigt orkade äta tre semlor efter den middagen. Jag hade lite glömt bort hur gott det är att pressa potatis till just grytor. Alla smaker i grytan tas upp på ett annat sätt på det viset. Tillbaka till semlehimlen. Vi fick berätta om fettisdag, dymmelonsdag och fasta och den ene killen blev nervös att hans fru inte skulle få möjlighet att testa hans favoritbakverk. (Hon kommer tillsammans med barnen nästa vecka om allt går som planerat.) Jag tror inte han behöver oroa sig. Börjar man sälja semlor i november slutar man nog i närheten av midsommar någon gång.

Idag fyller en extraspeciell vän år och jag passar på att tänka lite på fina minnen tillsammans och hoppas att hon får en härlig dag. Utanför blåser det riktigt rejält och vi ska få byar upp mot 30 m/s. Brorsdottern har sovit över eftersom vi ska ha sportlovspyssel hela dagen. I det ingår även att träffa ankisarna såklart. Jag tänker att vi har ett perfekt lovupplägg! Igår kväll låg hon och viskade sin önskelista för dagen innan hon skulle sova och jag insåg att vi kanske hade behövt ungefär en hel vecka för att hinna med allt hon planerar, men det är okej. Det här blir bra. Hoppas att din måndag också blir det.

24 feb

Pulkadag i Klackamåla.

Imorse bjöd brorsan in till ”öppen grill” i pulkabacken i Klackamåla, bortom all ära och redlighet. Jag är så glad att han, en av våra systrar och deras familjer kunde ta över fars skog. De gör så fint och sköter skogsvården med den äran.

Yngsta dottern och hennes kompis hade lagt sig, hm, rätt sent, så de var lite trötta då jag frågade om de ville hänga med, men det ordnade sig ändå. Sonen hakade på efter att ha vaknat till och vid 11-tiden var vi färdiga med en halv matsäck i ryggsäck, alla möjliga klädesplagg i lager på lager och den enda åkmojängen vi har kvar, ett blått tefat. Senorens Livs hade både korv och korvbröd till försäljning, så till slut hade vi allt vi behövde.

Vad kan jag säga mer än att vissa gånger suger sportlovsaktiviteter (någon eller alla är kalla, hungriga, har pjäxor som klämmer, kan inte åka vad-det-nu-är…), men idag tror jag inte någon hade något att klaga på. Tack för en toppendag! Härmed varnar jag för en massa bilder och det är ändå efter att jag har rensat bort tre gånger så många. Enjoy!

23 feb

Vissa dagar känner jag mig lite mer dansk än andra.

Man kan inte ta paus från sorg, men man kan få lite andrum. Det är fortfarande en vecka kvar till minneshögtiden och varje dag som går bjuder på nya påminnelser, minnen, tröstande ord, blombuketter, praktiska åtaganden och oväntade vändningar.  Frukostsmoothien blev lite extra god. ”Denna skulle morfar säkert ha gillat!” De ringde från tandläkaren för att kalla dit far och mamma fick meddela att det inte kunde bli något med det besöket. Vardagsrummet ser inte längre ut som en blomsterbutik, men det står fortfarande många vackra buketter där. Livet fortsätter även om det aldrig blir sig likt igen när balansen har rubbats.

Stackars S har inte fått mycket uppmärksamhet de senaste månaderna med allt som har varit på gång runt omkring oss. När hon fick frågan vad hon ville göra på sportlovet svarade hon ”åka till Italien”. Det blev en tur till Kristianopel i solsken istället, så jag vill nog påstå att vi kom ganska nära att uppfylla hennes önskan. I morgon kommer maken hem, så det är väl värt en halv Italienresa bara det!

23_18

Pittoreskt så det förslår. Jag älskar verkligen den här lilla byn som en gång var var Nordens första renässansstad. Japp, du läste rätt. Jag fick inte riktigt ihop det när jag strosade omkring i hamnen, men på 1600-talet var det full rulle här omkring. Danskar och svenskar bråkade och brände så till den milda grad att det så småningom inte fanns någon större nytta av befästningarna längre. Tänk så lite man vet om framtiden och så lite man lär sig av historien.

23_10

Två pangbrudar i solskenet. Varje dag i februarisolsken är en bra dag.

23_1

Hoppet brukar vara det sista som överger en. Jag känner ofta detta talesätt komma till tröst.

23_3

23_5

23_6

I vintras blev hela södra Sverige översvämmat längs vissa delar av kusten. Café Sött och Salt hade vatten upp över öronen och vi kunde fortfarande se hur långt havet sträckte sig då det var som värst. Så konstigt det kändes idag då allt annat var ”som vanligt”.

23_7

Där går den, muren som skulle skydda danskarna från svenskarna. Jag undrar just hur behjälplig den var. Kristianopels betydelse som gränsbefästning minskade när Blekinge efter freden i Roskilde blev svenskt 1658. Efter 1658 iståndsattes dess befästningar. 1663 bestämdes att de genast skulle rivas, men 1670 och 1672 reparerades de och 1673 beslöts att Kristianopel skulle ”konserveras”. (Wikipedia)

23_8

23_9

23_12

Den här hamnen är alltid fullbelagd under sommaren, åtminstone då jag har varit på besök. Nu ekade det tomt här.

23_13

Jag älskar Kristianopels kyrka (Heliga Trefaldighetskyrkan). Det är något med trapptak som gör mig lite extra glad.

23_14

Här i hamnen brukar rosorna prunka överallt. Att se ett hav av vintergäck (inte gulsippor) i en av rabatterna kändes därför lite konstigt, men jag är inte den som misstycker. Blommor i alla former och färger är välkomna hem till mig.

23_15

23_17

23_20

Slutligen vill jag bjuda på en ofrivillig, och väldigt söt, Mimmi Pigg. Någon resa till Italien blev det inte den här gången, men väl solsken och Fish and Chips på Blomlöfs Rökeri. Sämre kan man faktiskt ha det.